(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Svenska språkets lagar: kritisk afhandling"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



^"" I 



SVEN8M SPRÅKETS LAGAR. 



KRITISK AFHANDLING 



AP 



JOHAN ER. RTDQVIST. 



• FEMTE BANDET. 



H ^ 



STOCKHOLM, 1874. 

P; A. NORSTEDT &; SÖNER 

KOM9I:.. B0S.TRT0S4BB. 



é 

■> » 



»i 






SVE\'SKA SPRÅKETS LAGAR. 



FEMTE BANDfeT. 



1 



^ I 



TOLFTE BOKEN. 

OrdMMniHg» 

$ 

FÖRSTA KAP. 

JNäst Ijndlagarne gifves ingen ting i språket mera genomgripande 
än hvad som kan i vidsträcktare mening kallas Ordbildning. På 
det man icke skall här förlora sig i det oändliga, måste vissa 
gräoslinier anbringas, inom hvilka na följande undersökningar 
komma att hålla sig. Uteslaten derifrån är, att börja med, all 
omfattaDde betraktelse öfver språkets ursprung och språkens in- 
bördes ställning, äfvensom den filosoferande åskådningen af be- 
greppens inkarnationer*. Liksom i föregående band af detta 
verk utgå vi från det faktiska, histoiiskt sedt, och ställa oss på 
fosterländsk grund, då och då med en blick på närmast liggande 
föremål der utöfver. Men ännu äro inskränkningar att göra. 
Mycket af hvad hit vore att räkna är redan med full omständ- 
lighet behandladt, såsom böjnings-vokaler (I. 305—6, 493, IL 4 
—5, 359—360), person-tecken (L 491—3), temporal-bildning 
(I. 493—501), reflexif- och passif-bifdning (I. 462—484), köns- 
begreppet (II. 286 — 299), kasus-förhållandet historiskt betraktadt 
(II. 699—618) och i sitt ursprung (U. 618—621), slut-artikel 
(IL 246—259), gradförhöjning (IL 429—452, 466—70). I sam- 
manhang med ljudlagarne betraktades icke blott vissa ordböjnin- 
gens företeelser, såsom grund- och vexel-ljud (senast IV. 191 — 2), 
öfvergångs- och återgångs-ljud (IV. 167 — 190**); men ock vokal- 



'* En och annan hit hörande punkt är vidrörd uti afhandlingen "Ljus 
och irrsken i språkets verld'\ intagen i Svenska Akademiens Handl., 
del. 3a 
** I följd härmed må nämnas, att i den IV. 549—550 omförm&lta af- 
handlingen af Blombebg: "Bidrag till den Germaniska om^udsläran 
med hufvudsakligt afseende på Fom-Norskan", hufvudpunkten för F. 

Sv. Spr. Lagar. 1 



XII BOKEN. — INLBDNING. 

I 



och koDsonaot-ombyten, vokal-brytning, assimilation, konsonan- 
ternas förenkling och fördubbling; och dertill i allmänhet för- 
kortning, tillökning, omflyttning. Under pronomen och räkne- 
ord förekom mo de i många hänseenden egendomliga daningarna 
för dessa språkbegrepp (jfr. Bopp, Vergl. Gram. III. 138). Jera- 
väl efter afsöndring af allt detta andan^orda återstår mycket, 
och ändå skola vi ej väsentligen sysselsätta oss med andra 
krafter än de mera regelbundet verkande^ och icke låta bortföra 
oss af slumpens störtvågor. Likväl är det ej alltid godt att säga, 
när linien för den naturenliga utvecklingen begynner eller upp- 
hörer, när förvirringen eller nötningen vidtager, när missförstån- 
det varit som mägtigast. Förderfvet kan komma inifrån och ut- 
ifrån, till följd af tidens och omständigheternas inverkan, sam- 
manstötning med främmande tungor och annat mer. Åtskilligt 
af det tillfälliga bör vid beskrifningen fogas intill det lagbundna, 
någon gång afsöndras derifrån, men icke undandragas den kri- 
tiska knifven. 

Bopp antager 2 klasser för ordrötter: den ena, vanligen 
kallad verbal-rötter, innefattande verb och nomen, hvilka enligt 
honom stå till hvar andra i ett broderligt förhållande; den andra, 
af honom benämnd pronominal-rötter, från hvilka pronomen, alla 
urprepositioner, konjunktioner och partiklar utgå. Enkla prono- 
men äro hvarken till betydelse eller form att tillbakaföra till 
någon ting allmännare, utan deras deklinations-thema är tillika 
deras rot. Indiske grammatiker leda emellertid alla ord, äfven 
pronomen, från verbal-rötter (Vergl. Gram. I. 194). Också för 
Grimm förefalla verben som grundlag för alla ord, och på de 
i dem uttryckta grund-ljud och vexel-ljud, "laut und ablaut", 
beror hvad han kallar "inre ordbildning" (se Gram. II. 1, 5). 
Efter det, vid framställningen af de starka verben i vårt språk, 
en mängd härmed sammanhängande företeelser blifvit med stor 
utförlighet undersökta, och man fått tillfälle att i verkligheten 
Ofverskåda det vidsträckta fältet för sådana ordförändringar, som 
ega sitt upphof i hit hänförliga förhållanden, hvad vårt moders- 



Norskan (Isl.) är att, i afvikelse frän Gaimm, fä erkändt ett af nägra 
språkforskare antaget a-omljud, yttrande sig i Ijudvexlingen i till ta 
och e, liksom u till o (Bidrag s. 10); hvarvid förvandlingama af t till 
e och till ta, eo (detta i A. Sax.), förklaras som "koordinerade och 
bada uppkomna genom a-omljud: e genom attraction, ta och eo genom 
epenthes" (ib. 12). 



Xn BOKEN. — INL6DNINO, 3 

mål angår^ kanna vi na h&ovisa till det förut ^ftgda (L 142^-^ 
284, jfr. IV. 191 — 2), utan att ingå i någon tbooretisk skte- 
skådning af grand- och vexeMjaden i den sikrskilda egenskapen 
af ordbildnings-element. Här kommer blott den "yttre ordbitd** 
ningen'' i betraktande, den soro består i rotens tillväxt, hvilk^n 
åter kan yttra sig på 3 sätt: genom böjnifigaandeUe, (xfUdmntg 
och sammansättning. Ej mindre afledoings- än böjningsformerna 
äro slatformer*, men sammansättningen kan försiggå vid rotens 
(i allmänhet ordstammens) spets eller ände, eller vid båda. Af 
böjnings-äodelserna, med hvilka vi nu icke beböfva uppebåila 
oss, äro, såsom på vederbörande ställen* erfarits, person-tecknen 
och till större delen kasus-teckneo att återföra till pronomina; 
och Bopp fäster uppmärksamheten på "den fullkomliga identite^ 
ten niellan de vigtigaste ordbildnings-elementen och många pro*- 
nominal-stammar, som ännu i isoleradt tillstånd deklineras**; 
oberäknadt dem som, tillfogade i språkets dunklaste foratid, icke 
mer nu låta med säkerhet uppvisa sig i sjelfständigt bibehållna 
ord, vid enskilda fall likväl röjande uti suffix^n en beandrans- 
värd trohet, inom den stora språkslägten under årtusenden be- 
varad i trots af de särskilda systerspråkens olika öden (se Verg), 
Oram. I. 240—1). 

Redan i första häftet af närvarande arbete blef läsarens 
blick rigtad på den olika uppfattningen af ursprungligheten i ord-* 
rötternas vokal-slut, hos Bopp och hos Grimm (se här förut L 
140 — 2 **). Oberoende häraf är den vokaliska utgången i en 4^1 
Svenska ord, med konsonantisk motbild i Tyska tungor, t. eix. 
n, slay ta m. fl. (se IV. 23 — 6), sia, flyia m. fl. Utan afseende 
på ställningen till Tyska språk-arter framträda hos oss en myc^ 
kenhet vokaliska stammar, såsom pa, ne, pu, bo, ko, bi, ö, %-r,^ 
adj. /a-r, ny-r, mio-r o. dyl. (II. 416 — 420). I följd härmed an- 
märkes, att vi bedöma ordstammen, grammatiskt betraktad, en- 
ligt Nordiskt eller allmänt Germaniskt föreställningssätt, utan 
att binda oss af en för hela språkätten antagen uråldrig rot* 

* Då här talas om en tillväxt i roten, och om afiedningen som slutform, 
ffijT man, hvad omljudtia ordämnen beträffar, ofta tänka sig till baka 
till det afledda ordets första tillstånd; således i Tztsm/za täuKa på Mös. 
Göt. namnjan o. s. v. Se 2 kap. 

** Ännu i sista åren af sin lefnad vidhöll Gbihm sin gamla åsigt, såsoot 
då det heter i D. Wört. III. 1793, art. flieszen (år 1862): "enligt ett 
grunddrag i Tyska språket sluta alla rötter konsonantiskt, och komma 
först derigenom till hvila". 



4 XII BOKEN. — INLEDNING. 

Sålunda betrakta vi sun eller son som stam, oaktadt BOPFS staf-> 
ning af Sanskr. Jril-niis, och härledning från su (f5da) och suffixet 
nu (Vergl. Gram. I. 101, III. 418). Till och med fapir och lik- 
artade har man svårt att i vårt modersmål fatta annorlunda än 
som fap'ir, ehuruväl Sanskr. pitdr anses härstamma från på 
(bibehålla, herska) och suffixet tär (ib. I. 462, III. 189). Om- 
Tändt måste vi uti det gamla fem. subst. so erkänna en enstaf- 
vig vokalisk ordstam (se vidare Sv. Spr. Lag. II. 176), om det 
än står i radikalt samband med Sanskr. aukara svin (Bopp IIL 
376). Uppställningen af ett språks historiska företeelser är annat 
än en etymologisk granskning af de enskilda ordens djupaste 
innandöme, sedt från en allmänt jemförande synpunkt. Emel- 
lertid är den iakttagelsen icke utan värde, att det nuvarande 
uttalet och den allmänna Svenska stafningen ej sällan samman- 
träffar med dessa föreställningar om ett urtida bildniugssätt^ 
t. ex. sö-neVi fa-der (jfr. Sv. Spr. Lag. IV. 543). 

Ytterligare erinras derom, att jag fortfarande tager stam i 
samma inskränkta bemärkelse som förr, h varvid yttrats: ''med 
stam menas ordämnet, tänkt såsom skildt från alla tillsatser, 
vare sig att det är sjelf rot eller icke. Val är rot till vål-jay 
men stam i vaUde, liksom väl är stam i vål-ja^ (se I. x i 2:a 
noten, jfr. I. 36 i l:a noten). Enligt min terminologi är vokalisk 
stam i subst. ta, bi^ adj. sma-r, ny-r; men icke i dagh-a-r^ eller 
stap-i-r, uti hvilka böjnings-vokalen blir af somlige inräknad r 
stammen; och ej heller hänföras af mig fapir o. dyl. till r-stam- 
mar, som hos Bopp I. 298. För mina ändamål är den här i 
landet välkända beteckningen tillfyllestgörande och den minst in- 
vecklade. 

Hvad som menas med afiedning är i företalet till detta 
språkverk flygtigt angifvet (I. x). Det är nyttigt att skilja mel- 
lan härledning och afiedning. Härledningen (etymologien, lednin- 
gen till ursprunget, ordledningen) af glädja, svalna visar oss på 
glady sval, men afledningen är j, n. Vidare äro glädja, svalna 
härledda (oursprungliga) ord, och derjemte afledda till följd af 
j, w. Likaså är brand härled t (jfr. brinna, brann) och afiedt ge- 
nom d; hvaremot ingen afiedning är synlig i det härledda bränna, 
men väl i det Mös. Göt. gabrannjan. 

Enligt Grimm är afiedningen antingen rent vokalisk, rent 
konsonantisk eller blandad, d. v. s. utgörande både vokal och 



XU BOKEN. — VOKALISK AFLEDNING. 5 

konsonant. Efter hans appfattning är dock den rent konsonan- 
tiska icke ursprunglig, utan förutsätter en bortfallen föregående 
vokal. Han upptager i sjelfva verket endast 2 afdelningar, en 
reavokalisk och en konsonantisk (Gram. II. 91 — 7). Hvad häraf 
kan vara för våra syften tillämpligt skola vi i det följande be- 
gagna, men anmärka här, att vokaie;n (eller half-vokalen) i den 
vokaliska afledningen vanligtvis föregår böjnings-ändeisen (t. ex. 
kall-a-pi, bip-i-a, bcekk-i-ar, mip-i-um), eller afslutar ordet (t. ex. 
minn-i); medan vokalen i den konsonantiska föregår afiednings- 
konsonanten (t. ex. gam-a-l, li/k-i-l, stap^u-l), eller ock under- 
tryckas (t. ex. gamb^liry lyk-lum, stap-li). Det fins sålunda skil- 
nad mellan , en vokalisk afledning och en vokal i afledningen, 
dessa sällan i förening (såsom i vcem-i-ol, dial. syn-j-al). 

Till vinnande af en lättare öfverblick har det befunnits tjen- 
ligt att Öppna en särskild afdelning för Partiklarne, bedömda i 
^ett sammanhang och sins emellan. 



ANDRA KAP. 
Tahaiimh etter ^aif^aMattmh a/ie^Mmimff* 

Att uppgöra en alla tillfällen omfattande åtskilnad mellan 
böjnings- och aflednings-vokaler åtaga vi oss icke; men mera be- 
stämdt som afledning må man betrakta de i följande lägen be- 
fintliga a, i eller jf, u eller v, 

<i, af denna beskaffenhet, är att söka i vår första svaga konjuga- 
tion, såsom det andra a i käll-a-pi. Härom är förut handladt I. 
42 — 4, 391, hvarvid nu allenast de på senare stället gjorda cita- 
tionerna från Bopp böra ändras till motsvarande i 2:a uppl. af 
Vergl. Gram. I. 228, II. 607, III. 119. Knappt behöfver anmär- 
kas, att det slutande a i kcdla är tecken för infin. eller annan 
verbal'form, i gata och kirkia för nominat. fem., i ögha för neutr. 
Såsom vokalisk afleduing, i den här förekommande mening, bör 
man ej heller fatta den adverbiala slutformen a, hvarom fram- 
deles under adv. 

h hit hörande, nu j, tillkommer: 
a) verb, af hvilka några starka, såsom bipia^ hcefia^ svoeriay liggia, 
piggUif sitittf leia^ döia; många svaga, dels efter 1 konjug., så- 



6 Xn BOKEN. — VOKALISK AFLXDNINO. 

soin vcBpitty hcBfia, drypia (se lY. 80), vitia, nytia, Jiskia, kleta 
(M IV. 96, 140), ftfven éh/nia (jfr. I. 58 och Gottl. L. med Isl), 
vamia (jfr. I. 58 raéå VGL. s. xrv wcemuBr, Med. Bib. I. 411 
f)(mniår); dels eft^r 2 konjtig., såsom stcppia^ glcBpia^ rypia, styfna,. 
flt/tia, scetia, tcBlioy aCBlia, vcpliaf dvcBlia, qvcelia, skilia, dt/liay hylia^ 
fylghia, frcBnääf scemia, tcemia, vcenia, paniia, bcmäf vcBrkiy 
smyria^ épyria, yrkia, mosrhia^ lykkia^ pykkia^ pcekkiay hyggiay 
Iceggia, idghia eller åéghia^ öghia, röghia, höghia, nögkioy »yrghiay 
"wxifia^ krcBfia m. fl. Under allmän hänvisning till det rörande 
så väl den gamla som nya ställningen förat sagda I. 64^^7^ 
78—99, 391—3, åberopas här Bopp efter nya uppl. af VergL 
O^m. I. 208—211, 111. 117—118, 207—8.* Om mlia se Sv. 
Spr. Lag. III. 244; om aeia sea är nämdt senast IV. 140. Sär- 
skildt att ihågkomma äro de transitiva verb, som förmedelst i 
blifvit utbildade nr intransitiva, t. ex. sprcengia ur springa^ 
drcenkia ur drikka (assimil. af drinkd), scenkia ur sinka, atcenkia , 
ur stinka, rökia ur riuka (jfr. I. 260, IV. 51, 100). Svaga Mös. 
Göt. verb af denna beskaffenhet anser Grimm hafva uppvuxit ur 
det starka impf. sg. (se Gesch. s. 850); under det Bopp, ehuru 
erkännande gemensamheten af vokalen i kausalet och imper- 
fektet) icke vill dem emellan se en härstamning, utan ett sy- 
sterligt förhållande, hvad rotvokalen beträffar (se Vergl. Gram» 
in. 88 — 90). Ett par hit hörande verb hafva hos oss (och 
öfver hufVud hos de Skandinaviska folken) det afledda i redan 
såsom starka intransitif, neml. sitia och liggia, hvad åter icke 
är händelsen med M. G. sitan och ligan, hvilka uppehålla sin 
ursprunglighet mot satjan och lagian. XJti Isl. både luka (eller 
litika) och lykia, liksom i de F. Sv. formerna, är en transitif 
bemärkeke den rådande; än bestämdare i v^fa och vefia. Mot 
F. Sv. svika har Isl. svikia. Den i M. G. namnjan, gabrannjany 
sandjan o. dyl. förevarande afledning saknas i våra noemnay 
brösnnä, scenda (jfr. I. 67, 336), men verkan af ett länge sedan 
rförloradt t qvarståt uti öfvergångsljudet. Åtskilliga verb, som 
fordom haft detta afledda i, ega det ej mer i det nya språket; 
således icke allenast sitta, ligga (jfr. ofvanför ^tton^ ligan), men 
jemväl sätta, lägga, tigga, tiga, hafva, bygga, spränga, dränkciy 
sänka, stänka och andra, bland hvilka endast undantagsvis något 



* Rörande antagfigheten af ett äldre i för impf. och part. preter. se I. 
32»r-8, 430-6, IV. 48. 



XII BOKEN. — YOKALISK Af LEDNING. 7 

efter 1 :a svaga klassen, såsom fiska. I några fall har uttalet 
af gj som j gjort sig gällande; väl icke f5r det skrifna såga^ 
som blott mera hvardagligt uttalas Mja; men det både skrifves 
och talas höja^ höja, nöja, sörja o. s. v. (se T. 69, IV. 358). 
Umgängs-språkets uttal af rödja som röja har kommit att skapa 
gemensamma former röjde röjd röjt för rödja och det rätta röja 
= F. Sv. röghia; en olägenhet, som man sökt afhjelpa än med 
att draga detta verb under 1 konjug., än med att återställa 
den utdöda formen rödde rödd (jfr. I. 88, IV. 205, 409 i no- 
ten), någon ting som alltid blir, emot det rådande talet, svårt 
att åter upplifva i ett ständigt användt ord, hvilket t. ex. i 
imperat. aldrig numera talas eller skrifves röd (såsom i Gust. 
Ls Bib. Jos. 17: 1 8 rödh)^ icke heller i infin. röda (jfr. stöda 
med stödja), men väl någon gång i embetspråket, för den ma- 
teriella bemärkelsen, enligt med lagboken B. B. 14: 1, rödning 
(rödjande af mark, skog q. dyl.), af det gamla rypning, rup- 

b) subst., der t framställer sig för begreppet klarast som afled- 
nicgs-bokstaf uti sådana ord som fem. kirkia, mcenniskia, Icerikia, 
vteria, styria (stör), ostyria (se Sv. Dipl. V. 638, MELL. i var.), 
Hiilia, dyngia, bryggia, scBmia, sipvcenia, brynta, cesia, smipia 
m. fl. (se II. 221 — 5), vitian (Bonav. s. 91), ceggian, byrian 
(i upbyrian, Upl. L.); dernäst uti ord som bcekker, ceg (en egg), 
nast och deras vederlikar (se II. 43 — 6, 70 — 2, 124—6), hvarést 
i mer eller mindre regelbandet visar sig framför det vokaliska 
kasus-tecknet, t, ex. bcekkiar bcekkia bcekkium, ceggiar, ncetium 
0. 8. v. (jfr. IV. 167 — 8). I andra lägen har man svårare att 
urskilja afledningen såsom sådan. Det beror på en noggrannare 
grammatisk undersökning, för att inse aflednings-egenskapen af 
i uti Icekir (II. 47—8), myri (II. 72—9), minni (IL 126—131) ^ 
och dermed likstälda; äfven i glcepi och dess jemlikar (II. 225 
-7); till och med uti vili (II. 202—5) och riki (II. 1.32—4) 
och dit hörande, oaktad t formerna vilia viliar vilium, rikia n- 
kium. Det är först vid sam manlik ning med Mös. Göt. som 
blicken klarnar. Der trälBfas fallständigare motbilder i formelt 
hänseende, om ej alltid samma ord (jfr. II. 9—10). Der upp- 
täcka vi t. ex. redan i nomin. harjis orsaken så väl till ce (e) 
uti hcsr (her), som till i uti den efter Isl. theoretiskt antagna 
genit. hceriar; sammaledes i nomin. natt, kuni orsaken till öf- 



8 XII BOKEN. — T0KALI8K AFLEDNJNG. 

vergångsljndet i ncet, h/n. Jemväl inhemtas, att det slutande 2 
af hani, timi och alla dermed jemförliga (se II. 1 77 — 202) icke 
är afledning, utan böjnings-tecken för nom. sg. af svaga mask., 
i Mös. Göt. a, såsom i håna; och att afledningen t samman- 
smält med böjningens i af vilt, hvilket alltså föreställer viljif 

' erfares af M. G. vilja, och äfven af vårt nuvarande vilje, oftare 
viljoy genom detta a blifvet fem. enligt vårt böjningssätt. För- 
vandlingen af vili till vilje synes vara af samma natur som den 
af glcBpi till glädje, af kceti och Iceti till kätja och låtja (II. 
244); men i de formella motstyckena till fflcepi, kceti, Iceti har 
M. G. ei, t. ex. siukd, liksom eia i leikeia (= F, Sv. loekir), 
om hvilka mera hos Bopp Vergl. Gram. I. 291, III. 185, 339 — 
340, 347 — 8. Annars är det såsom afledning utpreglade i (j) 
för Ny-Sv. subst. gånget förloradt i starka mask. och fem. 
(med undantag af början, jfr. II. 138), äfvensom i många svaga 
fem., men förevarande i rätt många gamla eller nya, såsom 
kedja, medja, smedja, vidja, gytja, äsja, tilja, sämja, sedvänja, 
hrynja, färja, värja, smörja m. fl.; äfvenså i bölja och deja, der 
likväl j har platsen för gammalt gi (jfr. II. 224); slutligen, om 
man så vill, i några af främmande härkomst, t. ex. boja, koja, 
slöja, lilja, olja, mer ellor mindre hit att föra, hvad formen 
vidkommer. Den egenhet är för menniska, att det uttalas som 
vore i qvar (se IV. 275 i l:a noten, 369), på samma sätt som 
hvardagligt med säga, men i menniska gällande äfven det vår- 
dade talet. Det slutande i hos neutr. minni, såsom e ännu be- 
varadt, har mera utseende af klasstecken inom deklinations- 
systemet än aflednings-tecken, hvilket senare mindre undan- 
skym mes i riki rikia rikiiim (jfr. II. 138). 

c) adj., pron. och räkne-ord, alla med mycket inskränkt område 
för i. Af adj. märker man ett sällsynt vcemiol, och qvarstoder 
med i uti böjningar af miper, trygger, nyr (se II. 406 — 7, jfr. 
359, 378, 420, 453); nu stillastående i vämjelig, uttänjelig, oåt- 
skiljelig, oskiljaktig, dial. synial. Icke ens gamla språket hade 
något pronominalt i af hit hörande egenskap, utom det uti böj- 
ningen at hvar (quisque), nu ingående i det liksom sjelfständigt 
uppträdande hvarje (jfr. II. 506 med 549). Bland räkne-ord träffas 
i uti gen. pl. tvceggia, priggia, bceggia (11. 555, 583) , äfvensom 
uti böjningen af ordningstalet pripi, hvilket innehar samma ställ- 
ning till det nu oböjliga tredje som vili till vUje (IL 573 och 577). 



XII BOKEN. — YOKALISK AFLEDNING. Sf 

Vid den allmänna andersQkningen om rättmätigheten af Ny- 
Isl. teckningen j för gammalt i, der sådant kan förekomma (se 
IV. 53—7, 225, 283-4), blef det afledda t taget under särskildt 
öfvervägande (IV. 56, 283); och härtill må endast läggas, att 
halfvokal ej i gamla språket kan ställas i fråga, utan der hel- 
vokal följer (jfr. IV. 54); således ej uti formerna rninni, rikiy 
vilif glcepiy änskönt det nu brukas vilje (eller vilja) ^ glädje^ och 
imperat. dölj^ smörja till och med röj af rödja (se vidare I. 93 — 4). 
På annat ställe (IV. 169—170) utmärktes de fall då t-omljud 
uteblifver. 

ofta Wy är i sin ursprungliga fonetiska egenskap icke alltid lätt 
att skilja från vokalen u, synnerlignst som i gamla språket dessa 
bokstafstecken ganska ofta utbyta hvar andra, ehvad än vokal 
eller konsonant må vara afsedd (jfr. IV. 252 — 5 med 56), och 
detta i högre grad än förhållandet är med 'gammalt i och j (se 
IV. 53—4). Full trygghet i detta afseende kan väl ej heller vara 
för aäedningen n v, hvilken BOPP knappt vidrört från denna sida 
(jfr. Vergl. Gram. I. 108 M. G. sinqvan och singvan, III. 89 
sanqvja sänka, af roten sanqv)^ och Grimm fattat något obestämdt, 
såsom då han Gram. IL 94 i M. G. avnits, handus, Iiardus tagit 
u som afledning, men eljest som deklinations- vokal, under det t% 
i den af mig här använda mening, är af honom' II. 186 — 193 
uppfördt bland konsonantiska afledningår, under kategorierna ar, 
eoy ivy UV, af hvilka endast av med större säkerhet. I det föl- 
jande tecknas af mig alltid v, hvilket hos Grimm ej har motsva- 
righet i annat än hans av. Detta v är långt mindre sällsynt i 
fcl. (se Grimm I. 312) än i F. Sv., der det för öfrigt ofta er- 
sättes af i (se Sv. Spr. Lag. IV. 51), någon gång af g, t. ex. 
stapga (se IV. 249), men aldrig är förenadt med i, såsom M. G. vj. 

Man möter det i: 
a) verb, men i få, och hvad F. Sv. beträffar icke bemärkt i an- 
dra former än infin. och 3 pl. pres. indik., samt part. preter., 
såsom runornas hakva och kirva med deras biformer, jemte 
svikvin (bekräftadt af Dyb. Runnrk. fol. IL 7); bokskriftens 
stinqva, stapva, haggvin, stapvat (jfr. I. 393 — 5, IV. 100 — 1, 
126, 265, 340, 405—6). Uti intetdera af de Nordiska tungo- 
målen kan t; vara slutbokstaf såsom i M. G. impf. sagq = sanqvy 
hvilket är det F. Sv. sank (sjönk). Ny-Sv. har i verbet för- 
lorat alla återstoder af ett' såsom oomtvistlig afledning uppfatt- 



lo XII BOKEN. — VOKALJSK AFLEDNIN6. 

* 

ligt v (jfr. I. 395), och har icke att erbjuda annat än det oin- 
förmälta vederlaget g i stadga och i snöga (se lY. 249). 

b) snbst., såsom tydlig afledning knappast synligt mer än i de 
svaga mask. vapvi och stapvi (se IV. 249, 255), af hvilka det 
förra utdött, och det senare håller sig förtäckt i fem. stadga 
(förut mask. stapgi) och pl. stadgar. Något hit hänförligt svagt 
fem. har jag ej att förebringa, om man icke vill se lemningar 
efter ett svalva (men redan i Isl. svala) i de af mig II. 139 uti 
noten angifna dialekt-bildningar (se vidare IV. 257 och 405, 
samt RiETZ salu). Så långt vårt modersmål kan skådas till 
baka, ega de starka subst. ej något i böjningen ingående v 
(eller /), jemförligt med det Isl. Der man kunde vänta ett 
sådant, har det någon gång fastvuxit i ordstammens ändpunkt, 
såsom i sph^ver eller sperver (nu sparf^ se vidare IL 28*), 
arf pil (se II. 61); men annars är det spårlöst försvunnet. 
Samma öfvergång af v till g, som i stapgi^ råkas emellertid i 
Gust. I:s Bib. pl. siöghar, likställigt med Isl. stavar (IV. 249). 

c) adj. i några runristade kvikvan (t. ex. Dyb. Runurk. fol. 257, 
II. 6 och 11), Hels. L. garfwce (om dem jfr. II. 630, 420 med 
IV. 255, 406). F6rvLt är nakqvidher och nakudher vidrördt 
(II. 397 i noten, 453, IV. 66, 177, 281—2, 255, 325, se vi- 
dare Cleasby och ViGPUSSON nökvUSir). Det ser ut som vore 
v här en orörlig utbildning, och det är kanske på denna räk- 
ning som Grimm Gram. II. 189 — 190 förbigått Isl. nökkv^r, 
ehuru han upptagit M'. G. ^naq-vaps' bland afledningar på v. 
Vid sammanställning af Gottl. L:s hxiur med Isl. hår tror man 
sig må hända stöta på den nu i frå^a varande afledningen (jfr. 
II. 377, 453); men vid fortsatt jemförelse, då man finner nomin. 
f. sg. hau (på det Gottl. runbladet) och ackus. hauga mot Isl. 
hd och hdva^ äfvensom hoygri mot Isl. hcBri eller hcerri, kom- 
mer man snarare till den slutsatsen, att på båda sidorna det 
radikala g mist sin fasta ställning, och uti Isl. alldeles förvillat 
sig in i dels d, dels v. Och detta kunde väl ock vara fallet 
med det blott en gång råkade F. Sv, haweskce (se IL 377), 
hvilket till formen är utan likställighet, om ej med Isl. hau- 



* Det derstädes efter Grimm Gram. I. 553 upj^gifna Isl. spörvar har jag 
icke återfunnit. Eb. Jonsbon har spörr, spärrar, ocksä -$, och ett 
ifrågasatt sperrir, hvilkas rr, återkommande i sparrhaukr och spörr- 
haukr (se Fritzner s. 609 och 863), synes vara assimil. af rv. 



XII BOKEN. — K0NS0NANTI8K AFLBDXING. 11 

veskiy af Er. Jonsson dock fördt till hepverskiy som är vårt 
höviska (i Cod. Bur. s. 24 och i andra skrifter, na höfviskhet)^ 
till bemärkelsen skiljaktigt från haweskce (höghet). Bjärk. R:s 
höfghriy om icke helt enkelt felskrifning, skulle väl kunna tydas 
som en annan qvarlefva af en brusten enhet, af ett ursprung- 
ligt haygher. — I pron. och talorden upptäckes icke lätt det 
här åsyftade v, hvilket ej är att söka i nakvar nokvar nekvar 
(II. 513), huru än dess ursprung må bedömas; men jag har 
trott mig finna en sådan afledning i Dalska possessiven yduart 
eller ydxiaty ikkuan (jfr. III. 281, IV. 56, 255). Grimm har 
icke förlagt något afledt v i pron. 

Den anmärkningsvärda skiljaktigheten från Isl., genom det 
i F. Sv. med få undantag saknade omljudet framfor u eller v, är 
IV. 174—187 tagen i sorgfälligt öfvervägande. 



TREDJE KAP. 

Här afsäga vi oss från början en utförd redogörelse för så- 
dana förhållanden, som närmare ställa sig under fonetismen eller 
etymologien, t. ex. en dunkel förhistorisk rot-utbildning som / i 
ctrf^ g i bergy d i hand^ t i mlt^ m i halm o. s. v. I praktiskt 
Ulnseende har man, under den vidt utsträckta behandlingen af 
Ijadlagarne, haft tillfälle att taga kännedom af konsonanternas 
ställning till hvar andra, i läget så väl efter som före stam-vo- 
kalen. Nu få vi åtnöjas dermed, och i det följande förnämligast 
sysselsätta oss med hvad mera påtagligen är afledning, mera hos 
en hvar faller i ögonen som en senare tillväxt vid roten eller 
stammen, jemväl slutande sig närmare intill ordböjningen, ehuru 
i sig sjeif af henne oafhängig (jfr. L x). Ordningen blir den i 
4:de bandet iakttagna: läppljud, gomljud, tandljud, flytande kon- 
sonanter; af hvilka klasser den första har ganska litet att er- 
bjuda utufver den allmänna konsonant-föreningen, men så mycket 
mer den sista. 

b håller sig undan vid allt slags rot-utveckling, utom i mb, hvars 
6 förefans i fornspråket än som radikalt, än som evfoniskt; i 



12 XII BOKEN. — KONSONANTISK AFLEDKING. 

båda fallen nu icke mer att skåda, men i det förra till följd af 
assimilation ersatt med ett ytterligare m, utskrifvet framför vokal, 
t. ex. dimma, timmer (se IV. 236 — 7, 320 — 2). 

p är vanligt i Ip, rp, sp; äfven i den fasta förbindelsen mp fort- 
fiiiande (t. ex. klimp, stampa), men som tillfälligt välljadstecken 
efter m är det i våra dagar lika osynligt som 6 (jfr. IV. 237, 
320—2, 352). 

f, välbekant i If och rf, har i inhemska appellatif af detta slag nu 
merendels ett vekare Ijad, liknande v; men fullt /-ljud i de ut- 
ifrån tagna st/lf, skt/mf och andra (se IV. 240, 353—4). Åldrig 
ses nf, i rent Svenska ord aldrig mf, 

v i Iv och rv förhåller sig som / i If och rf, Atskilnaden mellan 
dessa / och v var uti gamla språket troligen icke ensamt grafisk, 
men ock fonetisk (jfr. IV. 240 — 3). Den nyare teckningen sparf, 
sparfvar, nerv oftare än nerf o. dyl., är bemärkt (IV. 355 — 6). 
Afledning i annan betydelse, och på rörligare fot, är det i näst- 
föregående kap. belysta v. 

g gh har en dunklare bestämmelse i ping, unger, gänga, celgJier, 
vargher, rygger, hiarg o dyl. (se IV. 259—260), fastän man vis- , 
serligen anar en jemförelsevis senare tillkomst af -g i t. ex. unger 
(jfr. L. juvenis), 9^'nga (jfr. Sanskr. gä, vårt gå, förut ga, se I. 
141), biargh berg (F. H. T. perac, jfr. IV. 473, 476). Tydligare 
afskiljer sig g från stammen i vinga (i egenskap af vin eller mäk- 

' lare vara till städes vid köp), vingan, qvcengas (IV. 446), nöpga 
jemte nöpa (Gottl. L. noytga och noypa, Isl. na-ij^ga och ney%(i), 
dödhga (Legend. III. 66, 156, 189, Med. Bib. IL 87, 137, P. 
Månsson) jemte dödha (Isl. deföa), vredhgas (H. Birg. Up. I. 64) 
vid det äldre vrepas (Isl. rei^ca, rev&az), Ny-Sv. vidga mot F. Sv. 
vipa (i Södm. L. s. 186 utvr&ir, jfr. Isl. vi^&ga jemte vfSa). Utan 
motsvarighet hos oss äro Isl. au^ga, bloåga, bUmga, friåfga, lifga, 
syndga, Deremot ega vi för egen räkning icke allenast de nyss 
nämnda vredhgas (ännu i bruk), dödhga, utan ock verbet atapga 
och subst. stapgi, der g har platsen för v, såsom jemväl torde 
vara händelsen med det sent i skrift bemärkta sniögha (Isl. snidva, 
sniåva, hos Bj. Halixorsen sniöfga). Nyare språket har der- 
utöfver fradga (verb och subst.), glödga. Klarast och fullstän- 
digast framträder förevarande afledning i adj. på ^agh, -igh, ^ugh 
eller -ogh, af hvilka former den första hela tiden stått ensam i 
helagher, den andra visat sig sent i Svensk fornskrift (om ej ma- 



XII BOKEN. — KOKSONANTISK AFLEDNING. 13 

nigh kan f5ras till denna kategori), men den tredje varit så myc- 
ket allmännare, intill dess utträngande genom -igh (se vidare IL 
386 — 390, 457). Bland dessa adj. hafva helagher och nöpugher 
öfverensstämmelse med verben helgha och nöpga. Emot den all- 
männa meningen har jag med Grimm stält cslskughi på samma 
linie som adj. med -ugh, och har haft en i praktiskt afseeqde 
större anledning dertill §n han, då jag kunnat framdraga andra 
likdanade subst, såsom det på otaliga ställen allt sedan medlet 
af 1300-talet begagnade rceddughi eller rceddoghi^ de dermed sam- 
tidiga icBvughi och bindvghi, samt der för utan idhrttghi med en 
feminin sidobild i Mös. Göt. idreiga; ooh dertill kunnat föra rced- 
dughi, idhrttghi, icevughi invid verkligen för hand varande adj. 
rceddogher, idhrugher, icevugher (jfr. II. 188 — 191, 389, IV. 74, 
408, 439*), det senare nu jäfcig, utan återstående slägttycke 
med hugher hogher, detta subst. for öfrigt utan kända rent ad- 
jektTva (icke participiala) afkomlingar eller fränder. Ett annat 
snbst. vore möjligen här att anteckna, F. Sv. hunagh honagh 
honigh, hvilket dock sluter sig till nasalbildningar, hvad likaledes 
är fallet med pron. adj. enugka, och med det runristade aintka, 
om det läses ainiga (jfr. IV. 333). Det står der hän, huru man 
bör anse g (eller gh) i fapgar, fepgar, möpgur, möpgin, möpgini 
(II. 200, 219, 115, 126), utan sidostycken i de Tyska språken. 
Under alla förhållanden måste vi på derta ställe utesluta ur räk- 
ningen det nekande suffixet g gh. % 

gt kt, tt kan icke i allmänhet uppställas som sjelfständig aflednings- 
formel, utan tt som en bildning uppkommen af ett med det af- 
ledda eller det temporala t assimileradt radikalt g eller k (se IV. 
343 — 4). Hvad som kan närmare räknas hit upptages under t, 

h kan ej på egen hand, d. v. s. utan föregående konsonant, utgöra 
afledning, så framt icke, såsom i runskrift, h föreställer g eller 
gh, t. ex. faphar (se vidare IV. 261 — 2). 

i ingår i ordstamraen af folk, mark, sank, fsker, pakka, nakki m. fl. 
Genom sammanställning med äldre språkformer än våra ser man 
någon gång afled ningen stiga synbart fram, t. ex. i miolk vid jeiii- 
förelsen med M. G. miluks, F. H. T. miluh, A. Sax. meoluc; en 

* För att emellertid icke undanhålla tviflaren något ämne till näring, 
kan gerna ur H. Birg. Up. II. 124 anföras subst. varugha, såsom oblik 
kasus till Isl. varkugi, men under alla omständigheter 100 år yngre 
än rceddughi; och ett enstaka exemnel mot 100-tals af det senare or- 
det, som på eget äfventyr sökt sin lycka, oberoende af Isl. 



14 XIX BOKEN. — K0NS0NAKTI6K AFLEDNINO. 

senare tillkomst af k är ögonskeolig i mapkery Dan. rnaddikey 
Platt, meddikef stälda vid sidan af Mös. Göt. mapa, F. H. T. 
mado (Graif II. 658). Lättare gifver sig afledningen till känna 
i andra ord, särdeles af adj. danade verb och stundom nomen, 
sådana som ömka (äfven subst.), iamka (se IV. 317, 479), senka, 
dyrka, porka, blidhka, lösker, loyski (Gottl, L.); de ej i fornskrift 
återfunna falka (saknadt i andra Skandinaviska språk, men mot- 
svaradt af T. feilschen, till bemärkelsen af ls\, fala) y halka (dock 
gammalt som subst.), svalka. Af andra ämnen än adj. bildade 
äro samka (\N. 317), ipka, pcefkay apiaslka, dylkaa (tredskas, se 
Vestm. L. I), enka (Isl. einka), enkum, atenka (stena), ödlikn^ de 
nya verben löaka (förut luaka^ af lué)y hiarka (jfr. I. 49 — ^50). 
Omedelbart på en vokaliskt slutande stam följer k i iaka (IV. 
123, jfr. Bonav. s. 48, Vadst. Kl. R. s. 65), neka (Upl. 1., Vestm. L., 
Stads L., i Gottl. L. naikka, jfr. längre fram under t), hvartill 
kunde läggas det IV. 410 anförda naka (jfr. IV. 23 i noten), 
bvilket är alldeles det af Gbimm Gram. II. 283 framhållna Höll. 
naken, — Andra ord kunna nämnas, t. ex. cenkia, likväl från den 
etymologiska sidan olika bedömdt. Den gamla och redan af Ihkb 
omtalade härledningen af Isl. ekkia och ekkill från ekki (sorg) är 
ännu den allmännaste; men jag bekänner, att hon aldrig anslagit 
mig. Ett i Vester botten brukligt verb ekk (ångra) är af Rietz 
jemfördt med Isl. ekM, och detta senare är enligt SÄVE ''slägt 
med interj. ack och landskapsmålens anka klaga" (se afhandl. om 
Eamlets namn s. 1 1). Ofver denna slägtskap vågar ja^ ej yttra 
mig, men ack är oskandinaviskt och sent iuträngdt i Svenskan; 
verbet anka troligen äfven, antagligen hitkommet ur Plattyskan; 
för öfrigt ingår icke 'Ovilkorligt i ekkia och ekkill någonting sorg* 
bundet (se Egilsson, Cleasby och Vigfusson). Grimm har 
D. Wört. III. 486 sammanstält dem med T. enkel nepos, och detta 
med ett annat T. enkel^ vårt ankel. En annan lösning ligger nära. 
Liksom Lat. subst. vidua förhåller sig till adj. viduus (ensam, 
utan make o. s. v.), kan cenkia enkla (så jemväl det yngre enkil^ 
enkling) förhålla sig till pron. adj. enka (ensam, enskild, se IL 
519). Hypothesen faller icke derföre att vidua och dertill sva- 
rande former blifvit af BoPP (Vergl. Gram. III. 506) och andre 
behandlade som sammansatta, hvilken uppfattning dess utom icke 
är allmänligen godkänd (se t. ex. Geiger, Ursprung und Ent- 
wickelung der menschlichen Sprache und Vernunft s. 438); den 



Xn BOKEN. — K0N80NANTISK AFLEDNIMG. 15 

Störtas icke ens deraf att Isl. har einka naot F. Sv. enka^ ty e 
står för et äfven i Isl. neatr. pron. och neg. partik, ekki (vårt 
endast som partikel begagnade cekki ekki ikki)^ för eitki, liksom 
uti eUifu för einhfuj engi (F. Sv. (engin engin inffin) bredvid eingi. 
Gissningen, redan Ihres, fastän af honom antagen blott som 
vexelfall till härstamningen från Isl. ekki sorg, har vunnit en viss 
bekräftelse af det hos BiETZ uppgifua Norrbottn. aink* (enka). 
Också Aasen (Norsk Ordb. s. 135) vill i enija se *Väl egentl. 
einJ(ya\ och DiEFENBACH (VergL Wört. I. 19, jfr. 251) har satt 
i fråga ett samband mellan hit hörande subst och M. G. ainahls 
(ensam, öfvergifven). — Bland ord med afledt k vore ytterligare 
att uppföra Icerikia (lärka) , såsom enkelt ord ej att uppvisa tidigt 
(se Saso s. 331, Yariar. s. 189 och Synon. Lib.), men från första 
hälften af 1300-talet i VGL. IV. 11: 1 lasrikyu acoghcer; att jem- 
föra med F. H. T. lerahaj lerachoy lericha, lercha (se Graflf. II. 
245), i hvilka Grimm, med föranledande af vissa former i några 
språkarter, föreställer sig möjligheten af ett äldre leiwar-ahJia 
(Gram. IL 281), vid hvars sida man kunde sätta det af Graff 
nämnda A. Sax. laverc^ Skotska laverocky och det i Sn. Edda II. 
489 antecknade levirki (se ock Pietet, Orig. I. 495 — 6). Angå- 
ende namnet Orekia och dess biforroer se IL 265—6. Ur kretsen 
for dessa betraktelser torde ej heller Ny-Sv. subst. anka (tam 
and) böra förskjutas, så ensamt det än står, hvad k vidkommer. 
Se vidare sk. 

q träder ej fram utan i förening med u eller v, såsom i stinqua, 
nequar (jfr. IV. 281). 

i, såsom förmodad konsonantisk afledning, är i nästföregående kap. 
undersökt. 

d skall icke här sysselsätta oss i sin egenskap af ett mera förbor- 
gadt utbildningsmedel, t, ex. i vald (våld), milder, hand, grindy 
binda, hunder, odder (se vidare IV. 284 — 5); lika litet som böj- 
ningstecken, t. ex. i väldi valder, kcendi kcender m, fl., h varom är 
på vederbörliga ställen tillräckligen handladt. Men här framhålla 
vi den uppenbara afledningen i subst. deld, vild (veld), byld, skuld 
eller skyld, Juxmd, ncemd, frcemd (befrämjan), scemd (i magh'-, 
vinscemd)^ qvcemd och kömd, sömd, lönd, hemuld, bränder^ boldi, 
kcerldi, qvindi, skyldmcendi, spakmcendi (jfr. IL 97, 133, IV. 284 

* I afseende på Norrbottn. tveljudet ai ei se IV. 141, och Widmarks 
Bidrag s. 12. 



16 XII BOKEN. KON80NANTI8K AFLBDNING. 

— 5, 346). Icke fullt i så öppen dager ligger d i ålder (ålder), 
gwld (arsinnighet) , avund (se I. 268, IV. 248); icke så oomtvist- 
ligt är det i fptd och funder, der möjligtvis d kao vara qvar- 
stående efter ett ursprungligare tillstånd i roten. Till subst. och 
af dem danade ord (t. ex. skylda^ sh/ldvffher, avundas) tyckes 
detta d vara nästan helt och hållet inskränkt, och när man vill 
uppdaga ett sådant i något som adj. begagnadt ord, kan detta 
oftast tem ligen otvunget tänkas som participial-form, t. ex. render, 
stender (jfr. II. 375-^6). Rörande evfoniskt d är senast ordadt 
IV. 287—9. Vi träflfa d åter i de afledda W, nd. Det skulle 
komma oss oftare till mötes, om ej ljudlagarne fordrade i vissa 
bokstafsiägen p eller t, hviika derföre böra jemföras. I en del 
Ny-Sv. ord utpreglar sig d bättre som substantif afledning än i 
gamla språket, hvilket kan ha annat ord, annan daning eller teck- 
ning; så t. ex. bredd, vidd, längd, förut brep, vidhleker, langleker, 
sedan äfven bredd, Icetigd, I förhållande till kall och h/la kan 
köld anses ha subst. acfledning, men icke så det gamla kyld mot 
kalder och kuldi. 
p låta vi här foIja näst efter d, emedan det inuti ord i allmänhet 
föreställer aspireradt d, derföre uti Isl. tecknadt x>, i den yngre 
F. Sv. dh, sedan länge fortfarande, nu d (jfr. IV. 290, 293, 297 
— 9). Med förbigående dS p \ åtskilliga ställningar, hvarpå exem- 
pel lemnats IV. 298, antecknas nu hvad som bär afledningen 
ögonskenlig, såsom efter annan konsonant: hoefp, braghp, byghp, 
<iygh'p, lyghp, fryghp, tryghp (jfr. IV. 422), frmghp, högkp, ; 
fylghp, hcelghp, Uyrp (och byrpi) , »kyrp, f(Brp, gcerp, flcerp, alla \ 
feminina. Efter vokal-slut i stammen: fem. aoep, glöp, mask. j^ 
döper och döpi, grödhi, kladhi, neutr. skypi, och adj. döper. Med ^ 
förutgående vokal i sjelfva afledningen äro mask. manaper, ena- ^ 
dher (enighet, se Bonav. s. 146), fceatnaper, marknaper (Bjärk. R. It 
och Stads L., men Isl. marka^r), skilnaper, fulnaper, blanaper, ^ 
thranadher, bonaper, fcenaper, lifnaper, piufnaper, faghnaper, ^ 
kuglinaper, hceghnaper, iamnaper, varpnaper, mcetnaper (värde- 4 
ring, se Sv. Dipl. III. 236 *); neutra hcerap, hundrap, hovop kuvup, .{ 
arvipi arvupi cervupi; vidare adj. nakqvidher nakudher (se här förut , 
s. 10). Motstycken saknas till Isl. maskulina med utgång pa 
-oj&r, «Mor (jfr. II. 57). Såsom förhållandet är med d utgör äf- • 

* En del yngre på -nod ha utvecklat sig, eller genom missförstånd upp- * 
kommit, af fem. ändelsen na eller den oblika mask. på na (se under n). 



XII BOKBN. — KONSOMANTISK AFLBDKINO. 17 

ven p hufvudsakligen utbildning för snbst., vid de tillfallen då 
afledningen såsom sådan skarpare framstår. Grimm håller n i 
Isl. hema^Sry kostna^r^ akäna^br m. fl. för oorganiskt (liksom i 
A. Sax.), emedan icke några verb hernay hostnay skUna stå att 
förevisa, men väl /ag^na, jafna^ lifna o. s. v. (Gram. IL 255, jfr. 
391). Yi ega endast få mask. der n tillhörer den rena eller ont- 
biidade stammen, såsom manaper y enadhery men intet markaper * ; 
deremot åtskilliga med n, der detta icke öfvergått från något verb, 
t. ex. fcenapevy bonaper, piufnaper, akilnaper, alla rätt gamla. 
Från Svensk synpunkt har man skäl att antaga en afledning 
-naper, jemte en äldre -aper. Också tecknar Rask Anvisn. s. 
195 för Isl. -nc^ry a%r (fiu^r)^ h vilket förmodligen är den histo- 
riskt omvända ordningen. Om evfoniskt p se IV. 287 — 9. 
i, i det allmänna läget, har IV. 294—5 blifvit öfverskådadt. Här 
betraktas det som en mera framstående utbildning, i samma me- 
ning som d och p, hvilka båda det öfverträffar i verksamhet. 
Många fem. subst. gifvas, t. ex. iat (löfte, försäkran, se Sv. Dipl. 
I. 669, Cod. Bur. s. 5, 18, 21, i H. Birg. Up. I. 152 to), gipty 
ynpty skipty skripty tylpty piufty porfty makt, lykty ncehty tcekty foemty 
öpmiukt (jfr. II. 97 med 93—4); ett antal mask., bland dem 
hraptevy vawtevy pvater (sedan thvcBUer)y låter (skratt), rcettepy det 
nuvarande slätter och andra assimilerade (se IV. 343 — 4**), dial. 
väft; färre neutra, såsom skapty Iceript Icerept loerifty gieldeti (gäld. 
Gott). L.). Frågan om topt toft tompt är ännu ej fullt utredd 
(jfr. IV, 318, 410). Ny-Sv. bugty sannolikt ur N. Sax., vacklar 
mellan mask. och fem., men neutr. är/drnu/if, afgjordt med denna 
härkomst. Det nya mask. bliat synes ha uppstått från en oredig 
uppfattning af de Tyska blitz och bita (se III. 19), mellan hvilka 
det utgör en förmedling. Icke förr än in på 1500-talet blir man 
varse krcevita eller krceveta (jfr. P. Månsson, Variar. s. 117, 192, 
Gust. I:s Bib.), så väl i meningen af kräfta som i den nu länge 
otdöda bemärkelsen bröstharnesk (om den senare se Ihre, om 
den förra forts, till Grimms Wöit. krebs). Icke få verb finnas, 
t. ex. giptay ekipta, ekriptay lykta (dessa motsvj^rade af subst. på <), 



*) RiETz uppgifver frän Skåne och Halland markad (jfr. Dan. marked) y 
men icke Iran något landskap af det ffamla Sverige, så vida ej det 
hos allmogen välbekanta marken skall beteckna markaden, eller kan 
på annan fonetisk väg förklaras ur markad (jfr. t. ex. IV. 288, 324 — 5). 

** Till der anförda kan läggas fem. otta (F. Sax. uhta, se Geimm Gram. 
II. 206). 

Su. Spr, Lagar. ' . ^ 



18 Xn BOKEN. — K0NS0NANTI8K AFLEDNIK6. 

vepta (jfr. vefva, Isl, vet/a), vcenta (jfr. vomay af sabst. vauy IsL 
vdn)j vänta (fattas, jfr. prefixet van och Egilsson vanaz fattas), 
skcemptaf skrympta (jfr. Isl. skrum^ skrutna)^ pingta eller pinkta, 
IcBnffta eller Icenkta (i samma bem. ^n^a); i nyare språket ^n^/to, 
rikta (göra rik), jågtOy mågta^ svigta m. fl. (se I. 50 — 1). Af Isl. 
verbet missa och dermed sammanstämmande F. Tyska former vän- 
tade man sig hos - oss missay hvilket likväl ingenstädes är att 
skåda, utan ensamt mistay hvaraf redan äldre YGL. J. B. 5 har 
infin. mistcB, Upl. L. Kk. B. 6: 4 lika så mistce, M. B. 24: 1 pres. 
indik. miatir^ 49 pr. pres. konj. misti o. s. v. Skulle t fortplantat 
sig ur tempus-tecknet, har sådant åtminstone skett mycket tidigt. 
I vokaliskt utgående stam uppträder t i iata iatta icetta (se IV. 
123, jfr. ia<), ganska ofta användt, men mindre i den rena bem. 
jaka, än som lofva, bifalla, utfästa sig, bekänna (jfr. t. ex. Gottl. L. 
iaUa med God. Bur. s. 176 iatape sik sandö iacobo)\ hvaremot 
neta är mer än sällsynt, dock till finnandes på ett ställe af yngre 
Vestm. L. (Kr. B. 5: 4), ändå blott i en enda handskrift, i de 
3 öfrige gamle cod. neka; Gottl. L. har till motsats naicca (Dal- 
skan har naika^ enligt RiETZ äfven Ostgöta-målet) och iaJtta (kan 
ock läsas lacta) i den gamle membranen, men i den unge cod. 
chart. neytha. Vidare anmärkes, att neka är gammalt, vida spridt 
och ännu bestånd ande så väl i den ursprungliga bemärkelsen som 
i den af vägra, under det iaka betydligt senare infunnit sig (jfr. 
här förut s: 14), men sedan med stor ihärdighet hållit sig fast, och 
så kraftigt fördrifvit sin företrädare, att denne icke nu har — om 
man får tro Rietz — någon fristad inom våra bygder, utom det 
till Norge gränsande Bohuslän, hvarest i en trakt jätta höres; 
äfvenledes der näkta (neka), i Skåne och Halland neita^ alltså 
icke i Svea eller Göta landskapen. Isl. har ingen form på k, 
utan allenast idta eller idUa (enligt nyare skrifning med^), neHa; 
Norskan jatta och undantagsvis jakta^ vid neitta äfven neigtai 
negta^ neikka, nekka; Dan. negte, men intet motsvarande jakande 
verb af gammalt datum (bejae är från Tyskan). — Man eger 
knappast något omedelbart hit hörande adj., der icke t antingen 
är egentligen tt, eller ock låter tänka sig som svagt part. preter., 
t. ex. prötter (se I. 105 — 6, III. 227),^ qvcenter (Isl. kvcentr^ jfr. 
Isl. verbet kvcma och IV. 446), ncekter (II. 384), att ställa icke 
blott vid subst. ncekt, men jemväl vid verbet ncekta (göra naken, 
afkläda, se H. Birg. II. 36—7, Legend. Hl. 290, P. Månsson). 



Xlt BOKEN. — KONSOKANTISK AFLBDKINO. 19 

En egen fiock bilda adj. på U (^), såsom rcetter, tiUeUer o. dyL 
(lY. 343 — 4). Föregånget af vokal träffas U i en afledning på 
-titter, 'Ottevy för "Uffter, ^ughter eller dyl., således med dabbel 
afledning g och t, hvarom senast talades IV. 343 — 4, och hvarpå 
fornt II. 396 — 7 lemnats språkprof, beledsagade af upplysning om 
deras jemförelsevis obetydligare ålder; hvartili nu endast må fo- 
gas, att krokot och krokottare förefinnas också i hdskr. från se- 
nare hälften af 1300-talet, såsom sedan visat sig i förut ej till- 
gängliga cod. af MELL., begagnade i Sghltters upplaga; hvar- 
emot det ifrågasatta karot må hända bör på detta ställe afföras 
ur räkningen (se III. 97). Till sitt första ursprung sammanhän- 
gande med 'Utter, men icke omedelbart derifrån härstammande, 
och dess utom längre ut på bildningslinien, står den utifrån komna 
slutformen -aktogher, i F. Sv. sen och sällsynt (se IL 389), men 
snart som -aktiff mycket kringgripande (t. ex. lifaktig, delaktiff, 
fördelaktig^ felaktig, tjenstaktig, ståndaktig, läraktig, varaktig, små- 
aktig, gulaktig, jfr. II. 457). Sambandet mellan det Isl. adj. -åttr 
och den fem. substantif-ändelsen åtta i baretta kamp, kunndtta kun- 
skap, vindtta vänskap, v{6dtta vidd, vé<5rdtta väderlek, har der- 
emot Gbimm haft svårt för att erkänna (se Gramm. II. 380). 
Hvad -dtta enskildt vidkommer, kan dess etymologiska lösning 
anses beredd i det af mig II. 218 uppgifna F. Sv. fem. subst. åtta 
(ega, egendom), och de dermed sammanstälda vipratta (strid, 
jfr. OGL. aghas viper och Isl. eigaz viS strida, kämpa), vidher^ 
attomcen (vederdelomän), malatti eller malsatti (målsegare), iorp^ 
attari (jordegare); och härvid bör erinras, att äfven Isl. har riBr- 
dtta och i samma bemärkelse vUreign. Ar Isl. -dtta allestädes 
det samma, så har det utgått från eiga dtti (jfr. Ny-Isl. hugpåtti 
med pykkia påtti), eller utvecklat sig på samma sätt som dtti ur 
eiga. Men nu gäller det, att bringa -dtta i endrägt med -öttr, 
hvilket tör hända icke är gjordt endast med en hänvisning på 
det IV. 31 —2 antydda förhållandet mellan Isl. d och 6, i vissa 
fall der 6 icke kan betraktas blott som ett omljud af d; för öf- 
rigt ett bokstafs-tillstånd som, i F. Svenskan sällspordt, der synes 
röja mera en grafisk än fonetisk vexling. Men flyttad utanför det 
Skandinaviska språkområdet har man lättare att föra de båda 
ändelserna hvar andra närmare, genom att i -öttr, F. Sv. "tttter, 
"Otter, se ett äldre -attr, Grimm har sjelf väckt tanken i denna 
rigtning, dermed att han icke blott stält afledningarna -oZ och -ag 



20 XII BOKEN. — KON80KANTI8K AFLXDNING. 

framfor -ti2 och -ti^» moD ock meddelat strödda exempel på -cäU 
i F. H. T. och M. H. T., ur hvilket det i vissa språk arter före- 
kommande "ochtig blir en natnrlig utveckling. Man har då skäl, 
att med Blomberg (se hans Bidrag till den Germaniska omljads- 
läran s. 21) antaga i -éttT ett urspmngligt -aht-Sf hvaraf till och 
med en lemning i ett för vissa trakter af Norge rådande -^tt eller 
att (jfr. ÅASEN N. Gram. s. 69). Sedan återstår frågan, hura 
vida -^Uvy i sitt yttre skick bragt närmare till -dUa, ändock har, 
etymologiskt sedt, samma kä}la. — Icke afledning, utan neutralt 
böjniogstecken är H en del nya skapelser, t. ex. subst. etta, ver- 
ben podta sig (göra sig goda dagar), förinta (se II. 418, III. 274), 
de något löst hopkomna godtgöra (men ondgöras), godtjinnande, 
tillintetgöra o. dyl. 
s är i sina allmänna förhållanden bemärkt IV. 301; lika så IV. 
282 — 3 och 305—6 a och Zy i hvilka ett s-ljud ingår. Med större 
eller mindre bestämdhet framträder aflednings-egenskapen hos s i 
gops eller goz (om ej en sabstantiverad genit. af adj. goper), las 
lass (se IV. 344), ops eller ups (i VGL. I opscs drup, II vpscB 
drup), höns; i Hus är den mera förklädd (se IV. 408 i noten). 
Landskapsmålens feus o. dyl. har jag tagit för en stympad sam- 
mansättning (se IV. 79 i 2:a noten), och snart derefter blef hos 
Cleasby och ViGFUSSON Isl. fjös på lika sätt uppfattadt (jfr. 
IV. 549). Något maskul, att med säkerhet här upptaga, har jag 
icke, andra än de i sin äldsta daniog mera beslöjade hals, fors 
o. likartade; men man kunde ifrågasätta det i teckningen vack- 
lande vas vass och hvas hvass (säf, strandrör), om hvars sann- 
skyldiga anslag jag IV. 401 utlåtit mig ännu ovissare än II, 33, 
der det angafs vara mindre skäl att hänföra detta ord till roten 
vat, hvaraf vatn och genit. vatz eller vaz, än att ställa det till 
substantif motbild åt adj. hvass. En granskare finner ^'åtminstone 
lika godt stöd åt ordets härledning från vaiten'\ dervid erinrande 
om Norska vasrer och vatnrer, samt benämningen på flere af våra 
allmännare Svenska växter ur folkspråket, der vass i betydelsen 
vatten är vidsträckt använd (se V. E. Oman, tidskr. Framtiden 
1871 s. 221). Det vore orätt att förneka vigten häraf, och det 
bör icke lemnas obemält, att Upl. L. V. B. 16: 2 i stället för 
textens wassum läses i en gammal hdskr. af samma lag watnum, 
på motsvarande lagrum i Kristf. Lands L. B. B. 25: 3 i unga 
varianter watnom, — en omständighet likväl af osäker betydenhet. 



Xn BOKEN. — KON80NANT18K AFIiVDNIKG. 31 

enär den afvikande läsarten snarare häntyder.på det praktiska 
sammanträffaDdet af .strandvattnens och strandrörens yttre om- 
råden, än på en radikal förbindelse mellan orden vatn och oom, 
hvilken åter är uppenbar i Norska vatnrer och vaårmr^ der vca är 
en sammansättnings-lem af samma beskaffenhet som i de II. 106 
antecknade F. Sv. vaz cBtnbar, watz adhronar, vatz hyUna^ Med. 
Bib. I. 407 watzkcellor, dial. vassgröi o. dyl., alltså beroende af 
af en följande led i kompositionen, icke ett sjelfständigt subst. 
som det oss förbehållna mask. vas vass (jancus, araodo). Men 
detta senare kunde, åtgånget från roten vat, ställas i bredd med 
det neutrala las lass (för laps)^ och det enas ss för ts bedömas 
på samma sätt som det andras ss för ps. Mycket är följaktligen 
som talar för ursprunget från vat; men utan all betydelse är icke, 
att för Vestgöta målet, der ett tillagdt h är lika främmande som 

m 

ett undertryckt (jfr. IV. 399 — 400), den obeveklige fonetikem 
HoF, så likgiltig för sambandet mellan stafning och härkomst, 
kunnat angifva subst. "wass, hwass^\ men blott wctssarw, wassbohl, 
wassgröt o. s. v. Till det afseende, som dervid kan fästas, nämna 
vi för öfrigt subst. Idngkoass (gladius), hvilket af Egilsson an- 
föres nr Sn. Edda. — £n maskuiin afledning si eller se må sökas 
i oxi uai (undantagsvis ohsi*)^ ett till skrifning särdeles ostadigt 
of se opse (se IV. 59 — 60 och Stads L., jfr. partikeln o/), ett 
ytterst sällsynt vansi (fel, bristfällighet, se Med. Bib. 1. 536 vansa 
för vansi, att döma af läsarten i den andra hdskr. s. 115, och af 
Isl. vansi); vidare gumse (först på 1500-talet råkad t), kanske 
Ijessey men sannolikt ej gosse, ** Ingen anledning är att söka 



* Detta kan likväl ej komma från uk ok (jugum). hvars förlorade an- 
slag, om hvilket senast talades IV. 284 och 396 (jfr. II. 171—2), re- 
dan ingaf Ihbe vissa betänkligheter i fräga om förhällandet till oxe, 
men icke Munch (se hans F. Sv. Spr. s. 89), och en eller annan som 
antagligen af honom blifvit förledd att finna så nära "etymologisk** 
frändskap mellan ok och oxe, att det senare borde redan pä denna 
grund skrifvas okse; ehuru något radikalt sammanhang icke råder 
dem emellan, såsom bäst erfares af Sanskr. uHan mot yuga, Mös. Göt. 
auhsa mot juk, T. ochs mot joch. 

** När vi hår återvända till detta ord (jfr. III. 278-9), år det icke för 
att taga i heräkning run-namnet kar si (Lilj. 506 och 515); fast mer 
att, med anledning af den förebragta jemförelsen med Fr. gan^on 
(om detta se Littré Diction., och Brachet Diction. étymologique) , 
hänvisa på Hert. Fredr. v. 1745 garsuna (i var. garzuna, hos Guhä- 
Lius i Iduna v. 1744 garfana), föreställande knåpar, svenner eller dyl. 
Detta ord, enstaka i en öfversatt rimdikt och med synbart utländsk 
pregel, tyckes icke gjort lycka här i landet; men någon ting snarlikt 
träffas ställvis i bergslagstrakter, vid en del större bruk, nemligen 



22 XII BOKEN. — K0N80NANT1SK AFLEDNING. 

likställighet med pessh ranornas pansiy paUi o« dyl. (se II. 496 
— 9), huru än detta si må för öfrigt anses; icke ens ntan tvek- 
samhet antager man en gammal sjelfständig adjektif-form på si 
eller se (jfr. II. 426 — 7, 464); i ymsa, ymsir o. dyl. står s för 
-is (se IL 530 — 1, III. 255), hvilken sistnämnda form, ibågkom- 
men IV. 437, träder oss om igen till mötes vid afhandlandet så 
väl af Sammansättning som Adv., hvars slätande s är af stort 
inflytande. Verbalt sa fins i helsa (jfr. snbst. helsay liélsan^ heU 
sate frälsare), rensa^ ymsa, hugsa (vanligen huxd)^ nafsa eller 
ncepsa^ rcefsa (na är räfsa både subst. och verb; i gamla språket 
fans ett verb rcsfsa eller rcepsa räfsa hö, och ett roefsa straffa 
SS Isl. refsay jfr. IV. 238). Angående inskjutet evfoniskt s eller 
z se IV. 302, 308. * — Efterföljdt af k eller t deltager s i flere 
slags ntbildningar inom skilda ordklasser, dels utan föregående 
vokal, dels med en sådan, t. ex. verben (Blska, fyUka^ ymska, 
minska^ önskiay pryzkas (för prytskas); adj. folsker, dulsker, hemsker, 
gLömskevy svenskevy danskevy qvinskevy barnskevy utLcenzkery gutnisker, 
nasriskery pypisker (se vidare II. 386); subst. falske (fal-aska), 
liumski (se IV. 149, 410, 440), ilskay fulska eWer folskay hemskay 
mcBfiskay glömskaf' yngska (jfr. IV. 225), piufskay hcerdskay pryzka, 
favitskay vanvitskay haveska, höviska (om de 2 sista se här förut sid. 
10 — II), fylliskiay mcenniskiay sent omsider mcestirskay skipirska 
o. dyl. (se II. 220). Af denna art är icke hanzki oller hanzski 
(se OGL., Södra. L., Vestm. L. II), hvad sjelfva ändeisen vid- 
kommer (se IV. 369). Inskjutet sk i dial. är nämdt IV. 302. 
Utan föregående vokal visar sig s i alster y halster, hulster eller 
hoUtevy folster (och fem. foUtray se IV. 440), falstery blomster 
(och det yngre verbet blomstras); i foster (och mask. fostriy fem. 
fostra) kan ett radikalt p vara utträngdt (jfr. III. 276—7); för 
ncefst ncepst, rcefst roepst fins s äfven i verbet (se ofvanför); ur 



gårsen eller gorsen (gosse, gossen); en benämning som förmodligen 
nitkommit med Yallon-smederne, och kunnat på någon af de under- 
liga och ofta outransakliga vägar, dem språket väljer sig för fort- 
komsten af enskilda ord och talesätt, komma åter i anseende, och 
från handtverks-lärlingen öfverflyttats till herrskaps-ungdomen, hvar- 
igenom gosse (så kallas icke på landsbygden allmogens egna barn) 
blifvit för detta begrepp det ädlaste uttrycket, liksom i medeltiden 
gari^un (hvaraf äfven Med. H. T. garzun) hörde till riddarens följe. 
* På senare stället anfördes efter Bonav. kitzla (kitla, titillare). Nu 
åtskiljes mellan kitlig (ömtålig för kroppslig kitling, titillosus) och 
kitslig- ^retfull, retsam, i bildlig mening oangenämt kitlande). Jfr. 
forts, ai Grimms Wört. V, 884—6 kitzlich användt passift och aktift. 



XII BOKEN. — K0M80NANTISK AFLEDMIKO. 23 

Plattyskan har den yngre formen "komst hitländt (se III. 103), 
och Tyska äro också gynst gönst gunsts svulét^ hölster. Väl kan 
det unga snbst. last (laddning) i sina rottrådar sammanhänga med 
lapa och lass^ Isl. hla^a och Jdassy men det har ändock i sitt 
nuvarande skick hitkommit från Tyskland; hvaremot det gamla 
laster (fel, lyte, last, Isl. löstr) väl har sin motbild i F. Tyska 
språk, men liksom i dessa fått sig af ordgranskare anvisadt ett 
olika ursprung mot det första last (jfr. Graff IL 98, DiEFEN- 
BACH Vergl. Gram. II. 121 — 2, 557), men då icke blir med detta 
förmedladt genom begreppet: börda; och erhåller man då ett annat 
verb i lasta ett fartyg föra last om bord, och lasta ett fartyg finna 
fel deruti, det senare lasta ett gammalt ord, men icke det förra, 
framsmygande sig första gången i Stadslagens barlasfadh, i va- 
rianter barlestceth. De äldsta prof på st^ med förutgående af stam- 
men oberoende vokal, finna vi i de runstungna orustu och oristu, 
med motsvarighet i bokskrift; denna vidare med ungefär samti- 
diga former af pianosta pianesta picenista och pianist pujenist (se 
II. 219*); men ingen svag ändelse för kunnist konnist konst, an- 
gist, hyllisty fyll^sty alla feminina; förmodligen har hingist hingest 
(lY. 224) haft en mask. nomin. på -er, liksom nu hingst är 
mask. ** Ehvad vokal uti afiedoingen föregår st eller icke, till- 
hörer det nästan uteslutande subst. och några deraf sent danade 
verb, så framt ej hit räknas superi, på st och ast, och till dem 
vinstri venstre (II. 448). Den nyare adv. ändeisen -est ses på 
sitt ställe. I, sammanhang med I förekommer si och Is. 
I öfverskådades IV. 309 i flerfaldiga utgreningar, bland hvilka vt 
här utse till närmare betraktande sådana som, lika med vissa 



* Der uppgifves för Isl. piönosta eller pi&nasta. Egilsson och Er. Jons- 
son ha pjönusta, men Fritzner pjönasta, i oblik kasus pjöniistu (äf- 
ven finnes i Norska hdskr. fiionastu, t. ex, Barl. S. s. 85, N. Homil. 
8. 119), hvilket synes bekräfta Gislasons yttrande om pjönusta, att 
det oregelmässigt uppkommit från de former som ega "samljud" (Forml. 
s. 14). För bestämmande af det ursprungliga tillståndet i F. Sv. upp- 
står en dubbel svårighet derigenom att ingen nominatif än. der att 
uppvisa, och att vokal-assimilation ("samljud") är i vida mindre grad 
rådande än i Isl, (jfr. IV. 163 — 6). Saken är den samma med en no- 
minat. till runornas orusiu, oristu, hvilken för Isl. blir af Fritznbr 
angifven som orrasta och orrosta. Bevisen för en äldre afledning -asta 
äro derföre ej hos oss lika öfvertygande, men kunna ur Isl. och F. Nor. 
urkunder nog öfverföras på F. Sv. 

** Härledningen af Isl. hestr från hengist (se Grimm Gram. II. 367) god- 
kånnes i Clbasbts och Vigpussons ordbok, men Moritz Heyne (forts, 
af Grimms Wört. IV. ii. 985) sätter henne i fråga. 



24 XII BOKSN. — KOHSONANTISK AJNUCDNING. 

andra, låta sjelfva afledningeQ springa fram i ögonen. Strängt 
konsonantisk sönderfaller denna i bildningar ntan och med förut- 
gående å. Alltså snbst afl^ gafi^ drafl (dessa 3 äfven med -vt/), 
haghl (äfven haghil)^ nagld (och naghit)^ fughl (äfven fugkul, 
fughU)^ segU (äfven scegliél)^ sUeghl, kumbl (och kumheU kumbcBl)] 
kaftiy naflif naghliy vatli^ humbUy stumbli; oeplh fyghli^ cepli; tajla, 
^ffff^9 fipl^9 fripla (och frUld)^ humbla; verben ajlai <^fi^i skjifla 
eller sköjla, naghla (eller nceghld)^ dghla^ stceghla^ Icitla (käzla)^ 
tnarda eller martzla (martera, jfr. mada)^ hambla (hvaraf snbst. 
hamblan). På tecknadt a eller på «-ljud följer I i hasl, gesl (eller 
gitl, gissel), gisl (gislan), qmsl, husl^ vcensly skiraly föraly hörd, 
axly vigd (vutl)^ göpal (gözl)^ rmpd (rcBzl)^ bezl; cengsli (cmgdi); 
mday sgahy föpala (fözla)^ vangömsla^ alla subst., af hvilka sedan 
några verb alstrades, tidigast sy sia; man hade också verben hmslay 
gnizla, med subst. hvislan^ gnizhxn. Föregånget af vokal i afled- 
ningen förefinnes I uti apalr- (sedan adhoUy adhil-)^ mipaU {mcs- 
p(d'f mcBpul-y sedan midhU-^ jfr. II. 401), subst. opal opul opil 
(jfr. IV. 164*), pomal pumul (jfr. IV. 73 pomalfinger^ pumul- 
fingevy Bjärk. R. pumul ta), kapal, apald apuld apul (sedan apU), 
kceralde; stapuly diavul, hakuly ankuly mantid eller mattuly sapul 
(sedan sad.hU), axuly hamul (jfr. IV. 311 hamulboghum) ,, hemtdd; 
vcerpil, drypil (tungspene), cengily lykil eller nykiU fcBtily kcetU, 
kiurtily pistil (temo, se IV. 212 i noten, 449 — 460), pistil (card- 
uus, se IV. 455), himily pyril (Isl. pyrill); adj. gamal (fem. ga- 
mul)y tisal (fem. usul)y svikuly stangul, hemul, vamidy vcemioU vidh- 
farul m. fl. på -mZ eller ol; mykil, litil (se II. 397 — 402). Samt- 
liga qvarstående subst. ändas uu på eU utom de båda fornartade 
odal och hemul samt kär il och rännil; af adj, ha vi gammal, usel 
och det åldrande ohemuU samt de nykomna enkel, ädel, idel; i 
landskapsmål fins ännu ett och annat adj. på -al, som saknas i 
fornskrift, t. ex. kostal, synial och andra (se II. 401). Af de 3 
ändelserna al, ul, il, hade al som den äldsta svårast att hålla sig 



* Härpå grundar sig verbet odla, emellertid sä ungt, att det såsom en- 
kelt ännu icke är upptaget hos Spboel, Lind, Ihbe, Sebbnius eller 
Sahlstedt, hvilka dock alla, utom Spegel, ega ett verb upodla. Dan- 
skarne bruka intet sådant ord, och Aasen uppgifver endast från Ber- 
gens Stift odla, i meningen af: "hsevde, faae Öaelsret til (en Gaard)", 
således i strängare följd med betydelsen af det gamla öbal, hvaraf 
ö6laz, oMazk (se IV. 44S), Isl. ö(Slaz (komma i besittning af, erhålla). 



XII BOKEN. — KONSKWAKTISK AFLEDNINO. 35 

vid magt i riksspråket*; alla 3 framträdde sEllan i samma ord, 
och hit kan icke egentligen räknas vcerald vceruld vcerild^ såsom 
en ursprunglig sammansättning. Egenskapen af sammansättning 
eller afiedning ligger ej alldeles klar i priskuldiy eller i de af främ- 
mande beståndsdelar danade ulvaldi, ribbaldi^ dial. fjåderalder^ 
fjårafcdla. Sammansättningen är mera framstående i hybbeh (se 
Synen. Lib. artikeln bodher)^ nu hi/bble (Isl. Mb^liy hibäi, k^b^li); 
i ortnamnen pykbuli (Sv. Dipl. I. 543), pygbili (ib. III. 283), 
pigbili (ib. 147), nu Tibble; nybyli nybili nybde (ib. IV), nu 
Nybble, Nibble; nybbile (ib. III), nu Nöbbelöf i Skkne; alla dessa 
hänförliga till det i komposition ingående Isl. byli (bostad, jfr. 
båly bcpli bcelU OGL. böle)\ sammansatt förefaller ock incelviy Isl. 
inny/li, äfven innylji hos Cleasby och ViGPUSSON, hvilka likaså 
anse Isl. heimili (hem, bostad), detta vårt hemele i en codex af 
MELL. och Med. Bib. I. 373. Till hvad IV. 408 blef yttradt 
om spisel kan läggas, att i 1734 års lag finner man B. B. 24: 1 
uttrycket i vgn eller spisel, 27: 3 med spisel och uguy hvarest 
spisel är tagen i samma bemärkelse som spis, d. v. s. särskild af 
sten eller dylikt inrättad eldstad. — Så som s kan föregå {, kan 
det ock följa efter. I detta hänseende utmärker sig slutformen 
-ilsi, -elsi, t. ex. rökilsi, döpilsi, vighilsl, liknilsi, fangilsi, under- 
standilsi m. fl., af hvilka några prof gifvas från början af I4:de 
århundradet, flere under loppet af samma sekel; ett sedan allt 
mer ökadt antal (se II. 131, 133—4), för närvarande icke obe- 
tydligt som -else (II. 294, 312), men icke till det tröttande öfver- 
M som i Danskan. Uti Isl. har -else eller ^elsi icke synnerligt 
omfång, men kan i något enskildt ord träffas mycket tidigt, så- 
som II. 131 är visadt med reykelse ur den Isl. Homil. Som ur- 
sprungligen Skandinavisk är denna ändelse misstänkt, och den 



* Angående "bindvokalen" framför / i en del ord och en del gamla 
tungomål se Bopp III. 410—413. Når jag II. 390 omtalade u i vissa 
afledningsformer hos "Germaniska språkens stamförvandter", var det 
icke för att motsätta mig Bopps uppfattning af u som försvagning af ' 
a, utan allenast för att ådagalägga, huruledes äfven u har, i de före- 
varande fallen, mycket tidigt gjort sig gällande, utan hänsigt till ställ- 
ningen mellan det mask. a och fem. u. Om min afsigt varit att få u 
här betraktadt som mera primitift än a, hade ej med något skäl kun- 
nat hänvisas till Bopp, som i de anförda § ur den äldre behandlingen 
af Vergl. Gram. ej mer än i den yngre gaf understöd åt en sådan 
åsigt. Att för öfrigt icke Sanskrit har inför mig en ovilkorligt bin- 
dande myndighet, visades i samma häfte s. 493 (text och 3:e noten), 
5G6, likasom på andra ställen af mitt arbete. 



26 XII BOKEN. — K0NS0NANTI8K AFLEDNINO. 

sparsamma användDingen hos Isländarne, i förening med betydel- 
sen hos vissa bland jäst våra äldsta ord med detta skaplynne, 
framkallar lätt tanken på ett lån från Ang. Sax. vid kristendo- 
mens införande. — Gemensamt med -ing skärskådas -lingy änder n. 

m har i vissa rigtningar en temligen stor omfattning (se IV. 315), 
men en ganska begränsad som framspringande afledningsform. 
Dylikt förefaller m i micedhm (se IV. 124 i 3:e noten,* 328); 
än handgripligare är det i qvalm (först i nya språket, och öfver- 
gånget ur Tyskan**), de IV. 316 — 317 anförda mask. sobst. 
blami, sulmi, JUmi, sötmi, throtmiy rutmif rudhmU samt verben 
falmay jitmas (i H. Birg. Up. I. 132 äfven feimar)^ thrutma eller 
throtma; af hvilka intet verb fortlefver, och intet subst. utom de 
nu fem. sötma och fetma. Mången vill tör hända i det här upp- 
stickande m finna blott en jemförelsevis nyare fonetisk vexling 
för w, i synnerhet som det af Bj. Haldorsen uppgifoa Isl. bldmi 
icke bekräftas af sedan utkomna ordböcker, och i öfriga ord andra 
former gälla för den Norsk-Isl. språkgrenen. Men blami ses några 
gånger redan i yngre Vestm. L., således i förra hälften af 14:de 
årh., äfvensom en gång i de föga yngre Add. till VGL. II; rudhmi 
åter, ehuru icke uppvisadt i någon äldre urkund än Bonav. (se 
Klemmings uppl. s. 232 rudhma, i gcnit.), står på alldeles samma 
linie som F. H. T. rotamo (se Graff II. 485), äfven det mask. 
och med samma bemärkelse (rodnad), samt derutöfver, enligt 
Bopp, att anse för ett märkvärdigt analogon till de förmedelst 
suffixet man af adj. stammar alstrade abstrakta subst. i Sanskrit 
(se Vergl. Gram. III. I7l). När de Tyska språkarterna icke i 
de andra af mig företedda F. Sv. orden erbjuda föredömen (jfr. 
Grimm Gram. IL 147 — 8), kan mi allt för väl vara hos oss en 
gammal svag subst. bildning, utan att deraf följer lika hög ålder 
för det verbala m (se här förut IV. 317), hvars tillkomst man 
må söka i dragningskraften hos det substantiva m eller i rent 
fonetiska orsaker. Emellertid sätta vi icke blami och dess jem- 
iikar i bredd med timi^ gumi, blumi, hvilkas m ej så uppenbart 



* Isl. mjöbm. i förhällande till M. G. miduma, F. H. T. metam (medio- 
cris), har Blomberg förmodat utveckla sig sålunda: midama, miadama, 
miadamu, miadum^u)^ miödum, mjö^m (se Bidrag s. 28). 
** Det ser nästan ut, som qvalm skulle hos den för nya ordskapelser 
benägne Stjernhjelm framlockat dwalm (Herkules v. 71 döden dwäler 
i dwalm), fördwålmas (v. 530, i Hansellis uppl. v. 520), eljest oan- 
Tända. 



XII BOKEN. — KONSONANTISK AFL£DNING. 27 

skiljer sig från ordstammen. Hura m i JuBrmey ncemer, ficermOfSt 
o. dyi. må vara att bedöma, är taget i öfvervägande i samman- 
hang med gradförhöjniogen (se II. 451—2 m. fl. st.). 

n är på måoga områden vida utsträckt (jfr. IV. 322), icke minst 
der aflednings-natnren är omisskänlig. Denna är föga undan- 
skymd till och med i sådana enstafvingar som syn, ughn, vaghn, 
hamn, namny stamn, atumn, drn, biörns giarn gicBm, akam och 
måDga andra; men hon är så att säga påtaglig i eghn^ lyffhn, 
scegkn^ likn, Ödhkn, lezn, lyzn, aymuy fom o. dyl., i hvilka ord- 
ämnet, utan n, träder oss lifligt änder ögonen; ej mindre i vapn, 
vatnj botn, löm, braan,* der n nn är medelst e åtskildt från 
stammen. Dernäst i ordningen följer n uti ^na och -m. Den 
förra slutformen är mycket vanlig i verb, ettdera med sitt n öf- 
verflyttadt ur nomen eller part. preter., t. ex. vcepna» gaghna, 
druhkna, slitna^ atapna, tamna, aomna^ ncemna; eller med ett n 
såsom för verben särskild t tecken, t. ex. lifnay rifna, blUcna, 
qvikna, JUna, lusna eller losnOf fabia, kolna ; i nyare språket har 
detta bildningsmedel blifvit särdeles mycket anlitadt (jfr. I. 48 — 9). 
Subst. eger det i de gamla fem. skcepna^ lyghna, hepna, lypnxi^ 
åsna, kriBtna, mylna (hvaraf mylnare), atasmna (nu stämma^ jfr. 
lY. 318 med 346), berna, kimay atiama atiwmdy hyma. Det 
substantiva ni företer sig i mask. blani, a«nt, hiarni^ kiar7ii kicemi, 
ikumi; neutr. vitniy cemnif *dymi, faperni fcepemi, moperni m(5- 
pemi, livemiy kövemi kyvertiiy taverne tceverne (jfr. längre fram 
-tni); men för det Isl. tillkommande fem. ni har F. Sv. i all- 
mänhet na (se II. 227**). I en del ord röjer sig lätt 7m som 
assimilation, t. ex. hanna, ncsnnuy spakmcenni m. fl., hvilka IV. 
346 framförts till pröfning; vi kunna ytterligare ställa granniy 
minniy cenni vid Mös. Göt. garaznay gaminpi, F. H. T. andi och 
endi (Graff I. 362 — 3); med mindre trygghet visserligen kynni 
▼id M. G. hmpiy emedan härkomsten från kyn eller från kunna 
icke ligger så i öppen dager, men afledningen n är i kynni dock 
mindre liklig än d. Uti verbet tvinna (Med. Bib. I. 495—6), Isl. 



* Angående yxn och öxn se III. 256 och 270, hvarmed må sammanhållas 
ett i Siéel. tr. s. 401 två gånger framträdande yxknene (oxarna), mot- 
svarande yxnirnir hos Fritzner s. 714. 

** I de nya hrånad, rodnad, lydiiad, skepnad år -d ungt och tillsatt (se 
n. 220, 309); så äfven i spanad (jfr. Siael. tr. s. 291 7nz spuna, med 
spanad), sannolikt i svulnad (se Iv. 316); men blånad har motsvarig- 
het i sä väl bianaper som blani (III. 18). Jfr. här förut s. 16 i noten. 



28 Xn BOKEN. — KONSONANT18K ATLEDNZVO. 

tvinna, döljer sif; ock må hända en assimil., att döma af T. zunr- 
nen^ F. H. T. zwimon, af zwiro (2 finger). Vidare ihågkommes 
nameral-bildningen enniy tvenni, prenni (om dem se II. 583—5), 
och det från ett grandtal likaledes utgångna pl. sabst tmnUngiar, 
bredvid tmlingary tvillingiar (III. 219). Afledningen -napety af 
-n-apery är granskad i följd med p (se här förut s. 16—17). Tysk 
är ändeisen noBv i portencBVy falkencer och några andra; gamla 
spår af ett -rm*, likställigt med Isl. -nir i IcBhiir, saknas hos oss 
(jfr. II. 48, 52), derest icke något namn, såsom Nennir^ pyrrnr^ 
kan bringas dit. Om n i -ning se längre fram. — Det vokaliska 
anslaget framför n gifver sig luft under olika omständigheter. 
Till sitt ursprung äldst är -an, hvilket är vida spridt, och trätfas 
1) i ett par mask. subst., aptan eller af tan (ännu på landsbygden 
ofta, jfr. ''Un)y hmrian (i hceriansun, se Södm. L., Bjärk. B., 
Stads L.). 2) i en stor mängd fem. subst., såsom lovan, vingan, 
burglian borghany ransoJcan, rotaUy blotan, snattany vitian, akaUan, 
Qstundan, valtran m. fl. (se II. 96 — ^7, jfr. I. 499 — 500), af hvilka 
fiere intill oss bibehållit sig i sitt gamla skick, men några med 
an försvagadt till en, såsom borgen, lo/ven, 3) i neutral-subst.. 
t. ex. lakan, gaman, heman, oaran, gulfingran, de med former på 
in alternerande bundan, glavan (om det nuvarande tillståndet se 
II. 296). 4) i partiklarne innan, utan, sipan m. fl. I sin väg 
ännu mer utbredt är -in (-en), inom sin krets åter mest kring- 
gripande i det starka part. preter. (i F. Tyska språk motsvaradt 
af -an, se I. 424); ej sällsynt heller i sådana adj., som icke sjelf- 
mant låta föra sig till ett particip., t. ex. opin, fosghin, nakin, 
aupin, hepin, kristin, linin, ensamin (se vidare II. 402—6*). 
Också subst. har sina -in, fastän icke synnerligen många: mask. 
himin, arin oerin, drotin, det med morghun omvexlande morghin,** 
namnet opin; fem. det enda alin; neutr. aldin (sedan aldon, ollon, 
aallan, nu ållon), mceghin, möpgin, bundin (äfven -an, -on), 
glavin (äfven -an); hvaremot syatkin (se II. 116), med sina va- 
rianter, har många tecken till sammansättning, ehuru med vissa 
drag af en vexlande afledning; hvad jemväl må sägas om adj. 
norwn, -en, -in (se II. 411, jfr. IV. 114 dial. enröjen). Sällsyn- 
tare är -un, -on, för mask. funnet i aptun apton (jemte -an), 



* Rörande litin och myhiny af mig icke betraktade som urspruDgliga 

yexelformer til litil, 7nykil, se IV. 310. 
** ÖGL:s uren synes vara omställning af rune (se IV. 453). 



XU BOXXN. — K0N80NANTISK AFLKONINO. 29 

morghun morghon (jemte •tn), namoet hakun (na Håkan) ^ ett 
formodadt iaiun (i iaiunastapum)\ för fem. till äfventyrs att sQka 
i otuncB hot på ett ställe af Upl. L., i 1607 års uppl. orunbot^ i 
motsägelse till de eljest förekom^iaDde oran och oranbot (om dem 
se IV. 75); möjligen ock i iarmun grund (se IV. 125, 174, 185 — 6), 
enligt Grimms sätt att se Isi. iörmun (jfr. Gram. II. 175); men 
annars är -un icke i vårt språk träffadt såsom en på verbet 
grondad fem. atbildning*; för neatr. deremot har man det i hed" 
ghun hcelghon (till kön och bemärkelse skildt från det Isl. fem. 
helgun helgan)^ i det utländska leion leon; slatiigen ett enstaka 
tcekon (täcke, matta) i Med. Bib. II. 95, på detta ställe motsva- 
radt i Gost. I:s Bib. Dom. 8: 25 af itt klådhe, men Jod. 13: 10 
af tåkenet (täcket), motsvarande taken i den lilla ordboken Va- 
riar. rer. vocabala (af år 1538) s. 104, — samma ord som i Sv. 
Dipl. IV. 622 ihcBkam^ 711 thcekan^ sannolikt formade efter någon 
främmande förebild, i hviiket afseende man har att jemföra Graff 
V. 103 dekis theki, Ny-T. decke, Dan, dcekke och dcekken^ Molb. 
Gi. tcekke, och vårt nuvarande täckei i denna skepelse utan före- 
gångare i vårt fornspråk, men till sina radikala beståndsdelar att 
förena med en nominatif tekkia i Rimkr. I. 2195, denne åter, i 
händelse af fem. kön, med Isl. pekia (tak, täcke). Vi ega nu en 
myckenhet neutra på -^on^ af hvilka syskon är svårt att råka i 
gamla tider, Mon förut hette aldiny och de andra, för det mesta 
namn på bär- och frukt-arter, voro, der de förut funnos, svaga 
fem. på -a» hvaraf under Tysk inflytelse ett -on synes hafva ut- 
vecklat sig i hufvudstaden, och derifrån inträngt i närgränsande 
landsdelar och norr åt, i riks- och skriftspråket snart antagande 
skenet af ett inhemskt alster (jfr. II. 212, 220—1, 296); det enda 
hit hörande -tin före 1500-talet vore i htupun (se II. 628). Några 
med i (e) ytterligare utbildade neutra gåfvos, såsom möpgini, 
fingrini (i Sisel. tr. s. 329 både fingrini och fingrani)^ gulfingrini 
(j^r. gul/ingran), syzkini systkene systkane syzkone, och möjligen 
några ortnamn (jfr. II. 283), tillika med fem. apinia. Fem. på 

* Rask yttrar Anvisn. s. 89, att fem. ändeisen un "tycks i synnerhet 
tillhöra nyare språket", och Grimm har blifvit deraf föranledd till 
samma uppgift (Gram. II. 159). Likväl har jag II. 98 framstält un 
eller on som den vanligare i gammal Isl., hvarpå jag lemnat flere 
exempel ur Isl. Homil., dem en. hvar nu kan i deras sammanhang 
öfverskäda uti Wiséns vackra upplaga af denne förträfflige codex. 
Naturligtvis lägger detta intet hinder för antagandet of -an säsom 
den ursprungliga formen, i öfverensstämmelse med Gbimms åsigt. 



30 XII BOKEN. — KONSONANTISK AFLEDNING. 

-tnna anlände hit från Tyskland i 15:de århundradet (se II. 220, 
322). — Föregånget af a, i, w, framträder nd, dels med, dels 
utan efterföljande vokal. I förra hänseendet nämnas neutr. pusand 
(snart äfven pusanda, någon gång pusind eller ^end, men blott i 
en hdskr. af Hels. L. pusund, hvarom man jemföre II. 120), fem. 
harund (Gottl. L., Med. Bib. I. 79, 213, Legend, s. 991, jfr. IV. 
177, 452), sannund (Gottl. Hist.); vidare fem. sannind (Isl. san- 
nindi), fcBghrind, de sällsynta rapind, rcBttind (Isl. rettindi), svcbU 
gind (se II. 97), skialgind (se OGL.). Förmodligen äro hit att 
räkna de mask. namnen anuntr, iaruntr (se IV". 174), men icke 
asmuntr (d. v. s. aa-muntr). Med -andi, som är det vanliga ut- 
trycket för part. pres., ombyter i några subst. -oendi eller -indi] 
men -andi tyckes vara det äldre i tipandiy cerandi, qvighandi, 
qvikandi, under det höghinde skjuter tidigare fram än höghiande 
(jfr. IL 130—1 med IV. 101); af hvilka, alla neutra, nu endast 
ärende och hyende återstå, tillika med de många som subst. be- 
gagnade part. pres. på -ande eller -ende, nu antingen mask. eller 
neutr. (jfr. II. 316 med 208 och 295, samt I. 406—9*). Ensam 
står i Gottl. L. hugunda, förmodligen gen. pl. (se II. 130 — 1); 
såsom sjelfständigt subst. lärer man ej kunna uppfatta pusanda 
(jfr. IL 120, 232 med 117). Ordningstalens -andi, -undi, -indi,^ 
t. ex. fcemtandif tiundi, prcetiughundi, fyretigliindi, hafva kraft en 
egen utredning, gällande äfven för subst. tiundi och tiund, verbet 
tiunda, i hvilka alla n icke kan betraktas som ingående bestånds- 
del i en fast afledning nd, utan som af en eller annan orsak före- 
varande framför ordinal-suffixet d (se härom II. 580 — 2). Af 
andra skäl komme and i pusand att bortföras ur den här upp- 
gjorda räkningen, i händelse detta ord skulle slutligen befinnas 
vara sammansatt, då vårt pusand blefve mindre ursprungligt än 
Isl. pésund och M. G. pusundi (jfr. IL 120, 568—570). I avund 
får väl n anses tillhöra roten. — Ännu mer än nd kringgripande 
är ng, hvarvid påminnes om hvad IV. 332 — 8 är yttradt oni 
Näsljud. Vi gå förbi ord der ng utgör del, om ej alltid af roten, 
dock af stammen, t. ex. tång, sånger, langer, ceng, Icengi, ping, 
finger, unger, tunga, dyngia, yngri o. dyl. Som slutform har ang 

* Arrende är, såsom redan den accentuerade mellanstafyelsen angifrer, 
af utländsk härkomst; jfr. Du Cange arre?ida (census annuus), ärren- 
dåre, arreniare, Littré arrenter, Spän. arrenddr (arrendera), arrendadår 
(arrendator) o. s. t. Ett likartaat ursprung har prebende, under me- 
aeltiden prebenda. 



XII BOKEN. K0NS0NANTI8K AFLEDNING. 31 

äfven hos Grimm ett inskränkt utrymme, hvilket än mer förmin- 
skas, om man med honom gör de IsK mask. subst. farangvy ein- 
angr, le^angr o. dyl. till composita, och leder den senare lemmen 
dels från angr (angustus), dels från an^r (sinus), då endast Atin- 
ang återstode (jfr. Gram. II. 348 — 9). F. Sv. har mig veterligen 
intet mask. appellatif med denna utgång, endast några ortnamn, 
t. ex. enangeTy silanger, harmanffer, uldanger, nu Enångevy Sel- 
ånger, Harrnångevy Ullånger^ i hvilka (samtligen uti Norrland) 
anger^ med afledt r, utan tvifvel är samma beståndsdel som i 
angérmcen, angemianna land; hvaremot Isl. kaupangr, lei^angr 
hos oss hette köpunger köpinger (dess sammansättningar seä II. 
274), lepunger, Gottl. kaupungvy laipingr; likaaå hette Isl. drangr 
i Rimkr. II. 8020 csringy liksom nu åringy Dan. aaring. De of- 
van anförda ortnamnen hafva, hvad anger vidkommer, hela ut- 
seendet af den senare delen i Stafangr, Har^angr och andra 
Norska lokal-benämningar, i hvilka angr vanligen förklarats som 
/järd, hafsvik, ehuru icke i denna bemärkelse uppvisadt som en- 
kelt ord, men af Martin Arn£SEN sammanfördt med vangr, 
F. Tyska wang (se hans afhandling om Norska ortnamn, i "Ind- 
bydesskrift til Hovedexamen ved Frederikshalds Iserde og Real- 
skole" 1865 s. 54 — j62), mellan hvilka åter en slägtskap vore 
tvifvelaktig, att döma af Diefenbach (se Vergl. Wört I. 4 och 
127); hos Cleasby och Vigfusson s. 21 blir för detta Norska 
-angry som aldrig brukas i Isl., en rot ang^ i Lat. ango, angu" 
9tu8, angiportua angifven som sannolik, m«n s. 333 kaupangr för- 
delad t som kaup och vangr med förloradt v, hellre än angr; 
Aasen betraktar ang i farang endast som ändelse, men i ort- 
namn som ett ord af dunkel betydelse, kanske i vissa namn ej 
den samma som i andra (N. Ordb. s. 9); slutligen vända vi åter 
till Ihre, som, under åberopande af främmande ord, samt af angur 
i bem. hafsvik, beträffande angur i Isl. leidangur påminner om 
Södm. L. til oengs (i Schlyters uppl. til anx^ i Vestm. L. I och 
II til angsy til cengs): till olägenhet (Gloss. II. 51). Betraktelsen 
öfver våra inhemska förhållanden gifver närmast anledning till 
den slutsats, att ortnamnen på -anger äro sammansättningar, men 
-ängr i Norsk-Isl. kaupangr, lev&angry ar angr och andra appellatif, 
om också ej i alla, blott en afledning, ursprungligare än vår på 
-unger eller -inger; genom hvilket antagande man finge en formel 
ang ing ungy motsvarande an in un^ och and ind und. Man 



32 XII BOKBN. — K0N80NAMTISK AFLEDNIMO. 

kominer till samma resaltat vid sammanst&IlDingeD af det neutrala 
Isl. hunang med F. Sv. hunagh och Ny-Sv. honing^ honung (jfr. 
IL 118, IV. 333). — Mask. -inger tillkommer dels lefvande vä- 
sen» särdeles menniskor, dels liflösa föremål. I förra afseendet 
anföras löfvirhinger^ nipinger^ enstöpinger, gceldinger (OGL.), tn- 
Icendinger^ utlcendinger och andra på -loBnäinger (jfr. II. 268), 
ddptinger (bortbyting, Sv. Dipl. II. 264 i afskrift, Bonav, s. 30), 
grcBttinger (Vestm. L. I), fce fylinger (fädöljare, OGL.), hrut- 
fcelinger brotfcellinger (IV. 72), vitvilinger, villinger (i var. till 
Vestm. L. II och Stads L.), prasmcmningery fiurmcBnninger^ en- 
hyminger; i senare afseendet lyptinger (Upl. L., Vestm. L. II), 
skillinger, biUinger (berget Billingen), pcenninger, cdmcBnninger, 
siuceringer (i VGL. I siucerings bai)\ men ytterst sällan förekom- 
mer eit så skapadt ord för ett mera abstrakt begrepp, såsom 
duncBttinger (II. 586) och det i enlighet dermed som mask. upp- 
tagna prencBtting i yngre VGL.; knappast någonsin upptäckes 
något sådant för uttryckande af handling (jfr. fem. ^ing och -ning)^ 
och så till och med i våra dagar (se II. 293, 302). Deremot ut- 
märker fem. -ing blott undantagsvis ett personligt förhållande, 
t. ex. drotn-ing, kcsrl-ing; så mycket oftare handling, t. ex. viking 
(sjötåg), sköting (se IV. 103), rcepsing, benlösing^ fiorlcesting (se IV. 
125), oling^ ofli^g^ dhgling^ fearföling (fädöljande). Ännu strän- 
gare från det personligare håller sig -ing då n föregår, utan att 
tillhöra ordstammen, såsom i tocming (III. 220, jfr. Isl. tvenning)^ 
ökning^ aökningy vospnvng^ göpning, inleptnng, mrpning^ akötning, 
vcBpacBtning, Icesning, gcestningy kriatning; det är endast i något 
undantaget fall som ett fem. -ning kan jemte sin abstrakta be- 
tydelse inrymma en konkret, hvilket inträffar med bt/gning, som 
i Upl. L. och Södm. L. har bem. aedificium, tillika med den äldre 
och allmännare: asdificatio, cultura terrae, denna nu stadd i för- 
åldring. Ställningen är annars i det hela oförändrad, det all- 
männa språkmedvetandet har i denna punkt bibehållit sin första 
klarhet (se II. 294, 306). Sanning^ fägring^ tidning hafva efter- 
t)ädt de gamla sannindy fcsghrindy tipandi tidhindi (jfr. IV. 268). 
Neutra på -ing eller -ning gifvas icke, med undantag af det föga 
brukade och utifrån tagna lifgeding^ till kön vacklande. Icke 
heller gifves något mask. -ninger^ der icke det första n är radi- 
kalt; för den skull ingenstädes motbilder till Isl. och Norska hand- 
skrifternas maskulina former för abstrakta föreställningar både 



XII BOKEN. — K0M80KANTI8X AFLEDNING. 33 

på -mger och -nmgery t. ex. vinninffr, vindingr^ gön/dngr ger- 
ningry skilningr, reUeningr o. dyl., af hvilka, om äp icke f5reva- 
rande i äldsta tider, likväl flere ses i 14:de årh., noder det F. Sv. 
aldrig begagnar annat än gasming^ rcshiing eller dyL Afven der 
grundbegreppet kan mera hänföras till något kroppsligt, låter n 
i mask. tyda sig på annat sätt än som en framför -inger stäld 
afledniog, såsom i telmnger telanger (jfr. m. 211, 200 och IsL 
temungr), hcelfninger haifwinger (se IV. 318 — 319), aningar 
öningiary detta kanske blott sammansnörpniog af ölcmdinj^y 
eller med evfoniskt n för något slags öingar*; na är tärning ' 
inask. (liksom Isl. tmningr temingr teningr), men i F. Sv. ej 
hittills fannet med detta kön, dess atom oklart i hela sin bild- 
ning. Grimm anser IsL mask. gemingr o. dyl. för oorganiska och 
forvexling med abstrakta fem. på -ing (se Gram. UI. 528**). 
Anmärkningsvärdt härvid är, att då han i Gram. IL 391 och på, 
andra ställen har stämplat n som obehörigen inträngdt i -mi^, 
-ncBT, -msk o. s. v., liksom I i "Ung^ r i -fm/, förbigår han it i 
-ninfff *** och upptager det icke ens (han skrifver t. ex. II. 351 
reUen-Hngry skiln-ingry giöm-ingry giöm-ing)^ och lika litet I. 699 
n i Ny-H. T. -nung, L 711 i Ny-Sv. -ning; men samma skäl 
gälla för Isl. Usningy upsUgnvng^ gemingr ^ skäningr, som för skil" 
nafSr, kostna^dr m. fl., neml. att intet verb på -na tjenar dem till 
grandval (jfr. här förut sid. 17). Anledningar saknas derföre ej, 
att inom vår språkgren uppställa ett fem. -ing, "ning, lika väl 
som ett mask. -aper, -naper. — Fem. har intet -lingy annorlunda 
än med I öfverfördt ur stammen, såsom i kcerUingy afir^ing, aighl- 
ing (se IL 69, 294). Mask. 'linger, i Sv. fornspråket sparsamt 
användt, varseblifves i härstamnings-orden cstUngery frcmdUnger 
eller fnmlinger (se YGL. IV) och ännn något ord med obe- 
stämda tecken till böjningens starka eller svaga form (se IL 205 



* Vid de af mig anförda ölcRnningar och öningiar har Sophus Bugqb 
' (Bemserkninger om den, i Skotland fundne Latinske ]^Iorges Erönike 
s. 49) stält ett gammalt Norskt Eynir. 
** Eask vill förstå saken sålunda, som -ing och -inger ej vore liktydiga, 
utan det förra utmärkande handling, det senare deremot resultatet 
eller produkten (se Anvisn. 195); men denna gräns iakttages icke, 
och är — hvad af framställningen hos Rask sielf erfares — mera 
önskad än verklig. Det kan ej nekas, att språkDildnings-driften här 
något förlupit sig. 
**"* Det är likväl gammalt i Isl.; iag har ett par exempel antecknade ur 
Isl. Homil. 9: 2 Ujpstigningo (jfr. Wiséns uppl. s. 20), 11: 1 sTcilningar 
(WisÉN s. 24). 

Sv. Spr. Lågar, 3 



34 Xn BOKEN. KONSONANTI8K AFLEDNING. 

och snart härefter "ingi, -^ngi); f5r öfrigt i kfymplingery pcgplin- 
geTy Uplingery h/Idinger (jfr. III. 106, IV. 88, 278), gcedinger, 
vanmtlinger, vitfcerUnger (OGL.), aiia betecknande menniskor eller 
djur; slatligen pumblinger eller pumlinger (se IV. 321), sgklinger 
eller aöklinger (socka, se Vadst. Kl. R. 58, H. Birg. Up. IV. 10). 
Mycket gångbart är na -lingj alltid mask., mest begagnadt för 
lefvande varelser, fastän icke ovilkorligt med denna inskränkning; 
nyare skapelser äro yngling (först i Gast. I:s Bib. bemärkt, t ex. 
2 Sam. 1: 5, 6), främling ^ vekling, yukling, enkling, åUkling, 
uppkomling, skyddling (eller skyddding), pgsling, hvitling, håmp- 
lingy våplingy lärling, gunstling, bland hvilka fiere med knappt 
fördolda Tyska anletsdrag (se vidare II. 293, 302), och från dem 
torde ej. böra skiljas det anförda yngling, äfven i Danskan, och 
med ett motstycke i Ny-Isl. ynglingr. Gbimm fann en tid -ling 
ega en mer än misstänkt arspranglighet (se t. ex. Gram. IL 364 
— 5), men af hans senåre atlåtelser (t. ex. III. 528, 682) kan 
ej med säkerhet slätas, om denna åsigt sedan upprätthölls. — 
Bevis för ett starkt fem. -ung har det icke lyckats mig att öfver- 
komma i F. Sv., och för -nung blott ett enstaka benlösnung i 
textcodex till Dpi. L. , ett gcsmongh i VGL. III. 69, ett- itcBrnp- 
nung och ett hemstcempnung i Hels. L. Isl. har launung, laus- 
ung, diörfung och andra, af Grimm (Gram. II. 362) bemärkta, 
hvilka äro af vigt, enär han håller för sannolikt, att Ang. Sax. 
och Isl. , abstrakta fem. på -ing utgöra vanställoingar af -^ng (ib. 
III. 528). Huru härmed må vara, visar sig -ing i de äldsta Isl. 
handskrifter, jemväl i Homil. På mask. -unger eller -onger äro 
hos oss exemplen talrikare, omfattande äfven lefvande väsen, så- 
som kononger kununger, bröpunger (se VGL. I. G. B. 8 pr., II. 
15), folkongar, skanungar (Skåningar), nidJiiungar (i 1607 års 
uppi. af OGL.), getunger (geting); annars oftast betecknande ett 
visst område eller en viss del, såsom köpmiger, blekonger (land- 
skapet Bleking), skanunger (i skanungs bor och skanungs hcerap, 
nu Skånings härad i YesteTg6t\di.nå) , pripiunger, Jiarpunger Jtcerp- 
unger Jiorpunger, femtunger, siattunger simttunger scettunger, att- 
unger; för sig sjelf står dial. kasung (Isl. köaungr, IV. 183), och 
såsom utmärkande någon ting mera abstrakt det gamla lepunger, 
hvilket, lika med köpunger, har i Isl. till motstycke en form på 
-angr (se här förut s. 31). Fortfarande heter det konung, Folk- 
ungar, men de öfriga i allmänt bruk ändas nu på --ing, — Till 



XII BOKEN. — KON80NANTI8K AFLXDNIVO. S5 

de starka mask. ändelaerna --inger, 'unger, finnas jemväl svaga 
på ^ingif -ungt (jfr. II. 203—5), t. ex* höfpingi^ hepningi, Atr- 
pingiy njLorpingiy lUhringi^ armngi CBrvingi^ pramicenningiy fioper- 
mcBnningij iamnungi icBmnungi UBmningi (jemlike), bröpungi (Y6L. 
II. G. B. 15); äfvenledes ett fem. bröpunga (VGL. I. G. B. 8 pr.). 
Dessa samtligen ha afseende ^å en personlig ställning, men det 
fins ock ortnamn på -^ngi, -ungiy t. ex. skceningif huddungi^ hamb- 
rungi m. fl., sannolikt nentra (jfr. II. 283). Om härstamnings- 
och slägtskapsorden erinras särskildt, att åtskilliga af dem antaga 
framf&r den egentliga ändeisen ett I eller r, så väl i stark som 
svag form, t. ex. CBtlinger och cetUngi (Isl. (Bttifigr, (Bttingt)^ f^P^ 
ringar, möpringar, bröprunger bröplunger brdplungi bröplingi, 
systrunger st/sdunger syatnmgi ayatlungi sydingi; fem. bröprunga 
bröplunga, sysb^unga systlunga ay slinga (om dessa senast lY. 312, 
345). Isl. har bra^rungry brcf^^^/runga, syairungr systlingr, nyst- 
runga. Ofta är nästan omöjligt att afgöra, om stark eller svag 
bildning afses i vissa af våra mask. pl. -ar eller -opr och -um^ 
hvad förr är antydt (II. 2()5, 627). Härpå ligger ingen magt vid 
detta tillfälle, snarare på bedömandet af sjelfva I och r, hos den 
öfverdådige Lydekinus till och med sammanförda i YGL.^ III. 
63 bröperlongcB barn. Gbimm har hvarken erkänt I eller r så- 
som särskild aflednings-bokstaf framför -ung (se Gram. II. 359 — 
365); han skref br(PX>r-éngr, sy8tr-4ngr, efter B.J. Baldorsen 
feSr-Hngar (saknadt i senare ordböcker), men han har intet exem- 
pel med L Vår äldste codex VGL. 1 eger ett par hit hörande 
exeoipel, antingen utan I och r, eller ock med /*, men intet med 1; 
liraraf, i förening med tillståndet i Isl., göres troligt, att Z är i 
dessa ord endast ett försvagadt r (jfr. IV. 312), och icke iden- 
tiskt med / i Hplinger, krymplinger o. dyl. Utöfver den nyss 
betecknade kretsen är -lung mer än sällsynt, och när i Hels. L. 
läses mceplungu (i 1609 års uppl. midhlungu) manniy God. Bildst. 
s.'868 en midhlunga man (en medelstor man), bör I räknas till 
stammen mipal maspcd, liksom i mipli, midlilaster; och saken är 
väl icke annorlunda med r i fcepringar, bröprunger, systrunger 
och likställiga. Det slutande u i mceplungu tyckes kunna förlikas 
med a i midhlunga på samma sätt som köpuman med köpaman, 
fangoman med fangaman o. s. v. (se IV. 21). — Före afslutan- 
det af framställningen om ng må ej iitan en liten sidoblick förbi- 
gås n i enungha vid enugha, i småningom vid smånigom (jfr. 



36 Xn BOKEN* — KON80NAKTI8K APLBDKING. 

Aasen N. Ordb. 8. 711), i sinungum vid T. Mtm^» och dernt- 
öfver flukninghum^ ströningium eller stråningum (se IL 517 — 519, 
IV. 333), hvilka båda möjligen tillkommit genom en oklar upp* 
fattning af adjektivets och substantivets olika vilkor, i sin mån 
jemväl tillämpligt på en del Tyska adverbial-bildningar af detta 
slag (se Grimm Gram. II. 356 — ^9); och inom samma krets må 
föras OGL. Er. B. 3: 1 mistinge (i en gammal var. mUtmngé) 
wxrpasT (går miste om), det dial. af mig ofta hörda wMisixagtn 
eller te (till) mvMiigen (åt minstone), det något allmännare iförsi- 
ningefiy detta likväl mera häntydande på ett sabst. (jfr. Dan.). 
En adv. form på -Kw^, som i F. H. T. rucchäinguriy Ny-T. ruck" 
Unga o. dyl., blir ej hos oss uppdagad. Några ve^b på -ing eller 
"Ung äro antecknade IV. 324. 
r har, sin allmänna bestämmelse (jfr. IV. 326) oberäknad, särskildt 
en ganska vigtig som afledning. Verbet hemtar oftast sitt r från 
sabst., t. ex. ångra, sighra, IcBghra, hepra^ gUdtUy undra m. fl., 
en under tidernas lopp mycket förökad flock (jfr. I. 47 — 8); 
mera sjelfständigt uppträder ipraa, som sedan framkallade sabst. 
idhriUi, idhrughi, adj. idhrugherf verbet idhrugha». Ursprungligen 
romaniskt är -era, först begagnadt i främmande ord, t. ex. stu- 
dera, disputera (se I. 50 — 1). Samma första källa, änder loppet 
genom Tyskland mer eller mindre grumlad, förrådes i neutr. subst. 
baner och sådana neutrala på '•ert eller ^ari som spisseri, fiskeri^ 
kcetteri kicettari m. fl., nu med det slutande t betonadt som nti 
Franskan (se II. 134, 295, 313), och aldrig utbytt mot e såsom 
i de längre fram behandlade på -aH. I subst., adj. och partiklar 
innehar uti F. Sv. och Dan. -er (fordom ock -öpt, -ar, -ir) samma 
betydelse som -r ofta uti Isl. och F. Norskan, t. ex. mask. subst. 
sigher, anger, finger, åker, heper, ålder, arper, låter (skratt), vin- 
ter, bulster (II. 42 — 3); fem. liver, ncever, aper, ficedher (II. 69— 
70); neutr. timber, kegher, vceper, under, eter, foster, blomster m. fl. 
(II. 122 — 4); adj. fagher, magher, digher, biter, mter m. fl. (II. 
406); partiklarne scender, sunder synder, hcelder m. fl. (se Par- 
tiklame, särskildt Adv.). Detta r, utom i runor och den Gottl. 
membranen, nästan alltid med ett vexlande vokal-anslag (se här- 
om IV. 43), är sjelf merendels fast och orubbligt; till undantagen 
höra mcep mceper, vip viper, nip niper (nu ned, neder^, silf sil- 
ver; nu är slätter vanligare än slålt, och adj. saker, ^x i denna 
form oböjligt, ehuru i intetdera r var afledning hos de gamle; 



XU BOKSN. — KONSpKAMTISK AFLBDNING/ 37 

adj. butter hette förat butt, af Ned. Sax. &ut eller buU (jfr. Ny-^ 
Isl. btitr, afhnggen trä*8tiimp); i motsats härtill har det alltid 
hetat hat mot Isl. hatr (M. G. hatts). Det med *e»* ombytande 
"ir uti fapir, bropir^ mopivy dottiry systir^ har städse hållit sitt 
r Täl vid magt; men fordom gick det ej sällan förloradt i prep. 
undiry wir, wptir^ firir (se IV. 429). Sådana mask. subst på 
-tr, hvilkas r utgör allenast nominatif-märke, voro i F. Sv. sär* 
deles opålitliga» h vad denne konsonant vidkommer; så t. ex. fans 
ej annat qvar än åriy hvaremot r standom kunde sticka olofiigt 
fram i 2cp^^V, i namnen birghir^ sverkivy vighir, porirs folkir^ 
vcenir, lyghnir o. dyl. (jfr. II. 47—8, 263, 282), i hvilka r slut- 
ligen för de flesta fallen antog samma aflednings-natur som nu i 
slåäer, adj. saker, * 1 jemnlöpande linier med den verkliga afled- 
ningen -er och -tr befinna sig -ar och *ur, med outplånligt r. 
Det förra i mask. subst. hamar, surnar , navar^ hopar y pipar, bikar 
(IL 41 — 2), karlnamnen stenar ^ ragnar, ivar m. fl. (II. 263); 
intet fem. står att träffa, och intet neutr. heller, annat än så föga 
hiträkneliga som cembar (III. 259, IV. 318), och de nya ur för- 
kortning uppkomna allvar^ ankar, aliar, pansar, intetdera af in- 
hemsk börd, hvad ock fallet är med det sent hitlända och snart 
undanträngda adj. älvar; icke afledt r, utan komparatift, är i 
sipar, optar, pildar, frammar, jemväl qvarsittande i superi, in- 
narster, siparster, niparster, sunfiarster, nordharst. Den åt -ur 
{-or) vettande linien räknar mask. snhst, JuBtur, runnamnen iafur, 
asury sasur (IV. 174, 186); möjligtvis appellativen undirvipur 
(jenate -vipr), vcBpvr, så vida icke deras u må annorlunda tydas 
(jfr. n. 141 — 2, 164, 600); till äfventyrs ock namnet vcetur eller 
vcBtor (U. 77, 282), förut vetur (IV. 473); men det i oblik kasus 
framträdande -ur eller -or (jfr. IV. 75) Sii fapur, bropur, mo- 
pur, dottur, systur, i motsats till uominativen på -ir (-er), är 
utom mätning med andra, ord (se n. 611). — Mask. ^ari, som 
Gkimm anser till bildningen organiskt, endast med oorganiskt svag 



* Det heter nu alltid Birger, Sverker, Viger, Venem; jemte Birger och 
Birgerson har man Börje och Börjeson, men icke hing Börje eller 
Börje Jarl; deremot do mindre allmänna Folke och Thore eller Tore. 
Intill de sista åren har man allmänt talat och skrifyit Mimer, Ymer, 
Ägir (liksom hos Rask Anvisn. s. 55 Äger), Sleipner o. s. v.; men 
efter nyaste Danska föredömen hlir af n&gre Svenske författare nu 
tecknadt Mime, Fme, öge, Slepne o. s. v., hvilket, i stället för att 
göra saken mera känd, verkar motsatsen genom traditionens afbry- 
tande. 



38 Xn BOKEN. — KOK80NANTI8K AFLEDNINO. 

flexion (se Gram. TT. 128), betecknar oftast handlande person, 
t. ex. horghari (löftesmän), röoari^ bakari^ lekariy mcestari m. fl. 
(II. 206); någon gång djur, liksom personifierade, t. ex. gangari^ 
rinnari; äfven ett dödt ting, t. ex. altart, saltart, kodlari, panzari, 
bismari, pundari pyndare, dessa likväl af utländsk härkomst. Vid 
beskrifningen af dessa gamla ord II. 205 — 6 erinrades, att -cBri, 
bredvid -ari, kan vara mer än endast frihet i skrifningen (jfr. 
IV. 170), men för närvarande har riksspråket uteslutande -are 
(se ir. 293, 315). Här förtjenar anmärkas, att de ord på -aW, 
som användas för alt uttrycka ett handlande subjekt, for ingen 
del äro beroende af ett transjtift verb som sin utgångspunkt, utan 
mycket ofta danats från subst., t. ex. domän, siaUari, mt/Uari 
mylnari (IV. 345), soknari, skinnari (skinn be redare, garfvare, 
k or snar), morpari (men nu mördare, af mörda), dvapari (blott 
undantagsvis drcppari, se IV. 30), akipari o. s. v. I nyare språ- 
ket har en stor mängd öfverförts ur Tyskan, såsom de på "ma- 
käre och -alagare, samt de flesta med omljud i stamstafvelseti, 
t. ex. krämare, vålctare, jagare, krögare, fogelfängare, hirschfän-- 
gare, fotgängare, partiguvgare (men gångare, passgångare, före- 
gävgare), förrädare (i F. Sv. forrapari) och andra (se II. 293, 
315). På hvarjehanda olagliga vägar har man kommit till -are 
i euskilda fall, t. ex. namnet Lögaren (se II. 145), na satt å sido, 
lika med undersåtare; men ännu gängse äro starkare, följeslagare 
(II. 315), f()r att icke nämna så besvärliga främlingar som sekre- 
terare, kamrerare, o^kerare, med h vilkas oationalisering man har 
svårt att reda sig (jfr. II. 352). Lyckligare har det gått med 
det från Tyskland mottagna -n-cere, hvilket endast som undantag 
låter se sig hos Hert. Fredr. 412 i kcemmencere, annars som --ncer 
i kcemencer, falkencer (nu falkenerare^, soldericer, portencsr, rese-- 
na^r (om detta se II. 52); nu i konstnär, borgenär, körsnär m. fl., 
hvilka erhållit en stadgad pl. på -er (se II. 293, 309). Neutra 
på -ari voro få: hundari eller hunderi, akkiceri akkari akkicer 
ankari ankar, det senare likväl främmande till upprinnelsen, i det 
afseendet lika lottadt med altart, som vacklade mellan mask. och 
neutr.; nu är ostadigheten icke mer i kön, men i formen ankare 
ankar, altare altar. — Från det mask. -ari härstamma några bild- 
ningar, af hvilka flertalet tillhörer nyare språket. Sådana äro 1) 
vissa neutr. sobst. på ^skap, såsom riddaraskap eller riddarskap 
(men Isl. riddaraskapr, mask.), sedan ridderskap; vidare borger- 



XII BOKEN. — SAMHANSÄTTNIKG I ALLX. 39 

sluq>9 måHerskap, förmynder$kap, föreHånder$kap (II. 295, 317). 
2) vissa fem. sabst. på ^ska^ såsom de först i I5:de århandradet 
synliga mcBstirska, thvastirska^ forradhiraka m. fl. (se II. 220); nu 
sångerska^ sömmerska, tvåtterska, kokerska^ sköterska, rodderska, 
hrögerska, månglerska (således ej mångehkd)^ fiskblöterska, hus^ 
håUerska, följeslagerska, förestånderska ro. fl. (II. 322), i hvilka 
-^ka, utan föredöme i Isl. såsom beteckning för en qvinnas sam- 
hällsställning eller befattning, af Grimm anses lånadt från Plåt- 
tyska "Se/ufy men detta kommet af det Romaniska -esse (se Gram. 
n. 378, in. C39*). 3) vissa adj. på -liker (-leker), såsom rid- 
darleker, kesarleker (Cod. Bur. s. 422, 507, 529) -för -liker (Isl. 
riddaralegr, keisaralegr); na ridderlig , kejserlig, borgerlig, med- 
borgerlig (således ej borglig, meMorglig), mästerlig m. fl. (II. 458). 
Ett par nya adj., såsom romersk (8\ Sv. römsker), kättersk, skulle 
vidare kunna anföras; men presterskap och presterlig äro bildade 
omedelbart efter Tyskan (jfr. Isl. prestskapr, prestlegr, Dan. prce- 
steskab, prcestetig), eller möjligen med förstärkt r, som i evinnerlig 
o. dyl. Åtminstone i skrift brukas kejsarinna, mästarinna och 
dermed sammansatta (se II. 322), med oförsvagadt ar. — Vid 
sidan åf adjektivets komparatif på -^ri stod ett på -ri, -ra (nu 
endast -^e), och till utseendet dermed sammanträffande gåfvos 
snbstantiva afl^ednin^ar -ri och -ra, såsom mask. hafri, fostri, 
micerpri mcerpri (IV. 122); neatra Hghri Iceghri, gildri (giller), 
misvcBpri; fem. östra (dial.), fostra, gildra, fiundra; flere af dessa 
med motsvarande subst. på ^er (Isl. -r), såsom foster, Icegher, 
gUder, vesper och misvceper, men miarpi micerpi. Om adv. nipri 
(nere) se II. 445; om r i fcepringar, bröprunger o. dyl. se här 
förut 8. 35. 



FJERDE KAP. 

Med sammansättning menas vanligen — vare sig utsagdt 
eller underföxstådt — två eller flere ords eller ordämnens sam- 



* Samma -ska är i pastorska (Platt, pastorsche), generalska, majorska, 
barnmorska m. fl., fastän icke utgångna ur -are. Danskan har tvcet- 
terske, opvarterske, naboerske och andra, men icke sA många som Sven- 
skan; Grimm kände inga Danska. 



40 XII BOKSN. — SAMMANSÄTTNING I ALLM. 

manfogning till ett nytt ord, med särskildt bem&rkelse. Vid til- 
lämpniDgen har saken blifvit i enskilda delar olika fattad. Rask 
t. ex. räknar mis-j van-t for- o. dyL för "begynnelsetiilägg" (Aii- 
visn. 8. 175—7), likaså o/-, aö-, sudd m. fl. (ib. 177—181); för 
"slutstafvelser" -«ini3r, -frcepi, -neyti» -IcBti m. fl. (ib. 184 — 190); 
och detta allt föres af honom till *'derivationen'*; men står-^ amd-y 
gå^j iU-y och -fuUry -lauBy -vlsy -ma^r^ -kona^ -land m. fl. upp- 
tagas som *'vanliga sammansättnings-ord" (ib. s. 216 — 220). För 
praktiska behof, som i en lärobok, kan denna ämnenas fördelning 
göra till fyllest, ehnra hon, från denna synpunkt, är nästan för 
konstig; ty för en hvar ligger ej uppenbart, hvarföre olika rum 
upplåtes t. ex. åt (dl- och atår-^ åt -^mtor och -mOiSr o. s. v. 
Grimm, som tog till sin uppgift samtliga Germaniska språkom- 
rådet, måste ställa sig på en punkt med vidsträcktare utsigt. 
Han drog all fördel af sin utmärkte föregångares verk, men be- 
höfde hela sin egen sjelfbeherskning och öfverlägsénhet i ordnan- 
det af stora massor, för att första gången bringa reda och Ijas 
i ett kaos af oöfverskådliga råämnen. Det vore orättvist att neka 
honom förtjensten af mästerskap här, om ock enskilda delar icke 
synas lika tillfredsställande, eller bevisningen icke alltid iikaöf- 
vertygande. Med det mera anspråkslösa syfte, som jag föresatt 
mig, är hvarken nödigt eller ändamålsenligt, att följa Grimm 
troget omkring på hans lika djerfva som outtröttliga vandringar 
i obesökta bygder och obygder; men hans feskarta är ofta an- 
vändbar äfven för mina afsigter, och vid hvarje nytt ögonkast på 
henne öfvertygas man om . vinsten af det väldiga snillets djupa 
och sorgfälliga utredningar, äfven der afvikande åsigter kunna 
framkallas hos andra. 

Såsom inledande allmän bestämning angifver Grimm, att 
att '*enk]a ord kunna komponeras med enkla, enkla med afledda, 
och afledda med afledda. Afven inlåter sig uomen i komposition 
med nomen, nomen med verb, partikel med båda, partikel med 
partikel, men ej verb med verb" (Gram. II. 405). Man kan icke 
säga mera i så ord (jfr. Anvisn. s. 209). Här några exempel: 
vigh-arfy vigh-cerfpy himil-tungel, lagh-liker, al-valduglier, kcenni- 
fapir, scendi-bupi, vald-taJca, ur-JicBlder, ur-aaka; men frågan, huru 
vida partikels förening med partikel är verklig sammansättning 
eller blott sammanflyttning, fordrar en egen undersökning, som i 
sin ordning skall företagas. Det må här på stället tilläggas, att 



XU BOKEN. — SAMMANSÄTTNING I ALLU. 41 

jemväl räkne-ord ingå i sammaosättniDg, meo ieke andra prono- 
men än de som låta behandla sig adjektift (scBry i sig sjelf pron., 
kan vid komposition betraktas som stelnadt till partikel), och äf- 
ven dessa hafva ej sällan blott skenet för sig, och äro i sjelfva 
verket endast tillfälligtvis sammanskrifna, såsom särskildt är i 
senare tider förhållandet med en del partiklar. 

Hufvudpunkten i läran om komposition är, enligt Grimm, 
att skilja mellan den egentliga och den oegentliga. Såsom formelt 
kännetecken för den egentliga sammansättningen betraktas kom- 
positions-vokalen, hvilken sammanbinder det första och det andra 
ordet, men icke får tagas för flexions vokal, och éj heller får för- 
blandas med afledningsvokal. Oegentlig sammansättning åter, 
hvilken uppstått senare och efter hand ntbredt sig, har uppkom- 
mit derigenom att kasus eller partikel i den fria ordställningeu 
dragit omedelbart till sig det följande ordet, t. ex. dags-ljus. 
Emellertid är kompositions-vokalen ej mer till finnandes utom 
Mös. Göt. och F. H. Tyskan, och för Isl. gäller, att då så många 
genitiva sluta på -a, särskildt alla gen. pl. och sg. af svaga mask. 
och neutra, kunna ej många anses innehålla ett blott förbindande 
a (jfr. Gram. IL 407—426 med 966—985). Hvad angår sub- 
stantivets egentliga komposition, d. v. s. subst. med subst., och 
subst. med adj., antagas några theoretiska förutsättningar, neml. 
ett prepositionelt förhållande, ett appositionelt, ett kausuelt, mellan 
de båda sammansättningsdelarne; dock så till förstående, att "dessa 
tydningar för ingen del beteckna kompositionens verkliga ursprung 
ur sådana förhållanden, utan just tillkäunagifva mångsidigheten 
och magten hos den öfver allt till grund liggande kompositions- 
vokalen" (jfr. Gram. lE. 548 — 9 med 427—446). Denna spekula- 
tiva åskådning, hvilken jag af en enskild anledning kommit att 
omnämna på annat ställe (se afhandlingen om Svenska Akade- 
miens Ordbok, i Akad. Handl. del. 45 s. 306 — 7), blir äfven nu 
allenast i förbigående vidrörd, såsom förtjent af öfvervägande på 
en högre vetenskaplig plan, der de olika företeelserna sammanhållas 
inom hela språk-ätten, eller åtminstone inom hela det Germani- 
ska slägtområdet; man får också hos Bopp här och der någon 
antydan i en liknande rigtning (se t. ex. Yergl. Gram. Hl. 450 — 
472). I det hela gå likväl Grimm och Bopp hvar sin väg, och 
redan i företalet s. vm till Gram. II (utg. 1826) fäster Grimm 
uppmärksamheten derpå att Schlegel och Bopp icke antaga 



42 XU BOKBN. — SAMMANSÄTTNING T ALLM. 

någon bindvokal i Sanskrit. En sidan blef, i Bopps bekanta 
recension af Grimms Gram. uti Jabtb. f. wissensch. Kntik 1827, 
uttryck !igen fråndömd Germanspråken; i 2:a nppl. af Vergl. Gram. 
in. 442 yttrar Bopp, att Sanskrit icke brukar ea förmedlings- 
vokal, till nDdeiiättaode af förbindelsen mellan de båda kompo- 
sitions-lemmarne, och att det måste vara till folid af förvekniog, 
som en bindvokal kominit att inskjutas i Grek. och Lat. nominal- 
kompOKi(;'*oner; ID. 446 att han- i afvikelse från GaiMM, icke er- 
kännoT någon koaipositions-vokal i de German^ska språken, utan 
betraktar a af vifia-aards (vin^^ård), i af ^a«^J-^orf« (gästfri), som 
en afgjord tiUhöngbet för stammen i första sammansättnings- 
leden, stående i fulMiomlig enklang med vissa nppgifna composita 
i Sanskrit, ä^vonsom han för u i fotv^bandi (Joiho}i\) finner mot- 
bilder i Sanf^knt. 1 hvad mån man af dessa skilda föreställnings- 
sätt tan draga nylta för lä»an om sammansättning i de Nordiska 
språken, enkannel-gen Svenskan, kommer att ådagaläggas i de 
följande kapiflen, der det praktiska fältet betiädes, och komposi- 
tionen behandlas inom olika ordklasser, ^är vilja vi dock intaga 
den närmare bestämning hos Gäimm, att, enligt hans uppfattning, 
nominal-komposit'onen visat sig vara så väl egentlig som oegent- 
lig, den verbala endast egentl^o; men aU all partifcel-komposition 
är oegent.b*g, följakil^gen tillvägabiagt utan kompositions-vokal 
(jfr. Gram. II. 4*0 med 697). Antagandet af partikel-komposi- 
tionen såsom oegeoilig syoes mig stå och falla med sjeifva be- 
greppet om konopositioos-vokal. 

I der, 'uliijnde gö»es ingen skilnad mellan composita och de 
af Grimm s. k. "decomposi»'a'*, hvarmed förstås sammansättningar 
af mer än 2 ord. Utan afseende på samraansäfctnings-delarnes 
olika antal är åec förhållande lika orubblio^t. att den sista delen 
är det bestäm ?rande i frå-^a om ordklass, och den enda som i det 
komponerade lillsiåndefc är ifnderkastad böjning,* devföre ofta 
kallad "gruodord" eller "hurvn^Joid**, i motsats till "biord" såsom 
beteckning af den föregående delen. 

Inom Jjadlärans kreis faller den för nuvarande språket gäl- 
lande lag, att gränsbokstäiVer i ordets särskilda delar hvar f5r 
sig bibehålla dei; ljud som de ega oförenade, utan att alstra assi- 



* I, den oegentliga kompositionen kan första lemmen vara en böjd kasus, 
men denne är, eu gäng ansluten till ett följande ord, i alla skiften 
lika stillastående. 



XII BOKKN. — 8UB8T. SAMHANSÄTTKINO. 43 

milation eller annorlunda inverka på hvar andra, såsom /-/ i a/- 
fcMy halj-fuU^ /-?j i half-täd, af-våndaj g-g i flug-gift^ fnag^&r~ 
del, h-k i Uk-kUtaj sak-kånnedom^ a-j i press-jerriy t-j i hästrjågare. 
Jfr. rv. 353-4 och 498, 357, 360, 368, 370. 

Angående betoningen i sammansatta ord är ett och annat 
yttradt IV. 214—217. 



FEMTE KAP. 

Härunder inbegripes substantivets komposition såsom första 
del, antingen med subst., adj. eller verb. Med Skandinaviska 
språken till utgångspunkt kunna vi ej fatta nomioal-sammansätt- 
mngens uppdelning i egentlig och oegentlig annorlunua, än att i 
den egentliga fogas roten eller stammen omedelbart t^ll (let f6l* 
j^nde ordet, t. ex. landboh landfaster^ men i den oegevtliga der- 
med förenas genom den första sammansättningsledens böjnings- 
ändelse, i sjeltVa verket blott gen. sg. eller pl.,* t. ex. landslagh, 
landamcerki. Men med den oegentliga må ide förblandas *am- 
manskrifning eller ordens tillfälliga sammanflyttn^ng, i det nya 
språket mycket allmännare än i det gamla, oita alldeles godtyck- 
lig, och för örrigt omfattande alla språk-klasser, lika val pron. 
och partiklar som nomen och verb; dertill genom hela sitt skap- 
lynne närmande sig, i de flesta fall, mer den egeptliga än den 
oegentliga kompositionen, hvarom allt närmare upplysning vinnes 
i det åt detta ämne egoade 9 kap. 

För att gifva ett allmänt begrepp om substantivets samman- 
sättning hade icke erfordrats stor utförlighet, men väl kan en så« 
dan vara tjenlig, för att fa en inblick i språkets rika innandöme; 
och det är derföre vi uti det följande delvis begagna det af Grimm 
uppgjorda schema, utan att i öfrigt binda oss, och undor iaktta- 
gande af de i det föregående gjorda förbehåll och enskilda be- 
stämningar. 

* Man skulle kanna häremot åberopa Isl. log-, vid sidan af lag-; men 
nomin. och ackus. pl. log är en stelnad form, lika med lag ingående 
i egentlig komposition, men med ett starkare uttryck af bemärkelsen: 
lex; hvarfore lögligr betyder laglig, men l<fgligr passande. Ur Tyskan 
mekaniskt öfvei-förda åro deremot de Ny-Sv. ögon-, öron-, förekom- 
mande längre fram i sammanhang med den oegentliga kompositionen. 



44 XII ilOKEN. — 8UB8T. »AMHAK8ÄTTNINO. 

StibsiafUwetd sammansättning med mbit., hvarmed vi här 
först sysselsätta. 088, kan vara egentlig eller oegentlig. Exempel 
pa den egentliga följa. 

A. alfabetiskt anordnade efter främsta ordet: 

apal (såsom enkelt ord icke träffadt i F. Sv.) -bogher^ -dotir, 
'iorpj -Jkona, -iöp, -manf -mury -vosrky -vcerknaper, Afven apitl- 
(se IV. 177), sedan adJiU-, adhel-. 

aldin-karly ^legha, -skogher^ -stcempna, -ircBy -vipur, 

bam-byrdhf "domber^ -HcBng^ -sot 

ben-brut^ -kalviy -löaing (-lösnung). 

bo-drcBty -karly ^lagh^ "lamb^ -land^ -^cenningary -skapevy -skiptiy 

-spoendy -staper (oftare bolstaper), 
dagh-randf -pingany -värper, 
dom-brefy ^bruty -stol, -vUla. 
eld^bruni, "gnista, -husy -kar^ -sto, -yxe, 

frip-balker, -bot, -hrut, bön, -domber, -gcerpi, -lösa, -mander, 

-vakn, -vitni. 
foe-bro, ^böter (pl.), -fyUnger, -gånger, -giald (-gceld), -giurdhil, 

-kunder, -hus, -lapi, -lagh, -laghi, -lat, -löt, -mark, -sak. 

garp-fastar (pl.), -kunder, -kona, -sto, 

gup-domber, -doUir, -fapir, -mopir, -son, -systir, namnen gup^ 
mundr, gupripr m. fl. 

gul-hcelti, -jingrini, -gup, -gceming, -kom, -kalver, -rand, -ringer, 
-smiper, -Öra. 

hand-bok, -bref, -btigki, -lin, -ron, -sal, -vitt, -vcerk -vcerki. Jfr. 
IV. 366—7 kandt-. 

kem-bup, -friper, -fylgkp, -fcerp, -föpa, -gänga, -gmf, -goerp, 
-hynniy -lof, -sokn, 

kimin-, kimil-, kimi-riki (II. 37 — 8), kimU-sticema, -tungL 

kovop-(kuvup-)bani, -duker, -dyna, -dyghp, -lin, -loter, -ramar- 
kar (pl.), 'Staper, -synd, -tiundi, -ping. 

kus-bondi, -brut, -folk, -fru (-prea o. s. v.) , -kion, -kcerra, -kona, 
-kunu barn, -nykil, kus-scetis folk, kus-scetis maper, 

JuBSt-baker (eller -bak), -fyl, -hus. 

iam (ice^m)-blcBsari, ^bogki, -borp, -byrp^-fat, -katter, -kvid, -kam- 
ber, -Icenker, -siceng, -spiker, -stäng. 

iorp-aign, -bro, -egka, -koefp, -mun, -mur, -riki. 

karUkyn, -like, -maper. 



HM BOKEN. — SUBST. SAMMANSÄTTNING. 45 

köp-fcuiar (pl.), "ftJerp^ ^loffhj -malj -mala balker^ -man, ^ruf, 

-^skatter, -ttaper, ^ping, -prcel, -tn/m, "örar (pl.). 
loffh-^ki -hup^ -^(Bldf -gcerpy 'hoffpj klyvning, '-mapeTf -malf "tncdif 

-scLgha^ -skila, "fkUlinffer, -skipt, -alit, ^sUemnay ^ping, -pings 

manadagher, "Vcem. 
land-boif "fcBstay -gildi, ^gceld, -^öma, ^skap, "sh/ldj -vcem. Jfr. 

IV. 366—7 landt". 
lif-daghar. (pL), -^warif -latj -tapiUt, -^timi, 

man-böter (pl.), -^dondter, -dräp, -drapari, -dödhi, -garper, -gceldf 

hcelghpf "KcBlghiy -hyn, -tal, -val, ^vit, 
opal (äfven opol-, opul-, jfr! IV. 164)-iy, ^brut, -torp, -skipti, 

-vatn, -vatn vasrh 
orp-qvcepi, -^tcef (i Cod. Bildst. s. 877 ordhstaf). 
qvin-kyn, -maper. 
rap-givari, -givi, -gasrp, -man, -stuva. 

sang^k, -hus, -hua dyr. 

stgh-bium, -fripr, -mundr, -ripr, -tunir (pl.) m. fl. namn. 

sigher-man, -tekn, -vinnari. 

silf (sylf) -diaker, -gup, -gceming, -kar, -ludker, -pcenninger, -ami- 

per, -tal; silfr band (Gottl. L.). 
sio (jfr. IV. 127—9) -damber, -land (se Med. Bib. I. 264), -lip, 

-nödh, -skal, -strand, -vadhi, -cende, 
skip-bater,' -brut, -farmber, -fridher, -hcer, -hcerra, -lagh, -legha, 

-lön, -mal, -mcen (pl.), -nöte, 'pund, -vist 
ioUbruni, -gisl, -grand, 
stap-leker. 

trcB-garper, -gren, -huvup, -knäpper, -plantare, -tcelghia, -vcerhi. 
vin-gipt, --gcef, -orp, -skaper, -scemd, -scemia, 

B. ordnade efter sista ordet: 

barn i gudh-, hor-, Icegher-, mö-, prcest-, sven-, py-bam, 

ben i arm-, kin-, lar-ben. 

bo i smörbo, namnen abo, åsbo, vipbo m. fl. (se II. 280). 

dagher i ep-, far-, gäng-, offer-, torgh-dagher. Den svaga formen 
daghi (se derom Grimm Gram. II. 490), i bar-, brcen-, en-, 
apur (spor)-daghi, brakas endast såsom sista led. 

domber i 'frip-, gup-, man-, mö-, qvin-domber (se vidare II. 26, 
292). Hit hörer icke i löndom. 

drcet i bo-, bol-drcet. Jfr. Hl. 34. 



46 XII BOKEK. — SUBST. 8AMMANSÅTTM1NG. 

friper i an(and)', hem^y skip-, ping^, var^, ölr-friper. 

fce i bo-i hoUy fpper-^ äo/"-, hom-^ lan-, nam^, tiuper-^ vcBp-fos. 

garper i ht-y bol-y fiski^-y hirp-, kcd^, man^, m-, ta^, Um-garper, 

gup i gul-y silf-gup. 

gul (gult) i Jinger-gull, 

haufpi {hufpi) i ran*namnen kiUlhaufpiy biamhufpi (IV. 178). 

hem i gök-hem m, fl. ortDamn (se II. 273). 

hus i eld'y fce-y hcest-y nöt-, aang-, skat-y stfmpn-hus, 

huvup i trcb-huvup (S^. Dipli V. 563). 

torp i apat {opol)'io'rp, aoedh-Aordh, 

karl i cddin-y to-, Aor-, ofaV-, staf-y trul-karl, brupkallar (pL); 
de nya duf-y gås-karly uttryckande hankön, liksom bonde i anh-, 
duf-bovde, 

köp i bol-y fce-, lip-y mantul{pwttut)-y torgh-köp; äfven i apal- 
köps fastar (pl.). 

lagh i bo-, köp-, skip-, ping-lagh. 

land i bo-, flat-, folk-, fosUr-, mark-land; ortnamnen gut-, göt-, 
fin-', ö-land m, fl. (se II. 271—2). 

leker i fiskiftski)', stap-y vcedher-leker ; nya språkets fiske-y fogelrj 
barn-lek m. fl. uti ordets ursprungliga mening, samt i den här- 
ledda eller abstrakta väderlek (se vidare II. 292). Denna slut- 
form är annars vanligtvis föregången af ett adj, h varom mera 
framdeles. 

maper (rnan) i apal-y brup-, frip-y hirp-y hof-, hus-, hcer^y karQ)-^ 
köp-, lagh-, qvin-, rap-, skot-, skip^y varp-maper. 

orp i mcBt-, vin-, vit-orp. Landskapsordet iv-ord (hädclse, hård 
utlåtelse, orimlig föreställniug) har man sammanstält med Isl. 
ef ord (aodantag, tvifvel) hos PJ. Haldorsen. Om Isl. -^f^, 
-yr^i se Grtmm Gram. II. 535. 

rap i hcel-, morp-rap, 

sånger i aptun-, nat-sanger, 

siang {sio^njg^ sceng) i barn', hamar-, hor-siang, 

sior i namoeo Oflg-, ör-sior; i nevU (ncevil) -sio (Sv. Dipl. 11.89, 
323, III. 757) är betydelsen af nevil osäker, men kan möjligen 
vara Isl. ni/l. 

skaper (såsora enkelt ej brukligt) i bo-, bup-, frcend-y köp-y vin- 
skaper (jfr. II. 56 — 7, 292). Vissa äro neutra, såsom land-, 
hcer-skap (jfr. II. 121, 295), det sista radikalt skildt från det 
nya herrskap, liksom subst. här från herre. 



' XII BOKEN. — 8UB8T. SAMMANSÄTTNING. 47 

sldp i haup-skip. 

staper i bo-, boh-^ köp^^ lip^^ ksgher^^ ping^Hafier. 

éosmi (såsom enkelt ej f uDoet, men viU BCBmia) i ftcend^y hof-, 

magh-y varkun-^WBtni (jfr. DI. 207). 
trcB i cddin^f fTylär-y palm-y segUUy t»n-<rflp. 
tdver i namnen btyni^, rih-uloer m. fl. (se II. 261). 

En närmast på den egenvJiga sammansättnmgen tillämplig 
anmärkning är, att sjeltVa egenskapen af komposition kon någon 
gång vara fördnnklad, t. ex. i vet*tdy handakey franka^ hkamen. 

Oegentlig sammansättning af subst med. »ubsL innehåller 
första ordet i ^en. sg. eller pl., vare sig af sta^k eller svag böj- 
ning, oftast af den förra. Till en början meddela vj, för jerofö- 
relsens sknll, motstycken åt de egentligt sammansatta subst. Of- 
tare i den oegentHga kompositionen än i den egeotliga är första 
ordet, helst i äldsta tider, nti skrirningeo åtski^di; från det föl- 
jande, Qtan fnil säkerhet att vid alla tillfällen komposition ens 
varit åsyftad. 

I. Stark böjning: 

apuls-man (Hels. L.). 

hams-nödhy -öl; bama barriy ^fapivy -foster , -gops, -IcBtiy -morpy 

-pcenningar (pl.). 
ho8-brighpy -drcety -lider (loter)^ -ran, -spceld, -tiund (Sv. Dipl. 

V. 323). 
daghs (dax) -bref^ -fcerpy -ledhy -liits, -vcerky -voerki; dagha ledh, 

-taL 
doms Jicerra (domare, se OGL.); domadagher. 
elds-tunga^ -vapi. 

fear (fceary fceiar) foster^ -fölingy -gånger^ -kraf; fea bot, ^gär- 
per, -gialdy -nyt, -takt. Att döma af Isl. fidr är vårt fea icke 
pl., ntyn förkortning af fear, 

friper (för fripar) bot (se Vestm. L. I); frips (friz) bref -husy 
månster, 

garps broy -lipy -lukuy -mrki; garpa dsldy -fally -fång, 'Ughay 
-ncemdy -nkmly -syn (jfr. IV. 449), -viti. 

gups (guz) droten (Sv. Dip). I. 66G), -fiipevy -likamiy ^pcenningery 
-picmiata (pwenist); gapa dyrky -lieper. För nyare språket 
gäller, att guds brakas då fråga är om de kristnes Uud, men 
gvda om hedniska gudomligheter eller någon ting himmelskt i 



48 XU BOKBN. — 817B8T. 8A1IMANSÄTTN1MO. 

allmänhet, ffud om fadder^förhallande. Alltoå gudåfrtikUmj 
gudstjenst; men gudadryck^ ^ära, "Våd^; gttddoUer, gudion. 
Detta stämmer ock öfver ens med fomspråket och det rätta 
begreppet Att använda gudabami om barnet Jeens, gudalära 
om kristen religionelära, är mot språkets art och sakens be- 
skaffenhet, emedan guda är gammal gen. pl., hvilken ej kan 
begagnas om den ende gnden. I Gust. I:s Bib. förekommer 
Dan. 3: 25 gudha son om engel» 

hända lesir (Gottl. L.), -^cBmingf -vcBrk och -^cerki (virki). M, 
som för olika fall begagnar handar och hända, eger, atom 
handaverk, ej något af här antecknade ord, h vilkas AatuZa torde 
vara pl., så vida ej undantag göres för hända lesir (lyte i 
hand). 

himils fcerdz dagher (Bonav. s. 253); himna gånger (himlakrop- 
parnes lopp) och hinda gånger» himhla liue. Na heter det Åtm* 
melsfårdf himmelstecken; hindafåste, -hvalf, -kropp o, 8. v. 

hovops (huvupSf kuvuz) eper, -mal, -mapery -adk; hofpa (hufpa) 
buUter, -^yna, -^cerp. Na aldrig annat än hufvud-y atom i det 
fornartade höf vitsman (en arartning af hovops man), till form 
och innehåll skildt från hufvtidman, båda i forntiden samman- 
fallande. 

hfisa gcerdhy -legha, --lösning, -skiul, ortnamnet husorby. 

hcesta foper^ -foier, -fåpa, -kom, -köp, -skipti, -tcekt. 

iorpar (iorpä) balker, iorpa avcerkan, iorpa dela, -fastar (pL), 
-fa^dh, -gipta, iordha gods, iorpa klandan, -köp, -lagh, -lösrij 
iordha mon, iorpa panter, -ron, -skipU, -tal, -vcBpscBtning, -vcBrp, 
-vcem. Af Isl. att släta, hvilken i dylika fall ej har någon pI. 
iar^ (Fritzn£R har ett Norskt jar^Sagar^r), stå samtliga of- 
van anförda iorpa för iorpar. 

karls-bol (ortnamn), karlabo (se Gamla Ordsp. 844), -bopir (f. pl., 
ortnamn); nu karlakarl. 

kåpa-iorp, -mal, -man, -vin, -vitni; köpu (köpö) eghn, -gops, -iorp, 
-man. Gen. pl. af köp är att söka i köpa, och likaledes i köpu 
(köpo), det senare allra minst hänförligt till mask. köpi (jfr. 
IV. 20—1). 

lagha balker, L brut, 1. dagher, 1. gcerp, 1. klafid, 1. mal, L skäl- 
inger, 1. skipt, 1. spicel, 1. stcemna, 1. sökning, L yrkir, L ping, 
L vasm o. s. v. Detta lagha, i granden ingen ting annat än 
gen. pL, kan standom betraktas som en art oböjligt adj., i 



XII BOKIN. — St7BST. SAMMAKaÅTTiflKa. 49 

attribntif mening stäldt framför sabst. (jfr. II. 422, 463—4), 
men vid enskilda tillfällen icke alltid lätt att afsöndra från den 
egenskap af sammansatt led, som det eger i Isl. och F. Nor. 
handskrifter, hvaresi det för det mesta hopskrifves med följande 
ordet, såsom händelsen emellanåt är jemväl i F. Sv., men al- 
drig i Ny-Sv., der det f5r ofritt icke uttalas som ingående i 
' komposition, atan som ett fällt fristående ord; så att t. ex. 
laga fångy laga ttdy laga å1df*r, icke utsägas som vore de skrifna 
lagafång o. s. v. Detta förhållande är icke utan betydelse för 
vår tid, men det låter icke säga sig hnrn länge det egt rum. 
Vidkommande F. Sv. röjer lagha sin rent snbstantiva natur 
tydligast i de ord der det som främsta sammansättnings-led 
ersätter laghy uti Isl. oftast motsvaradt af lög^ sällan af lag 
(jfr. här förut s. 43, i noten), t. ex. lögbrot, lögmdbvy eller 
lagabrot, lagdma^cr; i den Isl. fristaten betydde lögmcccr det 
samma som lagama^r^ d. v. s. lagkarl; i våra rättsurkunder 
ses ingenstädes lagha maper eller man^ och laghmaper eller 
laghman betecknar ej en laukarl i allmänhet, en lagklok, utan 
landskapets domare, lagman. 

lands {lanis) atmcBfuiivgery -boky ^brOy ^bg, 'domaf% -hcerray ^höf" 
dhingBj -köp, -lagh, -laigha, -maper, -ucBmdy --rcetter, -syn, "piug, 
"vist, ^vcegher; landa-fcBg/nr, ^mceri, ~mierki. 

lifs bcerghan, ^daghar (yngre fin /«/-), -gceld, -nöp, -vadhe, -van. 

mans (jnanz) bani, -bot, -byrpi, -kön, --lutet, -vit; manna vcekt 
(dråp), almanna bro m. fl., köpmanna vara; nu mans-bot, 'börda, 
-ålder; manna minne, 'mod, -mån^ -ålder, -år. 

orpa-far, -skipti, -vcerk; vinsorpa balker. 

raps (raz^ bani, -bcend; rapa gcBrp, -sak» 

sioar, såsom första ordet, synes icke till; endast siöa, och detta 
på en senare tid (se II. 37). 

skips för; skipa borp, -bygning, -Iceghi. 

sola grand, 

stads href, -mur, -mcen; köpstaps maper, bolstaps maper, -ren i 
bolstapa bro, -deld, maper, -ra, -skcel, -syn. 

trea garper (jfr. II. 136). 

vins eper, -orp. 

Utöfver denna uppteckning af oegentliga sammansättningar, 

att jemföra med egentliga, följer en dylik af förra slaget, i än^ 

damal att öfverskåda fältet i dess helhet. 

Sv, Spr. Lagar, " ^ 



60 Xn BOKBK. — 8UBST. BAMåUMSJLttHIMB. 

gen. 8g. -9 i m. och n.: bots (baz) fartnber^ iarU maUf opinsdagher, 
konongs (kunungs) boUeer^fiarpungt ncertid, kshs gcef; pings dagher, 
akkicerB Iceghi, innu folk, innis mapeVf lyiU bot^ fölghU laghi^ har- 
apa höfpinge^ aroupis län^ hundaris tmsn och otaliga andra, sär- 
deles i nyare språket, hvilket inrymt $ jemväl i fem., der man 
sällan råkade det förr äo närmare medeltidens siat (se II. 604). 
Exempel på de uti fornspråket sällsynta kompositionerna loed fe- 
minint s i första leden förekomma längre fram under svag bujuiog. 

gen. sg. -ar (ar) i m. ;)ch f.: maghar arf^ skoghar hug^ sunar sun^ 
byar marky' nipiar eper^ nipiar arf (se IL 44), manapar atcBmnay 
fasdnapar stcemna^ provastcer gift; synar vitni, asynar mcen^ CBifgiar 
tomptf vcBggiar kÖp, löghardagher^ aicengar cdaterf arkar lykH, 
ncBTfuiar maper^ stuper rum, löndar IcBgher, iorpar balker^ brötar 
taky CBttar (cettcar) gceld^ cettar bot^ aiUar troBy soUar f<gy skriptar 
maly giptar våal^ giptar maper^ Icsatar bot, invUtar husj möiar 
ålder, yxar hamar. Angående ett förmodadt döpar dagher se IL 
143, 627. Till denna klass har man alla skäl att föra slåtUr- 
karl, alåUer-öl; uppenbart hit hörande äro skriftermål, giftermål, 
ättartal, åttartafla, lördag, ätVensom det från Isl. öfverförda a/^ 
hårjarting, 

gen. sg. -a, d. v. s. med undertryckt -r. Till förra kategorien höra 
antagligen griuda stulpi, aigna kaup, eghna loter, göpsla ran^ 
sokna prcBster, sokna stcempna, nätta tidh; mindre bestämdt ly- 
dande under sg. äro siala mcessa, fiota lagh, nuta skoglier, (sngia 
laghi, cengia lapa, musa mcpghin, Sjelfskrifna tiil ett rum hos sg. 
äro sådana som ega motbilder i ett uppvisadt fullständigt "^r, 
t. ex. by a ffiapcr, nipia eper, manapa dagher (jfr. Bibiarnes mår 
nadhe rasande)^ syna mcen, iorpa köp, cetta bot, (Ftta IcBgger, sotta 
siang. Denna kotnpositions-forni har sina återstoder i jordagodSf 
åsyna vittne, själamesaa, själavård, och andra på yvda, de i em- 
betsspråket begngoade byalag, byamän, 

gen. sg. -ur (or), den aljiuänna obiika kasual-än delsen för sg. i de 
välbekanta anomala siägtskaps-orden fapir, bropir, mopir, doUir, 
systir. Alltså fapur fapir, fapur bropir, bropor barn, mopor 
fapir, mopor moper, dottor dottir, dottor börn, systur sun, systor 
dottir, sysfor börn. * Den jemväl förekommande gen,fapurs, brop' 
urs, synes frän början icke begagnats i sammansättning (se II* 

* Af annan beskaffenhet är det Gottl. -ur, hvarom talats II. 613—616, 
IV. 451—2. - 



XII BOKIN. 8UB8T. SAIOCANSATTMING. 51 

602), men kan si uppfattas på sioa stälien i Södm. L. och Vestm. 
L., liksom på ett ställe i Upl. L. (M. B. 16 pr.) fapura bropir $ 
ehara ingen visshet är, om sammansättning verkligen egt rom, 
emedan fapurt fapir^ fapurs moper, bropurs luter o. s. v. mycket 
väl kanna beteckna faåtrB fader^ moders moder, broders lott, hvil- 
ket praktiskt är det samma som farfader, farmoder, brorslott, 
endast grammatiskt åtskilda. Temligen tidigt bölja -tir och -or 
att utträngas af -ir ellfr -er, sedan den allmänna singuIar^ändeU 
sen; na dock med s i vissa lägen, t. ex. faders-käiksla, *öga, mo^ 
ders^mål, 'mjölk, "hjerta; men fadersmord, "mördare, moder^lif, 
-h^rha. 
gen. pl. -a, utan hänseende till kön: vasgha mot, lipa mot, fughla gildri, 
konunga val, konunga sytiir, bukka blodh, akra. skipU, bota lep, 
yxna kaup, brända vapi; ncefra bunki, boka stol, alda opal, synda 
fal, synda mal, nytia nöt^ tanna spur, tanna gnizian; vcepia taki, 
natia syn, nöta köt, hcefghuna mcessa, dura kröker, ara tal. Så- 
dana ord som bröpra skift, bröpra synir, bf*ödhra lagh, systra börn, 
systra synir, blifva i Isl. ordböcker behandlade- som sammansatta, 
fastän tänkbara som osammansatta. I afseende på en del andra 
ord kan man ej på förhand göra sig förvissad om egenskapen af 
sg. eller pl. hos det bindande a, neml. i fem., äfvensom i mask. 
med gen. sg. -ar, i h vilka händelser man ofta får taga ledningen 
från det i Isl. bevarade -ar, någon gång från sjelfva bemärkelsen. 
I intetdera fallet gifves dock ett osvikligt medel till utrönande af 
det verkliga tillståndet; ty F. Sv. har icke alltid gjort det Isl. 
bruket till sitt, och icke finner bemärkelsen alltid ett sannfärdigt 
ottryck i kompositions-sättets numerala beskaffenhet. Praktiskt 
ligger här sällan någon vigt uppå. Der åter första leden är neutr., 
måste a vara pluralt, om än undantagsvis åtfötjdt af ett parasi- 
tiskt r, såsotp i lassar egn (se IL 104, IV. 449). Rörande forn- 
språkets sporadiska u eller o Uw a se lY. 20 — 1. Åtskilliga 
lemningar af gen. pl. a hafva hållit sig väl vid ma^t, t. ex. manna- 
mån m. fl. på manna (jfr. här förut s. 49), konungarike ni. fl. på 
konunga, brödra^församling och andra på brödra, syndafall m. fl. 
på synda, barnabarn och ett par andra på barna (men h vardag- 
ligt och i friare stil oftast barn-y, dagakarl, karlakarl (jfr. Edda 
Saem. s. 75 v. 2 hverr er sa karl karta), gudalära, ledamot, himla^ 
hvalf, tandagnidan, åratal, ordalag, landamåre (jfr. II. 609). 
Sannolikt är pl. a i nådaval, kanske i handaslöjd; visserligen i 



53 Xn BOKBK. — SVB8T. SAMMANSATTHIKG. 

håfda (eller håfde) "tecknare^ -teekninff, fråo den i oågot af se-« 
naste århandraden bildade pi. håfder (tideböeker), hTaraf slutli- 
gen skalder och vältalare gjort en sg. håfd^ med den nya betnftr» 
kelsen **historia*\ ännu blott högtidsdrftgt och med rioga anlag för 
hvardagliga och allvarsamma värf. 

De fall franräknade då, efter hvad i det föregåeifde angif- 
vits, ett genitift -ar {-er) eller -a qvarstår, har det nya språket 
begagnat sig af följande utvägar vid det starka substantivets f5r- 
eniug: 1) gen. sg. b för alla kön, t. ex. elds-våday månadi-pen" 
ning, skogs-hygge, verlds^man, sjäU-anairångning, ordnings^magty 
änga-mark, nåls-^öga, lif s-tid, års-tid, tings-hus; men lika litet det 
nya som det gamla språket tillåter i sammansättning ploialt s 
(jfr. II. 314 i noten). 2) gen. e för gammalt ar eller a, t. ex. 
syne-råtty nämnde-man, natte-tid, jorde-bok, åtte-hög, åtte^^fader» 
3) egentlig sammansättning, t. ex. son-son, sot-säng, åti-lågg, vist- 
hus, g7'indstoIpe, sängbräde, yxhammare. Detta tredje sätt kan 
ha sin anledning dels i vårt modersmåls gamla medgörlighet att, 
vid vissa tillfällen, lemna val mellan egentlig och oegentlig sam- 
mansättning (t. ex. handvcerk och handavcerk, köpman och köpor 
man); dels i den mellanliggande vokalens undertryckande eller, 
som är det samma, ordets sammandragning, hvad som är mycket 
omtyckt i Svearnes stadsspråk, och derifrån öfvergått i riks- 
språket. 

II. Svag böjning 

gen. sg. och pl. a i mask, t. ex. vanda med, eenda karl, cendali/kt, tima 
dagher, mana dagher, mala ruf, humbla garper, vcerma land, vilia 
vcerk, landboa iorp, rcettara ping, bakara mcestari, riddara-skap, 
I denna klass sammanfaller gen. sg. formelt med gen. pl., och 
ofta står det ej till att afgöra, hvilkendera som för tillfället gjort 
tjenst. [ hcerra åter, af hcerra man, hcerra-döme, är a, liksom i 
neutra, gemensamt för alla kasus af sg. Flertalet af qvarblifna 
ord sakna nu mellanliggande vokal, eller är han e, t. ex. måndag, 
Vermland, timslag, humlegård; rättare-ting ; i allmänhet blir are 
allt mer ar, särdeles i Svearnes mun, t. ex. skaparhand, bagar^ 
bod, skepparlögn, tiggarpojke. Ett a återstår i ändamål, ändalykt, 
herravälde, herradöme, men herre-gård, -man, -säte m. fl. 

gen. sg. -a är i neutr. knappt att förevisa, undantagandes uti hiarta 
haveska (antaget efter VGL. IV. 14: 11 hyarttas haveskce), der 
likväl hiarta icke behöft ingå i sammansättning. Beträffande hiona 



ZU BOKEN. — SUBST. SAMMAMflATTNINQ. 53 

i hiona lagh (&niio i Ugbokeo), -mo/tV ^-mghni^^g^ kan det möjli* 
gen vara sg., men snarare pl., hvilket bättre förliker aig med kl. 
och F. Nor. En fem* gen. pl. -a är i qtinna fripety qmnna bamker 
(jfr. lil. 286); men på 1400-talet träffas qcinno-könj qmnncMiödhey 
qvinno gråter. Annorlunda uppfattas dessa ämnen af Grimm, 
som t. ex. i F. H. T. auga-^ora (fönster) antager egentlig kom- 
position med a (se Gram. II. 416). 
gen. sg. -u eller -o i fem., såsom viku dagher (Med. Bib. L 63, dag 
i veckan, veckodag, jfr. Fritzneb vikudagr ur Norska Homil.), 
a$ku opinsdagheTf klokko kkepper, kirkiu garper, IcBrikiu ekogher^ 
gatu brOf pianosto maUf sino drceL När man finner u eller o uti 
ord der begreppet tyckes fordra pl., t. ex. i Södm. L. VI viku 
(i en gammal var. vikna) dagh (förelagd dag af 6 veckor), itoileu 
Udi (jfr. Isl. vikna-tal)^ uppstår svårighet vid förklaringen hf viku 
såsom endast en fonetisk vexling af vika, synoerligast som en 
gen. pl. vika ej blifvit funnen, men väl en gen. pl. vUcna (se II. 
212). Emellertid äro lY. 21 gamla språkprof meddelade på ett 
par andra ord med gen. pl. -u eller -o, till och med utan sam- 
mansättning. Huruvida förhållandet är det samma med qvinno^ 
kön o. dyl., omkring 100 år yngre än fie anförda exemplen ur 
Södm. L., är väl mer än osäkert, i synnerhet som sg. här är lika 
tänkbar som pl. Ovilkorligt bunden af ett talbegrepp, i första 
sammansättnings-leden, var man dess utom icke ens i de äldsta 
tiderna, och blef det än mindre vid den gamla språkbyggnadens 
annalkande upplösning, då, utan iakttagande af tankeiagarnes 
strängaste fordringar, singularens kompositions*tecken fick emel- 
lanåt låna sig till förbindelser der begreppet kunde anses fordra 
en pl. I våra dagar, då de grammatiska formernas betydelse icke 
står för medvetandet lika klar som fordom, åtnöjer man sig helt 
godvilligt med sg. vid alla tillfälleo, och finner ej större betänk- 
lighet vid veckotalf qvinnohatare, menniMkoskara^ varulager^ än vid 
helsovårdf gå/vobrefy trdtofröy sagoverld, Iwilodag, giftorätt^ gatu- 
fredj rådstuguråUt furuljelke o. dyl. (jfr. II. 332). Det är redan 
mycket, att man känner sig tvungen att böja första sammansätt- 
nings-leden, eller ock förkorta honom, och deraf göra ett slags 
egentlig komposition, såsom trappsteg^ kapprum, pigtjenst, flug- 
matf vaggsång, flickskola, snäckskal, klockstapel, frossbrytning, åsk^ 
knall, källåder, grimskaft, tunnband, tungband, lungsot, myrstack, 
perlband, stjernkikare, men qvins^person ; stundom kan den sam- 



54 Xn BOKBK. — SUBtn SAMMAMSimilllQ. 

manträDgda formen rexla med den gamla oegeotliga, ännn f5r 
något en#kildt fall den mera högtidliga, t ex. kyrkodårr i jem^ 
föreUe med kyrkdörr. * Eljest &r o ganska ofta ersatt af e, Mr 
som i Btnedjegårdy kedjerdkning^ oljefärg^ lUjeeiängelf etrumpebandt 
nunnekloster^ ränteberäkning ^ enkesäte, äreport m. fl. , ** i^f hvilka 
ett och annat kan blifva sammandraget (t. ex. etrumpoand^ Kk- 
Yäl strumpebands^orden)^ nemligen på de ställen i landet der detta 
slags förkortning är älskad, framför allt i Stockholm och några 
andra Svea städer, men icke i Göta rike, med ett lenare nttal 
Allestädes äro Jikväl de med j utbildade orden motspänstiga 
för hopkrympning. Hår som i andra lägen är «, i egenskap af 
ett försvagadt a eller o (jfr. s. 52 och 2:a noten på denna 
sida), rättmätigt, t. ex. lagspråkets vädjemål (jfr. landskaps- 
lagarnes vcBpia takt, vcepia fastar o. s. v.), värjemål (jfr. Rristf. 
L. L. vceriomal), det ena af vcep (vad) med gen. pl. veepia^ det 
andra af vceria (försvar) med gen. sg. vcerio; men mindre berät- 
tigade äro wcedhiolop (i yngre hdskr. af Kristf. L. L.), wedio- 
bafien (i Gnst. I:s Bib. 1 Kor. 9: 24), således ock det i högtid- 
ligare föredrag nytjade vädjobana i stället för det rättare vådje- 
bana. Det är sammaledes med lagbokens ekVjofohr (B. B. 6: 2), 
och med det nu icke ovanliga ekiljobref (6. B. 13: 6), hviikas 
ekUjo är blott missförstådt »kilje i akUje^mur, -mynt, -märkey -Ue^ 
ken, "Väg m. fl., intetdera hänförligt till något snbst., utan till 
verbet ekUja. På samma feldragna linie stå pröfvo-eten, pröfe<h 
tid o. dyl., predikosätt, prediko-ton o. dyi., med ett falskt utse* 
ende af ålderdomlighet, och utan olägenhet ntbytliga mot pröf^ 
sten, prediksätt o. s. v. (jfr. predikstol, förut predikostol), I ett 
eget läge befinna sig en hel hop kompositioner med läro, i så 
måtto att vissa af dem låta hänföra sig till subst. låra, *** t. ex. 
lärosats, lärobyggnad, möjligtvis lärobok, lärodikt, adj. lärorik; 
medan flertalet, som antyder kunskapers meddelande eller inhem- 

* Fomspräket har en h&rtill svarande form i kirkmcessa, som &r mycket 

vanligare än kirkiuynatssa. Isl. har ock både kirkmessa och kirkiumessa. 

** Det här förekommande e, befordradt af Dansk inverkan, kan nägoa 

fång vara till sitt ursprung svårt att bedöma, t. ex. om åsne-drifvare 
ommit af mask. asni eller af fem asna^ d. v. s. om e utgör försvag- 
ning af a i gen. sg. m. oina, eller af o i gen. sg. f. åsna (jfr. II. 182 
—3), men härpå ligger ingen vigt. Vissa med / afledda ord omkasta 
detta, t. ex. nässelkål, tafvel-samling, på samma sätt som äppelmos. 
*** Subst. lasra brukas icke i Isl., är ungt och sällan begagnadt hos oss 
i äldre tider; ett exempel är Alex. 2w9 i rim tak wil idher k<tnna ena 
Icera (för Itero), 



xn BOKXM. — suBST. baiiiiansIttnikg. 65 

tände, tydligen ntgålt omedelbart från det transit. verbet lära 
(docere) eller det intransit. (discere), såsom läro-aalf '^tol, -aåtef 
'^erk m. fl. Språkdriften har här Tarit missledande eller miss* 
ledd; hvartill så mycket lättare gafs tillAlle som Tyskan, här 
städse fdrebilden, med sitt enformiga och tvetydiga feAi- lemnade 
öfvers&ttafe i ovisshet om den rätta formen. Hvarest i Svenskan 
lär^ Ikter utan motstånd använda sig, hvad redan visat sig vara 
fallet i en del ord, är det att föredraga, såsom mera tillfreds- 
ställande begreppet och mera förenligt med vårt språks lynne vid 
ordens sammansättning, efter hvad närmare erfares vid Verbal- 
kompositionen; och när man en gång förnnmniit, att o i läroverk^ 
lärostol m. fl. ingen lärdom innehåller, utan motsatsen, kan det 
väl hända, att man slutligen aflSgsnar o eller atbyter det mot «» 
och har till det senare större anledning än t. ex. i gångor och 
fårgoTj ändå med stöd i gamla språket och någon tid rättmätiga, 
hvad som ej kan sägas om de ofvanför granskade med nytt o, 
hvilket icke heller från den logiska sidan har något till sin för- 
del, om ej i ett eller annat af de först nämnda orJen. — Dessa 
falska analogier äro icke de enda. Det efter låroBtånd danade 
nåroatånd (jfr. T. lehråiandy nåhrstand)^ hvilket för några år- 
tionden sedan sökte tränga sig fram, fick snart draga sig till 
baka; men i enlighet med det rigtiga kåromål (af subst. kcera^ 
klagan) har man gjort svaromål (jfr. dock F. Sv. svaralösy svara- 
lösa, af svar, gen. pl. svara); af T. klage har man gjort klagomål, 
läaffodag m. fl. (i Dom. Regi. 30, 33 och 35 står klagemål). Ingen 
lycka hade sidovördnad (för sidvördnad *); mera sedolära (för 
sedelära)^ fISr hvilket en bland våra yngre författare till och méd 
sökt ett rättfördigande i Mös. Göt. sidu(s)^ — till äfventyrs tänk- 
bart, derest sedolära vore ett i folkspråket ingånget gammalt ord, 
i stället för ett lärdt och hytt från Tyskan; men äfven nnder 
andra omständigheter misstänkt, icke blott derföre att det uti Isl. 
bevarade u af ack. pl. är i våra äldsta urkunder stadigt i (se II. 
142), men ock derföre att i sjelfva Isl. kompositions-formen al- 
drig är «tSu, utan sf6 eller ^%a, någon gång si^ar. Ett annat o 
för e, med ej bättre rätt än de nyss anförda, är i förfallodag 



* Ehuru icke gammalt blef sidvördnad (t. ex. lagboken G. B. 6: 2, Å. B. 
23: 6) snart oförstådt (jfr. II. 333 jemte noten), och förklarades för 
sidovördnad, som läses t. ex. i Lagsamlingen af år 1807 (Örebro 1822, 
B. 625), der kongl. skrifvelser åberopas. 



5Q XII BOKKN. — 8I7BgT. ftAMMAMSATTNIKQ. 

(men i 1667 års Sjölag Försäkr. B. 11 och 1748 års Vexelstadga 
5: 4 fl^falU dagm, i 1734 års lag H. B. 9: 5, 8 förfalldagen) ^ 
förfallotid, förfalldös (i 1734 års lag B. B. 12: 2 och bförfallelös), 
i bvjlka första delen heter hos LiND, Serenius, Sahlstedt, 
MÖLLER, rätt förfallet i fornspråket förfalla, gen. pl. af forfall. 
Der icke detta o härstammar från theoretisk förvillelse eller olärd 
sträfvao efter grundlighet, har mao andra alternatif att tänka på; 
mindre det fordom undantagsvis i sammansättning bemärkta u 
eller o för a (se lY. 21), än det i senare tider röjda o i svanor, 
spanar f kattor o. dyl. (se IL 243), hvarigenom man, mer eller min- 
dre under inflytande af analogiens lockelser, sannolikt trott sig 
vinna mera styrka och fyllighet i uttalet, och kanske på samma 
gång skydd mot misstanken för Dansk inverkan, en fruktan hvaraf 
man numera icke besväras. Vida svårare att tyda är u i det 
gamla vatu garper, det nya vattusot, i anledning hvaraf jag IL 
105 yttrat några gissningar, och kan till dem foga en af Dl£:<^ 
FENBAGH, som samouinstält det nya vattu med M. H. T. wazze 
(Vergl. Gram. I. 243), hvilket utan tvifvel låter sig lättare göra 
med det nya valtu, än med det gamla vaJtu i Yestm. L. 

gen. sg. -s är utmärkelse-tecken för det starka subst. (jfr. här förut 
s. 50), men är undantagsvis begagnadt för några fem. på -i, 
h vilka anses för svaga (om dem se IL 225 — 7), t. ex. glcBdhis 
ordhy glcedhis hus^ cellis mcen (God. Bildst. s. 847, i Med. Bib. I 
brukas cellris-), frcendsoemis (frcendsitnis) spiceU liksom \&\.fr(Bnd^ 
semis spelL I de få hit hörande orden ega vi nu endast egentlig 
komposition, såsom glädjeflicka^ snUlekrafU Talesättet i vredes 
mod torde icke innehålla någon komposition. 

gen. pl. -na är sällsynt i mask., såspm gutnal ping, d. v. s. gutna 
alping; oftare sedt i fem. och neutr., såsom klokna hus, klokna 
Qpensdagher, flughna plagha, rofna åker, rofna vreter, niu vikna 
fasta, siu skcepna tiunde (de 2 sista dock möjligtvis osamman- 
aatta), Öghnablik, öghnabrun, örnagat, öma vcsrker ro. fl.; äunu 
ögnasigte, örngått (se II. 240). Man skulle kunna intaga i be* 
trakteisen fikona troe (Med. Bib. II. 97, 343) och hiupona tliom, 
och de vore Yid första påseendet dyrbara såsom förespeglande 
oss en osammandragen form ^na, passande för svagt både fem. 
och neutr.; men ty värr hafva dessa ord en obetydlig ålder och, 
hvad sämre är, kunna ej uppbära sin sjelfständighet, såsom an- 
tagligen under utländsk inflytelse tillkomna (se 11. 212 och 220, 



XXI BaKlUi. SUB8T. SAMMANSÄTTNIVa. 57 

jfr. 215« 240, 628), till följd h?araf nma kan helt enkelt utgöra gen. 
pl. af ett yngre n. sg. på -^on^ fraonkalladt af Tyskt eller Danskt 
'en, och ordna sig vid -tin eller -on i starka neutra af äldre da- 
tum, hvarifrån man har hoelghuna (eller hcelffhona) moBssa, aldra 
hmlghuna dagher, ännu allhelgonadag, Isl. gör, vid begagnande af 
gen. sg. eller pl. i första sammansättningsleden, oftare än F. Sv. 
afseende på begreppet af sg. och pl., t. ex. viku-dagr (dag i vec- 
kan), viku-verk (en veckas arbete), viku-matr (lifsmedel för en 
vecka), men mkna-mot, vikna-taL 
jen. pl. -en {-in), "On, utan efterföljande pluralt genitif-tecken (ii), 
förefinnes också, och är minst af lika främmande härkomst som 
de Dyss omtalade Jikona, hiupona. Mest omfattande är roaen-^ 
utan omplantering öfverflyttadt från den främmande marken. Det 
äldsta mig kända prof härpå är Sv. Dipl. IV. 710 pl. rosenduka, 
i en omkring år 1340 skrifven uppteckning af allehanda dyrbara 
saker uti konungens skattkammare, bland dem en myckenhet ut- 
ländska varor. Sedan finner man rosendadh^ rosevgardher o. s. v. 
Vidare nämna vi köpenskaper (jfr. det pamla Ned. Sax. köpen- 
shap) och köpenskatter (båda i Stads L. *), förut köpskaper och 
köpskatter. Långt yngre är furstendöme, i Bibiarne förstadöme. 
Endast skenbart hit häqförligt är i Alex. (v. 7683, 7687, 8779) 
neghen ögha, Variar. rer. vocab. s. 193 neyenögha, nu nejonöga, 
efter Ned. Sax. negenoge (af negeh, nio), H. T. neunauge (med 
sina 7 ögonlika gel-öppningar), hos Molbechs Harpestreng s. 
157 nasghcer oghen. Lika litet fios ett som sammansättningsform 
nppfattligt en i förnödenhet, af D. fornedenhed, som utgör allenast 
eo sammanflyttning af for neden med äodelsen hed. På 1700- 
talet, må hända äfven någon gång förut, träfi^as de efter Tyskan 
bildade ögonbryn^ ögonvrå, ögonvårk, ögonskenlig m. fl.; snart 
ökade med ögonblick^ ögonläkare, Ögonmärke, Ögonmått, ögonsten, 
ögontand, ögontjenare m. fl.; och sammalunda med de likväl långt 
mindre talrika på öron, såsom Öronbiktf örontaslare och ett par 
andra, ej flere eller oftare förekommande, än att de utan stort 
äfventyr kunna öfverföras till formen ör-, hvilken ännu är vid 
fullt lif (se IL 229—230, 240). Annat är med Ögon-, som i det 
närmaste ntträngt ögnar, faller sig lättare för uttalet, och minst 



^ Af samma Tyska börd &r rathtmkaper (redan i MELL. och Magn. Er. 
Testam.), hvars tn (en) likväl har en annan bestämmelse, och utgör 
afledning. 



58 Xn BOKXN. — 0UB8T. 8AMMAN8&TTNDIft. 

gifver anstöt i sådana kompositiooer, som i sin helhet äro lånade 
från Tyskan, hvilket är händelsen med flertalet 

gen. pl. -€r, Tysk och oförenlig med Svenskt tnngomål, råkas lyck- 
ligtvis sällan och blott i få ord, såsom bäderbok, bäderaal^ gtån- 
der-församlinff^ -författning o. dy!., utifrån tanklöst öfverförda 
(jfr. II. 230 i noten, 314 i noten), hvilka knnna utan svårighet 
aflägsnas, så unga och f5gä begagnade de äro, i detta hänseende 
icke likställiga med sammansättningar, i hvilka ögon ingår. Väl- 
betänkt skrifves, i fråga om våra egna sarohälls-förhållandeo, 
ståndsvalf ståndsrikadagame, stånds-representation o. s. v., och sa- 
ken har fullt samma giltighet fÖr de utländska, så att ej minsta 
tvekan bör vara vid benämningen ståndsförfattning^ ttåndsför- 
samling o. dyl., blott derföre att det gäller utlandet; och lika 
litet bör någon betänklighet häfta vid bildbok och bildsal som vid 
bildhuggarey bildverk, bildspråks bildprål, hvilka alla låta hänföra 
sig till ett pluralt begrepp. Något olika med nipperbod, nipper- 
tippa o. dyl., sedan sg. nipp (af Fr. nippe) är aflagd, och ordet 
gångbart endast i nipper, hvars egenskap af pl. icke ligger för 
öppen dag. 

Stibstantivets sammansättning med adjektif är, liksom med 
subst, antingen egentlig eller oegentlig; men hon har, särdeles i 
fornspråket, mindre omfång och mångfald, h vårföre vi nu kunna 
fatta oss temligen kort, och förnämligast hafva i ögnasigte åt- 
skilnaden mellan den här tecknade kompositionen och den nyss 
föregående. 

Exempel på egentlig sammansättning med adj. 
stendöper, stenblinder, starblinder, barnsiuker, avundsiukery cend- 
langer (jemte cendilanger)^ handfaster, landfaster, blodhrödher, 
blodhgirugher, laghvis, bygangol, brungangol, eidhganger (i Hedna- 
lagen jfr. Upl. L.), arfgamger, Ny-Sv. stendöd, blodröd, snöhvitj 
gräsgrön, lagklok, vänfast, sadelfast o. s. v. Någon gång kan 
ordet ej tydas med inhemska tillgångar, t. ex. nödvändig (af T. 
nothwendig), I d^t nyare skriftställeriets något oklart tänkta 
folkkär (kär för folket, älskad, omtyckt) har kär en annan ställ- 
ning än i bamkär (kär i barn), slägtkär, egenkär. 

Adjektiva slutformer äro: 
-aktogher (se derom IL 389,* lY. 250, här förut s. 19); de nya 



* De fä exemplen der kunna ökas med ttråktogher (se Si»l. tr. s. 196)* 



%n BOKBN. — 8UBST. SAMMANBATTNINO. 69 

där--, /ä-, färdel^f ffud^, kåring^^ lif^f råf", skålfn''^ mti-, {^/-^ 

trå^, tråUaHig, « 

-bar i de nya fruktry gäng-^^ mart''^ ryktn^ iång-y tjemtry under-^ 

vcU-9 år-bar. Jfr. 7 kap. Verbal- samroans&ttniDg. 
Jfcer i aldin-bder. 
"ftdder i aldin^y lagh-fulder ; de nya blod^y harnf-y Ao^, tanh-^ 

tår^j värde^f ånger fuU och andra. 

-ZiJtör i braUy dagh^^ gup-j heper^y iaf; kesar-^ kiöt-f kunnng-j 
lagh-y man^y riddar^ , rc»t-, skap-y skial-y stap^y oerliker (jfr. II. 
390--6); de nya dagligy gudlig* och en nästan oberäknelig 
mängd andra (jfr. II. 458). Bland dessa är vanligy icke märkt 
i F. Sv. arkunder, men med 'nära slägtingar i Isl. vanaligr och 
venjidigr. Af annan härkomst är vanliker (att vänta, Med. Bib. 
I. 188, s= Isl. vdnligry af vän, väntan, hopp), och det i 15:dd 
årh. mycket gångbara adv. vanlika (kanske, till äfventyrs, för- 
modligen). 

-lös i bam-y ep-, fcetU^y frip", heper-y lius-y Zui-, mcpghin-y orp^y 
sak-y skam^y vqrp^ös, Ny-Sv. arf-y boUen-y hand^y Awd-, Åuf' 
vud'y råd-y 8ak'y skam~y vett-y ånd-lös o. s. v. 

'Samber i frip^y hedker-y heUy hof-y men-y skön-samber (se II. 
382); de nya fred-y hof-y nöj^-y förbehåll^aam m. fl. (II. 458). 

-vård i de nya afskg-, heder-y lof-värd. I F. Sv. heper vcer^ 
pogher. 

Exempel på oegmtlig sammansättning med adj. äro i F. Sv. 
något sällsporda, andantagandes ord med de nedanför antecknade 
mer eller mindre stelnade slutformerna. Utom dessa erinrar jag 
mig hedhera-^giaim, landa-fiyktogher (sent bemärkt), vitnU gUder, 
npu langer, Ny-språket har himmeU-blåy htmmels^vidy års-långy 
år»-' (oftare år-) gammaly Btrids-färdigy lifs-farlig^ landafiyktigy 
vtUnesgUly åroriky ärevördig och andra. 

'bar i det nya odlings^bar. Några ordböcker upptaga, för samma 
bemärkelse, ett förr m^r än nu begagnadt odeUbar^ hvilket, 
lätt och vackert, likväl har olägenheten att till det yttre sam- 
manfalla med det omistliga o-del-bar. Vidkommande ursprun- 
get må väl mindre tänkas på ett subst. odely än på ett om- 
kastadt odle (jfr. nåssel-y syseeUy äppel-)^ d. v. s. odly af ver- 
bet^ odla (angående detta se s. 24 i noten). 

'boer (Isl. barr) i pinga-y vitniB-bcer. 



60 Xn BOKXK. — SVBST. SAMMANSATTNllfO. 

-^fulder i draveU^^ Bömpn»'^ CBrUf^^ karo-fulder (fidl af klagande), 
qvidho-fulder (fal! af qvidan, se Med. Bib. I. 430), qmpa-^fvir 
der (som har full qved, buk, d. v. ». är frisk, se OGL.); nu 
afunds", ffodhets^s kårleks-f uUrycka*^ kånalo-f åro-fuU,* 

"liker i fapur- (sedan fadhir") liker^ bropor- (sedan brodhit'-) 
liker^ skapa- (äfven skap^) liker. Hit att räkna vore jemväl i 
Sv. Dipl. I. 668 döperlik (dödlig), i Med. Bib. I. 125 adv. 
dödherlikat så framt man vill demti se en gammal gen. döpar 
af subst. döper. Något sammansättnings-tecken förrådes ej 
mera i faderlig och dess jemlikar; men väl i det nya sagolik^ 
med en lånad fornform aago och ett adj. lik i egentlig mening, 
icke ändelse; och samma ursprungliga betydelse återstår xgvda- 
lik (jfr. II. 395) med en gen. pl. guda (jfr. här förut s. 51), 
englalik; äfven som i hvardagslik^ stadslik^ herrakapslik m. fl. 
Flygtigt betraktadt kunde sagolik få ett sidostycke i sannolik; 
men äfven om en tillförlitlig motsvarighet till Isl. subst. sanna 
(bevis på rigtigheten af något) blefve uppdagad, egnade sig be- 
märkelsen föga för det hos oss nya ordet sannolik^ föregånget 
af sådana uttryck som Bonav. s. 6 csr vcbI sanno likt, Kg. Styr. 
II. 20 ther sanno cer lijkt. Med. Bib. I. 94 liikt sanno, der sanno 
icke gerna kan vara annat än dat. n. sg. af adj. sänder, och 
snarare är ett sammanfördt sanno lik än ett komponeradt svagt 
adj. med adj., att ställa vid Isl. sannligr, som innebär ett 
starkt. I förra fallet blefve sanno likt i öfverensstäinmelse med 
thcesao likt (Bonav. s. 15), ännu arkaistiskt brukadt i desso likt, 
aldrig sammanskrifvet. — I de åldriga vanruhliker, evcemlz- 
(evceräz-) liker , konungs-liker, 1400-talet8 iordz^liker, de nyare 
brottslig, köttslig, rättslig, barnslig, kroppslig, har jag tagit 9 
eller z för evfoniskt (se II. 395, IV. 302, 308), jemföriigt med 
b eller p efter m; och i samma belägenhet är 1400-ta)ets manz- 
liker (annars manliker), H. Birg. Up. III. 199 elzlikit (likt eld); 
väl ock truldzUker hos Suso s. 423 (jfr. det af Fritzneb an- 
förda tröUsligr), I det nuvarande ödslig kan öd utgått från ett 
subst. eller adj. (jfr. II. 424), och man har att dermed jemföra 
Isl. eg^iligr, i Gust. I:s Bib. förspråk till Dan. ödhelighit, Ps. 107: 

• I ärelös, "Vördig &r samma e iör o som i åreport, enkesäte, vårjemål 
(se s. 54). Företeelsen af ^ i åre^lös, -tfördiff, men qvarstående o i 
åro-Tik, -'full, &r ett af mänga bevisen pä brukets godtycke, hvilka 
finnas i alla spr&k. Troligen vill man nu lika litet höra och se år(h 
lö9 som årefull. 



XII BOKBK. — 8UB8T. SAMMANSItTNING. 61 

40 ödheligha; bvaremot räkne-ordet en förekommer i det gamla 
enliker (se IL 394, hos Soso s. 14 enlektr)^ enUka (allena, se 
Greg. s. 260, 351, Alex. v. 7612, 7725), etdighet (enslighet, se 
Valentin 8« 5), äfvensom i det nya enslig, hvilket senare kau 
hållas invid ej mindre Isl. eindigr (se Cleasbt och ViQFCS- 
son) än enselika hos Ansgar. 18; 1, enselikhet (enslighet) hos 
Bonav. s. 45 och 143, enskelika hos Soso s, 385. * Ar man obe- 
nägen att vid alla dessa tillfällen erkänna blott ett välljuds-för» 
hållande, står det fritt att antaga något slags afledt s (jfr. här 
förat 8. 20 — 1); stundom ett genitift, hvilket Grimm finner i 
hamalig (Gram. II. 621). Dessa vexelfall synas mig antagli- 
ligare än det af Grimm (ib. 934—945) omhandlade **oflexivi8ka 
kompositions-s**, vid Ny-Hög-T. fem. substantifs sammansätt* 
ning — ett ämne som icke af honom vunnit full utredning, och 
hvarvid detta nya s skulle erhålla en motsvarighet i den förut- 
satta kompositions-vokalen, men också med denne blifva under- 
kastad alla dervid mötande svårigheter (jfr. här förut s. 41 — 2); 
sjelf har han dock, ehuru mera i förbigående, hänvisat på detta s 
såsom underlättande uttalet (Gram. II. 942), således af evfonisk 
egenskap; hvaremot han ser genitift » i de mindre talrika subst. 
med adj. , t. ex. geietee-arm, auedrucke-voll, inhalta-leer (ib. 621), 
hvilket jag också erkänner i våra efter Tyskan danade uUrycke-* 
full, innehållstom. — En annan vigtig omständighet är det t 
eller e, som stundom går framför liker, t. ex. daghiliker (jemte 
daghliker, Isl. dagligr), tökeliker (Isl. tcpkiUgr)^ döpiliker (Isl. 
daifbligr)^ vasrpiliker (Isl. vertUgr och vef^uUgr)^ evcsrpiliker, 
pyrftiliker (se Sv. Dipl. I. 668, 670, Södm. L. Add., Isl. j&iir/- 
tuligr)^ hemUiker (Isl. heimligr, heimiligr och Jieimuligr), al" 
mcennilik^ (Isl. almenniliker), ad v. cendelika (Isl. endiliga)^ 
med större eller mindre rätt hänförliga till subst.; hvad åter 
icke kan vara fallet med raepiliker (Isl. hra^iligr)^ pypiliker 
(Isl. p^bligr)^ möghiliker (jemte möghliker, Isl. möguligr, se 
IV. 180**), och knappt med evinneliker (Isl. cejinligr). Grimm 



I enliff (Öfrerensstämmande), iannings-, åndamåls-enlig o. dy]., enligt, 
enlighet, vore en helt annan utgängspunkt att söka, i fail man god- 
känner Ihbbs äsigt, att enlig &r det T. ähnlich (om detta se Gbihms 
Wört 1. 196); men det kan så väl vara utgrening 2kfen från en annan 
sida, der man råkar på de närmast Mn Tyskan hemtade enig, en- 
hällig, för Öfrigt en$e, förena m. fl. 
I likhet med mig på detta ställe anser Yiofusson, i sin bearbetning 



63 Xn BOKKN. — 8UB8T. SAMMANSlTTNniQ. 

ståiler Isl. drengäågr bland egentliga sammaoeättningar (se Gram. 
II. 568), och har troligen da tagit t för afledning, liksom han 
gjort i det från adj. komna vUli-dyr och det från verb komna 
brenni^ateinn o. dyl. (ib. 641, 682). På lika sätt kände då t ex. 
Isl. ma^Uigr och tipkiligr föras till subst. mcf^ och ttpki; vis- 
serligen ej mdiliga eller endilau$8j endilanger (jfr. här förut s. 
58), omedelbart till mask. endi^ der t ej är afledning, utan 
svagt nomiaatif-tecken (jfr. s. 8), h vilket icke läm-par sig 
till bindmedei; men de kunde tydas som Bopp tydt Mös. 
Göt. andi-lauSf med undertryckt a och vokaliseradt j^ för 
andja-laus (Vergl. Gram. III. 447). Dock, med allt detta, 
hvarifrån t nti våra dc^hilikery pyrftUiker^ u i Isl. verculigr^ 
heimxdigr^ purftuligrl Vid öfverräkningen af samtliga hit hö- 
rande ord på "liker eller -/tÅra, blir man benägen att för vissa 
fall antaga ett under tidernas lopp ntveckladt, med det nyss- 
nämnda 8 eller z jemförligt evfoniskt i (uti Isl. äfveo «), en 
bindvokal till lättnad vid uttalet inskjuten, men ofta försakad 
i det nya Svenska skriftspråket, grundande sig på den hårdare 
Svea«dialekten, hvilken i förevarande och dylika fall (jfr. I. 
461) mindre än Göta-målet begagnar ett mellanliggande e, I 
ekadelig (nu oftast skadlig) är e förs vågad t a i skapaliker, en 
regelbanden oegentlig komposition. Vid verbet, i 7 kap., åter- 
ses i framför liker. 

'lös (laus) i agrip8'9 kapu-lans, fapur-^ kapo-y picBuUto-y vitu-lös; 
i afrapa-, sepa latis; affha-, forfalla^^ hända- ^ lösna-^ qvala-, 
akapa-y skcBla-y akripta-, svara-, pranga-y varpa-y vcepia-lÖSf 
hvilkas -a antingen är gen. sg. af starkt eller svagt mask. eller 
starkt fem., eller gen. pl. utan hänseende till kön. Nya: ar- 
bets^, innehåils-y närings- y skades-, uttrycks-, vårds-lös; kånslo-i 
syslo-y dre- (för åro-) lös. Det gamla svaralös (fri från an- 
svar) har icke samma bemärkelse som det nya svarslös (som 
ej kan svara, ej har något att genmäla). Rörande förfallo' 
(d. v. s. för/alle-) lös är redan taladt s. 55 — 6. 

'Samber i ledho-aamber (se Bonav. s. 64 och Sisel. tr. s. 180 
ledhosampty men H. Birg. Up. IL 60 ledlisampf), helso- samher 
(se Legend. III. 275 helsosamma); nu helso-, lyckosam. 



af Cleasbys ordbok, möguligr för germanism, ehuru framträdande i 
14:de ärh. 



XII BOKIN. — 8UB0T. SAMMANSITTMINO. 63 

^vcsrper i vu^pmnga^vtBrp^r; i de nya a/uncU-f oktning^^y an- 
mårkningé^f beklagan$^f begrundanå^f beundran*^, förundranå^j 
fasan8~9 fruktanS'', ömkanåvärd. 

Som exempel pa möjligheten af en datif- förening upptager 
Grimm Isl. hugom-^r (Gram. U. 622), och en sådan angifvee 
af Eqilsson i hugunutirr, -^Urkr^ »trdngr (jfr. Cleasby och 
ViGFUSSON 8. 291). Ingen ting jemförligt är mig bekant ar F. Sv., 
med undantag B.f gulli-^oin (Gregor. 8. 269, gnllsmidd), derest det 
är mer än sammanflyttning. I Med. Bib. I. 287 läees mz cdlom 
hwQifsasta hceU; men allom är ej 8ubst. och icke heller myklum i 
Dalska ad v. myklum staa (mångenstädes), eller hvem af det i 
nästa kap. upptagna hvemleper. Afven i den händelse ittforpum 
slutligen befunnes vara dat pl. af ett förloradt subst, skulle /or- 
dhom daghsy för öfrigt af ringa ålder, blifva ett subst. kompone- 
rad! med subst., alltså ej att förlikna vid de Isl. adj. med kugum. 
Substantivets samniansättning med verb har i det hela ett 
inskränkt utrymme, och Grimm vill hvarken i den egentliga eller 
den oegentliga erkänna, hoa de Germani«»ka tungorna, en kompo-. 
sition utöfver infinitiven och participet, dem han här håller af- 
söndrade från det "verkliga" (finita) verbet, af hvilket det svaga 
betraktas som afledt från en nominal-sammansättning, antingen 
bildad af ett subst., såsom hanJsala^ kaupslaga, cettletba, hand- 
leygia, herbergia^ vartveita; eller af ett adj., såsom stapfesta (jfr. 
fastr o. 8. v.), krossfesta, anglysa; medan starka hit hörande verb, 
såsom löptakui fottroca, uppfattas som nyare, i alla händelser som 
oorganiska (jfr. Gram. II. 581 — 596, 623). Under åberopande af 
Grimm uppfattar Bopp på samma sätt Högtyska verb, och jem- 
väl en del Grek., men finner i åtskilliga Lat. en omedelbar för- 
bindelse hos subst., adj. eller ad v. med verbet, t. ex. signi-JicOf 
anim^-adoertOy cequi-paro^ bene-dico (Vergl. Gram. III. 437). Huf- 
vudtanken hos Grimm synes ej böra bestridas, och en jemförelse- 
vis mindre hög ålder är antaglig för Skandiska verbal-composita 
af detta slag; men endast i ett visst antal ord kan ett verkligt 
för hand varande komponeradt nomen uppvisas, såsom i Isl. hand-- 
fal, handtak, halshögg, dagpingi herberyi, augliåss, under det fÖr 
andra, i F. Sv. för flertalet, ett till grund för verbet liggande no- 
men får sökas i theorien. Också har det sin fulla rigtighet med 
uppgiften om den större lättheten för infin. och partic. att sluta 
sig till ett föregående subst., fast än finit modus, så väl i stark 



I ^ 



64 Xtl BOKSN. — 8I7B8T. SAMHAimkTTHlN». 

o 

8om 8vag böjning, icke allt f5r länge låt y&nta på sig. Åt Is- 
ländare och Norrniftn öfverieranas att förete de äldsta intygen or 
deras fornspråk; nya ordböcker angifva starka former af hdls- 
högffvaf handtakaf lögtaka, fåUr&ta; Sturleson I (kap. 4) har 
hdlshiuggu. 

Ställningen i F. Sv. inhemtas af det följande. 
vald-taka (Upl. L. Kp. B. 7 -ee^), -taks {'-tax Upl. L. J. B. 17, 

Södm. L. J. B. 16, Kp. B. 8), -taJbtn (Upl. L. M. B. 20, Södm.L 

Kp. B. 8): 
hand^taka (Med. Bib. I. 339), -taitri (Vestm. L. I han taldn). 
haim-fara (Gottl. Hist. 6). 
haU'hugga (Stads L. H. B. 3 -huggas^ Eds. 23 pr. och 24 »Ao^- 

gas)^ ^hiog (Cod. Bildst. s. 128), -huggin (Hels. L., Stads L.). 
hem^giva (VGL. I och II), -givit (ib.). 
garp-bcsra är icke funnet, men garpbar (OGL. R. B. 20). 
lagh-vinna (Upl. L. -(Stf), -vtnnis (Hels. L. M. B. 33), "Vunnvn 

(Upl. L., ÖGL.). 
lagh-Oinda ej funnet, men hgh-bindi (pres. konj., Upl. L. f>g. B. 

7: 6, MELL. |>g. B. 22), -bindia (Upl.'L. M. B. 60, MELL. 

|>j. B. 23), -bundin (Upl. L., Hels. L.). 
lagh-piupa (Upl. L. J. B. ind. 1 -flP«), -biupi (Södm. L. J. B. 2 

pr.), 'höp (ÖGL. E. S. 3: 1), -bupin (Upl. L., ÖGL.). 
CBt-lepa (VGL. L R. B. 3: 2), -ledde (ib. A. B. 23), Aedder (ib. 

Md. B. 2, ÖGL.), -leper (VGL. L A. B. 23). 
lagh-sökia (Hels. L.), ^aotter (ÖGL. Dr. B. 3: 4). 
varp^veta (VGL. I och II, Söderk. R. s. 15), -vetin (3 pl. pres. 

konj., VGL. IL U. B. 6). 
kors-fceata har jag icke antecknat från 1300'talet, men kore-fcesto 

(3 pl. impf. indik., God. Bur. s. 138, 207), -fcester (part. preter., 

ib. 138). 
stap-fcesta i atapfoestum (1 pl. pres. indik., Upl. L. Conf., Södm. 

L. Conf.). 
lagh-mcela i lagh-mcele (Södm. L.). 
lagh-rypia (Gottl. L. 17: 4), -rytt (ib. 10). 
ben-bcBvia (VGL. II). 
lagh-böta (VGL. I). 
hand-sama^ hamama (Vestm. L. II. M. B. 26: 17), hand-zanusr 

(Upl. L. M. B. 44 pr ). 
lagli-piuga i lagh-pingi och -pingia (Upl. L.), -pingat (Vestm. L. II). 



Xn BOKBN. 8T7B8T. SAMKANSItTNINO. 65 

dagh^pinga i dagh-pingandé (God. Bor. s. 522). 

lagh-vara i fagh-^varape (OGL. B, B. 1: 1), -varat (ib., Upl. L. 

Kk. B. 6: 6 -««). 
köphrslagha (Stads L. Kp. B. 20: 1), -daghof (ib.). 
hcerbcBrghia (3 pL, Stads L. Kg. B. 13: 2), -boBrghar (ib. B. B. 

21: 4), 'bcBrghiar (Cod. Bur. s. 15), -bcBrghtape (ib.). 

Såsom af det 4pteckDade erfares, saknar man icke prof pa 
finit iDodas, af stark så väl som svag verbal-böjning. Allmän- 
nast är dock part. preter. såsom fristående från både den fioita 
och infinita mödas, t. ex. handdraghiny agtboriny laghtakin^ rantoKtn, 
hcBlslaghin (ihjelslagen, i en gammal variant af Södm. L.), ben- 
hruUn, lagJikumin, laghfangin^ laghsurin^ laghstandin, daghfulghit; 
laghfcBlder^ laghgipter, laghskildery boUcerper^ laghgiort (OGL.), 
laghåaght och -saghat, handsalt^ daghfuslaty laghkallaper^ fripkall^ 
aper, sandblandaper^ blodhblandadher. Nya språket har stor rik- 
dom på dylika part. preter., lika skilda från infin. som finit mö- 
das, t. eiL handfallen^ hårdragen, lagståndeny nattstånderiy hund^ 
hiten^ vinddrifvefiy ormetungen, vingatgutetiy eolbrånd, hemvåfdy fer- 
hlandad och en otalig mängd andra (se I. 450 — 1). Friheten att 
använda finita former är nu utvidgad och öfverförd till flere ord; 
fallständig stark verbal-böjning är mer eller mindre bruklig i del- 
taga^ hemfalla, munhuggae, köp^låy rådslå; svag i stadfästay kor»^ 
fåstai hopföra, herberga, nödeakae o. s. v. Part. pres. af detta 
slag synes ej ofta till hos de gamle, med mindre att subst är af- 
sedt, t. ex. malseghandi» iorpeghandiy eakeökiandi o. dyl. (se II. 
206—8, I. 403); adjektift begagnas vceghfarandi, loUakandi (och 
/tft-); hos de nyare flere, t. ex. vinstgifvande, sjöfarande, haUbry- 
tände, orooäckande, vördnadsbjudande och andra (se I. 409 — 410); 
substantift ordförande. Oegentlig sammansättning, d. v. s. med 
sobst. i genit., tyckes i fornspråket ej ifrågakomma utom i snb- 
stantiva part. pres., såsom malseghandi, skoghseghandi, kirkiu 
vwriandi; nu har man sädesbärande adjektift. 



Sv. Spr^M^ttr. 



D 



66 XII BOnM. — ABJBKT. SAMMANSiTTNING. 



SJETTE KAP. 



Sedan i nästföregående kap. behandlats adjektivets läge i 
atidra leden, med subst. i första, afhandlas här adj. som första 
leden i sammansättning med sabst., adj. eller verb. Under adj. 
föra vi på detta ställe det adjektiva pronomen, men inlåta oss 
icke i hvad som för sjelfva pron. må anses som sammansättning 
eller sammangjatning, t. ex. för nakvar^ enhvar^ hvarin, cBngin^ 
hvarghin. hvatvitna m. fl., under åberopande af hvad som före- 
kommit vid den allmänna redogörelsen för pron. (jfr. Tilläggen). 
Af samma skäl uteslates all ytterligare granskning af sådana 
räkne-ord som t. ex. jiughurtan^ fiuratighif ceUiptif prywar o. dy!., 
alla efter omständigheterna belysta; endast blir särskild upp- 
märksamhet å nyo påkallad för en-, trcp-, prcB^, ficBper^ (fyr- 
o. s. v.), med hvad dertill hörer (se II. 585 — 7, 595 — 7), samt 
en erinran gjord om det nya språkets dubbeU i tre-^ fyr-^ fem- 
dubbel o. s. v., hvaraf verben på -dubbla. 

Adjektivets sammansättning med subst, är hufvudsakligen 
egentlig. Exempel derpå äro: 

cJrfnoghii -mcenni, -mcenningery -sala^ 'ping^ -ceri. Det på 1400- 
talet någon gång synliga alUdhy skrefs oftare al tidhf men alltid 
uttalas nu som sammansatt I våra urkunder göres aldrig en 
sådan skilnad som uti Isl. mellan oZ- (alldeles, fullkomligt) och 
aU- (mycket, synnerligen), hos Fritzn£R likväl ej iakttagen, 
också i grunden af en mera tillfällig uppkomst. 

ful" (Juli-) byr^ "fdng^ -skiasl (Sv. Dipl. Dl. 221), -sceri (-sari), 
-virpL 

gop-gcerrnng, -viliy "Vcedher (-vcedhrif), 

half-delf -garper (IV. 123), -gUdi, -gcsrpi, -mark, -pasnniiiger, 
•ircepiy -öre, 

hvar-dagh (adv.), hvardax folk^ -hcBrskap, -klcepiy hvarstap (ad v.). 

hvä-haufpi (IV. 178), -sMn, 

högh-fcerpy -bceUi, -mop^ -mceli^ -mcessay -tip, 

U-braghpf -gcermng, -hydhi (IV. 299), -loetiy -radhy ^vili. 

mip-aptanj -daghery -fasta, -garpr (se Dyb. Runark. 8:o N:o 55 
a mipkarpi)^ -mundi (ib. D. 232 a mipmunda), "Strömberg 



XII BOKBN. — ADJEKT. 8AMMANSÄTTKINQ. 67 

--mimarf -vatn, •mhadaffher (se det Gottl. ronbladet hos Lilj. 
s. 282). Det fans ock ett adj. midhoddrugher (jfr. hos Fbitz- 
N£R miS^aldra), Något synnerligt skäl synes icke vara, att i 
détU mip se det Isl. sabat. tmS (jfr. Bopp m. 448), hvilket 
ej hos oss är upptäckt. Sällsynt är ett hit hörande mcBp, så- 
som i God. Bur. s. 102 a m<epaldre^ Hels. L. j[>g. B. 8 pr. mot 
iulum ok mcBpmmbry. 
qoik-faSi -tiund och --tiundi, 

sam-handy 'Mand^ -hropiry -drcekty -fundy -hald, -hcBldiy -gvcemd, 
'skoty "Syzkiniy -syatiry -scBt, -pykkia, -vara^ -visiy -vit 

nalf- (sicelf-) boty -rcepiy -skoty -vald. 

sma-barny -^jUepi (Gottl. L.), -JUkery -grisy -landy -möy '»'pcennin" 
gevy ^savy -sund, -aveny -tidh (yadst. Kl. R. s. 13), -fiing (Sv. 
Dipl. V. 564), -voBTuldy -vigaL 

iior-bt/y -flokker (Sv. Dipl. V. 376), -hirkicu 

ung-folky 'nött, 

van-gömay -gönialoy 'hepevy -hop, -mcet, -rökty -troy -tröaty -vity 
-vitiy -vitaka (-vizka)y -cera. Tvekan torde hos mången nppstå, 
hora vida detta van lämpligast må ledas till ett Isl. adj. vanr 
(bristande) eller ett sabst. van (brist, se Egilsson), båda att 
jemföra med verbet vänta (brista). Samma osäkerhet råder i 
afseende på de Tyska fornspråken (jfr. Grimm Gram. H. 542 
med 655 och Grapp I. 854). 

nl-y mlli- brukas ömsom och stundom ungefär samtidigt, t. ex. 
vtlU-baaae (Alex. 4496, 5480), ville-biöm (Ivan s. lxxl), ville- 
bradh (Med. Bib. I. 208), villi diur (Södra. L.), vil-diur (Gre- 
gor, s. 323), vilhumble (MELL.), villehumble (Kristf. L. L.), 
rfföi hora (VGL. I. Br. 2 i en gammal variant), vil avin (Gre- 
gor, s. 297). Isl. har villibrä^y -göltry -avin o. s. v., men både 
vUli-d^ och villu-dijr (se Fritzner). Det af mig II. 424 ur 
en hdskr. af Stads L. anförda villa radha kan uppfattas som 
gen. pl., men det derjemte ur Ansgar, antecknade wiUeradhay 
som är det vanliga (jfr. Med. Bib. I. 64, Bonav. s. 189) och 
det enda i Schltters uppl. af Stads L., har sin motbild i 
Isl. villird^a (hos Er. Jonsson villird^ct). Hos oss brukas nu 
i allmänhet vild-y oftast likväl villebråd, Grimm betraktar, 
hvad Isl. angår, det mellanliggande i som afiednings-vokal 
(Gram. IL 641), men har ingenting jemförligt att förebringa 



68 Xn BOKKN. ADJSKT. SAMMANSÄTTNING. 

ur F. Tyska språk, såsom dock är fallet med sammans&ttoin- 
gar, i hvilka ett verb åtgör första lemmeo. Utan att vilja 
apptr&da mot Grimms ledande åsigt, kastar man en blick till 
baka på hvad som sagts rOraode antagligheteo af en evfonisk 
bindvokal i en del sabst (jfr. s. 62). Man jemföre i detta 
afseende nedanför -domber^ ^Ifker, 

Sabstantiva slutformer för adj. äro: 

-bomber i faiökr'^ krank-^ rik-domher (se VGL. II. Prsef., skrif- 
▼en roed senare hand än lagen), siuk-^domber. Nya språket 
har, oberäknadt flere andra (ae II. 292, 302), både rikedom 
och rikdom (jfr. m. 155), hvarvid det må lemnas derhän, om 
€ är identiskt med det slutande i af det nyss skärskådade oiUt, 
eller grnndadt på snbst. rikt (magt, välde). Det förra är något 
sannolikare, att döma af de hos Er. Jonsson synliga rikdomr 
och rikdo^mi vid rOddtymiy adj. riklatr vid rikUdtr och rihddtr^ 
rikuligr^ HkuUga^ det sista att ställa vid vårt gamla adv. rike- 
leka (nu rikeligen eller rikligen) i God. Bur. s. 18 och 143. 

-leker, äfven i konkret mening uti förbindelse med subst. (jfr. 
s. 46), har endast abstrakt efter adj., såsom besh-lekery bredhn, 
dyr-^ fagher-, gop-^ hvit^j högh- (och höglie-)^ kcer-y lang^, 
mgke^leker (Med. Bib. I. 310, Isl. mikUleikr)^ ren-, sicBf"^ stor-, 
vidh^j vcen-, vcerp-leker (se Södm. L. Add., i olika hdskr. af 
MELL. vcerp- och vcerpe-); Gottl. L. diaup-, lang-laikr. An- 
märkningsvärd är förleker (H. Birg. Up. IIL 69, Ansgar. 30: 
9, Isl. fiprleikr) vid föreleker (Med. Bib. I. 99) och f öroleker 
(Cod. Bildst. s. 868), hvarvid man jemföre det nyss antecknade 
vid 'domher. 

-het i eghelik-het (egennytta, se Vadst. Kl. R. s. 21, 74, H. Birg. 
Up. III. 86, jfr. under adj. med adj. egheliker)^ fahk-, faJske- 
lik-y fri-, from-, fulkomlik-, gudldik-, hemelik-y hcelag- (och 
helig-), scelik-j vcerdkog-het. Denna från Tyskland härstam- 
mande ändelse' är gångbar i 16:de århundradet, och upptäckes 
undantagsvis i Kg. 8,tyr. (se här förut I. xxxiv), kanske dit- 
kommen genom en senare afskrifvares försorg (jfr. III. 302 — 3); 
med något ovedersägligt intyg från 1300-talet är jag ej i stånd 
att betjena. Se vidare n. 98, 294, Grimm Gram. II. 497--8, 
642—5, samt forts, af D. Wört. IV. II. 919, der hett anses till 
roten sammanfalla med Isl. heter (honor, dignitas). 



XII BOKBN. ADJBKT. SAMMANSÄTTNING. 69 

Tecknen till adjektivets oegentliya komposition med sabst. 
äro få eller osäkra. 

alz i alzkynB och -kuna (God. Bur. s. 495, Södm. L.) kan för- 
klaras af samma DskrifniDg (man har intet alzlcyn), uppenbar i 
alzenkte (Stads L. JB. B. 14: 1), nu alU intet eller alls ingen- 
ting^ uttalade som åtskilda, och med adverbialt alU (alldeles); 
sammaledes med aff alzcmgo (Med. Bib. L 252). Yngre YGL:»' 
alzman tolkas i Gioss. som sammandragning af alandgman. 
Med bättre rätt hit hörande vore alzscapare (God. Bildst. s. 
714), ehuru z möjligen framkallats af det följande a. Tör hända 
lif^ger också ett fonetiskt z (jfr. IV. 306 — 8) i adv. alzpinga 
(MELL.) och alzpingia (ib. i var. och Sv. Dipl. V. 562), jem- 
förda med alpinga (MELL. i var. och Sv. Dipl. L 668), F. 
Norska alpingia. Man bör sammanhålla ett par längre fram 
anförda ord med alz framfor adj. och part. pres. Egilsson 
uppställer ex. på allsdrottinny alhgrceoari, tillika med en datif 
alUhert till genit. allaherjar^ hvilken senare annars läter tänka 
sig som osammansatt; Erik Jonsson uppgifver alUgektingr, 

anfiarsh/ns är att bedöma som alzkyna (jfr. annars kötts. Med. 
Bib. L 294). Till äfventyrs ej så annars hughum (Med. Bib. 
I. 250, 252), men deremot att föra vid $idau af ilz, fceghins, 

mangskona, nakarskgns, nakarataz o. dyl. böra jemföras icke blott 
med alszkgns, -kona, utan ock n)ed nokors staz, nokra handa^ 
aldra hända, enna hända f cenginnu hända, hvilkinna eller hvilkra 
hända (jfr. III. 78) o. dyl. regelbundna böjningar utan kompo- 
sition, hvilket röjer sig deri att de och likställiga talesätt bero 
af samma genitiva förhållande i båda de förbundna orden, dessa 
må i skrifningen vara förenade eller icke. * 

ilz.dömi (elakt efterdöme) och ilz öki (enligt Gloss. olyckshän- 
delse) finnas bada i Vestm. L., osammanskrifna, och kanske 
ämnade att föreställa 2 fristående ord, liksom hos Fritzneb 
sams diPinij sliks danni, märgs do^mi. Jfr. dock hos Frjtzneb 
Ulsligr, 

* Ett enstaka fall räkas i Sisel. tr. 8. 200 af ens nanaa thros (ett slags 
trä), som kalladhis sethim, der det ovanliga inträffar att eno är med 
thr(B {förPrcB) föreuadt i samma dat. n. eg., medan det mellanliggande 
hända står ensamt i gen. pl. Härmed stämmer i samma urkund B. 
224 eeth hända folk (ett eget, särskildt folk). 



70 XII BOKBK. — ADJEKT. SAMMANSÄTTNING. 

fceghins budh (Med. Bib. I. 252, fägoebud, glädjebud), Jm/cBghint 
funde (Cod. Bur. s. 13, af glädje), widh fasghifåé fund (God. 
Bildst. s. 232, 351), medh foBghins komo (ib. 216, med väl- 
komoande), forfcBghnis (=/cBghins) tidhandum (ib. 257), fasgh- 
ins tidhande (Sisel. tr. s. 411), ega jemförlighet med Isl, fegin» 
hendif d fegina degi, så tecknade af Fritzner, men af andra 
sammanskrifna. 

sialfa vald (II. 522, jfr. GoUL L.), inelfa vili (Gottl. Hist.), ddii- 
wyrding (Gust. I.-s Bib. 5 Mos. 21: 18, Syr. 6: 21). 

91718 IcBstum och sasrlceatum se Adv. 4 (bland bildningar medelst 
sammansättning o. s. v.). 

livita sunnudagher (i Södm. L. (>g. B. 11 pr. vm huita sunnu- 
dagh^ Add. 2 huarn huitta aunnudagh) ^ hvita manadagher (i 
Nun. Bön. s. 28 om hwitamanadag) ^ hvita vapir (jfr. 11.85 ur 
runor i hvita vqpum); langafreadagher (se VGL. I. K. B. 17: 1 
a langafreadaghiy II. K. B. 40 a langafredagh, Cod. Bur. s. 17 
langa frcedaz sorgh, 73 fredaghen langa^ Cod. Bildst. s. 772 
vm langha fredaghy Vadst. Kl. R. s. 16 laangafriiadagK) ^ langa- 
lakan (i Sv. Dipl. IV. 370, men 376 efter Registr. Lund. länge- 
lakan); svarta slagh (VGL., ÖGL., Söderk. R. s. 54), Dessa 
ega motsvarigheter i Isl. cch Norska handskrifter; icke blott 
hvitasunnudagvy hvitavd^öir, men ock hväabiöm, hvitakristr, hvUo' 
niatry hvitaakdl^by hvUadagar och andra; icke blott langafriddagr 
(äfven langif,), langalakan (hos Fritzner, efter Norska di- 
plom), men ock fem. langafcuta, langaiöng m. fl.; icke blott 
svartaslag (se Fritzner, ur Norska lagar), men ock svarta- 
skald ^ svartasalt f svartakoUry svartasvipry fem. svartahrCö m. fl.; 
samt vid sidan af dessa hvitbiöniy hvUsunnudagry hvitdroUiiis- 
dagr o. s. v. Utan den hufvudsakliga öfverensstämmelsen inom 
' och utom våra inhemska språkhäfder, skulle hvita i hvita sunnu- 
dagh och hvitamanadagy langa i langafreadaglii och langalakan, 
svarta i svarta slagh, kunna tagas för vanlig bestämd böjning 
i oblik kasus (se II. 368); men pl. i hvita vapum hade då bort 
heta i hvitu vapum, och en nominat. vore då i Isl. langafasta, 
langaiöng y svartahrio o. s. v.; men till langcUöng (långfinger) 
har det Gottl. runbladet af år 1328 hos Lilj. s. 282, i samma 
mening, langustang med regelrätt oblikt languy i fall u är till- 
förlitligt; och derutöfver har Erik Jonsson hvitumatr jemte 



XII BOKEN. — ADJXKT. SAMHANSÄTTMIKQ. 71 

hvUamatr, Grimm ser en hårdnad svag deklin. i Ny-Isl. svarta" 
brau^ii^ svarii-hr^ir^ hväa-niagar o. dyl., och han varnar mot 
föreställningen af en kompositions- vokal (Gram. II. 678); Rask 
framhåller icke allenast svaga sammansättningsformer med no- 
minat., t. ex. prftipartry utan ock starka, t. ex. heHagrdåmr 
(Anvisn. s. 211), men det tilihörer Ny-IsL, och ntgör blott en 
godtycklig sammanskrifning af hedagr dåmr. * Uti de af mig 
nyss anförda exempel träffas väl ett hårdnadt a för alla kön, 
för sg. och pL, men icke en hårdnad svag böjning öfver hafvnd; 
och detta a synes kunna uppfattas antingen som en stelnad 
form af mask. och nentr. sg. i best&md böjning, eller som ett 
evfoniskt bindmedel, motsvarande substantivets t, när detta icke 
kan betraktas som afledning i vanlig mening, t. ex. uti daghi- 
liker (jfr. här förut s. 62). Dessa vexelval förefalla mindre 
äfvehtyrliga än att taga sin tilläykt till ett thematiskt a (så- 
som i Mös. Göt. lagga-modeiy jugga-laups) y hvilket, af Grimm 
kalladt kompositions-vokal, i adjektiva sammansättningar redan 
för Mös. Göt. var mindre allmänt, och hvad angår Nordiska 
språken ej ens i sobst. kan med någon säkerhet uppvisas. — 
En annan invecklad fråga, af en viss likhet med den senast 
skärskådade, erbjuder helagher eller hmlagher i förbindelse med 
dagher, I vissa lägen äro formerna de vanliga, vare sig att 
stark eller svag böjning är använd för adj., särdeles då båda 
orden äro tydligen fristående, t. ex. nm hcelghan dagh, um htel- 
gha poradagh. Ingen betänklighet mötler heller vid Vestm. L. 
L Kr. Kr. B. 13: 2 byupir cd haslgha dagha, II. Kr. B. 26 pr. 
om apra hcelgha daghay VGL. I. Br. 4 haHghcB daghcB brytas 
(bryta emot, ej iakttaga helgdagar), III. 18 hcelghcedaghce bryter ^ 
II. B. 52 bryter hcelgha dagha; men varianter till sistnämnda 
lagrum hafva helghu eller helgho (för hcelgha) ^ VGL. II. K. B. 
69 thre hcelghu dagha, Upl. L. Kk. 14: 9 vm hcelghu daghce, 
vm andrce hcelghudagka (i de äldsta handskrifterna, men i de 
yngre hcelghce dagha) ^ 13: 1 hcelghudaghce biupce (påbjuda). 
Här råkas öfver allt ack. pl., men som gen. pl. ville man helst 
anse helgha dagha i Södm. L. Kk. B. 17: 1 firi helgha dagha 



*) Det af Grimm Gram. II. 677 ur Sv. Folkvisor hemtade unger-wen, 
som brukas i alla kasus, har här ingen tillämpliffhet, säsom hvarken 
tillhörande gamla eller nya språket, utan den afart, som i folkvisor, 
ofta med förebild i Danskan (jfr. D. ungersvend), tillkommit genom 
herremäns missförstånd af folkspråket (jfr. Hist. Språkforskn. s. 24—5). 



72 XII BOKAN. — AIIJIKT. SAMMANSÄTTMIKO. 

brut (aabbatobrott, helgdagsbroit); si &fveD halghu dagha i va- 
rianternas helghu dagha bnU, och likaledes i OGL» och Upl:s 
hmlghudagha brut; OGL:s haslghu dagha bardaghi (slagsmil 
pi helgdagar), Gottl. L:s helghudaga viea (begrepps- eller sak- 
förvexling enligt Gloss., men till utseendet sprakrätr), och i 
samma mening som pa sist anförda ställe helghudaga brukas 
pi det Gottl. runbladet hos Lilj. s. 282 heihudaha. Härvid 
miste dock anmärkas, att hcelagher borde vid detta tillfälle 
som vid andra hetat hcslghra^ i gen pl. af den starka böjningen 
(jfr. II. 386, 609*), och att svag plural, sidan som i hcplghu^ 
är annars osedd i adj. sisom första leden i en sammansätt- 
ning, och är mindre lämplig till och med der hadghu möjli^ien 
är fristiende ack. pl., men föreginget al' dire eller andra. Sa- 
ken kunde synas afhulpen dermed att u i hcelghu förklarades 
pi fonetisk väg, för vexling till a si som i substantiva sam- 
mansättningar, t. ex. köpu eghn, pingunöti (se IV. 20—1), eller 
i andra förbindelser med subst., t. ex. kirkiu mwUum (ib.). 
Också kunde väl ti vara svagt plural-tecken i vissa lägen då 
intet piföljande subst. gör en föregående genit. nödvändig, t. ex. 
brgter hcelghu dagha, liksom man nu säger heliga veckan med 
svag sg.; i alla händelser kunna um hcelghu dagha sti osam- 
mansatta, sisom i allmänhet Isl. helgir dagar, helgir dåmar 
(jfr. II. 25); och detta förbiilande kan inträflfa i trots al' sam- 
manskrifning, hvad är troligt t. ex. i Sv. Dipl. V. 564 (frin 
ir 1346) mz hcBlghudomum, hwat hcelghudofna. Legend. III. 501 
hcelghodomakar (helgedomskärl**). Till närmare belysning af 
hcelghu (äfven helgha) dagha brut, hcelghu dagha bardaghi, ma 
ock nämnas, att itskilliga ordställningar med samma adj. röja, 
om ej fullkomligt bristande egenskap af komposition, åtminstone 
en mycket lös sammanbindning, sisom pi det citerade stället 
i Dipl. hwam helghoe kora dagh, vm helgha kors dagha, God. 
Bildst. s. 660 vm hcelgha kors dagh, Yadst. Kl. tL s. 16 helga 
licama a/tan^ Sv. Dipl. III. 468 helghaanzshclm (nu uttaladt 
upplöst: Helge andsholmen) , V. 566 hcelghce andz huse, der 



* I Clbabbys af ViGPusBON utgifna ordbok s. 303 anföras ett så for- 
madt Hvitramanha-land (hvita mäns land). Annorlunda har jag fattat 
döfiradaghy til döhra dagha o. dyl. (se II. 143 och 627), hvilka väl 
stämma med det när förut s. 60 nämnda adj. dö/erlik. 

** Med samma ögon kan man betrakta varafru dagker, jemförd med 
varra Jru föpslu dagher (se II. 80). 



XII BOKBN. — ADJfiKT. SAMMANSÄTTNING. 73 



kcslffha allestädes &r svag (bestämd) oblik sg. Sammanhåller 
man na detta hoelgha med det förut granskade plorala, så finge 
man en viss öfverensstämmelse med hvita^ som låter använda 
sig både i sg. och pl. Vidare kände haslghu doglia träffa en 
jemlike i det exceptionala Isl. hvitumatr och runbladets langu- 
stäng. Dessa likheter äro rätt anmärkningsvärda, utan att vi 
ändå tills vidare lägga derpå allt för stor vigt, och utan att 
bestämdt tillämpa samma tydnings-sätt för samtliga företeel- 
serna, om än ett sådant slutligen skulle finnas tjenligt att föf- 
orda. För tillfället erinra vi om en djerfvare begrepps-förening 
eåsom komposition betraktad, i yngre V6L. {)j. B. ind. 45 kin- 
ncBffh kiceglu mcen (män från andra sidan om skogen Keglan, * 
jfr. VGL. I. j[>j. B. 122 hinvagh kicegglu) och hänvisa för öfrigt 
till 8 kap. om paitikel-komposition, och 9 kap. om samman- 
flyttning. 

Adjektivets sammansättning med ndj. är, med få undantag, 
endast egentlig. Några vigtigare fall antecknas. 

cd-gopr (se LiLJ. 476, 660, Dyb. fol. II. 23), -helagher (VGL. 

II. Add.), ^mykil (jfr. Liu, 545, 675), -mcmniliker, -scbIq, 

-valdugher. 
' fagher-giasrn, 
ful' (full-) dicerver, -för, - godhet y -gör, -köfiy ~moen, -rikery 

-åtarkery -tipa, -»tW, -vceny -iBmna; nya ftdl-gody "fnogen, 

'Ständig (frän Tyskland); äfven half-fulL 
gop-viliogher, 
iam- (icBm-9 iom^y cBrnr-) arvoy -dyr, -faghevy -fatökery -fulder, 

^gamalf -gildery -gopevy "ildevy -kcBr, ^krietiriy -langery -Ukevy 

-viker, ^w^rter, -vcddoghery -vcerpogher, 
H-hcerdhevy -kcerdhoghery -kloker, -viliogher, 
fnidk-cddrugher. 
ricelf-godher; nu tjelf-gody -Idok, -rådigy -ständig (från Tyskan), 

--villig, 
stor^ikery -talogher. Såsom andra sammansättnings-leden före- 
kommer stor i aatd-, kugh-, of-stOTy men här icke i förening 

med adj. 
van (jfr. här förut s. 67) -bt/rdhoghery -för, -kunnogher, -«n- 

* I enlighet härmed vore t. ex. hinsidan-Öresunds-fnän, hinsidan-Kolmårds- 
mån, nvilket nu ej låter säga sig. 



74 XII BOKBN. — ADJEKT. SAMMANSÄTTKINQ. 

mågher^ ^tror, --tnta. Någon gång ses van för vandy t. ex. van- 
9yn (II. 410, jfr. Isl. vwuiiinn)^ van^iamber (Bonav. s. 13, Med. 
Bib. I. 440, svår, besvärlig) oftare än vandsamber. 
vip--åpin (Cod. Bnr. s. 521), -optw (Gregor, s. 277); nu hal/-, 
vid^öppen. » 

Adjektiva slutformer med föregående adj. äro: 

-aktiff (se här förat s. 19, 58) i blå-, gtd-, röd-, små^-aldig. 

'bar i opin^bar; de nya dyr-, uppen-bar. Mycket oftare följer 
bar på subst. och verb. 

"folder i e«-, mang- (margh-)^ <re-, prce-f ålder; de nya hundra^, 
tuaen^faltj någon gång tve-, tre-faU, 

'faldugher i prcBfaldugher; de nya w-, två-, tre-faldig o. s. v., 
jler-^ mång-faldigk 

"fcerpugher i ren-y rcet-foBrpugher (hvaremot höghfcerpugher kom- 
mer omedelbart från höghfcerpy, de nya, full-y half", lått-, rätt-f 
sen-fårdig. Verbet har ett par hit hörande ord, subst. bot-, 
tjenairfårdigf partik, ofårdig, 

"latugher i bliugh-f Icet-, 8pak-latugher, Afven fins ett tiUatugher, 
men af subst. tiUat Y6L. IV. 16: 4 har den äldre formen 
loBtlater. dock skrifvet ketUatcery med II för /. 

"leterj i meningen af Isl. -leitr (jfr. I. 219, II. 383), låter icke 
se sig, men kan förutsättas af de nuvarande ljuslett, rödlett, 
dial. blek-f glad-, lång-y mörklett, I senare tider brukas f5r 
vissa hit hörande fall -lagd, t. ex. blek-, fet-, lång-, mörk-, 
trind-lagd. 

-liker i bar-liker (Vestm. L. II, uppenbar), eghe-liker (Bonav. s. 
253, H. Birg. Up. III. 181, samma ord och med samma be- 
märkelse som Isl. eiginligr, sedan hos oss efter Tyskan egent- 
lig), höghe-, tam-, läng-, rcet-, stor-liker; samt i ^ron, se-, py- 
liker och hvilikin. Rörande enliker, enslig, enlig m. fl. från 
räkn. en utgångna, se s. 61. Som liker i det gamla iamliker 
har nu lik i jemlik sin konkreta betydelse, men den abstrakta 
är i långlig, löslig och andra på -Ug (se II. 458); i liklig (II. 
395, jfr. Med. Bib. I. 313 likligh) mötas båda bemärkelserna 
och båda formerna. Ett parasitiskt r har insmugit sig i evin- 
nerlig (bättre evinnelig, jfr. s. 61), liksom i ad v. sanfierligen, 
visserligen, i fornspråket sannelika (först hos Bernh. s. 38 och 
201 sannérlika), visselika; hvilket r möjligen är framdrifvet af 



XII BOKEN. — ADJEKT. SAMMANSÄTTNING. 75 

aDalogien med det rättm&tiga r i underlig^ heaynnerlig^ »åkerlir 
pen, veterligen^ innerligen och andra. Det gamla döperliker 
vidrördes s. 60. 

-liter i en-, tvcB-litery mis-lita, 

"Saniber i en-^ ledh-, vilsamber; nya blyg-^^ en^y led-^ wU-satn. 

Lika med Tyskan (se Grimm Gram. II. 666) låter Ny- 
Svenskan färgerna ingå i olika språkföreningar, såsom komhlåy 
Ijusbldy mörkblå, grågul, smiUsgrå, blekröd^ mörkröd o. s. v. Utom 
den for detta ändamål ofta begagnade &ndelsen aktig, har man 
äfven andra kompositionsmedel, såsom grådaakig, gråspråcklig, 
wartmuskig. För bemärkelser af annat slag har det nya språket 
beredt sig, nr egna eller främmande tillgångar, flere dylika ad- 
jektiva ändelser, dels efter adj., dels efter andra ord, t. ex. -måtig 
(i rått-, lik-, laglik^måtig)^ 'mossig (i plan-, regel-måsstg), -haltig 
(i jem-, rik-, under-haltig),, -etåmmig (i en-, fyr-, fier-ståmmig), 
"formig (i en-, lik-, spets-formig), -fällig (i ho-, brist-, sorg- 
fällig), -lågsen (i af-, under-, öfver-lågsen). 

De tillfallen, då adjektivets sammansättning med adj, kunde 
betraktas eller ifrågasättas som oegentlig, äro födande: 

cdz- i alz-valdugher (se Södm. L. och en pappers-hdskr, af Gottl. L.), 
hvartill hos Fritzner motstycken finnas i allsvaldr och cdls- 
völdugr; vi ega nu alls-véUdig, -mågtig. Jfr. part. pres. sice^s 
viliogher (se Suso s. 443); nu sjelfs-véUdig, Jfr. part. pres. 

aldra eller alra, såsom förstärkning af superlativen, t. ex. alra 
fatikaster (Bonav. s. 74), aldra sötaster (H. Birg. Up. II. 188),. 
alra vcenaster (God. Bildst. s. 916), är icke del af en samman- 
sättning, utan qvarstående efter en ellips (någonting som under 
andra förhållanden icke är ovanligt i fornspråket, jfr. IV. 395 
i noten), ett utelemnadt subst.; så att man t. ex. i uttrycket 
han var alra fatikastir från början tänkt sig alra manna; till 
och med i orden en alra vcenaste man har en sådan flygtig 
tankegång egt rum. Detta antagande är äfven Grimms för T. 
aller (se Gram. II, 676 — 7), jemväl bekräftadt deraf att alra 
nästan alltid i äldre tider, stundom nu, skrifves åtskildt från 
adj., hvilket dock ej är öfligt med det från Tyskan lånade aller 
(se Sv. Spr. L. II. 469). Uppkomsten ligger klar för ögonen 
i ordställningar sådana som Upl. L. Kg./ B. JO: 4 aldroe sizt 
(af alla minst), 4 pr. äldres höxtu hcerrcenoe (alla de högste her- 



76 XII BOKKN. — ADJBKT. SAMMANSÄTTNINO. 

rarnes, seml. ed), der aldrce (för aldra) är en af det följande 
adj. oberoende gen. pl. Grimm citerar ar Edda Ssbid. aära 
fiesiir (omoium plarimi), och i bredd dermed må ställas de at 
Rask Anvisn. s. 227 anförda hann var allra manna ritrastr, 
hån var allra qvtnna fri^ust. 

hvem-Uper^ nämdt' II. 504 i nden och 530 (se ock Cleasby och 
YiGFUSSON hveitn), kunde, sasotn innehållande en datif, utgöra 
sidobild till Isl. hugumsiårr o. dyK (se s. 63). 

9annolik vore tänkbart som utgånget ur dativen, om det vore an- 
nat än ett hopflyttadt aanno lik (se 8. 60). 

Adjektivets sammansättning med verb har i det närmaste 
varit underkastadt samma öden som substantivets (jfr. s. 63 — 5), 
endast att finit modus af starkt verb är ännu sällsyntare, såsom 
nedanföre erfares. 

ful^kurna (Cod. Bur. s. 185, men s. 18 folcoma), "kom (Ivan s. 

CXVni), 'komin eller 'kumtn. I VGL. IV. 16: 1 1 läses fid- 

komcETS. Jfr. fulkumna, 
van-ffialda (jfr. Isl.) ej sedt, men ^pullit (Med. Bib. I. 374). 
van-biupa ej sedt, men ^bupit (06L.). 
ful-föra (3 pl. i Cod. Bur. s. 100), -förpi (Upl. L. Conf.). 
icem-föras (Upl. L.). 
half-gcsrpa icke funnet, men halfgcer^ber (3 sg. pres. indik. i en 

gammal codex af Södm. L.). 
san-kcenna icke funnet, men -kcendi iak (VGL. I). 
sam-pykkia^ -pt/kti, -pykUry icke ovanliga, men väl -thykkin, 
aam-Ughia (3 pl. i' Stads L. Sk. B. ind. 16), --Ught (Bjärk. R). 
aam^-vistas (VGL. Il), han aarnbiatas (ib.), samvistcez man (VGL. 

III). 
ful-kumna (MELL. Kg. B. 6: 2), -at (Vestm. L. I), -komna (MELL. 

i var.), -komnat (VGL. IV. 12). 
»an-pröva (jfr. Isl. aannprova) ej funnet, men -prövat (Sv. Dipl. 

I. 669). 
stor-kughas (U. Birg. Up. III. 379), -hvghaper (God. Bur. s. 491, 

Med. Bib. I. 454). 

I skrifter från 15:de årh. råkas ofta dylika verbal-bildnin- 
gar, mer eller mindre utrustade med fullständig böjning, såsom 
ftdfölghia, fuHt/gha, fulundra (Alex. 8116), samblanday van- 
frcBgdhtty -hedhray --ngtia, -slcektas, -troa^ -trösta^ •'Vyrdhay -cBra 



XII BOKKN. — ADJEKT. SAMMANSÄTTNIKe. 77 

m. fl., af hvilka flertalet framvaxit ur ett redan sararoansatt sabst. 
Nya språket, som förlorat många af de äldre skapelserna, har 
fylt luckorna med andra, t. ex. hrådtnogna^ vanpryda^ enskifta^ 
femdubhla^ mångdubblay månffftddiffaf godhänmaj godtgöra^ ond-- 
göras, Ulf anas (fornt Ulf ägnas) m. fl., några utgångna från kom- 
poneradt adj. 

Också här har part. preter., i sin fria ställning (jfr. här 
förut s. 65), afgiord Öfvervigt, t. ex. fulgangen^ nybrutin, "takin^ 
-kofniriy samhundin, höghburinj vcelborin, iamborin, iamfulkominy 
sicBl/v/Bjnn (Kg. Styr. I. 8, Med. Bib. I. 373); harplt/nderf goplyn- 
deTy langhcBnder, enhcBfider, nyfödder, -hitter^ -gipter, -smurper^ lös^ 
giurper och -giorper (Gottl. L. lausgyrtr), iamskylder, -kundery van* 
kunder y ktJfinter, -trceddery hvitklcedder ; mykilhughuperj langhogh- 
odheTf mdhfrcegdhadher (nu, med intryck från Tyskan, rtctt- 
fråjdad), gopviliapery fulkyniapery vanskapadher, -skipadher, ny- 
shpaper, rödhlitadher, skamlivadher (äfven skamliver, kortlifvad); 
en snperlatif ligger i samthydhast (Med. Bib. I. 505, närmast för- 
enad). Ny-Sv. är rikt begåfvad med uttrycksfulla och väldanade 
ord äf detta slag, t. ex. sjelf tagen, "Skrifven, barsliten, tungriden, 
nyburen, vUsekommen, finspunnen, tunnklädd, tungrodd, trångbodd, 
döskodd, sannspådd, sjelfgjord, sällspord, vi/seförJ, lätt^Öfd, lång- 
lagd, dyrköpt, vidsträckt, kårdsaltad, -nackad, hetlefrad, nybakad, 
-rakad, lättfotad, bredaalad, guldstickad ra. fl. (se I. 450 — 1). 
Sådana bildningar som vidtberest, -berömd, äro efter Tyskan. 
Här bör ihågkommas tml^n (af vfsrpin) i karlvulen och dyl. (jfr. 
III. 249, IV. 312). Part. pres. äro i äldre tider ej många, t. ex. 
vanvitandi, vanhuaandi, ilvUiandi, dalfviliandi; mellanliggande t 
{z) eger man i sialfsvUiandi, alzvaldandi; Ec^LSSON upptager s. 
11 allsvcddandi, alUrdjoandi m. fl. Ny-Sv. har allvetande, allrår' 
dande, högtrafvande, mestbjudande, stillastående, stillasittande m. fl* 
(se I. 409 — 410), det Tyskan efterbildade vidtuiseende ; substantift 
brukas godtfinnande. Såsom skilda ord måste man fatta litils 
vitandi i OGL., litins vitandi i MELL., på samma sätt 8om de 
nyare litet vetande, mindre vetande. 



78 »XII BOKEN. — VEEB. SAMMANSÄTTNING. 



SJUNDE KAP. 



De 2 näst föregående kap. hafva egt till föremål subst. och 
adj. som första led, och vid dem har verbet, som andra led, er- 
hållit sin vederbörliga plats. Na kommer ordningen till verbet 
som första led. För alla Germaniska tungor gäller, att den ver- 
bala kompositionen är mycket mindre kringgripande än deo do- 
minala, och Grimm anmärker i afseende på den förra, att intet 
enda fall inträffar hos Ulfilas; för öfrigt, jatt det verkliga verbet 
aldrig komponerar sig annorlanda än egentligt, och alltid måste 
ega vokalen ur presens, men att man ofta är osäker, om ett verb 
eller ett subst. ligger till grund (se Gram. U. 678 — 680). Under 
aktgifvande på sistnämnda omständighet, och under hänvisning 
till det nedanför framstälda, fömtskicka^ den erinran, att före 
medlet af 14:de århundradet exemplen äro få ur F. Sv., der första 
ordet icke låter uppfatta sig som subst., såsom fallet är med det 
snart härefter behandlade pi/pi hgh,* samt möjligen med bar- 
doffhiy i händelse bar skulle här, äfvensom i Isl. bardtta^ tänkas 
som verbal-rot till bceria (slå), barpi; hvarvid då inträffade att, 
emot regeln, vokalen i presens icke ingått i ordets daning. I be- 
traktande af verbets allmänna obeqvämlighet att upptaga i sitt 
följe ett annat ordämne, saknas icke skäl att, för de äldre ti- 
derna, antaga ett subst. der första sammansättnings-lemmen låter 
fatta sig som sådant. Från denna sida tyckes man böra fästa 
sig vid följande ord: 

far (jfr. subst. far) niagher (VGL. I), -koater (Södm. L.), -lip 
(Upl. L.), -vcegher (ib.). 

fiaki (jfr. subst. fiski) -garper (VGL. I), -Uker (Södm. L.), -to/ 
(ib., Yestm. L. och var. till Upl. L.), --varf (MELL.), -vasrk 
(VGL. I), "Vatn (Upl. L.), hvilka böra jemföras med fMekery 
"tol, -vatn (alla i Upl. L.). Sannolikt står fskeleker för fsh- 
leker eller fiskalekery emedan första ordet måste komma af 
fisker fisk; och på samma sätt må h&ndai fiskice hus (Hels. ,L.) 
för fiakahua; mera afgjordt från fiaker härleda sig fitikadnBt, 



Hvad Isl. vidkommer kan t. ex. anföras ur Homil. 19: 1 (hos Wisén 
s. 41) IcBTtsveinar. 



XII BOKBN. — YEaB* SAMMANSÄTTNING. 79 

JUkakön^ fiskatiuver (Rristf. Lands L.), fiakafoBnge; hvaremot 
en gen. sg. eller pl. af fem. subst. fiski (jfr. IL 76—7) kan 
ligga i fiaJdcB^arther (Sv. Dipl. V. 619), möjligen ock i jiBkiu 
vcBrk (YGL. L M. i var.), då fiskiu innehölle det kända -u för 
-a; man finge i sådant fall en oegentlig komposition fshia 
jemte den egentliga ^ib*. 

fcesti-hand (V6L. I), -kona (ib.), ^maper (ib.), -pamninger (Upl. 
L.), fcBBte-sven (God. Bur. s. 101), att jemföra med fcBsta-hma 
(ÖGL.), ^maper (Hels. L., i ÖGL. af särskild bemärkelse), 
och samtliga med subst. fcBst^ fcBstiy hvars gen. sg. framträder 
oskadd i Isl. festar-kona, ^ma^r. 

Verb. med subst kunde snarare ses i: 

scendi-hupi (Gottl. Hist., Cod. Bur. s. 4.); scende^mcm (VGL. II), 
sendi-men (Gottl. Hist. 2 och 6), sendu~men (ib. 2). 

pypi lagh (Upl. L. och var. till Södm. L.), pypu lagh (Södm. L.), 
pypa-lagh (Yestm. L. och var till Södm. L.), förut omtalade, 
och hvilkas mellanvokal icke har någonting gemensamt med 
kasaal-ändelser (jfr. II. 105, 616); det oberäknadt att intet 
.passande nomen står att finna, men väl Isl. verbet pi/Saz Q\o^ 
Fritzneb äfven i bera. hafva samlag) och våra dialekt-ord 
tya sig, ty sig (se II. 100 i noten, III. 220, 228). Jfr. längre 
fram pypeliker. 

Mi-brander (VGL. II, Sv. Dipl. lil. 24, 27, Isl. eldibrandr), un- 
dantagsvis eld-brander (MELL., men i var. elde-^y med be- 
märkelsen: ved att elda med, bränsle; således till betydelsen 
icke det samma som nuvarande eldbrand (brinnande eller half- 
släckt trästycke), hvilket lättare vore att föra till subst. eld, 
men troligen är det gamla ordet, hvari ett för en nyare tids 
uppfattning mera närstående begrepp blifvit inlagdt. Isl. har 
äfven andra ord på eldi-, mer hänförliga till elda än eldr, t. ex. 
ddi^stokkry -torfy -tiSr. 

hsnnindon^er (undervisning, Gottl. Hist. 3, God. Bur. s. 3, 161, 153, 
186), kamne-faper (lärare, kyrkofader. God. Bur. s. 141, Kg. 
Styr. in. 58), -wm (lärjunge, Cod. Bur. s. 99, 129, 140). In- 
tetdera kan bringas i beroende af ett sällan och sent uppträ- 
dande subst. kcmne (jfr. Hert. Fredr. 1186 hans kcmne väde 
iak gema hafua^ Isl. kenniy märke), hvaraf nu talesättet gifva 
tUl känna. Möjligtvis dit hörande vore de nya orden känne- 



80 XU BOKEN. — VSBB. SAMMANSÄTTNING. 

märke f kånneteekerif liksom Isl. kennimark; men äfven dessa äro 
lätta att fSreoa med verbet kcmna, af mänga bemärkelser, 
bland hvilka likväl den af lära, undervisa, var i F. Sv. långt 
mindre använd än i Isl. (ett exempel derpå är i Kg. Styr. IL 3 
thön ord ther Aristotdes kände sinom herra\ och jemväi ut- 
trycktes med IcBra, sedan med undervisa^ detta från Tyskan. 
Den nyare betydelsen af Ä:dnn«(/om.(notitia) är grundad på den 
allmänna bemärkelsen af känna (noscere). 

Icere-fadhir (Med. Bib. I. 42), Icera (för IcBrwf) spaan (H. Birg. 
Up. IV. 78), loerdoniber (ib. II. 32); nu lärdom^ lärgosse (äf- 
ven lärling^ lärpojke, lärjunge, lärmästare, lärpenningar, lär- 
spån och andra pä lär; men flere på läro, t. ex. lärospån,, ^sal, 
-verk, 'Stånd, -tid o. dyl., alla för lare-, såsom i en kongl. tor- 
ordning för Strenguäs Gymnasium af år 1626 lähre personer, 
i en angående **Gymnasier och Scholar i riket" af 1693 läre- 
mästare (se vidare här förut s. 54 — 5). I 1734 års lag skrif- 
ves M. B. 53 — 6 läremästare, men 1: 4 lärosats; hos LiND lär- 
mästare, lärspån, men lärosats o. s. v. Ehvad man må tänka 
om den rent Skandinaviska härkomsten af verbet IcBra, träffas 
detta ord tidigt, part. preter. Icerper redan i 5»Wre VGL., impf. 
Icerpe i God. Bur. s. 49. Isl. har i sammansättning Icerdåmr, 
äfven Iceridåmr; för öfrigt Iceri-fa^ir, -mcfStV, ^dottir, -mcer 
(mö), -stall, -sunr, -sveinn» 

bceru elder (buren eld, Södm. L.), biem eldr (Gottl. L.); bceru trce 
(så stort träd att det bär frukt, se Upl. L., Södm. L., MELL. 
i varianter, äfven med biceru trce), bcercBtrce (MELL. B. B. 17; 
9 i text-codex). Något subst. boera är icke att tillgå i F. Sv., 
och ej heller i Isl. något tillämpligt, annat än det poetiska 
omskrifuings-ordet bera (sköld), hvars tillvarelse utom skalde- 
språket är okänd, med mindre detta ord identifieras med bera 
björnhona, eller med bera i ett af Fritzner appgifyet enstaka 
eldbera, sl( ssLmma, betydelse som. det mask. eldberi, redskap att' 
bära eld i; en bemärkelse som kunde förlikas med den af bcBru 
elder, men mindre med den af bosru i bceru trai, utan ett all- 
männare begrepp för bcera, 

brcen-daghi (brinnande åtrå), ensamt för F. Sv., märkes i 16:de 
årh. (Vadst. Kl. R s. II, Bonav. s. 25, 140). Åldre är brcenne' 
sten (God. Bur. s. 208, S. Birg. Åvtogr. A), hvartill Isl. och 



XII BOKEN. — VERB. SAMMANSÄTTNING. 81 

F. Nor. hdskr. hafva brenni-^ brennu- och brennastenn. Det 
na gångbara Isl. brennMn är förmodligen af Dan. brcendeviiriy 
och detta af Platt brennevin; det äldsta mig bekanta i vårt 
modersmål är hos P. MÅNSSON brcenth toifiy brcmth-toiny bil- 
dadt efter H. T. branntwein; sedan fick man efter Danskan 
brännemn, ännu flerstädes brukligt, men i senare skrift brånvin. 
Klart är, att IsL brennu^mc^ry -vargr o. dyl. kunna föras till 
subst. brennay också i F. Sv. kändt både som enkelt och som 
slutande led i sammansättning (t. ex. koU, skoffha-, vapa-^ vUia- 
brcennä); men det väcker i stället uppmärksamhet, att hos Er. 
Jonsson träffa brennivargr (äfven hos Björn HAiiDORSEN) 
jemte brennuvargr. 

Nya språket gör ej många omständigheter, och har beredt 
sig flere utvägar. Vi ega nu en mängd subst., som i första le- 
den mer eller mindre ögonskenligt härstamma från ett verb, starkt 
eller svagt; dels med, dels utan mellanliggande vokal, alltid e, 
t. ex. 8åndebudy kännetecken^ smädeskriftj skiljemynt (jfr. här förut 
s. 54), rättesnöre, tänkesätt, alla från svaga verb efter 2 konj. i 
gamla tider; och då ett undantag i detta af seende kan synas vara 
för räknekonst o. dyl., kommer sig detta af ordets utländska här- 
komst (jfr. här förut s. 57 i noten). Omedelbart utgående från 
en verbal- stam äro sofrum, bärstol, dragkärra, blåsbelg, spinn- 
rock, springbrunn, springpojke, skrikhals, skri/bord, kniptång, ridr- 
husj tröskverk, tvingrök, dessa af verb med stark böjning i gamla 
tider, och flertalet fortfarande; af svag deremot «^rdaanc{,/^Z2Aunc2, 
hländverk, slipsten, lysmask, baktråg, gaphals, vågliaU, stekspett, 
kokkärl, smakkaka, sprakfcde, rakborste, lockfogel, hackbräde, lär*- 
mästare, väntpenningar m. fl., i hvilket stora antal ett och annat 
ord, t. ex. baktråg, gaphals, kan tänkas härleda sig från ett subst., 
men ofta med mera skäl från ett verb. Åtskilliga af de anförda 
äro endast öfverflyttningar från Tyskan, om än icke så påtagliga 
8om grafstickel, lärjunge, liggedagar (T. liegetage), eller lärling. 
Men det gifves i Ny-Sv. ett 3:je sätt för verbet att förena sig 
med subst., nemligen förmedelst ett mellanstående s, t. ex. i dricks- 
glas, skUsmessa, spörsmål (jfr. IV. 541), dröjsmål (förut drogs- 
niä), återvändsgränd, inkörsport, upphållsväder, utförsgåfvor. 

Verb med adj. är nästan ännu sällsyntare hos de gamle. 
Utom kcenne-spaker (Bonav. s. 119) kunde nämnas några ord på 
"liker: 

Sv. Spr. Lagar. ^ 



82 Xn BOKEN. — VERB, SAMIIANSÄTTNIMO. 

pf/pe^liker (Isl. p^Higr)^ rcefie-liker (Isl. hrc^iligr), kcenne-Uker 
(Stads L., God. Bildst. s. 245), vidherkcmne-liker (i Stads L. 
-ligher)^ mcBrki-liker (Isl. merkiligr, hellre fördt ttll merkia än 
till fnerki), gröte-Uker (God. Bildst. s. 878, Bonav. s. 214, 226, 
samt grödeca i God. Bar. s. 491, gröUlika hos Gregor. 284, 
Legend, s. 92, Isl. grcBtilika, dock att jemföra med Isl. sabst. 
grceti eller grcpti), ömke-liker, ryghe-liker (Bonav. s. 12, Vadst. 
El. R. s. XII, Isl. hryggligr och hrt/ggiligr^ att jemföra med 
adj. hryggr)^ Icealiker (Med. Bib. I. 123). Om ett icke inhemskt 
örsprång påminner smce-likery af M. H. T. smaehlich eller Ned. 
Sax. smålik, 

Ny-Sv. gör mindre svårigheter. Man har t. ex. brännJieU 
bländhvity trånejuky hångyuk, retfull^ önskvärdy åUkvärd^ märk- 
vårdig, vetgirig, lårgirig, skadelusten. 

Ganska omfattande äro vissa slatformer, bland hvilka: 

-riktig i följ^y lär- 9 skilj- , skrymt- y slös-, var^aktig, 
-bar i far-, flytt-y håll-y hör-^y kån-, kor'', märk-y njtä-y sälj-,, 
tänk-y väg-y ät-bary och i använd^y uppsåg-, verkstdll-y oan- 
vändbar o. s. v. (jfr. s. 59 odelbar), 
-färdig \ flytt- y häng-y res-färdig* 

-Ug 1 märk-y ret-y rör-, tyd-, ät-y dmk-lig; och på lika sätt de 
flerfaldigt sammansatta, såsom antag-y påtag-y begrip-y betänk-^ 
förkast-ligy igenkän-ligy olid-y omät-y outsäg-y outsläck-, oför- 
gäng^y oundgäng-y oundvik-lig m. fl., af dessa en del med fore- 
bilder i Högtyskan eller Plattyskan. Flertalet af dessa adj. på 
-lig hade förr mycket oftare än nu ett förbindande e, såsom 
märkelig, tydeligy ömkeligy olidelig o. s. v., nu i skrift mindre 
upptagna än i tal (jfr. här förut s. 61—2). 

-sam i reUy spar-y språk-, betänk-y erkän-y meddelsam (jfr. II* 
458). 

Kasta vi nu en blick till baka, för att öfverväga sättet 
huru verbet, såsom första leden i sammansättningen, faktiskt för- 
binder sig med subst. och adj., så erfares, att detta i fornspråket 
endast undantagsvis inträffar utan en mellanliggande vokal, och 
detta i våra urkunder egentligen på 1400-talet, såsom fallet är 
med brcendaghiy Icerdombevy loesliker; blott ett enda exempel på 
adv. grötleka är äldre, och derförutan bardaghiy så framt derati 
ligger ett verbal-ämne; och någon rätt hög ålder har hittills icke 



XII BOKEN. — VERB. SAMMANSÄTTNING, 83 

gjorts gällande for Isl. hdskr. der man ser Icerdomr^ de af Egils- 
SON anförda hrennfagvy brennheitr eller dyl. Det återstår då att 
utforska betydelsen af det mellanliggande i eller e. Rask anser 
verbet härigenom liksom förbytt till sabst. , fast det(a sabst. aldrig 
förekommer atom sammansättning (Anvisn. s. 212); ett föreställ- 
ningssätt ej olikt Bopps, då han, i afseende på vissa komposita 
i Grekiskan, hellre med Pott antager abstrakta substantif-stam- 
mar, än presens-former att ställa på samma fot som Fr. tire- 
bouchofiy porte-feuille o. dyl. (Vergl. Gram. III. 438). Det ifrå- 
gavarande i blir deremot af Grimm fattadt som verbal afledning 
uti Isl. brenni-ateinn, sendi-b&Si o. dyl.; men han finner det an- 
märknings värdt i ord der det annars är utslocknadt, såsom i 
brenna, senda, för brennja o. s. v. (Gram. II. 682), och märkvär- 
digheten häraf ökas deraf att de sammansättningar, som utgått 
från ett svagt verb med förhistoriskt é, tyckas böra vara yngre 
än det enkla verbet, oaktadt de hafva i behåll den i detta för- 
lorade afledningen. Dertill kommer, att mellan-vokalen visserli- 
gen oftast är e, hos oss omvexlande med e, men kan äfven vara 
u eller a, såsom i F. Sv. pypu lagh och pypa-lagh jemte pypi 
laghy bceru elder eller biceru elder men intet bceri elder^ bceru trce 
eller biceru trce och undantagsvis bcerce-trce, i samma handskrift 
sendu-men och sendi-merij uti Norska eller Isl. brennusteinn och 
ftrenna-steinn jemte brenni-steinn, Antages nu ett afledt i som 
ursprungligt, hvartill äfven ställningen i F. H. T. kan föranleda 
(jfr. Grimm Gram. II. 681), så uppkomme för verbet nästan 
samma förhållande som det af Bopp förutsatta för subst. i egen- 
skap af första sammansättnings-lem, hvarmedelst Isl. brenni af 
örenni-steinn komme i bredd med substantif-stammen gasti af 
Mös. Göt. gasti-gods (se härom förut s. 42); vi kunna till och 
med ej veta, om icke Bopp skulla theoretiskt antagit brenni som 
subst., lika med Rask.* Men vi behöfva ej inveckla oss i dy- 
lika svårt utredda frågor, och då det här förevarande komposi- 
tionssättet, af allt att döma, icke hörer till de ursprungligaste 
inom den Germaniska språkgränsen, kan man åtnöjas med an- 
gifvande af det historiska tillståndet i våra bygder, hvarvid den 
mellanliggande vokalen visar sig uti adj. endast som i eller «, uti 



* Vidkommande en för de Nordiska språken framstående egenhet, att 
i vissa ord använda samma form i infin. och i nominat. af ett femi- 
nint sabst., se I. 499—501. 



84 XII BOKEN. YEKB. SAMMANSÄTTNING. 

subst. så oftast, men i några fall antingen vexlande med u och 
a (cb) eller ersatt af dessa; i denna senare händelse ntan allt 
förhållande till ett afledt t (jfr. bceru bicBru med det starka verbet 
bcBTa bwera^ hvilket aldrig inrymmer afledningen i). Här låter 
icke dölja sig en viss likhet^ med de sammansättningar, i hvilka 
sabst. eller adj. ntgör första lemmen (jfr. här förut s. 61 — 2, 
67 — 8), och der en evfonisk bindvokal varit ifrågasatt. Man kan 
påminna om den yttre öfverensstämmelsen, utan att derföre be- 
stämdt yrka på någon grammatisk identitet. — Från samma syn- 
punkt vill man tör hända ej betrakta det sammanbindande 8 i 9tt 
antal Ny-Sv. ord, sådana som de s. 81 uppräknade, bland hvilka 
ett och annat, särskildt t. ex. dricksfflaa^ möjligen kan i sjelfva 
verket grunda sig på ett tillvarande subst., men andra icke låta 
intvinga sig i denna rigtning, minst inkörsport, utförsgåfvor. * 
Men å andra sidan kan man vid dylika fall, om någonsin, tänka 
sig ett substaniiveradt verb, i denna substantiva egenskap gäl- 
lande blott för tillfället. Och dervid må lemnas oafgjordt, huru 
vida i den snabba tankegång, som framkallat sådana alster, en- 
samt ingått föreställningen om ett abstraheradt subst. i genit, 
eller ett rent af evfoniskt «, eller båda delarne (jfr. här förut s. 
61). I ämnen af detta slag kommer man icke längre än till för- 
modanden. 

Verb och verb kunna icke närmare förenas, med mindre den 
ena sammansättningsdelen är particip. Finit modus, annorlunda 
än som sammanfallande med ordstammen (t. ex. bär-, spar-), är 
oanvändbar; sådana subst. som de på imperat. grundade krypin, 
passupp, svängom, äfven som interj. farväl, äro, hvad redan ton- 
vigten gifver till känna, allenast sammanflyttade kryp in, pass 
upp, sväng om, far väl; och ej annorlunda med de parti kelartade 
kanske, kanhända, törhända, måhända, af hvilka blott det första 
kan uttalas som sammansatt, men de öfriga icke, och derfore ofta 
och med rätta tecknas åtskilda. ** Det nya ordet brännmärka 
innehåller icke rätteligen en verbal-stam med infin., utan är, så- 
som Grimm Gram. II. 687 anmärkt om Ny-Isl. brenni-merkja, 
afledt från ett komponeradt nomen, brännmärke. En formell iofin. 
åter som Fr. savoir-faire, savoir-vivre, T. hören sägen, tillåter 



* Ån dristigare är uiförs-backe, af partikeln utför. 
** Pä samma sätt bildadt är Fr. peut-eire. Se härom vidare i 9 kap., i 
följd med Sammanskrifning. 



XII BOKEN. — VERB. SAMMANSÄTTNING. 85 

fl 

icke vart språk. Afven iDfinitiveDS komposition med sabst. eller 
adj. kan ej förekomma, utom undantagsvis i det ovårdade hvar- 
dagsspråket, t. ex. giftas-tankary gifias-lyaten^ på sitt sätt jem- 
förliga med" Ny-T. dankens^werth^ liehenswurdigy redens-artj men 
dessa och dyl. (se Grimm ib. 695) mindre stötande, emedan infin. 
kan i Tyskan substantiveras till neutroro, utan likställighet i de 
Nordiska tungorna (jfr. Sv. Spr. L. I. 499). På sista tiderna är 
af en och annan brukadt se-vård (efter T. sehens-wertK)^ dervid 
man kan undskylla sig med att infin. är likformig med stammen. 
Båda participen lämpa sig bättre till komposition, till och med i 
egenskapen af första sammansättnings-led, såsom strax skall ses; 
raen på detta ställe indraga vi i betraktelsen den förut (I. 270 — 1 
och 414 i första noten) ihågkomna underliga företeelsen af ett 
partic. pres. med föregående infin., t. ex. vita skolande, koma sko- 
lande, h vartill kunna läggas dyrka-, döma-, pina-, spara-, for sma- , 
umfcemna-skolande, vanligen sammanskrifna, förekommande i 15:de 
århundradets andaktsböcker, och säkert öfverflyttade från Dan- 
skan, äfven utdöda med det Danska konungaväldet i vårt land. 
JPart. presens, såsom kompositionens förste del, framträder 
icke oaf kortad t, om ej hit räknas pighiande mcessa (se I. 411, 
415), cetande vara, ostande tidh (ättid, spistid, jfr. Eng. eating- 
Jiouse, spisställe); Ny-Sv. fallande-sot, egande-rätt, yttrande-rått, 
ofta sammanskrifna och i allt fall uttalade som sammansatta; så 
jemväl i lagboken B. B. 15: 3 målsäganderätt, men i fornlagarne 
är malseghanda roetter, loter, mark o. dyl. knappast annat än: 
målsegares rätt, sak, mark. Fullständiga motbilder saknas till 
Isl. béand-karl, héand^mc^r, dugand-ma^r, och till sådana adj. 
med undertryckt d som dugan-ligr, upolan-ligr o. dyl.; men for- 
mell jemförlighet vore i det I. 418 anförda cetan-tidh, det nuva- 
rande supan-mat och ett någon gång synligt hafvandskap (haf- 
vande tillstånd), det fullständigare hafvandeskap, det något all- 
männare ordförandeskap. Dess utom har jag vid samma tillfälle 
företett ur fornlagarne några bildningar med z, hvilka synas ut- 
trycka ds, såsom ganganz foe, ganganz föter, bcercenz tros (äfven 
i var. till MELL., i Söderk. R. s. 20 biceranztrce), vighcenz vakn, 
mcetanz orp, micetanz mcen, boanzs mcen, gifuandz man,* hvilka 



* Uti den af mig I. xxii omförmälta membr. af MELL. (i Schlyters 
företal till samma lag s. xxxix beskrifven under N:o 56) förekommer 
M. B. 21 «r iordh hanom gifuin tiiki atir iordh gifuantz man sina, der 



86 Xn BOKEN. — VERB. SAMMANSÄTTNING. 

kanna ställas emot de osammansatta boandi mcen^ MELL. f>g. B. 
20 pr. gängande /cp, B. B. 17: 6 och f>j. B. 25 bcsrande trce (jfr. 
1734 års lag B. B. 13: 1, 5 bårande trå)\ hvaremot det samma 
gång nämnda loftianz mcsn (löftesmän) hos Ansgar, skalle, åtroio- 
stone mera än de ofvanstående på ^anz (^cenz)^ kanna hänföras 
till ett sabst. på -nin. I bredd med detta lagarnes participiala 
-^Luz stäldes oetane vara (i samma mening som oetandis vara och 
cBtande vara), äfvensom snbst. havamlösa (också hos Bonav. s. 
16, 18, 60), hvilket motsvaras af ett adj. havanzlöa (nödstäld, 
Legend. III. 40, 218), båda att sammanställa med hafvandskap, 
och för öfrigt med Norska havandalaus och havandslöyaa hos 
Aasen. På ett arsprangligt part. pres. granda sig jemväl frcend- 
kona och frcenkay frcend^lingery frcend-sim (^simif -ecemi, -scemia)^ 
froBud^skapery fiinUkaper (Med. Bib. I. 137), de nuvarande /rdnia 
(arkaistiskt brakadt), f rändskap, fiendskap, Jiendtlig (jfr. IV. 367). 
Såsom utgångna från ett part. pres., fastän tagna or Tyskan, har 
jag anfört vetenskap, medvetenhet, allvetenliet (I. 278), och i samma 
dager kan man skåda det likaledes ur Tyskan förflyttade bett/- 
denhet (jfr. Grimms Wört. I. 1229 bedeutenlieU), samt adj. egent- 
lig, oegentlig, väsentlig, oväsentlig, ordentlig, ofentlig, dock ej be- 
tonade som de Tyska förebilderna, af hvilka de 2 sista orden, 
der t med orätt influtit (enligt Grimm Gram. II. 690), endast till 
följd af analogiens inkräktning komma här i beräkning. Hvad 
åter beträffar z i ganganz, mcetanz och deras jemlikar, blir läsa- 
ren hänvisad till hvad I. 422 — 4 derom sades, nu att öfverväga 
i sammanhang med hvad nyss är yttradt om det i komposition 
ingående s. 

Part preter, inlåter sig uti F. Sv. sällan i komposition. I 
detta hänseende nämna vi dock det liksom af två part. preter. (se 
I. 127) bestående fingin foest och fangin fcBSt i VGL. (jfr. dock 
gloss.), fångenskaper (Sv. Dipl. V. 566), drukkinskaper ; också 
valinkunder och poUnmopugher, hvilkas bildning klarare träder 
fram genom Isl. valinn och valit, polinn. Om kunder tages som 
part. preter. (jfr. Grimm Gram. IV. 167) har man att tillägga 
kunleker (kunskap. Legend, s. 90 — 1), kungöra (Gregor, s. 313, 
Vadst. Kl. R. s. xx), det senare kanske efter Tyskt mönster; 
och under samma förhållanden för skylder finge man skyld- (eller 

i ScHLYTEBS tcxt läscs fiu, (BTi iOTp CBT giutn homf/M, takt pen torp sum 
hona gafy ur en äldre codex än den af mig begagnade för Sv. Spr. L. I. 



XII BOKEN. VKRB. SAICHANSÄTTNING. 87 

skyl") skapevy -mcenniy ahyldr^Lrf (Upl. L.), shyldce^man (i en gam> 
mal cod. af samme lag), skylde-man och -mcen (MELL. , motsva- 
rad! af skyld-man i andra hdskr. af samme lag och af Stads L.), 
-skyldar^mcBn och uskyldar^mcen (i en gammal cod. af Yestm. L.), 
förmodligen med inlagdt r (jfr. IV. 449). Nu ega vi icke blott 
^kf/Ideman, akyldskap^ fångenskapy drt/ckenakap, nian ock kumkap 
{troligen nr Tyskan), gaUmkap (förut galniska eller gcslniaka, jfr. 
Legend. III. 146 och 152, Bonav. 160), qvarlåtenakap (jfr. Dan. 
efterladenakab) och de ögonskenligen Tyska lånen bekantskap^ för- 
vandtskap (om köpinskaper och rcekinskaper se här förut s. 67); 
för att icke tala om de många orden på -het^ ur den ena eller 
andra Tyska språkarten komna antingen som öfversättniog eller 
efterbildning, t. ex. lägenhetj belägenhet^ förlägenhet^ olägenhet^ be- 
fogenhets belefvenhet, beskafenhet^ benägenhet, bevågtnhet, förvägen- 
het, förrnögenhei, förmätenhet, förtegenhet^ rättskaffenhet, försagd- 
het, af hvilka ett och annat, t. ex. förmögenhet, förmätenhet, kan 
i den Tyska formen vara underkastad misstanken om ett för- 
stucket part. presens (jfr. s. 86 och Grimm Gram. II. 694); 
andra åter, t. ex. förflugenhet, obundenhet, undergifvenhet, kunna 
tyckas ha fått det Tyska het lagdt till ett mera Skandinaviskt 
part. preter. eller derifrån härstammande adj. Icke så sällan 
finner man ett med het utbildadt skenbart starkt part. preter. vid 
sidan af ett enkelt efter l:a svaga konjug., hvilket senare icke 
tillåter sammansättning, sålunda att t. ex. befogad, beskaffad, be- 
hjertad, belefvad, öfvergå till befogenliet, beskaffenhet, behjertenhet, 
belefvenhet (se om dessa äfven I. 451); och detta bildningssätt 
for ord med den Tyska partikeln be har meddelat sig åt några 
andra, t. ex. hårdnackad, hårdhjertad, kräsmagad, hvilka blifvit 
omskapade i hårdnackenhet, hårdhjertenhet, kräsmagenhet. Der- 
emot är 2:a svaga konjugationens part. preter. icke otillgängligt 
för komposition; man har t. ex. nödstäldhet, lättrördhet, förryckt- 
het m. fl. Ådj, grannlaga förvandlas till subst. grannlagenheL 
Af annan art är fömöderJiet (se derom här förut s. 57). Ut- 
^fver alla dessa ord på skåp och het eger man icke allenast sam- 
mansättningen galenpanna, men ock afledningarna galning (d. v. s. 
^aln-ing), bestörtning. 



88 XII BOKEN. — PAETIKEL-SAlOfANSÄTTNlNG. 



ÅTTONDE KAP. 

Enligt Grimm är all partikel-komposition oegentlig, ocb 
sker följaktligen utan kompositions-vokal (Gram. IL 697). Denna 
sats är beroende af hans föreställning om en sådan vokal, ocb 
mister sitt stöd, om en dylik befinnes icke vara för handen (jfr. här 
förut s. 41 — 2). Från den af mig för de Nordiska språken valda 
utgångspunkten kan partikeln, såsom första sammansättnings-led 
alltid (liksom i andra tangomål) anslutande sig omedelbart till 
den följande leden, ej åstadkomma annan komposition än den 
egentliga (jfr. här förut s. 43); icke ens när partikdn är afsön- 
drad, med sin plats efter det dermed sammansatta ordet, d. v. s. 
verbet, blefve oegentlig komposition, i enlighet med den af Grimm 
för andra fall gjorda tillämpningen, rätta uttrycket, emedan ingen 
böjningsändelse förenar de båda sammanbragta orden. 

Vid den här följande redogörelse blir uppställningen efter 
partiklarues alfabetiska ordning, utan hänsigt till den inneboende 
eller bristande egenskapen att kunna afsöndras, hvilket förhål^ 
lande angifves genom de vid särskilda partiklar anförda exempel, 
hvarvid med verb förstås både finit och infinit modus, oberä^nadt 
participen. De äkta Skandinaviska partiklarne få sitt eget om- 
råd^, de utifrån lånade sitt. Vid åtskilliga tillfallen är svårt att 
bestämma, huru vida en framför verbet befintlig, men dermed 
icke samnianskrifven partikel i sjelfva verket ingått i komposi- 
tion, eller blott föreställer ett adv. Om partiklarnes förening 
med hvar andra, eller hvad så anses (jfr. här förut s. 40), handla» 
särskildt i de 2 närmast härefter följande kap. 

a (Isl. d, jfr. längre fram pa^ upa): aboh abyrpy afasrp, agangay 
agriper^ ahughi, åkallan, a koma (Upl. L.), alagk, alaglia, a lit 
(Upl. L. Conf.), amcBrki, a sighling (Upl. L.), astundan, a syn 
(VGL. I, Upl. L.), a^öriy avisning (Upl. L.), aviti (ib.), avcer- 
kan (ib.); a fastr (Gottl. L.), a liker (Upl. L.), anöpugher 
(annöpugher); a bepaa (Upl. L. J. B. 2; 2 pem pcsr sipan a 
bepaa, ett exempel på de fall då partikeln möjligtvis icke in- 
gått i komposition, utan kan stå för sig, d. v. s. a = dera, 
derom), a boa (Södm. L.), a gripa (ib.), a höra (Upl. L.), 



XII BOXEN. — PAET1KBL-8AMMAN8ÄTTNING. 89 

a kalla (ib.), a koma (ib.), a kcera (ib.), a sea (V6L. I), a skata 
(Södm. L.), atakt (VGL. II Add.), (xvita (förevita), avcerka; 
aboandiy ahörandi, dkcerandi^ aseandi; a komin (UpK L. V. B. 1 
pr. och 17: 4), a taMn (TJpl. L.); helgadomcB sum han aa halder 
(VGL. II. Add. 12: 1), acember a syncer mannum a (VGL. I 
J. B. 16 pr., jfr. Upl. L. Kk. B. 8 pr. sum pem a sembcer, 
Kristf. Lands L. om nempdh ey ascember), kombcer poer syn a 
(Upl. L. V. B. 17: 4). Ny-Sv. har åstundan, åtalan, åtanke, 
åverkan, ådraga, åklaga, åligga, ålägga, åstunda, åsämjas, ålig~ 
gande o. s. v., men tillåter ej mera ställningen af d efter ver- 
bet, hvad dock medgifves på, 

af (Isl. af): af fald (Upl. L.), afgipt, afgup, afgceld, afgcerp, 
af koma (Upl. L.), afkömd, af nam (OGL.), aftcekt; af roten 
(VGL. I), af vita (Upl. L.), afaoBpum (adv.); af bena (Upl. L.), 
af fara (VGL. I. A. B. 4 pr.), af liva (afiida, Cod. Bur. s. 
174), af sighia (Upl. L.), af scetia (ib.), af taka (ib.); af cetin 
(Cod. Bur. 8. 515); sighcer sik sipcen aff (Upl. L. J. B. 22), 
flyUsT af (flyttar bort, VGL. I. J. B. 13: 1). Nya språket, 
som har en stor myckenhet ord med af i första leden, begagnar 
med all frihet af jemväl efter verbet (se härom närmare i 
Svenska Akademiens Ordbok Å, s. 16 — 18). Den nu bestå- 
ende skrifningen afund, afunda, ^as, gifver större klarhet än 
den gamla avund o. s. v. (jfr. III. 11, IV. 248). 

«ni och an (Isl. and, mot), alltid oskiljaktigt: andbup (Cod. Bur. 
8. 142) och anbup (redskap, OGL.), anliti och cenliti, andmarlci 
och anmarki, andsvar och ansvar, andvaka, andvardhan (God. 
Bildst. s. 536, ant- Vadst. Kl. R. s. 37); antstygger (Med. Bib. 
I. 183), andverpr (Gottl. L.), anbodha lös (Gamla Ordspr. 13), 
anvaxe (Sisel. tr. s. 226, vaken, sömnlös, Isl. andvaki); and- 
svara (Cod. Bur. s. 415, jfr. Gottl. Hist) och ansvara, and- 
varpa, andvceghpa (VGL. II.). Qvardröjande äro anlete, ansvar, 
ansvara och dit hörande ord, samt antvarda; ur landskaps- 
målen må nämnas andöfva (Isl. and(pfa hos Er. Jonsson, 
andafa hos CUEASBY och Vigfusson), anstygg, ansyles, anvär 
(motväder). Det ofvan beskrifna and an bör noga skiljas å 
ena sidan från den ur Tyskan sent inkomna partik, an (se 
längre fram), å andra sidan från det äfven prefigerade an som 
utgör subst. and an (Isl. önn annar, se IV. 346), och före- 
finnes i anbyrghp, anfriper, ankoster, anlapi, antimi, anvcerk. 



90 XII BOKEN. — PARTrKEL-SAMMANSÄTTNINO. 

apter (Isl. aptr)^ sedan äter eller atir. Det förstnämnda (se der- 
om IV. 250, 344) är äldre VGL. förbehållet, och står friu 
framför verbet, såsom L F. B. 6 pr. pem skal al aptcer bota, 
R. B. 8 pr. sipcen skal han apUer ffialdcB, •!• B. 3: 4 uill aptar 
sobUcb; någon gång har partikeln (adv.) sin plats omedelbart 
efter verbet, oftare derifrån skild genom ett eller annat ord, 
vare sig före eller efter verbet. Arftagaren atery som nära 
samtidigt gör sina rättigheter gällande, håller sig gerna på 
samma af stånd från verbet, men förbinder sig hellre med snbst, 
såsom glossaren till fornlagarne med all noggranhet uppgifva. 
Att dessa förhållanden icke bero på en afskrifvares tillfälliga 
bruk, bestyrkes deraf att de hnfvudsakligen gälla äfven Isl., 
der skrifseden är mera grundad på regel. I yngre Svensk fom- 
skrift blef äter, nästan oftare aUr, en mera uppenbart i sam- 
mansättning ingående del, och det nya äter sluter sig lika lätt 
till verb som nomen, utan att frånträda den aldrig förlorade 
rätten att stå som adv. enkelt och fritt, t. ex. han återkom, 
han kom åter, han kommer om några dagar åter, åter igen kom 
han efter ett åra förlopp. 

at (Isl. aty. aibyrpf atgcerp, athughi, athcevi, atletan, aUöp, atmcdi, 
atskilnadher, atvist; atgÖmoU athughul, atvaktul; at bieras (åt- 
bära sig, hända, Gottl. L.) och atbcerae (Kristf. Lands L.), at 
njauta (åtnjuta, Gottl. L. 19: 17), atekUias (Vestm. L. II), at- 
vakta (Kristf. L. L.), at vara (åtvarna, tillsäga, Smål. L.); at 
lipcer 80tt att manni (Upl. L. M. B. 12. 7), at lystir (G. Ord- 
spr. 1036), htclkin hcenne atnöghe (Vadst. Kl. R. s. 71); at 
gangin (part. preter., Upl. L.), at epyrpi* (Gottl. L.); epyr eig 
eghandin at (Bjärk. R. 32: 2), paira njantr han oc schiela at 
(dessa bevis åtnjuter han ock, Gottl. L. 22), gicez eig bam<je 
fcepemis frcendum at (VGL. II, jfr. Bonav. s. 120 aat hvlkom 
mik vcel aatgcetz). I det hela är det endast färre fall då F. Sv. 
begagnar detta slags at vid verbet, det må vara före eller efter 
det samma, och ännu större återhållsamhet iakttager Isl. Till 
och med vårt nya språk är här ganska måttligt, eger några 
gamla ord qvar, mot förlusten af andra, och har gjort en och 
annan förökning, såsom åtföljay åtgå, åtgöra, åtkomma, åtlyda, 
åtvarna o. s. v., bland hvilka ej alla medgifva partikelns från- 
skiljande. 



XII BOKEN. — PAKTISXL-SAMlCANSÄTTNINa. 91 

bort eller burt (Isl. broU): bort fosrp (VGL. I. Br.), bortförilse, 
bort vroBkiUe (VGL. IV), borta vara (subst); bort (burt) fara^ 
bort giva^ bort (burt) kasta, bort lapa, bort taka, bort tappa; 
bortfarin (VGL. L K. B. 14: 2), bort takin; löpcer pcen man 
bort (Upl. L. J>g. B. 7: 3), giucer mapcer celler koncB torp bort 
(VGL. II. Add. 11: 12). Bland många ord på bort ha vi ät- 
ven borto-vara, eharn i det närmaste steloadt till den oblika 
formen -t*aro, visst icke till sin fördel. Såsom förr kan bort 
ställas efter verbet. 

ficel (Isl. Jiöl) endast i Gottl. Hist. Jiel kunnugur, och i det af- 
ledda subst. Jiceldi (jfr. IV. 125). 

firir, fyrir, firi, fyri (se IV. 81—2, 429); firi arf (ÖGL.); firi 
spa (IL 418), firi var (Kg. Styr. IV. 7: 1, 2); firibiupa/firi 
fara och firi faras, firi gänga, firi giva, firi gcera och göra, firi 
huxa (Kg. Styr. II. 21),/n hugga, firi hcBgpa,firi koma (i ÖGL., 
förstöra), firi köpa, firi lata, firi liggia,firi l(Bggia,firi ncema,firi 
rapa, firi sticela, firi vraka, firi vcerka, firi cBria; firi bupin,firi 
burit, firi sitit, firir giort (VGL. I. O. 4); Icegger stcemnudagh 
firi (Södm. L. Kp. 8), pa kumi han hemull firi (då bringe han 
fram hemul, MELL. f>j. B. 16, och på samma lagrum och i 
samma mening firi koma). Eljest då firi står efter verbet, är 
det oftast icke att anse som ett frånskildt stycke af en sam- 
mansättning eller som ämne till en sådan, med samma bemär- 
kelse som i det komponerade ordet, utan tyckes vara oberoende 
af alla kompositions-förhållanden. 

for, före (se IV. 81 — 2):forbup, -dcBpa, -eper, -fal (-fall), -fcepir, 
-köp, -lust, ^man, -ncBmi, -sat^ -celdri; forgamal (Med. Bib. I. 
431); -sumul, ^voBpia; forbupa, -dcerva, ^ganga, -giva, -^ceta, 
-hcegpa, "lata, -magha, -rapa, ^sma, "Standa, -vcerka; forsitin, 
-slceghin, -standin, -vurpin, -vitin, forbarper (illa slagen, jfr. 
Cod. Bur. s. 521), forlöpit (L 173); foreakt (Kg. Styr. L 18, 
IL 10, omtänksamhet), forethanki; före spa, före var (H. Birg. 
Up. III. 333); före fara, före föra, före gänga, foregöra, före 
koma, före Iceggia, forestanda sik, före taka; före löpet (I. 173); 
poer IceggicBs prir stcempnudagJicer före (Upl. L. j>g. B. 8 pr.). 
Mera absolut, mera rent adverbialt, uppträder före i Upl. L. 
J>g. B. 7 pr. pcer kombcer lykt före (förekommer, inträffar slut), 
med helt annan bemärkelse än i samma lag M, B. 10: 1 före 
korns (förgicks, förkorn), men deremot närmande sig före i 



92 XII BOKEN. — PARTIKEL-SAMMANSÄTTNING. 

Stads L:s före koma (inställa sig); det är angefär samma mot- 
sägelse här som hos Jin koma i ÖGL. och i MELL. Annan 
skilnad mellan for-- och före-, än den som röjer sig i det of- 
vanstående, håller icke stånd (ställningen i Isl. är fnllständigast 
angifven hos Cleasby och Vigfusson s. 180 och 182 sp. 2). 
I vissa delar mera skarpt begränsade områden ha nu för och 
före, i jemförliga sammansättningar vanligen medförande gan- 
ska skiljaktiga bemärkelser, såsom i försen och föresyn, för- 
drag och fåredrag, förbud och förebud, fördömlig och före- 
dömlig, fördraga och föredraga, förfalla och förefalla, för- 
komma och förekomma, förtaga och företaga, förvara och före- 
vara, förgå och föregå, förstå och förestå, i hvilka för har 
betydelsen af T. ver, och är liksom detta oafsönderligt; före 
deremot T. vor, utrastadt med förmågan att, under vissa om- 
ständigheter, stå på egen hand efter verbet; för har motsva- 
righet af T. fur i förbön, förord, förspråk, försorg (jfr. IV. 
82, 215 i noten). Någon gång kan före ega annan mening i 
ställningen efter verbet; draga före t. ex. är vida skildt från 
föredraga. På platsen efteråt brukas i vissa fall både för och 
före, t. ex. taga sig för eller före, på samma vis som i tale- 
sättet komma sig för eller före; här tyckes för vara förkort- 
ning af före. 
fra (Isl. frd), fristående, omvexlar med frän i VGL. (detta se- 
nare t. ex. i I. F. B. 10 pr., A. B. 8 pr., 21: 1) och Upl. L., 
men i öfriga fornlagar är frän normalt. Sammansatta träffas 
frafal (VGL. IV), f rågånga (subst., Upl. L.), frafalla (verb, 
Upl. L. Conf.), fraganga (verb, VGL. III), fravcerande (Södm. 
L. Add.), fravarande (Kristf. Lands L.), fra gängen (Cod. Bur. 
s. 101, 519), fra vcender (ib. 421, Med. Bib. I. 49). Vidare 
frän gänga (subst., Södm. L.), frän gänga (verb, Gottl. L.), 
frän falla (verb, Södm. L. Conf., Vestm. L.), frän kamin 
(Gottl. L.), frän gängen (Cod. Bur. s. 520), frangipter (Vestm. 
L. I), frän slaghin (ib.), frän salt (VGL. III. 45); falper 
fapir fra (VGL. I. M. B. 21 pr.), faldoer pcet frän (Upl. L. 
M, B. 24 pr.). Nu ställer man vid flere tillfällen från eller 
ifrån hellre efter än före verbet; såsom ren sammansättning 
brukas vanligen från, mycket sällan ifrån. Rörande ställningen 
af fra och frän till ett i denna mening sällsynt fram se IV. 
28, 317, 425, 443. 



XII BOKEN. PARTIKEL-SAMMANSÄTTNING. 93 

fram (Isl. fram): framfoBrpy fram föréUty framganger^ frawXiusy 
framsceld, framtan (framtand); framluter (adj.), /ram ayn (adj.), 
framUpia (ad v.), framlfxto (ad v.); fram föpa^ fram föra^ fram 
gänga, fram halday fram koma, fram lepa^ fram Iceggia, fram 
varpa; aum nu föras tak pcer fram (VGL. I), kombcer han fram 
(Upl. L.). Namera kan oftast partikeln ställas efter verbet. 

geuy stundom gin (Isl. gagn, jfr. IV. 398, 406): geneper, genfasta, 
genganga (motstånd, Sv. Dipl. I. 669, V. 378), gen- (äfven 
gin-) gcerp, genlöt, genmoeli, genatigher, gen-' (gin-) talan, gin- 
voedher, genvcerpa (Cod. Bur. s. 3, 489, 520); genteer pogher, 
genvart eller genvert; genganga (sätta sig emot, Sv. Dipl. I. 
670), gensvara; genborin (Med. Bib. I. 136). Om i fornspråket 
ett med gen sammansatt verb medgaf partikelns flyttning efter 
åt, får man ingen visshet af sådana ordställningar som i VGL. 
II. Add. 5: 1 ständer bonde gen, hvarest gen troligen är ett 
absolut stående ad v., hvilket ännu tydligare gifver sig till känna 
i VGL. III. 106 sigher nocor ne gen, I de nu gångbara gen- 
drifva, -ljuda, -måla, -skjuta, kan gen icke, rubbas, hvilket der- 
emot ofta med fördel låter sig göra med mot. 

gönum, ginum, genum (se IV. 98, 177, 406); gönum Icegher (VGL. 
I), gönom skcer (Med. Bib. I. 54), gönom rcedder (Legend, s. 
462); gönom (ginom) stinga (Gregor, s. 354, H. Birg. Up. 1. 
91, III. 36), ginum stungin (MELL.), giönum laghat (Upl. L.), 
gönumlaghat (Södm. L.), gönum boradher (H. Birg. Up. III. 391). 
Dylika sammansättningar äro i F. Sv. mycket sällsynta, och 
saknas helt och hållet i Isl. Ett stort antal fins deremot i 
Ny-Sv., der emellertid ställningen efter verbet, särdeles såsom 
igenom, är mycket omtyckt, och ej sällan gifver framställningen 
mera lif och ledighet. * Den egenskap af förstärkning, som nu 
tillkommer genom i vissa adj., t. ex. genomgod, genombeskedlig, 
egde redan gönom i gönom skcer, gönom rcedder, 

hema i hema agha (Hels. L.), hema haghi (ib.), hema hion (Upl. L.), 
hema kona (Vestm. L.), hema födder (VGL.), hema giorper 



* Här tages icke i beräkning det i tidnings-öfversättningen nyligen in- 
komna talesättet falla igenom (misslyckas vid ett val eller dyl.), taget 
från Danska falde igjennem, detta åter igen framkalladt af Tyska 
diå/rchf alten, hvilket för tillfället fullkomligt ersattes af falla, miss- 
lyckas eller dyl., som förekommer oss naturligare. Vi hafva dessutom 
ett jemförligt godt talesätt icke gå igenom, hvilket en hvar förstår 
utan att tänka på Tyska eller Danska. 



94 XII BOKEN. — PARTIKEL-SAMMANSÄTTNING. 

(Södm. L.), hema stadder (G. Ordspr. 403), är väl icke något 
Isl. neatralt sabst. heima (för öfrigt hos oss heman), utan adv. 
hema^ hvaraf bemärkelsen fortlefver så väl i adv. hemma som 
i hemmavarande^ hemmastadd. Jfr. här fornt s. 44 A«m-. 

hinder vore här att anföra, så framt en sådan partikel skalle 
ligga förstucken i böjningar af hinderdagher^ annars hindra- 
daffhery hvarom är taladt II. 446 — 7. 

hit och pit, sjelfva sammandragningar af förut sammandragna 
hingat, pingat (se IV. 433 — 4), tilläto i F. Sv. lika litet som 
dessa komposition med andra ord; men Isl. har hingatbur^r, 
'för 9 "hvdma eller -komay -spaning ^ pangatfår^ -kvdma o. dyl.; 
och hos oss, som förlorat begreppet om ordets ursprung, brakas 
nu med god smak hitfård^ ditfärd^ -konst^ -resa^ hit- (dit~) föra, 
-väntas o. s. v., till och med hittills, dittills^ hvilkas senare be- 
ståndsdel sannolikt utgör for egen räkning en hopdragning (se 
IV. 434). 

hos låter icke i gamla språket förbinda sig med andra ord, såsom 
fallet är med Isl. hiä, hvilken skiljaktighet jemväl i sin mån 
vittnar mot radikal skyldskap dem emellan, och understöder 
andra intyg om oförenligheten (se IV. 78 i 3:e noten). Icke 
ens i våra dagar medgifves för hos annan sammansättning än 
med några particip, nemligen i Jiosföljande, hosgående, hosfogad^ 
alla 3 blott adjektift begagneliga, och, om ej alldeles inskränkta 
till embetsspråket, bref- och affärs-stilen, likväl derifrån hem- 
tade; för öfrigt härstammande från Danskan, som har både 
fiere och äldre ordskapelser af denna art, och från hvilken vi 
jemväl lånat derhos, hårhosj båda endast hopflyttade, och af 
lika inskränkt bruk som hosföljande och dess jerolikar. Från 
en annan sida behöfver man icke förneka tillvarelsen af ett hia 
äfven i F. Sv., ganska antaglig t. ex. i hialceghi (samlag, 
VGL. IV). O vissare är i fråga om fornlagarnes skiftande for- 
mer /löB-, ha- (eller has-1), hcer-y hi-, hu-skaper, nemligen 
luBskaper i VGL. I och II samt textcodex af MELL., hasskaper 
i OGL., hcerskaper i flere gamla cod. af MELL. och en ung af 
Ö6L., hiskaper i var. af MELL. och hiskepr i Gottl. Hist. 4, 
huskaper i en yngre var. till MELL.; sålunda dock, att bemär- 
kelsen i VGL. och Gottl. Hist. är: hus (familj) eller husfolk, 
men på öfriga lagrum: ett härads invånare. Svårigheten ligger 
nu i att bestämma, huru vida samtliga dessa ord, eller något 



XII BOKEN. PARTIKEL-SAMMANSÄTTNING. 95 

af dem, må föras till ett i Isl. okändt hidBkapr^ eller till ett 
verkligen förevarande hUskapr (ombytande med hiiinakapr)^ eller 
till herskapvy hvars neutrala motbild i F. Sv. har större om- 
fattning i betydelse, nästan sagdt inbegripande både herskapr 
och hiuskapr^ såsom det erfares af mina U. 121 meddelade 
exempel, bland hvilka ett (nr Kg. Styr.): styra sU hus ok hwar- 
daa hårskap. Så som sakerna nu stå har man någon rätt till 
den slutsatsen, att en hos vare förfäder snart åldrande partikel 
hia gifvit vid komposition anledning till förblandande med subst. 
hcBT. I alla händelser lärer det temligen unga huakaper (från 
medlet af 15:de årh.) ej kunna förklaras som hus-skaper, af 
snbst. hus. 

hcBTy såsom inhemskt adv. (hic), inlät sig fordom ej i annan sam- 
mansättning än det sällsynta adj. hcerlcenzker (se VGL., i Sö- 
derk. B. s. 12 hicer-)^ med likställighet i hvar Icenzker (se III. 
86). An i dag är komposition, i rätt mening, af riuga använd- 
ning, men kan anses befintlig i adv. hårstådesy subst. hårvara 
(oftast -varo), partic. härvarande; men icke i de nya samman- 
flyttade partiklarne hårafy härmed, härtill o. dyl. Föga rikåre 
är Isl., som eger, utom hérlendr och hirlenzkry hérvera, äfven 
hhrvist, hhrkvdma och hkrkoma. Annan partikel är det från 
Tyskland hitkomna prefixet hår, hvarom framdeles. 

i (Isl. /, se IV. 58 i l:a noten): i fcerp (Sv. Dipl. I. 668), ihald 
(se VGL.), ilmti (kärl. Med. Bib. I. 60—1, 235—6, 549, 561, 
Isl. Udi)^ ilcetis kar (ib. I. 235, 395), ismughs klcepe (OGL.), 
istap eller istcep (stigbygel), istapa eller istapu man (d. v. s. 
istadhcB på två ställen i VGL. III. 76, och på ett i VGL. II. 
Add. 13: 2, men der mot istapu på tre ställen), iprcBt (Sv. 
Dipl. V. 637, idrott, yrke, Isl. ipråU och tSrrftt); istcepugher 
(istadig, Hästläkebok); i fara (fara i, ikläda sig, Vadst. Kl. 
R. 8. 66), iföras (iklädas, Bonav. s. 243), ikoma (jfr. Cod. Bur. 
s. 76 ikom). Nu idrott^ ihålig^ ihärdig, istadig, ifylla, ikläda, 
iskänka (af hvilka ifylla och iskänka ofta med i efteråt), ihål- 
lande, itänd; men endast sammanskrifning eger rum för ibland, 
ifrån, igenom, igen m. fl., hvilket till fyllest utrönes af det obe- 
tonade t, jemväl tillämpligt på iföl, också skrifvet i föl (jfr. 
in. 52). På lika sätt med iadhons i Med. Bib. I. 544 (se här 
förut IV. 124 i l:a noten). Troligen är annorlunda med det 
II. 408 åberopade adj. ihol uti Gust. I:s Bib., hvilket kunnat 



96 XII BOKEN. — PABT0CEL- SAMMANSÄTTNING. 

gifva första uppslaget till det na gångbara ihålig. Allenast i 
sammanskrifna ord, och få dylika, kan prep. i öfvergå till e, 
såsom emot^ emellan, emellertid (jfr. IV. 59, se vidare i 13 
kap. moi). 

in (IV. 349): ingialdy inkorna^ inlas^ inlepning^ inlcendingerj in- 
toka; inlcenzker; ingcerpis^ inlcendisy inrikie; in fiytia, in ganga^ 
inkorna, in Iceggia, intaka; paghar in cer takit (V6L. I. J. B. 14), 
vill by takcB in mark (ib. 17 pr.). En myckenhet exempel äro 
att tillgå från gamla och nyare tider, också med partikeln efter 
verbet. Bland mindre lyckliga öfverflyttningar från Tyskan och 
Danskan är inskrida, i meningen af ingripa. 

innan (se IV. 349, 379, 425 i noten): innan hundaris mcen, in- 
nan sicenga dräp, innan sokna mcen; innangcerpis, innanrikis; 
innanlysa (se Ansgar. 2: 3, Siael. tröst s. 110)^ innan väft (Bo- 
nav. s. 141), innanbunden (om skodon. Skrå Ordn. s. 16). 
Härförutan i fornlagarne (se gloss. under innan)^ t. ex. innan 
byar, innan sokna, innan lands, innan hceraps, h vilka antingen 
innehålla fri prepos. med genit. (inom by o. s. v.), eller genitift 
adv., såsom nu inomlands, Isl. innanb^iar, ^soknar, -6or^, 
-lands, -Mra^s; men komposition må anses vara för handen, 
när ett af genitiven beroende ord följer, såsom innan hundaris 
mcen o. dyl., vare sig att sammanskrifning eger rum eller sak- 
nas. Längre fram, vid den särskilda granskningen af partik- 
larne, förekommer en undersökning om det nuvarande inom uti 
dess ställning till det gamla innan, äfvensom angående derför- 
innan o. dyl. Sammansatta förefinnas nu å ena sidan subst. 
innandöme (jfr. Grimm D. Wört. III. 190), -dörr, -fönster, 
-lexa, 'läsning, -mate (äfven inmäte), -rede; å den andra adv. 
inombords, -gårds, -hus, -lands, ^skårs. 

inni (se IV. 349, 379, 425 i noten): inni broender (VGL. I, i Cod. 
Bur. s. 491 infin. innebrcena), inni takin, inni lukter (äfven 
-lykkia); brindcer alt inni (Upl. L. M. B. 17 pr.), liggi lik inni 
(VGL. I. K. B. 15 pr.). Det gamla språket är ganska fattigt 
på sammansättningar af denna art, och älskar att ha partikeln 
efteråt, ofta rent absolut. Vår tid gör visst mindre omstän- 
digheter, eger innehåll, innehålla, -bära, -fatta, -hafva, -sluta, 
-stå, inneboende, -liggande, -varande, innelyckt o. s. v., men 
friheten är ändå begränsad, och det medgifves icke att upplösa 
t. ex. innebära, innefatta, och ej heller innehålla i meningen af 



XU BOKEN. — PABTIKEL-SAMMANSÄTTNINO. 97 

iDDefatta; hvaremot man icke kan begagna innebo och inneligga 
i konkret bemärkelse, eller innevara^ utöfver det förstenade 
rättegångsspråket, hvilket i det gamla Dansk-Tyska kansliet 
blifvit allt annat än Svenskt. 

ivir eller trt, ydr, ovir eller orer, sällan övir (se IV. 81 — 2, 429): 
ivirbudh (Cod. Bildst. s. 353), ivir (ifir) fiöpty ivir Mcepiy ivir 
man, ivirmata (jfr. Cod. Bur. s. 55 nicep ivirmato fasta)? ivir 
IÖ89 vvi stärker; ivir löps^ ivirvcetis; ivirkoma (jfr. Cod. Bur. s. 
51 ivirkomo)^ ivir löpa (jfr. MELL. E. S. 34: 2 iui löper ^ E[)S. 
43 iuir löper, VGL. II. J. B. 14 löper nokot imr)y ivir sea 
(jfr. Upl. L. Conf. och Södm. L. Conf. iwir scett^ iui seet), ivin 
axlaper (se IV. 323); yjir hor (Gottl. L.), yvirlops (Vestm. L,); 
ovirbudh, -dadh, -fcerdh, -gånger, -man; overkloker, ovirlös, 
ovirstopa; ovirlöpsy -matOy -vcetis; överfara, ovirkoma, -läsa, 
-löpa. . Ofta ofuer- eller dyl. 

mip (Isl. mfo) är s. 66 upptaget bland adj. 

mipal^ mcBpal, midhil (Isl. mex:al)y i förbigående vidrördt II. 401. 
Häraf mipalpap (jfr. IV. 3o7 — 8) eller mcepalpapa (Sv. Dipl. 
III. 150), mcepalklcepef mcepcd korn, mcepal upland, midhaldelf 
midhalthing, midhilmato. Nu medelklass, 'måtta, -punkt, -tal, 
-tid, -våg, -ålder; medelmåttig, -stor, -åldrig ro. fl., men intet 
verb, och sammaledes i F. Sv. och Isl. Ny-Sv. har derjemte 
mellan, t. ex. mellanhand, -handel, -komst, -rum, -skof, mellan- 
blå, mellankomma, mellanliggande. Vanligen nyttjas mellan- 
(inter) i annan mening än medel- (medium), såsom man finner 
af mellantal, mellantid, stal da mot medeltal, medelålder o. s. v. 

mis (Isl. mis): misfal, -fcelle, -kun, -liter (Med. Bib. I. 363), -scemi 
(och -scemia), -vesper, -vcepri; misicempn, -lita; mis fara, -fgrma 
(-Jirma), -hiegJia (VGL. IL), ^taka, -thcenkia, -tröstu. Detta 
prefix, fortfarande i bruk, kan lika litet nu som förr skiljas 
från det dertill anslutna ordet; i stället fur Isl. höggva mis 
säga vi hugga miste, men i Bimkr. I. 3701 läses the göra eller 
radha oss aldreg miss. 

mot eller möte är, liksom Isl. mot, mindre användt i gamla sam- 
mansättningar, och uppträder senare. Om man undantager 
Gottl. L:s mot stucca (tingstolpar, der mot kan vara rent subst., 
således den egentliga bero. mötes-stockar), och möjligen Kg. 
Styr. IV. 1: 19 motsägia, äro öfriga ord från 1400-talet, såsom 

Sv. Spr. Lagar. • 



98 XII BOKEN. — PAKTI1UBL-SAMMAN8ÄTTNIN6. 

motbitf möte gånger^ motkorran, rnothorroU tnok kiva, möte 
standa, moUtridha. Nu mot och emot (någon gång imot), af 
hvilka dock det senare är i det närmaste inskränkt till verben 
emotstå (oftare motstå) och emottaga (oftare än mottaga) och 
några deraf bildade nomen, bland hvilka oemotståndlig; men 
det säges aldrig emotgift, -sats, -skål, -vigt, -vind o. dyl. Ställ- 
ningen efter verbet begagnas mycket, men då gerna emot (se 
vidare Prepos.). 

rncep9 mcFper (medher): mcepfylghp (Upl. L.,), mcepfcerp (VGL. 
IV. 14: 14, hos Bernh. s. 255 — 6 medherfcBrdh), medhbrodher^ 
medhgift. Nästan lika sällspordt i komposition som vårt moep 
är det Isl. m^; vårt nya med, som i vissa lägen tillåter flytt- 
ning efter verbet, har fått sin större verksamhet från Tyska 
språkarter, om ej från Danskan som mellanhand. 

na (Isl. nå, jfr. II. 443 — 4), endast preBx: nagranni, navist; na- 
varande, nabundin, nakomin, naskylder. Om nalkas, ndka, nala 
se IV. 23 i noten, 410. 

nipan (Isl. ne^^an) kan ej anses utgöra del af en sammansätt- 
ning, om icke i Vestm. L:s ad v. nipan varpa (jfr. Isl. adj. 
ne^&anver^r), Upl. L:s adv. nipan före, liksom de nuvarande 
nedanför, ~om, 'till o. dyl. äro endast i skrifiiingen hoppassade 
lemmar; hvaremot nedandel är verkligen komponeradt, blott till 
hälften så nedannåmnd, -skrifoen, -stående, 

niper (Isl. n^r): niperfal, nidherfcerdh ; niper fcella, -Iceggia, 
-scenkia, -scetia, -taka, -prykkia, -surin; loeggi pasr nipcer (Upl. 
L. M. B. 1: 3). Enkelt ses nip någon gång i lagarne, men i 
äldre tider ytterst sällan prefigeradt, såsom i en gammal va- 
riant af Södm. L. B. B. 9: 2 nih casUxh; men na är ned regel, 
neder undantaget, såsom i nederbörd, nederlag; emellertid bra- 
kas i talspråket ofta ner, helst efter verbet, t. ex. dra ner, tu 
ner, böja ner, bryta ner, 

nasr (Isl. ncer): ncer brötta, ncer rudda, noei^vara (IT. 211), nwr- 
granni (i en gammal cod. af M£LL. Kg. B. 32, och i en dylik 
af Stads L.), noersyslingi; ncervarandi, ncerbundin, ncerskylder, 
ncerstadder, Gottl. 14: 6 ner cumnastr. Infin. och finit mödas 
(okända i Isl.) träffas först vid medlet af 1400-talet, i nosr- 
standa (Vadst. Kl. R. s. 2), ncervara (Kristf. Lands L.); än i 
dag nndviker man gerna de i embetsstil begagnade närvara, 
närvarit (i 1734 års lag A. B. 5: 1 när var, när varit), mea 



XII BOKEK. — PA&TIKEL-SAMMAN8ÅTTNIN6. 99 

har i ersättning skapat ord på andra områden, t. ex. närhet^ 
nårgångeny närst/nt, närgränsande ^ hvilka bättre egna sig för 
vårt språks lynne. 

o, se u. 

ofy off (Isl. o/, o/r), här tecknadt med /, utan afseende derpå att 
i en del handskrifter, t. ex. Upl. L., ff är rådande: of ata, of 
drykkitty -gir i, -hald, -hog (liug^), -sinniy -sokn, -tala^ -cefli; 
of dighery of dyr, --högfiert -langer^ -mykily -rtker^ -skambery 
-stärker, -stor^ ^CBtngher; ofharplika, of ncelay of ncer; of halda, 
ofsompna^ of aökia, ofdrukkin, ofsotter och of sökter. Ofta är 
denne partikel fristående, men följer icke efter de få verb, i 
hvilka det förekommer. I sammanhang med de IV. 19 an- 
bragta exempel på ett prefix af eller aff, bör erinras om ett 
likadant af uti Isl. (se derom hos Cleasby och ViGPUSSON s. 
5 D. Il), sannolikt ingenstädes af synnerlig ålder. Ett gemen- 
samt ord förefinnes, affgamaU Isl. afgamall (utlefvad), men i 
äldre handskrifter, t. ex. af MELL. och Stads L., läses blott 
of gamal eller off gamal, hvilket fortfarande brukas, arkaistiskt 
och skämtsamt, det enda nu återstående ord med of Ett sub- 
stantiveradt of motsvarande Isl., är icke upptäckt i våra ur- 
kunder. Se för öfrigt II. 440 i noten, IV. 318, samt längre 
fram s. 102 obrygdha. 

(wan, uvan^ Gottl. L. vfan (se IV. 6 1); ovanfal (Vestm. L.), samt 
ad v. ovan akogh (Sv. Dipl. V. 566), uvanakogh (ib. III. 38), 
ovan varpa (jfr. nipan varpa). Ingen komposition deremot i 
ovan a, ovan firi, ovan tU, Isl. har ofanfully ofanganga^ ofan- 
högg, adj. ofanver^r och några andra ord. Ny-Sv. har ofvan- 
del, och förhållandet är i öfrigt med of van det samma som an- 
märkts om nedan, 

pa, af up a eller upp a (III. 233, jfr. här förut s. 88), nytjades 
icke under medeltiden prefigeradt, annorlunda än på 1400-talet 
uppafinna (Gregor, s. 282, 285, 313, 374), ouppafnneliker (ib. 
312, 405), dock enstaka; h varemot nu intet sådant vppå är 
användbart, men dess mer på, t. ex. påbud, påfund, påföljd, 
påhäng, påtaglig, påbjuda, påbrå, påkalla, påstå, påstående, 
påflugen; annan bemärkelse har pågå och gå på, påstå sig och 
stå på sig. Vanligen uppkommer geoom å och på större eller 
eller mindre skiljaktighet i betydelsen, t. ex. åminnelse och på- 
minnelse, åkalla och påkalla, ådraga sig ansvar och' pådraga 



100 Xn BOUBM. — PARTIKBL-SAMMANSÄTTNING. 

siff handskar^ och öfver hufvud bafva å och på hvar sitt om- 
råde i saiDinansättning, hvilket ej tål inkrSktnin^ar; i allmftn- 
het begagnas å sällan för det rent kroppsliga och handgripliga. 

samy se här förut s. 67. 

saman (Isl. samari): saman vara (subst.), aaman lifnadher; saman 
gangaj s. bindan 8, kalloy s, komay 8. Iceggia, 8, Icesa^ 8, 8anka, 
8, skrunkin, 8. 8Ömaper^ 8. 8noi; koma 8aman (VGL. I. Å. B. 
16 pr.). När 8amman nu innebar platsen efteråt, kan det 
stundom utbytas mot till samman^ t. ex. komma tili 8amman, 
8lå sig till samman eller till sammans, 

sunder (sundir), synder (Isl. sundr): sunderkolli (^kulli o. s. v.), 
sunderkuUer^ sunderlösn; sunder bryta^ -kasta, -lösa, ^skcera, 
-slitin; synderkulU (MELL.), synderliker, syndergnaglia. Mot 
slutet af 15:de årh. sönder, nu ofta satt efter verbet; då ej 
sällan, helst i dagligt tal, omvexlande med i sönder, hvilket 
noga är att skilja från Svea stadsspråkets felaktiga i sönder, 
för i sänder (se II. 588—9). 

scBr, ser (III. 207, Isl. sér) i några få ord: adj. scerliker, ad v. scer- 
lika, scerlcBstum, sasrlcestis (i en ung danicerad cod. af Kristf. 
Lands L., jfr. föret. s. XXV. 37), scerJelis, dial. särlynt, sårsint, 
de allmänna särdeles och särskild, samt ett deraf bildadt min- 
dre brukligt verb särskilja, hvars radikala sammanhang med 
skilja väl icke är höjdt öfver alla tvifvel, om det ock framstår 
med större sannolikhet i särskild än i enskild,* 

tU (se IV. 424 — 5) har i gammal Isl. stor obenägenhet att för- 
binda sig med verb; Egilsson har endast tUsoekia, Er. Jons- 
son tiloerka, Fritzner ingenting hit hörande. F. Sv. har icke 
detta återhåll, såsom man finner af följande till flere ordklasser 
sträckta exempel: tilbup, tiifcelle, til gänga, tifgcef, tilkallan, tär 
kömd eller tUqvcemd, tillät, tilmceli, iiUeu man, til syn, til sceghn, 
tiltala och tiltalan; tilbyrliker, tillatugher; til biupa, til falla, 
til föra, til koma, til mcela, til sea, til sighia, til scetia, til vinna, 
tU ökia och flere andra verb, särskildt i Upl. L. och Södm. L.; 
tiUalandi, til vunnin, tilboin, tilsötnadher ; f ålder hanum sipcen 



* Det senare hette i äldsta tider enskylder, enskulder, enskyller, i Kristf 
Lands L. ombvtande med emkyllogher. Till hvad i detta ämne senast 
nämndes III. 294 kan läggas, att i de af Fbitzneb åberopade Norska 
diplom är tecknadt mtnsktlL 



XII BOK£N. — PARTIKXL-SAMlCANSiTTiaNG. 101 

arff ta (Upl. L. M. B. 21: 2). Uti åtskilliga verb kan parti- 
keln nu stå efter, t. ex. bjuda^ fallUf se^ säga^ såttaf Öka tiU 
o. s. y.; fföra sig till (jfr. tillgjord). 

tor (svår-), icke så litet begagnadt af Islandare och Norrmän i 
gamla dagar, är i F. Sv. ej uppdagadt atom i torkcender (Le- 
gend. s. 377) eller tolkcender (ib. 1000, Cod. Bildst. s. 591), 
fornt nämnda IV. 312. Jfr. Grimm Gram. II. 768. 

pitf se bär förat s. 94. 

pcer (par) röjer i nu öfverblifna Svenska fornurkunder ingen bö- 
jelse för komposition, ty en sådan förefinnes icke i pcBr afy pcer 
firiy pasr til o. dyl.; hvaremot Isl. har parkvdma, parvisty par- 
lenzkr m. fl. Det nya språket tillåter oss, atom en mängd 
sammanskrifna partiklar, jemväl en verklig sammansättning i 
sabst. dervara (-var o) och partic. dervarande. 

u eller o (Isl. ii, cJ), nekande partikel (se IV. 78, * 425 — 6), är 
i så måtto oskiljaktigt, att det aldrig kan stå efter verbet; 
men det kan som prefix, i likhet med andra partiklar (jfr. 
bland dem til)j vara i den gamla skrifningen afsöndradt från 
det dermed sammansatta ordet, någon ting till och med ej öf- 
verraskande i Upl. L., hvars glossar npptager o annaper^ o bun- 
diriy o gen, o friper m. fl. Hvad enskildt vidkommer begag- 
nandet af u eller o, i olika handskrifter, är en kort antydan 
gjord IV. 78, till hvilken vi hänvisa under uppteckningen af 
språkprof ur den eiia eller andra klassen: udömit ufrwghp^ 
ulaghy umceghin (vanmagt), unapir (pl.), ugvafpins orp, uaan-- 
nindf usiper, uvin; vgilder, uhemul, utamber^ ufroeU,- uren, 
uskir, ttaiuker, umcetter, unyter, urcetter, ubrutliker, ndöpeleker, 
uiajliker, uakialliker, utaUiker, ukrtstin, urotin; ubipin, uborin, 
uskariny uslceghin, utdkin, ubarper, ubyghper, ufcdder, ufödder, 
ugipter, uilter, ush/lder, uvighper, ugislaper, uklandaper, uolaper; 
ulovandiSf uvarandis; umata, urcetlika, uaparlika, ucerlika. På 
andra sidan : oar, oaran, oatirhald, oblipi, odyghp, odömi, ofcerdhy 
ogcerningy okoma (OGL.), omoenska, oqvcepi, oqvcBpins orp, 
oscemia; obliper, ofegher, ofrmhy ofceghin, o för, ogutniaker, ohe- 

* I anledning af hvad uti andra noten yttrades om ett möjligtvis hit 
hörande un bland runristningar, må ej förtigas, att ett sådant i egen- 
skapen af ren germanism kan undantagsvis bemärkas under eller när- 
mare språkjäsningen, t. ex. Hert. Fredr. v. 1304 vnlykke, Sisel. tr. s. 
98 vnsalogha, 348 vncekta (oäkta), 347 onecta, 48 onardhinne, Valentin 
s. 35 onardh (oart). 



102 XII BOKCN. — PAETIKEL-SAMMAN8ATTNING. 

tnul^ okunnugheTj osiuker, otamber, ovis; obipin^ oboin^ obupin, 
obundin^ o6tinft, ognldin^ olcesin^ osain^ osurin^ obyghper, offiarper^ 
ointer, oqvalder^ oannaper^ oaaaper^ obroaper^ odorapevy oioB- 
stadher; ovitandey ovarandis, och der förutan många här icke 
anförda motstycken till bildningar på u, hvilka senare blefvo 
under loppet af }5:de årh. allt mindre sedda och snart alldeles 
försvunno. Rena verbal-former äro icke många, men flere än 
man väntade sig; redan i äldre tider Upl. L. V. B. 17: 7 
offildces anncers peras ra (ogillas enderas råmärke), V6L. II. f>j. 
B. 58 nv vsember pem a (nu åsämjer dem icke), MELL. och 
Sv. Dipl. V. 376 ofripa^ MELL. ont/tias (göras onyttig), Kg. 
Styr. III. 48 ofrågda (jfr. Med. Bib. I. 260); sedermera uroa 
(Med. Bib. I. 549), om(Eghnas (ib. 296), omaka (Vadst. Kl. R. 
8. 35, 38), otholas (Bonav. s. 106), onadhoé (ib. 11), oskwra 
(yngre hdskr. af Upl. L.), oförrcetta (Kristf. Lands L.). Till 
sin uppkomst dunkelt är obrygdha (tillvita, lägga till last, före- 
brå, se t. ex. Bonav. s. 125, H. Birg. Up. III. 170), hvilket ej 
sällan möter oss på MOO-talet (liksom subst. obrf/gdhtUé)^ i 
samma mening som oftast bregpa, brigpa, brygdha (jfr. I. 129 
— 130, 507), men då snarare föreställande abrygdha eller of" 
brygdha^ intetdera bemärkt, ehuru i Med. Bib. I. 193 läses ob- 
brygdho (neml. honum\ kanske för ofbrygdho, i sådant fall 
icke till prefixet förenligt med Upl. L:s obrighper (orubblig), 
Isl. ubrigcr; hellre med Isl. a/brföa dbr^oa (vara svart- 
sjuk), afbr^oi dbi^^ch om de skola, såsom af Gleasby och 
ViGFUSSON' antages, härstamma från intensift af och brij^r. 
Icke rikare äro våra dagar, som med en mängd subst., ett nära 
obegränsadt antal adj. och äfven en myckenhet part. preter., 
ega endast några färre verb, såsom ofreda^ ogilla^ ohelga^ omakas 
oqväda, orena^ oroa, oatåda, föroråttay olyckas, odygdas, oskåra, 
oförrättay af hvilka de 3 sista föga begagnas, och oskåra till 
den grad fördunklats i den allmänna uppfattningen, att det ej 
sällan blir till och med i skrift taget för sin motsats (rena), 
och det i trots af den oförtydliga negationen. Isl. har icke 
blott w/n ca, uhelga, umaka, umegnaz, énå^a ; men också éfagna, 
liglecia, tijafna, éminnaz, uscpma, upokka, uprifaz, uvir^a och 
andra, här återgifna med é efter de nyaste ordböckerna, oak- 
tadt mindre i bruk än 6, I större eller mindre mån bekräftas 
den gjorda iakttagelsen för Germanspråken i allmänhet, att 



XII BOKEN. — PARTIKBL-SAMMAN8ÄTTNING. 103 

ifrågavarande negatif-prefix icke otao den största inotsträfvighet 
inlåter sig i omedelbar förbindelse med det från part. pres. och 
preter. skilda verbet, d. v. s. icke förenar sig med starka verb, 
och icke med andra svaga än sådana, som förutsätta ett med 
samma prefix redan komponeradt nomen (jfr. Grimm Gram. IL 
781 — 3). Ofta kan sjelfva bemärkelsen angifva det nya verbets 
nrsprong från nomen; så utgöra t. ex. oroa^ ogvåda, oförråtta 
icke motsatser till roa^ gvåda^ fårråttay otan äro danade af 
subst. orOf oqvädey ofdrrått. Stundom inträflfar ock, att ett 
med o sammansatt ord icke förskrifver sig omedelbart från ett 
för öfrigt likdanadt ord utan detta prefix, t. ex. oaaaper, odo- 
raper, oicestadhery oförrätt^ ohyra, vid hvilka man ej har att 
sätta några cucaper, doraper^ ioeitadherj eller några hit hänför- 
liga subst. förråa, hyra, 

um, om (se IV. 73, 318): umbup, um^ykn, umfcBrp, um torp, 
um sh/pti, nmstapumasn; um gänga, um hvJta, um hvctrta, um 
hylia, um loeggia, um mcsla, um sidpta, um stripa, um varpa, 
um cwla, umvcBnda; omlmp, omganger, omskcerihe, omsorgh; 
omganga, omfara, omskoera, omthrcengia, omvcela, och för öfrigt 
många motsvarigheter till um; Gottl. L. 47: 1 schiptaa land 
boar cm, Isl. har fortfarande och uteslutande um; Svenskan 
har sedan länge i allmänhet om, men um i umgås (sällan 
umgå), och de dermed sammanhängande umgänge, umgångeUe, 
umgångsam; deremot omgång, omgående; efter verbet står ofta 
om, men aldrig något slags um. Från det här afsedda gamla 
um har man att skilja det som förekommer i umbära (und- 
vara), umgälla, umgälder o, dyl., hvilkas prefix tillhörer samma 
grupp som unt und, längre fram tagen i betraktande och om- 
pröfning, hvarvid äfven skäl för och emot vägas i afseende på 
frågau, huru vida de gamla verben um biupa och umbcsra (tåla) 
böra ställas i den ena eller andra flocken. 

undan (Isl. undany, undan fcBrdh; undan fiya, undan gänga, un- 
dan skipia, undan skiuta, undan idka; God. Bur. s. 490 cengen 
toks vndan. Partikeln står nu, särdeles i ledigare stil, nästan 
oftare efter än före verbet. 

vndir (under), undi (se IV. 429), här återgifna med det första: 
undirdan eller -dant, undirdyna, undirgift, undirgasf, undir- 
kiortil^ undirlaghman, undirsati, undir soknari, undirstand, un- 
dirviper; undirdanogher ; undir loeggia, undir Icetta, undirstanda. 



104 XII BOKEN. — PARTIKEL^SAMMANSATTMING. 

undirvinna, undirvim; undirbughin^ undirbundin. I vissa för- 
bindelser har under nu oftare sin plats efter än före verbet. 

up (sällan tipp), op (se IV. 71, 349): wp4yrj5, up drcet^ up fasrp, 
upgcBrpf uphafi uphaldy uphcBldi^ upland^ vpsalir; up biupa, 
up brmnciy up bramna^ up bcera, upfostra^ up föpa, up aöfa, 
up haldoy up luuta^ up koma^ up lata^ up mcela, up atanday 
up toka; uprunniny upstandin, upvondit; opfcerdh, opganger^ 
opsaloTf oprcgt, oplcem o. s. v.; Upl. L. V. B. 17: 5 taki upp 
garpy OGL. Vins. B. 6: 2 pe gänga up, Vestra. L. I. Kr. B. 
4: 2 latir iac en wp. Nu för tiden är det oberoende eller af- 
söndrade opp (jeinte upp) tillåtligt i det friare skrifsättet, i 
vers och i umgänget; men upp är vid sammansättning det enda 
användbara i skrift, och har afgjordt företräde i det bildade 
talet. 

upa^ uppay d. v. s. up a, är vidrördt nnder pa. 

uppi (Isl. uppi) är icke i fornspråket, som i det nya, ett sam- 
manfördt upp t, utan ett gammalt adv. (nu uppé)^ framträdande 
i uppi halda och uppihcsllii sedan äfven med oppe. Ovisst må 
vara, om vppiy i Gottl. L:s uttryck 19: 11 vindr ai vapnj vppi 
vegit (jfr. I. 151), är ett obundet adv., eller verkligen ingått i 
sammansättning. Tillika med uppehålla och uppehälle brukas 
nu uppehåll, 'hållare^ -IMlelaey samt uppehör, dock med mot- 
svarigt verb upphöra. 

ur, i äldsta urkunder oftare or, sällan or, i Gottl. t/r (se IV. 79 
och l:sta noten, 190*), i vissa cod. u (jfr. IV. 429); af hvilka 
yr icke är bland exemplen på sammansättningar att tillgå, u 
icke i sådana begagnas, och sällan ett hit hänförligt ör (om 
örlogh se II. 100—1, IV. 180, om örtugh IV. 97, 178). Här 
att taga i ögnasigte äro urjmldery urggtia, urgcef, urmylia, ur- 
qvceme, urskilnadher, uracekty urcefie (== ofaejle); urbota, urlcenda, 
ursaker, urpinga, urpiuva; verben urdela (Cod. Bildst. s. 80), 
ursaka, urakäia, urecekta; orlof, ormglia, oraakan, orskvld eller 
orskgld, orecekt; oraaka och orsaker, orskyllogher, orpinga, or- 
piuva, orvana; verben ordela (se VGL. II och III), orlova, or- 



* Jfr. ock Geimm Wört. III. 693 er, Clbasby och Vxgfusson s. 472 ör. 
Såsom fortsättning af hvad der meddelats torde den upplysning böra 
lemnas, att prep. ur eller or, förlorad i Danskan, har i Svenskan 
aldrig varit undanträngd, utan har ej mindre som prefix än i den 
oberoende egenskapen vidmagthällit sin första renhet, — ett företräde 
framför Isl. 



XII BOKSN. — PASTIKEL-8AMMAN8ATTNINO. 105 

saka (^ ursaka), orsmha; Sv. Dipl. V. 280 ötddast, VGL. II 
(i en yngre hdskr.) GrmylioB. Det blott andantagsvis varse- 
blifna ordelay urdela^ saknadt i Isl., har troligen hitkomroit 
fråa någon Nedertysk språkart, och är sedan flere århundraden 
ej mera att skåda. Ungt är dereniot det likaledes nr Tysk- 
land komna snbst orBok och deraf bildade verb orsaka^ föror- 
sdkcL Nyare öfverflyttningar från Tyskan äro vidare urbild^ 
urhund^ urskrLfty ursprung y urtid, uråldrig ni. fl., till och med 
urgammal (med förebild af T. uralt)^ och öfver hufvad der ur 
betecknar npphof, nrspronglighet. Deremot har ur i urarfva^ 
urtima, urminneSy * samma rena Skandinaviska bemärkelse 
(Lat. ex.) som i prepos. ur» och de sedan gammalt qvarstå- 
ende adj. urbota, urijvfca, verben ur saka, ursäkta, urskulda; 
och samma är förhållandet med de nyare urval, urmodig (ur 
bruk), ursinnig (jfr. Dan. afdndig), urarta, urladda m. fl., 
bland hvilka somliga verb emellanåt med partikeln efter, t. ex. 
tappa ur, Isätta ur, och hellre så i rena verbal-former. ** En- 
dast i orlofjkr or öfverblifvet. 

ut (Isl. ut)i utbyamcBn, uifcerp, utganger, utgarper, uthus, ,utland, 
udas, utncBS, utskyld, utvistarhus, utvcegher; utloegher, utlcBnder, 
utlcenzker; utbyrpis, utrikis; ut bcera, ut döma, utfå, ut gänga, 
ut göra, ut leta, ut röna, ut taka, ut inter; Upl. L. M. B. 23: 1 
stingcsr man öghce ut, V. B. 7: 2 wcelti utt före dyrr, I många 
nu gångbara ord kan ut stå efter, t. ex. fara, gå, stå, köra, 
drifva, svälta ut o. s. v. Sådana som utaf, uti, utför, utmed, 
utöfver, äro endast lösa sammanflyttningar. Germanismen ut- 
söndra är anmärkt IV. 525. 

utan (Isl. litan och utan): läan mcen (Gottl. L.); utan garps, 
utangcerpis (Sv. Dipl. I. 228), utan hus (Nun. Bön., utomhus), 
utan hceraps, utan lands, utan rikis, utan soknar; utan lyjckia 
(se Upl. L. och Södm. L.), utanstcsngder (Gregor, s. 272, 363). 
Jemväl uti Isl. är det vida öfvervägande antalet af hit hörande 



* Det äldsta mig bekanta ställe, der detta ord är synligt, träffas bland 
de af Hadorph utgifna Gambia Stadgar s. 30— l' (från år 1380) uhr- 
minnes hcefd, men vminnis hcRfp i MELL. Man jemföre falla ur min- 
net. F. H. T. hade ett adj. urminni, hvarom Gbaff II. 774. 
** I sädana hit hörande fall, då till äfventyrs den Svenska ordskapelsen 
varit framkallad af en Tysk, har det goda Svenska språksinnet med 
ur ätergifvit T. aus (jfr. au8W<i^l, ausarien, ausiaden, auswaschen), 
som annars är värt ut, ett helt annat ord än ur. Danskarne åter ha 
uttryckt det Tyska prefixet med ud (jfr. udvalg, -arte, -vaske). 



106 XII BOKEN. — PARTIKSL-SAMMANSÄTTNUiG. 

ord genitiva adv., hvilkas egenskap af samniansättniDg icke 
faller i ögooen när partikeln står afskild. Borträknas hopstälda 
partiklar, såsom Mianför^ utanpåf utantill, blir rikdomen icke 
hos oss stor i våra dagar, inskränkande sig till några subst, 
af hvilka utanfönster^ titanlexa^ utanlås^ utanskrift^ utanverk äro 
de allmännaste. Genitif-bildningarna äro na alla på utom, så- 
som utonigårds, utorhhusy utomlands, utomskårs (blott genom 
sammanskrifning har man ^fått utomdess, också stundom teck- 
nadt utom dess); och samma utom träffas i det efter Tyskan 
iskapade utomordentlig. Förhållandet mellan utan och utom 
skall närmare angifvas i den särskilda afhandlingen om Par- 
tiklarne, men i förskott på den derstädes försökta utredningen 
göres här den anmärkning, att utan aldrig vid komposition bar 
sin rena prepositionala bemärkelse af Lat. '*sine*\ men i stället 
af L. "extra**, utan för, utan om, utom; och detta så väl i 
gamla som nya språket. Hvarken utan eller utom ingår nu i 
förening med verb. Partikeln utomkring skall väl föreställa ut 
om kring. 

uti, sedan ute liksom nu (Isl. Uti), är i äldsta tider så litet syn- 
ligt vid komposition, att före 1400-talet icke är att uppvisa 
mer än ur Upl. L. uti lykkia, ur Stads L. tite standa och (i var. 
till 1618 års ed.) ute frusen; äfven sedan knappast annat än 
utelukte, utelykter eller dyl. Icke heller de gamle Isländarne 
synas varit mycket fallne för denna art af sammansättning; 
Fritzner upptager några ställen ur 6ulaf>. och Frostaf>. 
lagarne. Nya Svenskan brukar förnämligast uteblifva, uteletnna, 
utesluta och hvad dit hörer, utestånga, uteglömd, uteliggande, 
utelöpande, utestående, utevarande, uteliggare. Alldeles åtskildt 
från det gamla adv. uti är det nuvarande prep. uti, d. v. s. tU i. 

ran. har redan här förut s. 67, 73 sin plats. 

vip och viper (Isl. viZ och vtcr), så väl enkelt som i samman- 
sättning ombytande, stundom i samma ord, men i Gottl. Ia för 
båda fallen blott vipr. £x. vipskipli (eller vipskipil? vidske- 
pelse); vip binda, vip fas, vip gänga, vip givas, vip hosta, vip 
koma, vip kcennas, vip toka, vip porva, vip vara (tillsäga, varna), 
vip vara eller vcera (vara närvarande); vipratta, viper band, 
viperbo, viperdelu viaper, viper gänga, viper giald, viperkcmna, 
viper lagh, viperliki, viper Iceghi, viper mceli, vipernamn, viper 
skipli {"skipil?), viper skipti, vipertaku piuver, viperporpt, viper- 



XII BOKEN. — PAETIKEL-8AMMAKSATTNIN0. 107 

vist, viper vcerti man; viperliker^ vtperporptugher; viper binda, 
vtdherfara, viper gatiga, viper hasUaj viper koma, viper komna, 
viper köpas, viper porva, viper vagha, viper vara eller vasra 
(vara närvarande), vidherboande ; VGL. I. F. S. 6: 1 gängar 
uid, j>j. B. 12: 2 köpcess per (de) vip, II. |)]. B. 44 per (de 
som) vip hatta köpz, Upl. L. Kk. B. 12: 1 hceti prcestcer wip, 
M. B. 9: 3 bindcB han (honom) wipcer. Nn hafva vid och veder 
sina afmätta områden (vider qvarstår endast i lagspråkets vider- 
boende)^ och vid kan efter omständigheterna sättas framför eller 
efter verbet, medan veder är ett oskiljaktigt prefix. Sålunda 
vidskepelse, vidgå, vidkomma, vidkännas, vidlåda, vidtaga, kän- 
nas vid, taga vid o. s. v.; men vederdeloman, vederlag, --like, 
-mäle, tederbör, -faras, -fås, -fående, -tagen. I flere ord här- 
stammar icke veder i rätt nedstigande led från vårt gamla viper, 
utan från Högtyska wider eller Nedertyska toeder, såsom de i 
sin helhet från Tyskland hemtade vederpart, vederspel, veder- 
sakare, vedervilja, vedervärdig. Under inverkan utifrån synes 
man jemväl danat vedergälla och vedergällning, fastän vi egt 
ett gammalt subst. viper giald; de nuvarande vederlägga och 
vederläggning stå till bemärkelsen mycket närmare de motsva- 
rande Tyska orden än Stads L:s vidherlcegning (bolagsgods) 
och vidher loegdher (sammanlagd till bolag). Från T. udeder 
(egentligen samma partikel som wider) härleder sig vederdöpare. 

vml, i gamla tider prefix till nomen och particip, t. ex. vcdkoma, 
vcelsignilse ; vcelbyrpugher, vcelfcerdhuglier, vcelsipogher, vcel vili- 
ugher, vwlför; vmltalande, vcel viliandi; vcel boin, -borin (eller 
-burin\ -komin, -frcegdhadher, -signaper, -skipadher, vcel dygdJier, 
vcbI ögdher. Sjelfva verbet framträdde slutligen i välfägna, val- 
pläga, välsigna och det af part. preter. bildade välkomna, 

gvir, se ivir. 

åt, åter, se at, apter, 

cBptir eptir, ceftir eftir, cepti cefti (jfr. IV. 429): ceptirdömi, eptir- 
ferd (Stads L. i var.), eptir gcerp (Bjärk. R.), ceptelikniUe (por- 
trätt, Greg. 282—3), ceptir mceli (VGL. Il), ceptersyn (Med. 
Bib. I. 35), ceptir ceta (efter mål tid); ceptir (cepte) snar (Kg. Styr. 
IV. 7: 1, G. Ordspr. 768, H. Birg. Up. HL 333); ceptir mada 
(VGL. I); ceptir mcelandi (VGL. I), ceftekomahdi (Sv. Dipl. V. 
567), cepterlefdher (efterlemnad. Med. Bib. I. 364). Isl. eptir 
fogar sig ofta till subst., men icke till verbet, utom i part. pres. 



108 XII BOKEN. — PARUKBL-SAMMANSÄTTNING. 

Ny-Sv. gör hvarken i ena eller andra afseendet svårigheter, 
men ibland händer det, att en annan bemärkelse uppstår när 
partikeln står före eller efter verbet, t. ex. efterkomma (åtlyda, 
ställa sig till efterrättelse) OQh komma efter. 
öp (Isl. at/S, lätt-), oskiljaktig partikel i ett mindre antal ord, 
såsom öpmiuktf öpmiuker, Ödhmiukelikay Ödkmiuka^ ödhbrutin 
(G. Ordspr. 358), ödhgjordher (ib. 760), ödhkcender^ ödhmcerkter 
(Bonav. s. 137). Oss återstår ödmjuk med dit hörande ord, 
I samt Ödkånd eller ökänd. 

\ Bland ofvanstående partiklar finner man ej mindre adv. än 

prepos. På olika uppfattning ankommer, om den prefigerade pre- 
pos. må i denna ställning fortfarande gälla för prepos., hvilket 
synes vara Bopps mening (se Vergl. Gram. III. 436), eller stå 
som adv. (jfr. Grimm Gram. II. 698 med företalet till D. Wört. 
8. XLIII— v). Enligt det hos oss allmännast rådande föreställ- 
ningssätt betraktas en sådan prepos. som adv., när den står efter 
verbet med starkare tonvigt, ensam eller utan omedelbar verkan 
på det följande nomen eller pron., t. ex. taga för aiff, stå på sig, 
såga till (= tillsäga, d. v. s. förkunna, antyda) honom. Ingen 
partikel har i detta hänseende en större verksamhet än a/, hvars 
ingripande och omfattande kraft, äfven i ställningen efter verket, 
blifvit, såsoro förut är antydt, i Sv. Akad:s Ordbok med fallstän- 
dighet och noggranhet framhållen; vi anföra exempelvis bryta af 
benets hålla af någon^ komma af sig^ stå af sig^ komma sig af. 
Från Tyskan hemtade partiklar äro hufvudsakligen an^ be, 
bi (hvaraf förbi), ent, er, ge, hån, här, unt (tmd, um), hvilka i 
förbigående omtalades III. vi — vii. Oskiljaktiga prefix äro alla 
dessa, utom an, bi (och förbi), hän. Fullt burskap har aldrig 
vunnits för durkf qvarblifvet i durkslag (uttaladt dusslag, durslag), 
durkdrifven, och ett par andra allt mer åldrande ord; nackdel 
står ensamt, och kan när som helst gå sin undergång till mötes. 
Stadigare fotfäste har det unga adv. fort (om dess etymologiska 
förhållanden se Grimm Wört. IV. 7), hvilket ej undandrager sig 
förening med andra vanliga ordklasser, men skildt från verbet nu 
har en annan och nyare bemärkelse (skyndsamt, hastigt) än som 
prefix (vidare), så att gå fort icke är det samma fortgå; i olik- 
het mot bruket förr, då det t. ex. kunde heta i 1734 års lag J. 
B. 5: 8 gånge the (den, d. v. s. stämningen) åntå fort. Det är 
icke i öfverensstämmelse med nu rådande språksed som någon 



XII BOKSN. — PABTIKBL-8AMMANSÄTTNING. 109 

gång för omvexlingen skrifves fara forU i stället för fortfara^ 
lika med Danska fare fort och forffarey men i Danskan orsäkt- 
ligare, emedan det språket eger nu som förr, jemte bemärkelsen 
"hastigt", äfven qvar den Tyska af 'Vidare'*, hvilken i. Svenskan 
nuQiera uteslutande tillhörer prefixet. 

an, icke att förblanda med det ginmla inhemska and, an (se h&r 
förut s. 89), blir man först varse på 14(K)-talet, och allenast i 
få ord, såsom anama (se I. 154 och Kristf. Lands L.) och deraf 
danade anaman, anamare, anameliker; vidare i andel. Med 
tiden tillvann sig partikeln rättighet att stå fri, såsom i af och 
an, det går an, det kommer derpd an (jfr. Sv. Akad:s Ordbok 
8. 208 — 9). Eudast sammanskrifning eger rum i deran, för 
der an. 
be, alltid oskiljaktigt prefix, har i vår skrift samma ålder som 
an, men var allt ifrån början ojemförligt mera kringgripande, 
hvarom III. 13-— 15 många urkundliga intyg meddelats. Ett 
sekel tidigare hade det insmugit sig under förklädnad, nemligen 
i verbet bliva (se I. 222), ögonskeuligen efter M. H. T. bliben 
eller N. Sax. bliwen, icke omedelbart efter det föregående 6i- 
liban. Sällsynt är ett hit hörande bi, såsom hos Bonav. s. 98 
biUdar. 
bi (N. Sax. bi, H. T. bei) har allt jemt haft ringa spridning, men 
låter se sig redan vid medlet af 14:de årh. i bisceäa eller by- 
swtia, bilaghpe och bilaghper (dock i annan mening än nu &t- 
hgde, bilagd). Litet dunkel hvilar öfver det ostadiga bevista 
bivist^i, i dagligt tal blott bevista, hvilket långt ifrån gamla ord, 
vare sig med det ena eller andra prefixet, tyckes ha uppstått 
genom dettas förening med ett inhemskt ämne, hvarvid då bi 
skulle bäst lämpa sig till betydelsen, och jemväl till öfversätt- 
ning af T. beiwohnen, hvilket väl ändå ligger i bakgrunden. 
Ingen sammansättning med enkelt bi låter upplösa sig, med 
undantag af bistå, t. ex. stå honom bi; fur öfrigt i sjöspråkets 
lägga bi, ligga bi, efter Plattyskan. Deremot har/orAt (N. Sax. 
vorbi) ofta platsen efteråt, synnerligast i dagligt tal, der vid 
många tillfällen förbi mycket allmännare står fritt än bundet; 
för öfrigt ej sällan i olika bruk, t. ex. förbigå en anmärkning, 
förbigå någon vid befordran, men gå förbi någon på gatan. 
Vokalen är lång i bi, men kort i be, liksom i de Tyska före- 
bilderna. Båda förena sig i bibehålla, bibegrepp o. dyl. 



110 XII BOKEN. — PAETIKBL-8AMMAN8ÄTTNINO. 

ent^ nr Högtyskan mycket sent inkommet, bar hela tiden haft sid 
verld begränsad inom ett litet antal ord, sedan mer än ett år- 
hundrade inskränkt till entlediga^ ati embetsspråket fortiefvande» 
Jfr. und, 

er har haft bättre lycka att bibehålla sig i åtskilliga ord, alla 
med slående drag af T. härkomst, minst synbar dock i ernå 
(jfr. m. 41), hvaraf ett exempel i Rimkrönikans fortsättning 
s. 235 ärtiåå (från 1600>talet), och i hvilket, hvad tillkomsten 
beträffar, råder en viss likhet med det nyss nämnda bevista. 

förty se s. 108—9. 

ge förefinnes i de nu gångbara gehång^ gehör , gemål^ gedigen^ ge- 
meiif gemensam och andra, med tonvigt på stafvelsen närmast 
efter ge^ hvarigenom dessa ord, liksom de med be, få en främ- 
mande klang. Samma ge är i husgeråd, lifgeding och det nu 
sällan hörda gelike. Ett sådant var ock i det sällsynta och 
snart föråldrade ingesinne (Bert. Fredr. v. 218) att jemföra 
med S. Birg. Avtogr. A. enga sin (husfolk), och båiia med F. 
H. T. ingasindi. En germanism af annat slag tyckes f(5rråda 
sig i Ansgar. 14: 12 ingedömom {"allom kirkione ingedömoni\ 
alla kyrkans egodelar), sannolikt efter T. eigenthum eller N. Sax. 
egendom, det senare slutligen i denna form vår tillhörighet. 
Inom hvad omfång det begynnande g må anses återstående efter 
ett gammalt prefix ga eller ge är, för hvad som i öfverblifna 
former belöper sig på Svenskan, omförmält IV. 259 och 398, 
och dermed kan sammanhållas hvad som rörande Isl. säges hos 
ClEASBY och ViGFUSSON s. 186. 

hän, lika med Danska hen af N. Sax. hen (= T. hin, se III. vi 
och 268), i hänföra, hängifoa sig, hånrycka, hänskjuta, hänsyfta, 
håntyda, hänvisa, hängifvén, hängifvenhet, hänryckning, hån- 
tydning, hänvisning, hänförelse, hänseende, hänsigt och det ur 
Danskan under detta århundrade lånade hänsyn, Samma hän 
i derhån (d. v. s. der hän), hvart hän (Dan. der hen, hvorhen); 
äfven i talesätten hvart skall du (lian o. s. v.) hän? hvart bär 
det hän? hvart det bär hän o. dyl. 

här, af T. her (se III. 268), har ingenting att' göra med det 
förut s. 95 upptagna adv. hcer (T. A«er), och förekommer endast 
prefigeradt i några nyare ord, såsom hårflyta, -leda, -röra^ 
-stamma, -konst, -ledning, -stamning, till h vilka Dan. har alle- 
nast herkomst som ruotstycke. 



KU BOKEN. — PARTIKEL-SAMMANSÄTTNING. 111 

unt^ und, ufiy um, af Ned. Sax. unt (se III. 231 --3, IV. 318), i 
untbcera (umbära, undvara, Rimkr. II v. 64, jfr. Kristf. Lands L. 
i en var. vnbwritK) och ombceraf untbiudha (Alex. v. 3913 och 
5959, underrätta, meddela), unt/anga och unfanya^ v{/2y (H. 
Birg. Up. IV. 32, Legend, s. 274), untfaergha sik eller unU 
fcBrghas (Alex. v. 2604 och 3330, Flores v. 1121, skifta färg), 
untföra (Flores v. 1767, bortföra), unga (Sisel. tr. s. 254, und- 
gå), untgelda (Hadorphs Stadgar s. 29 af år 1375,* i Sjölagen 
Sjöskade B. 9 och Ammir. B. 6 undgålla, umgälla), untkoma 
och undkorna (jfr. III. 233 med Stads L. och Bonav. s. 12 och 
16), wndoeggia (Sisel. tr. s. 432, lägga undan, T. endegen)^ vtU- 
radha (Siiel. tr. s. 129, utgissa, i samma mening som Tyska 
errcUhen), unisighia och undacéghia eller unsceghiay ** unisceghn 
eller unscegn^ untscegning och undacegnivg eller unacpghning (se 
Kristf. L. L.), unUcBtia (Rimkr. II. v. 1092), untsluppin (Sisel. 
tr. s. 376) eller vnUloppin (ib. 438). I våra dagar har man 
undfallay -^y, -/d, 'fågna^ -^d, ^komma^ ^aki/lla, "dippa^ -aåUa, 
'Varoy "vikay undseende, -fägnady -fiyktj ^skyltan o. s. v., samt 
de något föråldrade undsåga och undsticka; å andra sidan um- 
bäray umbärligy umgållay umgälder. Det nuvarande adj. ound- 
gänglig hade icke länge sedan bredvid sig oumgäuglig eller oum" 
gångelig (se t. ex. KELLGREN III. 248, 269), hvilket på Dan- 
ska heter uomgcBfigeligy på T. unitmgänglichy af umgehen i bem. 
kringgå, undvika. Annars har Dan. und ej blott i undfaldey 
'f<^'ft9^9 'fly ^9 "gQciey -kornmey -vigey -vcere o. dyl., men också i 
unddrage (undandraga), undgjelde (umgälla), urtdlade (under- 
låta, detta af T. unterlassen), undtage (undantaga, dock subst. 
undentag); från äldre tider har MoLB. Gloss., oberäknadt åt- 
skilliga ord på und eller unty äfven umlnuthoe (mandare), om- 
b(tr€B (umbära, undvara), men omdragcB i meningen af F. 3v. 



* I 8'amma mening som här niivta oc vntgelda har Molbech i sitt Gloss. 

från år 1396 nydhe oc vntgialdcu. 
** Den juridiska betydelsen af detta ord (hota med ord, häntyda på af- 
sigt att vilja skada) är uttalad i Kristf. Lands L. Högm. B. 13 (s. 
307 — 8) nu wnsoegir (i var. vnisigher, vndsxglier) nokor hovda eller boo 
hanSy sket bondanom sidan scadi af eeld, draap, mordh eller androm 
ondom atgerningom o. s. v. Uttrycket i 1734 års lag höter eller und- 
tager (M. B. 18: 8, R. B. 14: 7) kan icke gerna innehålla pleonasm 
eller förklaring, utan höter har väl den hvardagliga bemärkelsen af 
hata (i några landsorter hi/ita), d. v. s. hota med knuten hand, kftpp 
eller dyl., då lagstadgandet betecknar: hotar med yttre tecken (åt- 
häfvor) eller ord. 



112 XII BOKEN. — PARTIKEL-SAMMANSÄTTMING. 

umbcera (fdrdraga, tåla); och danism är i Gast. I» Bib. Marc. 
14: 36 vndragh (undandrag!), liksom hos Bernh. s. 34 wmdrogh 
(hade öfverseende med, hade fördrag med). I flere af de hos 
oss brukliga orden, såsom undfalla^ undfiy^ undgå, undkomma, 
undslcylla, undslippa, undoika, kunde möjligen und tagas som 
förkortning af undan; men detta blir i sitt enkla tillstånd al- 
drig förkortadt, och begreppet deraf inrymmes ej i undfår tmd- 
fågna, undsåga, undsätta, undvara, om ock i Dan. undtage. 
När dertill kommer .tillvarelsen af en äldre form på unt, und 
eller un för vissa bit hörande ord, och för de flesta andra något 
motsvarande Tysk (jfr. HL 231—2), tala många skäl för an- 
tagande af samma prefix i de fa återstående Svenska orden, 
egentligen blott undfägna och undvara, i hvilka und synes ega 
samma ställning som er i ernå, be i bevista, d. v. s. förena sig 
med en Svensk beståndsdel. Vidkommande åter um eller om 
kunde man studsa vid öfvergången und till um, hade man ej 
ett gammalt un, hvars n står m nära (jfr. IV, 316 — 318). Vi 
ega ock ett gammalt umhiupa (tillkännagifva) i«MELL. och Sv. 
DipL V. 377), hviiket är det samma som umbiuthce hos MoL- 
BEOH, och vmlyöca (befullmSgtiga) hos Fritzner; och för 
dessa har jag ofvanför uppvisat, änskönt ur en yngre hand- 
skrift, ett untbiudha, som förträffligt lämpar sig till T. entbieten, 
HoII. ontbieden. Värre blir med umbcera i meningen af tåia, 
fördraga, hvilken bemärkelse går temligen långt till baka (jfr. 
III. 231 med Kg. Styr. IV. 5: 16), och stämmer med den af 
umbera hos Björn Daldorsen (jfr. ock Fritzner), men icke 
är så lätt att förena med det nu gällande umbära (lika med 
umbera hos AaseN: undvara), hviiket har untbosra och ombcera 
till vexelbilder, och såsom vmbcera (försaka) visar sig i Siael. 
tr. s. 415. Det må tills vidare lemnas oafgjordt, om man på 
denna väg kommer snarare till målet, i hvilken händelse be- 
greppen "undvara" och "fördraga" skulle försonas; eller om i 
prefixet um af det ena umbcera (fördraga) hellre bör sökas pre- 
positionen, då man kunde hålla si^; för ögonen det af Fritzner 
8. 47 anf()rda enstaka bera um (öfverse med), samroanstäldt 
med umbera, I alla händelser ligger en annan mening i det 
nuvarande adj. umbärlig (som kan undvaras) än i vmboBrlikin 
'(som kan fördraga, fördragsam, öfverseende), hos Gregor, s. 389. 



XII BOKEN. PAKTIKEL-SAMMANSÄTTNING. 113 

Utom här behandlade partiklar, af större eller mindre om- 
fattning och betydelse, gifvas ock andra som ega närmare eller 
fjermare förhållande till sammansättningen. Sådana äro i nyape 
språket t. ex. nu (i nutid), hädan (i hädanfärdy men lösare står 
adv. i hådankaUd); äfven i gamla språket väderstrecks-adv. norp- 
any gunncmy Östan, vcestan, alla förenliga med vart^ de två första 
ock i en fastare förbindelse med vcedher och akogh. Svagare för- 
bundna äro genit. adv. på -is med nomen, såsom de I. 423 i 3:e 
noten ar yngre V6L. anförda vt rikta prester, vt rikis maper 
(sammanstälda med erlendis vig ur Grågås*); och af samma art 
är urminnis ha/p (se s. 105), Med. Bib. I. 258 — 9 wtlcsndia slakt, 
äfvensom i vår tid utrikes ort, inrikes handel, inhyses hjon, in- 
bördes krig, samtliga dessa endast halfgångna kompositioner, hvad 
jemväl är att tillämpa på det här förut s. 73 omtalade hinucegh 
kiceglu mcen, också det ur yngre V6L. (i äldre V6L. hade en 
sådan förbindelse varit för ny). 

£n annan sak vore att taga i öfvervSgande, neml. partik- 
lames sammansättning med hvar andra. Till de närmast härefter 
följande kapitlen hänskjuta vi denna fråga, så vidt hon rörer de 
fristående pardklarne, för att vid detta tillfälle fästa uppmärk- 
samheten på partikel-f5reningen i samband med andra ordklasser. 
Före midten af 14:de årh. upptäckes ingenting af denna beskaf- 
fenhet, men då och sedan t. ex. up andvarpa (MELL., Kristf. 
Lands L.), opanvarpa (S. Birg. Avtogr. B.), äter antvardha 
(Stads L.), der äter må hända står oberoende, såsom i Upl. L. 
V. B. 7: 3 andwarpi atcer fce. Mera tycke af komposition har 
uppafinna (se här förut s. 99), och bestämdast ord med nekande 
o, hvilket i allmänhet ej kan stå för sig sjelf (om än^i nåcron 
handskrift stundom icke sanimanskrifvet, jfr. här förut s. 101), 
och då icke heller stå afskildt i spetsen för en med annan par- 
tikel utrustad sammansättning, t. ex. omiskund (Bonav. s. 159), 
oatirhald (H. Birg. Up. II. 279), o/örvunnen (MELL.), obegrip- 
liker (Bonav. s. 248), oundfiyliker (H. Birg. Up. IV. 32), ouppa- 
finneliker (se här förut s. 99). Under senare århundraden har, 
vid fortsatt inflytande från Tyskan, kompositions-områdets gränser 
blifvit allt mer utflyttade; vissa ordklasser upptaga partikel-för- 
bindelser utan motstånd, ehuru efter en viss lag, t. ex. bibehåHa, 



* Hvad i allmänhet angår adv. p& -is se 10 kap. om Partiklame. 
Sv. Spr, Lagar. " 



114 XII BOKEN. — PAKTrKEL-SAMHANSÄTTNING. 

fÖrbehåUa, förbigå^ föruUätia^ införlifoay införskrifva^ öfverant' 
vardttf inåtvåndf förhifavi^ oansvetrig^ ouUäglig^ otnisskånlig^ oför- 
hindrad, oa/gjord, oitiakrånkt, otUlfredéståld, obetänksam ^ ofårbt" 
hålUamy oemotståndlig^ otUlförlidig. Det är härvid jblott sällan 
som upplösning kan komma i fråga, t. ex. inåt vänd, gå förbi. 
Bindningstecken plägar utsättas, och är väl behöfligt, i sår; 
dana fall då sammansättningen afbrytes, men fortsattes efter en 
förbindande eller afsöndrande konjunktion; b vilket kan inträffa när 
två på hvar andra följande koropositioner ega den senare delen 
gemensam, t. ex. in* och utrikes, in- eller utvertes, ut^ och invänd 
(äfven utinpåvänd), mot- och medgång, upp- och af skri/ning, upp- 
och af slag, af- och tUltrådes-sgn, två-' och flerstafviga, guld- och 
silfoerarbetare. Denna sed har inkommit från Tyskland (om för- 
hållandet der ses några ord hos Grimm Gram. II. 646). I lag- 
boken skrifves utan bindstreck sätes och ladugårdar, växel eller 
siöråttssaL Liknande tecken till dessa tillämnade men ofullbor- 
dade kompositioner kunna förspnrjas också i vårt fornspråk, men 
då i sådana ordställningar som OGL. R. B. 5: 1 firi prigia öra 
odla siax öra sak; deremot Va{>. 14 pr. inlcendingcer oella utlcend- 
ingoer, Upl. L. J. B. 1 pr. gullsmipcBr cellr silfsmipcer, 1: 1 gid- 
gicerning cellr sUfgiceniing {gull- eller silverarbete). En ovanlig 
anordning är i Cod. Bur. s. 186 tel himirikis Hus ok vceruldz, 
Hels. L. Praef. hwa (ho, tvilken) som agha löös lewer ok lagha 
(nemligen löös'), Cod. Bildst. s. 268 födhu löst ok alz hugnat, 255 
Igtis löss ok lasta ok als hindris. Egenheten ligger deri att det 
gemensamma ordet här blir insparadt eller uppoffradt i komposi- 
tionens andra eller tredje led. Dessa ämnen, fast än här vid- 
rörda, hafva likväl intet närmare samband med partikel-kompo- 
sitionen såsom sådan, ty konjunktionen (och, eller) kan ej anses 
för länk i sammansättningen. En partikel-förbindelse af egen art 
är deremot utförs^backe (backe som bär utföre), der partikeln f5r- 
medelst ett s slutit sig till subst., på samma sätt som verbal- 
stammen i utförsgåfvor, inkör sport o. dy I. (se s. 81, 84 och l:a 
noten). 



XII BOKEN. OMSKRIFNING OCH SAMHANSKRIFNIKO. 116 



NIONDE KAP. 

Närmast sammansättning, i dess rätta förstånd, befinna sig 
omskrifningen och sammanskrifningen, hådft åsyftande att föra 
skilda ord till enhet i begreppet, utan den vanliga kompositionens 
stränga anslutning. I fornspråket stå merendels de nu i fråga 
varande orden för sig sjelfva, obundna. Detta inträffar visst också 
ej sällan i den rena kompositionen, synnerligast då partikel utgör 
första, finit eller iufinit verb andra lemmen; ett förhållande som 
jag i meddelade språkprof ofta utmärkt, företrädesvis när urkun- 
den är gammal (oftast i Upl. L.), och företeelsen ,kan i sin mån 
bidraga att gifva upplysning om förloppet vid kompositionens till- 
vägabringande. De begrepps-föreningar, med hvilka vi nu skola 
sysselsätta oss, äro dock af annat skaplynne, ofta äfven från den 
formella sidan. De enklaste omskrifningar äro en dely en hop^ 
en mängd, en myckenheiy en gång^ två (tre o. s. v.) gånger, en 
visSy en livar, hvar och en, hvar andra, kvar annan, en och annan, 
en och en, två och två, en i sänder, hvilken (hvem, hvad) som 
helst (jfr. II. 549 — 550, 597), i åtskilliga språk motsvarade af 
enskilda ord, till verkligheten eller utseendet enkla, och så jemväl 
i F. Sv. hvarin (se II. 529), tysvar, prisvar, scender (IL 587 — 8) ; 
det gamla nakat sin eller nokot sin heter nu någonsin. Samman- 
skrifning har för öfrigt icke varit här i allmännare bruk, utom 
hvad angår hvarannan och hvarandra, nu på en tid likväl ofta 
delade. Genitiva sammanställningar, snarlika sammansättnin- 
gar, och emellanåt sammanskrifna, äro de gamla alzkona, alz 
kyns, alskons, annars kyns, hvarkyns, thes kyns, thceskona, mängs- 
kona, aldra hända, nokra hända, enna hända o. dyl. (se s. 69), 
nu hopflyttade i allsköns, allehanda, enahanda, mångahanda o. s. v.; 
men ett sådant närmande eger icke rum i ett slags, af nyare da- 
tum. I forna tider skrefs en perra (eller pera), hvar perra, cengin 
perra, hvilikin perra, hvarghin perra; nu endera, hvar dera, hvil- 
kendera, ingendera, någondera, bådadera eller beggedera (jfr. II. 
533, 550). Gammal sammanskrifning är bapitiggia (se OGL., 
Södm. L.), annattvceggia med dess skiftningar (se "VGL., nu an- 
lingen, IsL annattveggid), hvartvoegia eller hvartigia (jfr. II. 533 




i 



116 XII BOKEN. OMSKBIFNING OCH SAMUANSKRIFNINO. 

med VGL. II). Att ingen verklig sammansättDing förekommer i 
något af här anförda exempel, visar sig deraf att talesättet är 
beroende af en gen. sg. eller pl. åtminstone i andra kompositioDs- 
leden, och utan denna icke är tänkbart; hvaremot i deu s. k. 
oegentliga sammansättningen ordet beror af en genit. i första le- 
den, utan afseende på den andra; i den egentliga åter hvarkeu 
uti första eller andra leden har någon särskild ställning till genit. 
Sålunda är egentlig sammansättning i allmagt och envcUdey oegentlig 
i alUmägtig (jfr. s. 75), men blott sammanskrifniug i alaköm^ 
enahanda (jfr. II. 586). Hopskrif ningen annattvceggia^ bafntiggk^ 
hvartvcpgia^ redan hos de gamle, kan väcka mera uppmärksamhet 
än hvatvitna och hvatna (jfr. II. 529 — 530), hvaraf den seuare 
beståndsdelen låg oklarare för den allmänna föreställningen, så- 
som nu dera i endera^ hända i enahanda^ hvilka sammanflyttniD- 
gar, med sina jemlikar, för närvarande i sjelfva verket uttalas 
som sannskyldiga sammansättningar, — ,en omständighet, som är 
tillräcklig att aflägsna . tankarne på en återgång till skrifningen 
med afskilda delar. 

En egen afdelning af språkfältet, der sammanskrifningen allt 
mer vill för det nu lefvande slägtet antaga natur af sammansätt- 
ning, utgöra vissa partiklar, framför allt de, i hvilka ett enkelt 
adv. är stäldt framför en prepos. Dylika eger Ny-Sv. i stor 
mängd, t. ex. deraf^ derini (d. v. s. der in i) och andra på devy 
häraf och andra på hår, hvaraf och andra på hvar (jfr. II. 512); 
framför y framom^ framtiUy framåt ; inför, ini eller intUif inpäf 
intill, invid, inunder; innanför, innantill; nedanför, nedantill; of- 
vanför, ofvanpå, of vantill, ofoanefter; utåt, utför; utanför, utan- 
till; ditåt, hitåt, efteråt o. s. v., hvilka, så vidt motsvarighet fios 
i fornspråket (hvad t. ex. icke är förhållandet med dem på hvar^ 
och ej heller med deran och der hån, i den senare delen grundade 
på de främmande partiklarne an och hån), vanligen på 1400- 
talet, och nästan utan undantag dess förinnan, stå upplösta i sina 
beståndsdelar, såsom pcer a, pcer af, pcer um, pcerfiri, pcer mcBpt 
pcer ho8, pcer til, pcer i, pcer i mot o. s. v., och sammaledes med t. ex. 
F. H. T. dar; ännu i 1734 års lag ses mycket ofta ther i, titer a, 
ther med, ther til, ther före, ther hos o. dyl. Flertalet af före- 
varande tvåstafviga partiklar, och åtskilliga andra, lemna ett ytter- 
ligare intyg om sin bristande egenskap af komposition, dymedelst 
att de tillåta uttalet af de sammanstälda orden liksom vore de 



XII BOKEN. — 0M8KRIFNING OCH SAMMAN8KRIFNING. 117 

fristående, af hvar andra oberoende, med tryckning eller största 
tonvigten på sista ordet, t. ex. in tillf fram för^ bvilket är omöj- 
ligt i en verklig sammansättning med in eller /ram, t. ex. inateff, 
ivgåy framsteg^ framstå^ der in och fram ega största eftertryck. 
Samma lag råder för hvaribland, hvarigenomy deremoU derigenom^ 
härigenom o. dyl., uppkomna af 3 sjelfständiga ords samman- 
hopande, neml. hvar i bland o. s. v., hvad som blir fullt klart 
af fornspråket, hvilket egde t. ex. bland och mot som subst. Be- 
toningen blir icke den samma, om den första partikeln är två* 
stafvig, t. ex. innanför, utanför ^ nedanför, of vanför o. dyl., hvilka 
vanligen betonas som hemmansdel, morgonstund o. dyl. komposita, 
men dock kunna utsägas åtskildt, t. ex. ofvan på, hvilket åter 
icke låter sig göra med enahanda, knappt med endera och deras 
vederlikar. Emellertid blir man ej ofta frestad att, i afseende på 
bär antydda partiklar, göra någon rubbning i den nu gällande 
sammanskrifningen, och sällan kan någonting vinnas på upplös- 
ningen, men väl kunde någon gång tvetydighet eller osäkerhet 
uppstå, om en del små-ord upplöstes, t. ex. ån nu, ån då, ån 
dock, nn mera, i meningen af ännu, ändå, ändock, numera; för 
ut skulle tagas i annan mening än förut, möjligen ock så som i 
annan än såsom, detta betonadt som sammansättning. Stundom 
kan ett långvarigt bruk ensamt lägga betydliga hinder i vägen, 
såsom vid ifrån, igenom, igen (jfr. Eng. again), emot (imot), 
emellan (för t mellan), emellanåt, emellertid; och icke bättre med 
enär, ehvar, ehvad, ehuru, emedan o. dyl., hvilkas e allenast ge- 
nom språkhistorien kan tydas (jfr. lY. 215). Liksom fastvuxna 
förekomma ock likväl, tillika, allena, allenast, ehuru blott det första 
låter uttala sig som sammansatt, såsom fallet jemväl är med 
också, alltså. Hvad åter beträffar inom, utom, bakom, anar kanske 
ej mången, att de ens utgöra sammanförda partiklar, hvad jag 
skall framdeles söka leda i bevis (se Adv.). Vid många andra 
tillfallen är förhållandet likväl icke sådant, att ett kortvarigt, 
mer eller mindre allmänt bruk bör förhindra att återgifva orden 
deras rätta ställning, och att upplösa ett band, ofta lika stri- 
dande mot uttalet som det grammatiska tillståndet. Intet skäl 
kan förebäras, att t. ex. skrifva adv. efter hand och öfoer hufvud 
lika med subst. efterhand och öfverhufvud. Allt talar för teck- 
ningen å stad, å sido, å nyo, i hjel, i går, i fall, i hop, i tu, i 
sär, i stånd, i håg, till freds, till hands, UU städes, tiU äfventgrs. 



118 XU BOKEN. — OMSKRIFNING OCH 8AMMAN8KBIFNIN6. 

till fyllest, till hända, * tiU baka, tUl hopa, till känna, till samman 
(elier aammans)^ om bord, om kring, om kull, för handen (men 
förhand, i förhand, på förhand)^ under stundom, öfver måttan^ 
öfver ända, den samme, hvar annan, hvar andra, hvart hån, tvert 
om, allt jemt, allt nog, rent af, för öfrigt, fast mer, ty vårr, åter 
igen, icke dess mindre, hvilket ger klarhet, emedan det är natar- 
ligt, okoDstladt och Svenskt. Ingen må klandras, som skrifver 
dess utom, lUom dess (jfr. intill dess, innan dess), dess förinnan, 
all den stund, åt minstone, tvifvels utan, till f orene, efter som o. 
dyl., hvilket i våra dagar ej så sällan inträffar. Mera betänk- 
lighet torde mången finna vid fast ån, om sider, väl an, öfver 
allt, öfver ens, ehuru de alltid utsägas som osammansatta. 

Hela detta ämne är ömtåligt att vidröra, och får behandlas 
med varsamhet, om man ej genom återgången till ett äldre och 
enklare förfaringssätt skall vålla ett famlande, som icke vore 
bättre än det nu rådande missbruket. Man kan icke här mer än 
på andra punkter åvägabringa fullständighet och likformlighet en- 
ligt stränga vetenskapliga grunder, emedan ett lefvande språk 
måste tagas som det är, och väl kan befrias från vissa olater 
och mera framstående lyten, men icke göras i sin helhet oafhäo- 
gigt af traditionen och ett längre bruk, under fortväxten af en 
redan fullmogen litteratur. För att ej gå miste om allt, får man 
vara måttlig i sina fordringar, och framför allt icke handla efter 
en stel och obeveklig utsöknin^sbalk. I alla händelser bör än- 
dringen stå i lämpligt förhållande till vinsten af den samma. För 
egen del har jag ansett vigtigast, att få erkänd sjeifva grundsatsen 
om e'n verklig och väsentlig skilnad mellan sammansättning och 
sammanskrifning; och sedan att utmärka den i enskilda fall all- 
deles icke lätt uppdragna gränsen dem emellan. När i det före- 
gående detta ämne varit på tal, endast i sammanhang med andra 
spörsmål (jfr. I. xi, II. 348—9, IV. 215—19, 472—3), hafva 
också svårigheterna vid en förändring varit något antydda; och 
vid den praktiska tillämpningen af henne har jag på försök gjort 
en och annan upplösning, för att småningom vänja ögat dervid, 
eller i värsta fall blott inhemta författar-verldens utlåtande, men 



* Här är visserligen samma gen. pl. Tianda som i enahanda och dess 
jemlikar; men i till hända är till fristående prepos., under det ena 
utgör gammal gen. pl. (rätteligen enna) af räkne-ordet en. Betoningen 
är också i de båda fallen helt olika. 



XII BOKEN. — OMSK&IFNING OCH SAMMANSKRIFNINe. 119 

utaD att i en så pass godtycklig sak frän början genomföra en 
följdsträng iakttagelse, hvilken bör vara den fria öfvertygelsens, 
det bättre vetandets verk, men icke uppträda med magtspråk. 
Tills vidare blir bandets lösning mera rättighet än skyldighet; 
men mina anspråkslösa försök hafva icke varit ntan efterföljd 
hos den del af skriftställarnes klass, som lägger vigt på ett vår- 
dadt och Svenskt skrifsätt. Ölägenheterna vid sammanskrifnin- 
gen, äfvensom vid en upplösning af denna, äro emellertid icke i 
alla lägen lika betydande. Ett stort antal namn på ställen, så- 
som Göteborg^ GuBtafsberg, ÖrebrOy Öresund, RosendaU Ijaholm, 
Strömsholm^ Ulricehamn o. dyl. (se vidare IL 348 — 9), blifva alle- 
städes uttalade i strid mot skrifningen, med tryckning på sista 
stafvelsen, alltså i enlighet med det grammatiska tillståndet; men 
huru skulle man få någon att teckna Göte borg. Öre sund^ La 
holmf* J)å motsägelsen i skrifning och uttal grundar sig på en 
allmän tyst öfverenskommelse och långvarigt bruk, uppstår icke 
heiier någon våda. Hvad appellativen vidkommer företer sig på 
eget sätt med åtskilliga ordgrupper, så snart de sättas framför 
ett verb eller nomen, hvarigenom det hela gerna vill, om än mer 
eller mindre, öfvergå till en ordentlig sammansättning. För att 
vara en fullständig sådan, kräfves stundom blott den begynnande 
propositionens medgörlighet att underkasta sig lagarne för beto- 
ningen vid komposition. Uti ihågkomma, åsidosåtiay iståndaåttay 
öfverändakasta^ omintetgöra^ tillintetgöra, tillkämiagifva, tillväga^ 
bringa, tillrättavisaf tillvarataga, tillhandakomma, tillhandagå, till- 
baka/öra, tillfångatagen, tilländalupen, tillbakakomst o. dyl., vilja 
prep. å, i, om, ö/oer, till, icke låta kufva sig under sammansätt- 
ningens prosodiska fordringar, och utgöra endast obetonade för- 
slag, utan inverkan på det återstående af gruppen, h vilket en- 
samt uppfyller anspråken på ett komponeradt alster. I andra 
förhållanden låter prep. foga sig efter omständigheterna, och kan 
stundom framkalla en viss frihet i tonvigtens angifvande, såsom 
vid iakttaga, åstadkomma, tillfredsställa, förutsätta, förbise; eller 
ock föranleda den för komponerade ord vanliga accentueringep, 
t. ex. i försigkommen, afsighommen (ännu i 1734 års lag H. B. 
16: \ af 9ig kommen, hvarmed man jemföre 17: 14 af sig kommit)^ 
oftast liktydiga med kommen sig för, kommen af sig. Någon 

* I afledda former skulle sönderdelningen af sig sjelf upphöra; Oöte 
borgare toge sig icke bättre ut än Mac Adam isera. 



120 XII BOKEN. — OMSKBIFNIN^ OCH SAMMANSKEIFNINti. 

gång uppstår en verklig komposition geDom prepositionens bort- 
fallande, «åsom uti hågkomsU g&rdag, kulUlagen: Möjligen kan 
man jemväl som en art kompobita betrakta aUtingy ingenting^ når 
gontingy hvilka i hänseende till sin gramraatiska byggnad äro af 
mängden lika oförstådda som endera^ mångalianda o. dyl. Under 
alla viikor kan man från sammanskrifningar af detta slag ej röna 
motstånd vid upplösningen af de till verbet fogade adverbiala 
talesätten, när dessa följa efter verbet, och är således oförhindrad 
i skrifningen söMa å sidoy komma i håg^ gifva till kånna^ lapa iäL ' 
ända o. s. v., under de förbehåll och inskränkningar, som eljest 
finnas ändamålsenliga att iakttaga. Man börjar emellanåt skrifva 
för Jiand varande, i fråga varande, men närvarande, fartvarande, 
som förr. Sällan deremot ses, såsom i lagboken A. B. 18 rubr. 
til godo niuta; än mindre, såsom i A. B. 23: 1 redo giöra (jfr. 
rubn giöra redo). — £n egen liten flock bildas af några subst., 
tillkomna genom imperativens sammanförande med andra ord, 
t. ex. de s. 84 omtalade krypin, passupp, svängom, hvilka lämp- 
ligare tecknas kryp-in, pass-upp, sväng-om; och så likaledes en 
sitt-opp, en rör-om, ett skym-undan, och hÖger-om, venster-om^ 
substantift tagna. Mera sammangjutet förefaller det ofta synliga 
tidsfördrif, men icke förgätmigej (i Linds Ordbok af år 1749 
förgät mig icke), ännu stundom tecknadt/dr^a< n^ig ej. De kunna 
alla, liksom dansen kerausen, ledas- till baka till någon Tysk 
språkart, antingen som öfversättniug eller efterbildning, såsom 
lätt erfares vid jemförelsen med Platt, rör^-um, H. T. kehr-au», 
zeitvertreib, * vergissmeinnicht (ordagrant återgifvet i folkspråkets 
förgässmenikt); och samma sak med partiklarne va/an och deran 
(bättre skrifna^ väl an, der an), bokstafligt öfverförda från T. 
wohlan och däran, h varemot far väl står närmare Eng, farewelL 
Större sjelfständighet ligger i kan hända och dermed jemförliga, 
möjligen också i kanske (om dem se s. 84). Ytterligheter i denna 
väg äro de äfventyrliga skapelserna gåpåare, förståsigpåare (se 
II. 315), hvilka ock, så uttrycksfulla de äro, fortfarande befinnas 
nundre antagliga inför den bildade Svenskens stränga formsinne 
(jfr. III. VIII). 

Här omhandlade sammanställningar, med undantag af några 
genitiva (jfr. här förut s. 115), tillhöra nästan uteslutande nya 

* Äfven T. zeitkUTZung har man sökt återgifva med tidhkörting i Siael. tr. 
421. 01. Petri Krön. har s. 17 tijdhfördrijff. 



XII BOKBN. — OMSKRIFNINO OCH SAMMANSKRIPNING. 121 

språket. För ögonblicket kan jag icke erinra mig något annat 
egentligen hit bänförligt före 15:de århundradet, och jemväl då 
allenast strödda tecken, t. ex. ett sällsynt innantil eller utantiL 
H. Birg. Up. IL 74 vmkul kasta, 68 vmkul slaghin^ men III. 415 
j hugh koma (jfr. Horoil. 50: 1, hos WiSÉN s. 110 t hug koma). 
£ och för sig har hopdragningen en naturlig orsak, och kan inom 
ett visst omfång anses berättigad, nemligen der ett större behof 
visar sig, eller en större fördel vinnes, och detta under en lång 
tidsföljd gifvit sig till känna, således icke är blott en af dessa 
utifrån antagna sedvänjor, som komma och gå litet emellan. Till 
och med inom det Romaniska faltet tror man sig någon gång 
upptäcka en sammanskrifning, t. ex. i Fr. auparavant, dorén- 
avanty néanmoinSy och fråga kan vara, om ej någonting likartadt 
döljer sig i Lat. priusquam o. dyl. Men i kinkigare fall har Fr. 
ett bindningstecken, hvilket är mycket upplysande, t. ex. tSte-å^ 
teUj rendez^vous, peut-étre, tire-bottey savoir-faire. Engelskan har 
becausey again, perhaps och andra, men då gruppen är större, för- 
siggår vanligen en fördelning, t. ex. a go-a-head country (efter 
orden: ett gå i spetsen -land), en art komposition. Tyskarne 
hafva under senare århundraden varit lika djerfva i sammanskrif- 
ning som sammansättning, och nära i deras fotspår hafva Dan- 
skarne gått, hvarigenom den utländska seden kommit att å två 
sidor påtränga oss, tidtals återsänd, men snart återkommen, och 
nu underhållen af påskyndade öfversättningar i och utom tidnings- 
verlden, då man har allt för brådt om för att lämpa tolkningen 
efter modersmålets lynne. Emellertid kan för det främmande 
sättet visserligen åberopas bättre skäl än endast beqvämlighet, 
och man finner i ett Danskt arbete, '*Retskrivnings~Spörgsmaalet" 
af Prof. K. RovsiNG (Köpenh. 1871), uti en lika väl affattad som 
hofsam framställning meddeladt hvad som låter säga sig till för- 
mån för den nuvarande Danska sam manskrif ningen (med några 
inskränkningar), särskildt med afseende på svårigheten att upp- 
visa gränsen mellan sammansatta och blott sammanstälda ord, 
äfvensom på vissa egenheter i Danska ordbildningen och ordböj- 
ningen, t. ex. tilfredae Mennesker og utilfredae; för öfrigt på tjen- 
ligheten af att genom sammanskrifningen uttrycka den modifika- 
tion i betydelsen, som vissa ord erhållit till följd af ställningen 
vid hvar andra (se anf: skrift s. 73—9). 1 hvad måtto svårig- 
heterna kunna för oss öfvervinnas torde läsaren kunna, af det 



122 Xn BOl^N. — FAKTIKIiAENE I ALLMÄNHET. 

föregående bedöma; meo villigt må erkännas, att de äro i vissa 
delar mindre hos oss, som t. ex. aldrig tillåtit sådana friheter 
som tilfredse eller utilfredse eller ufomödne o. dyl.; vi kanna 
mycket väl na, som i äldre tider, skrifva till freda, Jdob ändå 
tälfredsstdldaf oiillfrkdsétålda, hvilka senare förekomma både våra 
öron och Ögon som sammansatta, hvad åter aldrig kan bli häo* 
delsen med tUl freda, af jambisk mätning, oförenlig med en sam- 
mansättning af rent Svenska beståndsdelar. I Danskan, med 
hennes rörliga och mera obestämda rytmik, framträder förhållan- 
det icke så bjert och så tungt som i Svenskan. Om det ock ej 
låter sig göra, att för vårt modersmål åstadkomma i förevarande 
punkt ett fast system, strängt uppdragna rålinier, kan ändock ett 
och annat göras med fördel och utan olägenhet. Föresätter man 
sig deremot att förmedelst sammanskrifning antyda begrepps- 
enheten i alla omskrifna partiklar, så råkar man i en gränslös 
oreda. Vi nämna t. ex. aå att, på det att, i det att, under det 
att, i ett för allt, i det hela, för eller före detta (jfr. T. ehedem, 
Fr. ci^devant)^ med ett ord, allt efter aom, i och för aig, hår om 
dagen, nu för tiden, med mindre, till rygga, i kraft af, i för- 
mågo af, i af seende på, i anseende till, i betraktande af, i an- 
ledning af, i allt fall, i så fall, i alla fall, i alla händelser, det 
vill såga (d. v. s.), så att såga, för att icke såga, utan att tala 
om, att förtiga, och dylika talesätt, med verkan af adverb, kon- 
junktion eller preposition, men skrifna i ett ord säkert skulle 
blifva mer än anstötliga. Naturligtvis kan man vänja sig vid 
mycket, och vi ha ingen rätt att inblanda oss i våra grannars 
tycken och älskade sedvanor, men kanna önska att dessa icke 
må allt för mycket inverka på våra egna, helst när de icke äro 
mera att anbefalla. 



TIONDE KAP. 

* 

Härunder innefattas hufvadsakligen adverb, konjonktioneir, 
prepositioner och interjektioner. Af en och annan har adv. fått 
sig en egen plats anvisad, hvartill det endast därigenom skalle 



XII BOKlSN. — PARTIKLABNE I ALLMÄNHET. 123 

anses berättigadt, att det i vissa fall delar med adj. förmågan af 
gradfbrhöjning, men dock på ett inskränkt ffi.lt. Utanför detta 
närmar det sig prepos. och konj., icke blott i egenskapen af oböj- 
lighet, utan i hela sitt äldsta skick. Just de äldsta och ursprung- 
liga ad v., liksom de äldsta prepos. och konj., höra till hvad man 
kallar "ur-partiklar", och låta oftast, mer eller mindre tydligt, 
återfbra sig till en pronominal-rot. Stundom kan samma ord vara 
adv. och konj., t. ex. pa; eller adv. och prep., t. ex. innan^ un- 
dan; eller adv., konj. och prep., t. ex. utan. Ej sällan inträffar, 
att bemärkelsen hos en partikel föranleder osäkerhet om dess 
rätta beskaffenhet, sa att den ena ordboken angifver för samma 
ord adv., den andra konj.*; till och med adv. eller in terj.', såsom 
Isl. jd och nei; och på lika sätt kunna tankarne vara delade i 
afseende på den grammatiska naturen hos en i sammansättning 
ingående prepos., vare sig i det prefigerade tillståndet eller det 
upplösta (jfr. här förut s. 108). Dylika enskilda beröringar mellan 
partiklarnes särskilda afdelningar, särdeles mellan adv., konj. och 
prep., röja sig blott mera undantagsvis i en gemensam aflednings- 
form, såsom -an. 

' Utom de nyss anmälda 4 arterna af partiklar, deruti inbe- 
gripna de under adv. upptagna relatif-partiklarne, äfven dessa 
med sjelfständigt lif, gifvas några utan annan nu veterlig verk- 
samhet än som prefix. Sådana, i strängare mening, äro de under 
redogörelsen för sammansättning anförda inhemska and^ tovy u 
(eller o), öp; de ur Tyskan hemtade be^ enty er^ ge^ hår (i hår- 
leda o. likartade), unt (och und). Såsom sjelfständiga partiklar 
ses hos oss icke heller mia, of^ na^ sam, van (om detta se här 
förat s. 67); men de främmande an, bi, hån kunna i vissa lägen 
stå för sig sjefva. Dunkelt förefaller, i och för sig, det prefige- 
rade sve, 8ce (jfr. II. 333 i noten), hvilket likväl klarnar vid sidan 
af Isl. evi = svei (se derom Fritzneb, äfven Cleasby och ViG- 
FUSSON 8. XXVII och xxviii). Angående se i seliker, si i siliker 
(annars sliker), sva i svadana, är förut talad t (II. 531—3); äf- 
venledes om begynnande s och sk framför annan konsonant (IV. 
440). Uti e (cb) hvar (hvilken som helst), e hvar (hvar som 



* S& äfven med mån, månne (förut mon, monne), begagnade som ett 
slaffs frägpartikel, men i sjelfva verket ingen ting annat &n gamla 
verbal-böjningar (se I. 273). Det må vara osagdt, om tanken pä Lat. 
an, anne, annon, nonne, kunnat inverka pä uppfattningen som fräg- 
ord, — ett bruk, som säkett förskrifver sig frän de bildade stånden. 



124 XII BOKEN. ADYERB. 

helst), e hvcU, e mcBpan, e huru o. dyl., kan e eller cb icke egent- 
ligen uppfattas som prefix, efter som det i rätta fomspråket alltid 
är fristående (jfr. II. 504 och 527 med gloss. till V6L. och 
Upl. L.), och dess utom ofta begagnas enstaka, såsom sjelfständig 
partikel. Vid förklaringen af första beståndsdelen i neqvar, nakvar 
eller dyl. förekom hypothesen om ett prefix nek eller nak (jfr. II. 
513—514, 526—7, se vidare Tillägg). 

Motsatser till prefix äro sufjia!, hvilken beteckning icke här 
användes i samma vidsträckta betydelse som bos en del atländske 
språklärde, icke såsom inbegripande afledningar och böjnings-än- 
delser, slut-artikel: i subst., reflexif-tecken i verbet. I den för 
tillfället begagnade inskränktare meningen af sufBx är såsom så^ 
dant företrädesvis att fatta det nekande gi eller ki, vidrördt under 
framställningen af pron. (se II. 525 — 6, 528). Hypothetiskt har 
jag stält in i cengin^ hvarin^ hvarghin^ hverghin, un i hvariun, 
hveriuny i närmare sammanhang med Mös. Göt. hun och uh (se 
II. 527 — 9, IV. 445), samt för si i pessiy runornas pansi, paimsi 
o. dyl. sökt grunden i en pronominal demonstratif-stam (se U. 
498 — 9, 532, jfr. Interj.). Adjektif- eller adverbial-bildningen -se 
har blifvit något belyst (II. 426—7). Ett adverbialt -na, lik- 
artadt med det IsL, märkes föga till i fornskrift (se under Ad v.). 
Motsvarighet till det negativa -at, -a uti Isl. * kan i våra bygder 
ej upptäckas, utom Karlevi-stenens munat (Lilj. 1323). Hvad i 
öfrigt må vara uppfattligt som suffix ses under Adverbets afdel- 
ning 2. 



ELFTE KAP. 

Mer än någon annan språkdel är adv. svårt att bringa under 
en allmän och fullt omfattande klass-laggning. Det är utom- 
ordentligt vidt kringgripande, kan skådas från många synpunkter, 
indelas efter olika grunder. I afseende på innehållet och bemär- 



* De olika meningarna om ursprunget äro sammanhållna hos Th. Mö- 
Bius, i hans afhandling "tiber die altnordische Sprache", Halle 1872, 

S. 04» 



XII BOKEN. — ADVERB. 125 

kelsen kan det hänföras till rum, tid, sätt, beskaffenhet, grad, tal, 
orsak och andra mera obestämda förhållanden. Det kan vara 
interrogatifb, demonstratift, relatift, eller intetdera. Härkomsten 
kan sökas i nomen, och det oftast; men ej sällan, och just för 
de vigtigaste fall, i pronomen, någon gång i räkne-ord, eller i en 
verbal-böjning; emellanåt blir ett slags förening, om än mera 
skenbar än verkliga ingången med annan partikel. På några fält 
håller sig adv. inom vissa framstående slutformer, men på andra 
icke, och redan i äldsta tider var friheten i dessa delar så stor, 
att i Sanskrit gåfvos flere adverb, hvilka enligt BoPP icke ansluta 
sig till någon bestämd bildningsprincip (se Yergl. Gram. III. 481). 
Från utsidan skådadt sammanfaller adv. då och då med prepos. 
eller konjunktion, och är till bemärkelsen icke alltid lätt att skilja 
från dessa. Det ingriper följaktligen på många områden. Tjen- 
ligast synes då, att vid den nu följande anordningen utgå från 
den grammatiskt formella ståndpunkten, helst andra hänseenden 
åeh äro på lika sätt att bedöma i många andra språk, dels i sin 
mån komma med under beräkning vid den här valda uppdelnin- 
gen, och derförutan vinna sin närmare och fullständigare belys- 
ning i syntaxen och ordboken. 

Till sitt yttre skaplynne framträder adv. under någon af 
dessa kategorier: 1) enkelt, med naken stam, utan att omedelbart 
häntyda på någotdera af de under 2 och 3 upptagna moment. 
2) med särskilda slutformer. 3) bildadt medelst kasus af nomen, 
någon gång pronomen eller räkue-ord, med eller utan prepos. 
4) sammansatt, hopstäldt eller omskrifvet. Vid dessa stödje- 
punkter uppehålla vi oss under den här lemnade redovisning, 
utan anspråk att hafva träffat tillräckligt noggranna gränsbestäm- 
ningar, för att befria läsaren från mödan af det ena momentets 
jemförande med det andra. 

l:o enkla stammar, af verklig eller skenbar ursprunglighet: 

in (jfr. IV. 349, 379, 425), ut, * up eller op (se IV. 71, 349), 
hvar (ubi), pcer (par)^ hcery nor, fram, nip, alla lokal-adv., 
hvilket ej kan rätteligen sägas om of (se här förut s. 99), se- 



* Detta ut är alltid adv., liksom det Mös. Göt., hvilket, i anseende till 
betydelsen och bristande ^'lautveréchiebang"; blifvit af Gbimh befunnet 
utan slägtskap med Sanskr. ut, sursum (se Wört. I. 818), hvaremot 
BoFP anser en skyldskap dem emellan möjlig (se Yergl. Gram. III. 
498-9). 



126 Xa BOKEN. — ADVXRB. 

dan det förlorat den egentliga eller koncreta bemärkelsen. I 
hvar (interrog. och relät.), pcer (demonstr. och relatift, jfr. II. 
510 — 512, 539), hcBTy utgör r afledning till pronominal-rötter. 
Deremot är komparatift r i ncBr (jfr. na-, Isl. n(i-), hvilket för 
den temporala betydelsen (quando)* är i vissa handskrifter ut- 
bytt mot navy liksom nn i vissa landskapsmål mot når (Dan. 
och Norska naar, jfr. IV. 29—30); och samma slags r träffas 
i mer. Det i vårt gamla fyr och yför icke synliga rr, af hvilka 
det senare ur komparativen, har återkommit i det nya förr 
(jfr. Isl. /yrr), lika uttaladt och skrifvet; och sammaledes med 
det gamla vcer (värre) i förhållande till det nya ti/ vårr; i båda 
fallen beror det enkla r af den forna seden att förenkla kon- 
sonanten i slutet af ord (se IV. 348). 

e eller (e (Isl. «, ey, cp, jfr. s. 124), csn (än, ännu, ytterligare**), 
nUf iu (to), pa (tunc), sva («o), opt (jfr. 2 mom. opto), miok 
noghf gen, vcel; relatif-partiklar is ir iar cer (se II. 481 — 2, 
510, IV. 121). Bland konj. återfinnes det allmänna relativet 
mm (som)^ likaså de blott undantagsvis i relatif mening an- 
vända cerif ok, dess utom po och likartade; bland interj. träffas 
ia, ne eller nei. De IV. 138 anförda eigh /si och dermed vex- 
lande negatif äro endast förkortningar af eighi; sammandrag- 
ningar äro hit och pit, om hvilka senast nämndes s. 94. Uti 
3 mom. förekomma hvi och py. Rörande qvar som ad v. är 
handlad t IL 413; min (mindre) upptages i nästa mom. under 
komparatift -r. Om en (vid pass) se II. 547 och Cleasby s. 
122. Från Tyskland sent inkomna äro fort, blott; antagligen 
öfver Danmark nyss (jfr. Dan. nys med nim, nuiz hos GråFF 
II. 1113), i trots af Gottl. L:s nussi (se 2 mom.). 



* Antagandet att Isl. ncsr, såsom frågande, uppkommit genom boréfal- 
lande af hve eller hvat (se Gbimm Gram. III. 182) förliker sig ej med 
tydningen af hvenar hos Cleasby och Vigpusson. 

"* Detta cen är ock i an fa (ännu då), cen siban, och i det nyare ännu, 
d. v. s. än nu^; framför komparat. cen si per (än mindre), en handar 
mair (Gottl. L., än en hand till, mer). I nuvarande språket må hit 
räknas det motstälda än -än (t. ex. än hii, än dit; än såy än så; ån 
en, än en ann an) \ och om än (t ex. om än så stor), hvilken än, hvad 
än, huru än; men kanske icke än om. Jfr. Konjunktion. 



t Exempel derpå ur Gust. I:s Bih. äro Joh 1: 16 mädhan han än nu tar 
ladhe, 1 Sam. 3: 7 Herrans ord war honom icke än nu oppenharat, 1 
Mos. 37: 9 och han hadhe än nu en annan dröm, Es. 21: 16 än nu innan 
itt åar. Hes. 47: 4 än nu en gång. 



XII BOKEN. — ADVERB. 127 

2:o enkla bildningar med särskilda slutformer: 

-a uti Isl. ad v. uppfattas af Grimm som ack. sg. neutr. af svagt 
adj. (Gram. III. 103, jfr. 119). Ord af detta slag fora vi under. 
3 och 4 mom., men här antecknas några adv., dem intet adj. 
är att ställa vid sidan, nemligen opta (Södm. L., Yestm. L. I, 
men opt i Upl. L. och Vestm. L. II, oft i VGL. IV, liksom i 
Isl. opt eller oft, för öfrigt nft i en gammal runa hos Lilj. 944, 
men Mös. Göt. ufta)^'hema (Gottl. L. haima), I allmänhet 
senare än cellar cellcer (eljest) framträder cella, der troligen ett 
slutande r är utplånadt. Längre fram förekommer -a i den 
adverbiala komparativen. Det nya borta står för gammalt bortu, 
borto (dial. borte), likasom stupa (och frav}^ hvfvud stupa) för 
stupo. 

"i: inni (inne), uti (ute), uppi (uppe), Jiari eller Jicerri, nipri 
(nere), Icengi, rummi (dial. rwmrUy romme, ute, jfr. Graff II. 
508 rumo), frammi (framme), nusai (jfr. 1 mom. nt/ss), I af- 
seende på Isl. Jiarri (sammanhållet med inni, titi) anmärker 
Grimm, att det, oberördt af omljud, synes ega oorganiskt -i 
för -a, h vilket bestyrkes af motsvarande M. G. fairra, inna, 
uta; hvaremot lengi har omljud (Gram. TIL 121). BOPP yttrar, 
att om man jemförer M. G. iU med uta (ute) och étana (utan- 
före), så visar sig en art deklination af en stam Uta, hvaraf 
ut vore nonjin. och ackus. neutr. (såsom vaurd)i^^ uta dat. (så- 
som vaurda), étana den manlige ackus. efter pronominal-dekli- 
nation (såsom tha-^na, hi-na, se Vergl. Gram. III. 498); hvar- 
till motsvarigheter i F. Sv. vore ut och orp, uti och orpi, utan 
och pan (pcen), hin. Fördubblingen af den mellan vokalerna 
liggande konsonanten är enahanda för inni (jfr. IV. 349, 379, 
425 i noten), som för frammi, rummi (saknadt i Isl.), uppi. 
Det behöfver knappt sägas, att de nuvarande ini, derini, uti, 
häruti, uppi, frami, sammanflyttade in i, der in i o. s. v. (jfr. 
här förut s. 116), äro någon ting helt annat än ofvanstående 
adv., och för öfrigt skilja sig tydligen från dessa (nu med -e) 
genom det slutande i (Isl. i), för att ej tala om den ofta skilj- 
aktiga tonvigteo. 

-u och -um, såsom endast kasual-ändelser, upptagas under mom. 
3 och 4. 



128 JUI BOKEN. — ADYBBB. 

-an i hvapan, hcBpan, pcBpcm,* undan, heman (Gottl. Hist. hcd- 
man)y norpan, sunnan, östan, vosatan, Icengdan (på afstånd, 
Qerran ifrån, se t. ex. Sisel. tr. s. 419, Bonav. s. 88—9), alla 
tydligen utmärkande rörelse från ett ställe, hvilken betydelse 
jemväl var den äldsta i ovan (se VGL.), nipan (se OGL., Upl. 
L.), jicBrran (jfr. Södm. L. B. B. 17 pr. »wa JicBrrcen skioBlum, 
så långt ifrån gränsen), f ramman och aptafi (se Södm. L.); 
likaledes i innan och utan (se Upl. L., Södm. L.), ehuru dessa 
röjde en mera omfattande beteckning af förhållanden, och i 
F. Sv. oftare än i Isl. antogo hel eller half prepositional be- 
märkelse; vidare kan sipan antyda en beräkning från viss punkt 
i tiden. Flertalet af dessa har med nästan ingen förändring 
bibehållit sig i riksspråket, åtskilliga med stark utpregling af 
begreppet '*från"; andra med en svagare, med ett obestämdare 
eller annat innehåll, såsom innan, utan, o/van, nedan, fjerran, 
hvilka derföre, när den rätta meningen skall noggrannare ut- 
tryckas, ofta få sig en proposition till ledsagare, t. ex. innantill^ 
utantill, innanför, utanför, ofvan på, ofvanefter, fjerran ifrån 
o. s. v., hvad ej alltid iakttages hos allmogen, som kan säga 
låsa innan (innantill) o. dyl.; allmänt heter det både innan och 
utan, tagna som rum-adverb. Begreppet **från** är ej det be- 
stämmande i F. Sv. apan (se Lilj. 864, Isl. ef5an), mcepan 
(Gottl. L. mipan **),^ e mcepan, sdnian, siceldan eller sicellan, 
animan (nyss, i samma mening förut snima, snirnst, snimstu). 



* Det erinrades IV. 328 om antagandet af en fonetisk utveckling i Isl. 
héh-an och paU-an, från her och par. Någonting sådant har redan 
förefallit Ihbe, som uttryckligen säger att hwadan står för hwaran, 
af hwar, ubi (Gloss. I. 938). Litet föråldrade äro nu a) hvadan, uti 
skrift icke utan arkaistiskt eller skämtsamt brukadt i egentlig me- 
ning: hvarifrån, men väl i härledd: hvarföre (till fö^d hvaraf), dock 
ej ofta i mera otvunget föredrag, b) hädan, mest i hädanefter, annars 
vid ett par hvardagligt föga gångbara sammansättningar; såsom en- 
kelt i tal^råket gemenligen uttryckt med det sammandragna hän, 
detta likväl ej att förvexla med det till ]|jud och utseende, men inga- 
lunda till härkomst identiska hän i derhän, hvarthän, hänföra o. dyl. 
(jfr. s. 110). c) dädan, endast i fornartad stil någon gång användt 
(i dagligt tal deremot återgifvet med dän), af hvilket ringa bruk torde 
kunna förklaras, att detta ord fått stam-vokalen annorlunda tecknad 
än i der, den, det, denne, detta, desse. 
** Gbikk ställer Isl. meUn vid M. G. mippanei (Gram. III. 168, 216). 
F. Sv. mcepan och e mcepan göra vanligen tjenst som konj.; dock 
träffas adv. i Hels. L. V. B. 8: 1 fceller man dyur mcepcen (under ti- 
den), Smal. L. 9: 2 oc barn döö mcethan ukristit, i var. af Stads L. 
födhe hona mcedhan; Gottl. L. 13: 2 har mipan i samma mening (in- 
terea). 



Xn BOKEN. — ADVERB. 129 

naUcan (nästaD, Isl. näliffo), maxan (nästan, liksom det före- 
gående på 1400-talet, gammal Dan. mo^eny jfr. hos Fritzner 
mjök sva). Vidkommande ändeisen -an är den väl, lika med 
den i utan (jfr. s. 127), att betrakta som ack. sg. m., den samma 
«om verkligen förefinnes regelbunden i adj. och till en del i 
part. preter. (se II. 607), och undantagsvis i ett par otvifvél- 
aktigt af adj. bildade adv., ncBstan (se Bonav. s. 141, Med. 
Bib. I. 295, God. Bildst. s. 380) och genstan eller ginstan. Stel- 
nad till en allmännare adverbial-form kunde den, så som vi 
sett, följa till och med på en partikel-stam, och i kengdan är 
ett -an fogadt till ett fem. subst. Umgdy fastän en ack. sg. -an 
lika litet hos fem. och mask. subst. (utom det svaga artikule- 
rade mask., hvilket ej kan tagas i beräkning) står att uppdaga 
i historiska tider, ens i Mös. Göt., der likväl Grimm, såsom 
IL 8 omförmältes, antagit ett förhistoriskt -an i mask. På 
samma obesvärade sätt som med Icengdan synes man hafva 
skapat det Ny-Sv. förbehållna redan (jfr. IV. 409, 427), aUa 
redan (Dan. aUerede)^ hvarmed mån har att jemföra de II. 422 
antecknade repa^ repu, och Bonav. s. 169 alla redhoy Siael. tr. 
s. 235 alredhoy men 338 liksom i Gust. I:s Bib. allaredho. Ur 
landskapsmålen kunde nämnas de af analogi uppkomna hiUan 
(hit), kUanföre o. dyl. Se vidare mom. 3 ack. sg. 
-ar är vanlig komparatif-ändelse för adv. i gamla tider, såsom 
sipary vipar, optar, pUdar, jmrrar^ fram^navy nästar {nerar)\ 
dock ses tidigt äfven mpari, optari^ pUdari, dyrariy och i det 
nyare språket är -are gemensamt för adv. och adj. I äldre 
VGL. Md. 15: 3 är nipar posit. (jfr. Sv. Spr. L. H. 446), 
kanske blott en grafisk egenhet för nipcer eller niper. Här 
förutan finner man paghar (då, genast, när), i några gamla 
handskrifter (men icke de äldsta) pceghar eller peghar, på ett 
ställe i Gottl. L. pear (Isl, pegar); cellar cellcer ollar csUer cBUa, 
dels som adv. (eljest), dels som konj. (eller, se IV. 315); slut- 
ligen ett blott på ett par ställen af anteckningarna till VGL. 
(nemligen IV. 19: 2 och 3) synligt ellighcer (för öfrigt), i sam- 
manhang 'hvarmed jag Sv. Spr. L. IL 523 anfört ur den syn- 
nerligen gamla Isl. Homil. ellegar, elligar (hos WisÉN s. 104, 
167, eljest), äfven ett icke så sällsynt F. Sv. cellighis (eljest), 
jemväl skrifvet csllighesy celleghia^ sedan oMighenay cellegMngs 
(se var. till Stads L.); derjemte cbIUsx också cbUcbs, dial. ållaSf 

Sv. Spr. Lagar. 9 



130 XII BOKEN. — ADVERB. 

samt det allmänna språkets eljest; och dem alla har jag hän- 
visat till samma stam som Lat. alias, F. H. T. aUes, ellea, A. 
Sax. elles, Eng. ehe; ar dial. har vidare Rietz s. 117 elliga, 
eUestf Aasen Norska elles, ellest Grimm uppfattar som pro- 
nominal genit. A. Sax. elles, Eng. else, F. H. .T. allés, F. Sv. 
äljes, Ny-Sv. eljest^ Dan. ellers, och anser med dem närskylda, 
men icke genitiva F. H. T. elihor, elichor, A. Sax. ellicor, elcor, 
F. Ned. Sax. elkur, Tsl. elligar (Gram. III. 187 — 8). Hos 
Cleasby och ViGPUSSON angifves Isl. ella som apokoperadt af 
ellar, och för dem en .nrsprnnglig form i elligar, d. v. s. ell- 
vegar ("otherways"), hvilken förklaring märkligt nog stämmer 
med det af mig vid. samma tillfälle (IL 523) uppvisade Dal. 
åller väg (annanstädes), men tor hända icke på samma gång 
sprider ljus öfver de forna Tyska formerna (jfr. Graff L 236 
— 7). Under omfattande af denna tydning för elligar återstode 
frågan, om vårt gamla cBllighis eller celleghis vak upplösas som 
én genit. bildning på -w, ett all-veghis (jfr. Isl. framvegis, tvi- 
vegis), eller härleder sig från cellis, i sitt innandöme utbildadt 
med ghi utan nekande kraft (jfr. II. 527); alltså hvilketdera 
är det äldsta, wllighis eller cellis. En alternatif tolkning, d. v. s. 
från vceghar eller ghi, kunde möjligen lämpa sig också för pagh- 
ar, derest det befunnes äldre än peghar; likväl alltid under- 
kastad bekymret att förlika pa eller pe med en genitif böjning. 
För Isl. tvisvar, tysvar har Grimm tillbakavisat tydningen tvina 
vegar (Gram. III. 228), och en annan för samma ord har jag 
IL 587—8 anfört efter Bopp. 
-r och -er röjes som uppenbar komparatif i mer, vcerr eller ver, bceter, 
hcelder, siper (mindre), Icenger (lengr), skicember; som en mera 
fördold i några ord med positif bemärkelse, icke blott ncer (jfr. 
II. 414, 444, här förut s. 126*), men apter (sedan äter), niper, 
nordher, super {st/per), öster, vofster (se II. 450 — 1); och samma 
komparatif-suffix dar som i F. H. T. Jiidar finner Bopp i sun- 
dar (Vergl. Gram. II. 28), vårt smider eller synder (sönder). 
Ett afledt r, utan komparatif betydelse eller upprinnelse, råder 
i de under 1 mom. uppförda lokal-adv. hvar, pcer (par), hcer 
(i detta ämne jfr. Bopp III. 497). Till vårt soender (sänder), 

* Nya språket använder når i flere adverbiala talesätt, t. ex. for når, 
lika når, %å når, så når som, på långt når, på några steg når o. s. •▼. 
Om öfriga qvarstående ord, med hit hånförliga slutformer, se II. 470. 



XII BOKEN. ADVERB. 131 

hvarpå jag meddelat språkprof II. 588, har Isl. seiin. Assimi- 
lering som i senn antager jag i äldre VGL:s min och God. Bar. 
8. 50 minn (hvarom jag nämnt II. 439 och III. 127), samma 
ord som Isl. minnr eller m^r, vårt nu något föråldrade adv. 
minder (mindre); och V6L:s min cen skulle då ej stå för minna 
cen (såsom lagens ntgifvare förutsätta), utan fullkomligt mot- 
svara Isl. minnr en, mrSr en. Såsom strax ofvanför erfarits, 
ombyter celler med andra former. 

-r-Gy d. v. s. komparatift r och det vanliga adverbiala a, fram- 
står i mera (maira)^ Icengra, Iceghray höghra (jfr. II. 432). Till 
ett föregående r sluter sig ra i kompar. adv. fyrra eller /(5rra, 
vcerra^ men i minna (sedan minära) och senna (se II. 435, 439) 
är det andra n (för r) assimileradt med det första (jfr. ofvan- 
för min). 

-vin eller -ren^ i stället för -n eller -re, omfattande så väl adv. 
som adj., är behandladt II. 449. 

-s Dti apans (Gottl. L.), sedan iadhons (Med. Bib. I. 544), na 
dial. i åns eller i jåns (se IV. 124 i l:a noten), liksom i dial. 
nunnas och rätt nunnas (se snart här efter under -na) och det 
än mer i folkspråket spridda måns (annars mån^ sammandrag- 
ning af medan), synes kunna vara samma lösa relatif-suffix 
som i Isl. sas, pars, pegars, sidans, mesans (jfr. Dan. imedens, 
medens, metis*), snart utbytt mot er, t. ex. me^&an er (medan, 
medan som), hvilket er likväl icke i allmänhet sam manskri fves. 
Detta såsom enkelt ord sedan många århundraden i Isl. ut- 
gångna es är runornas is (någon gång as), slutligen öfvergående 
till ir, iar, (se II. 481 — 2, 491), Svenska lagarnes cer, ofta föl- 
jande på en partikel, t. ex. pa cer, paghar cer, sipan cer, pingat 
cer, såsom förr är anmärkt (II. 510). Från runstenarne kan 
man räkna ett hit hörande hins på Karlevi-stenen (Lilj. 1323, 
jfr. företalet till Er. Jonssons ordbok s. XLI); väl ock det 
af mig II. 491 (efter Lilj. 624) anförda sas, i fall icke min 
derom uttryckta mening godkännes. Dalska sås (såsom), jem- 
fördt med så (som), torde icke böra betraktas på samma sätt 
(jfr. IL 491 i noten, IV. 425**); icke heller är man föranlåten 



* VGL. IV. 15: 5 mceÖhcBns blir deremot med skäl antaget att föreställa 
mcdpan hans. 
** Alldeles omöjligt är väl icke, att något af de ofvan anförda också 
kan ega sitt -s frän ett apokoperadt sum eller som. 



132 XII BOKEN. — ADVERB. 

att se ett gammalt es i det Est-Sv. hi/rs (haraledes), på andra 
öar motsvaradt af håuis, kåwis (se RusswURM II. 332), hvilka 
kuona applösas med andra medel. Förhållandet med riks- 
språkets tillé är angifvet lY. 79 i 3:e noten, 434 — 5 och noten; 
i tUU nUf tills ni/ligen, tills i morgon, tills om onsdag o. dyl. 
kan tiUs ersättas af till; oberoende af tillkomsten för det här 
synliga s har det emellertid fått nästan samma art som i måns 
och likartade. För öfrigt blir -«, liksom -is, behandladt i mom. 
3 och 4, under genitiven. 
't i eljest, fyllest m. fl. upptages under 4 mom., i följd med -is. 

'la i arla o. dyl. är ej något sjelfständigt suffix, utan allenast ett 
sammatikrymt -lika, hvarom mera under 4 mom. Det folk- 
artade särdeles i Göta rike välbekanta la motsvaras på andra 
ställen af vcUa, välan (uttaladt trokaiskt), fälle (jfr. IV. 248), 
i skrift och bildadt umgänge af väl, och är sannolikt endast 
stympning af väla, hvartill motbilder finnas i de gamla Tyska 
språkens lä och wola (se Grimm Gram. III. 288—290). 

-na, förstärkande suffix uti Isl. hhrna, pama, nuna (just nu) m. fl., 
träflfas blott undantagsvis i yngre Svensk medeltidsskrift, t. ex. 
Ivan 877 hcema (i rim); men i landskapsmål ofta hena eller 
känna, derna danna dänna eller dyl. (jfr. II. 500), nunna eller 
nunnas, rätt nuna eller rätt nunnas. Det Isl. -na har af Cleasby 
och VlGFUSSON blifvit begagnadt till förklaring af det slutande 
n i pron. hann, hön (om dessa jfr. Sv. Spr. L. II. 480). Här- 
med är icke att identifiera det löst anslutna fem. -na, som ut- 
gör ett förkortadt håna eller hina, med motsvarande mask. -n, 
neutr. -t (se härom II. 533 — 7). 

-ghi, -ghin, -ki är ofta vidrördt, men nu hänvisas äfven till BOPP 
Vergl. Gram. II. 212 — 214. Häraf eighi, eghi, förkortadt eigh, 
ei o. s. v. (Sv. Spr. L. IV. 138, 433*); ekki, cekki, ikki (icke, 
II. 525); aldrigh, snart äfven det nu i talspråket vanliga aldri 
(jfr. IV. 433, 445), hvartill den fullständiga formen är att söka i 
det mera sällsynta Isl. aldrigi** eller aldregi (i Isl. Homil. 11: 1, 



* Gbimm häller för möjligt, att Isl. eiffi kunde uppstått af einffi (liksooi 
ecki af eitki, d. y. s. eintkt), eller ock af ei (alltid), jemte sufngeradt 
ffi (se Gram. III. 35). Den senare härledningen är den allmänna. Jfir. 
GiSLASON Forml. s. 66. 

** Den mellanliggande vokalen tydes olika i Gislasons Forml. s. 66 och 
i Gleasby-Yiofussons ordbok, i hvilken senare päminnes om ei af 
Ny-Isl. aldrei, äfven synligt i Kg. Styr. II. 24 och 30. 



Xn BOKBN. — ADVERB. 133 

hos WisÉN 6. 24 aldrege); hvarghi och hvarghin, hvergi och hvergin 
(se II. 528, här förut s. 124). Bland konj. förekomma hvarki 
och poyffi med biformer; om cellighar och paghar är nyss (s. 
130) taladt. Fråga kan uppstå, om allungis (alldeles) i Gonf. 
till Upl. L. och till Södm. L. må, på sätt som det utan tvifvel 
identiska Isl. öllungis eller öldungis hos Gleasbt och VlGFUS- 
SON s. 199, hänföras till allr och ett gi utan negation, eller till 
äfventyrs förklaras på samma vis som enunga, ströningium m. fl. 
(n. 517-518 och senast s. 35—6). 

-mer har icke här sin plats vid de fall då det tydligare framträ- 
der såsom förstärkning af kompar., t. ex. ytarmer, piklarmer 
o. dyl., utan hvarest man kunde tänka sig möjligheten af ett 
m föreställande någonting annat än blott en lemning af mer^ 
t, ex. i Jicerme, ncermi o. dyl. (se II. 450 — 2). De uti nyaste 
ordböcker framdragna urkundliga bevis på meirr i Isl. och F. 
Norskan, sammanskrifvet med en föregående komparatif eller 
fristående efter en sådan, äro jemförelsevis ej mycket gamla, 
och ingendera af källorna har den ålder och (oaktadt bättre 
bevarade böjningar) det forntycke som äldre VGL., der man 
råkar Jicerme. Denna omiständighet, äfven i förening med andra 
(jfr. IL 450) kan visserligen ej fullt aflägsna föreställningen 
om ett me i stället för mer, men hon visar, att en anslutning 
af detta slag är äldre i Svenskan än i Isl. och Norskan, och 
tidigt trädde i omedelbar beröring med det komparativa adj., 
till någon del jemväl med superlativen, således vid flere till- 
fällen snarare är att anse som saffix än som en vanlig sam- 
mansättnings-led. 

3:o enkla bildningar formedelst kasus, med eller utan proposition: 

a) genit. sg. -« (åtskildt från det nyss bemälta suffigerade) uti 
ah (i Y6L. II. Dr. B. 3 med bem. in allés, sammanräknadt, 
och så äfven i Add. 7: 20 och i Stads L., paen i 06L., MELL. 
och andra urkunder: alldeles*), cellia eller cellcea (jfr. här förut 
s. 129), pces (såsom til pcee, pces i mcsUumy poe» tronare och 
dyl. vid komparatif, i andra lägen mera obestämdt, hvarpå 
exempel i gioss. till VGL. och Upl. L.; nu till dess, utom dess, 

* Angående z i alz se IV. 306. För den vidsträcktare bemärkelsen af 
Isl. alls redogöres hos Fritzner och Cleasby-Vigpusson. Bopp vill 
helst fatta Mös. Göt. allis (omnino) som komparatift (se Vergl. Gram. 
n. 41). 



134 XII BOKEN. -— > ADVERB. 

de88 utom, dess förinnan^ dess emellan^ dess vårres dess mera, 
icke dess mindre o. s. v.*), ensy at ens (se III. 40), annars, 
pvGBTs (nya språket har icke blott ivers eller tvårsy utan ock 
härs och tvärs**\ längs (ar Hästläkeb. från senare hälften af 
1300-talet, jfr. Ned. Sax. längs, Dan. Jwigs, Gast. 1:8 Bib. 1 
Mos. 13: 17 endalångs, 1734 års' lag J. B. 12: 4 sidolångs, na 
Mn^tf och längs, det senare från Hög.-T.), straa (H. Birg. Up. 
lY. 42 — 3, Legend, s. 399, N. Sax. «<9*aA:«); lapigs (om våren, 
se Gottl. L.), i aptans (Siael. tr. 8. 286), i aftotis (förtiden af- 
ton, i går afton. Legend, s. 438 och 440, från förra hälften af 
1500-talet), i morghons (i dag på morgonen, Bonav, s. 217, 
Med. Bib. II. 209), tU morghons (till morgondagen, 6. Ordspr. 
533). Nyare äro dels, sams, jems, till hands (i stället för para 
til hands hat lagboken B. B. 15: 1 vara vid handen)^ til lands, 
till SJÖS, till fots, till bords, tiU reds**, till freds, till buds, till 
köps, till skänks, till tåls, täl lags, till nöjes, till viljes, till af- 
ventyrs, till sammans (eller till samman), allt sammans (eller 
allt samman, jfr. lagboken A. B. 9: 1 och R. B. 10: 21 aU- 
sammxins, men A. B. 3: 2 och H. B. 5: 2 altsamman). Vidare 
förekommer ett och annat bland sammansättningar och om- 
skrifningar i 4 mom., der ock frågan om -is blir npptagen. 
Här påkallas emellertid uppmärksamhet å hvad II. 426 — 7 och 
464 sades om betydelsen af se i varse, ense (förr i samma 
mening ens, liksom för oense förr oens) o. dyl. , med hvilka man 
har att jemföra det här fornt s. 89 apptagna anvaxe, och adv. 
städse (förat stads och städes, D. stedse, af T. stets); och i sam- 
manhang härmed kan erinras om folkspråkets fallenhet att hänga 
ett e efter vissa genitiva adverbial-bildningar, t. ex. t söndase, 
i måndase o. s. v., för i söndags o. s. v. Högre upp i hvar- 
dagslifvets kretsar, hafva i morse (Dan. i morges) och i af se 
(Dan. i aftes) inträngt; de stå för i morgons, i aftons (se IV. 
455). Något större anspråk röja talesätten i somras, i höstas, 



* Det med dess ombytande desto, äfven i Dan. , är eermanism (se där- 
om i Gbimhs Wört. deste och desto), som med föresyn frän Luther 
fick i Gust. I:s Bibel insteg som teste eller testa, sedan» efter förnyad 
Tysk inverkan, desto. I 34:e Dom. Reg. (vid 17å4 års lag) läses theste 
bättre, thesie mindre. 

'*^ I de nyare talesätten har väl hårs i hårs och tvärs eller tvers uppstått 
af analogi, och detta kan visst ock vara fallet med till reds, dock 
möjligen under intryck äf^en från Ned. Sax. reids, alreits, T. bereits; 
förut hette det til repo, til redho, hvaraf Dan. til rede. 



XII BOKEN. — ABTERB. 135 

• 

i vintras, i vårtUf i julds, i pingstas, d. y. s. forliden sommar, 
nästlidne sommar o. s. v.; uti hvilka det « föregående a er- 
håller sid lättaste lösning, om somras antages vara ett om- 
kastadt sommars, och as derifrån genom analogi fortplantadt 
till de öfriga, tör hända ock till det hos RiETZ s. 387 upp- 
tagna Dal. lådigas, för lådigs. Genitif-bildningarna med före- 
gående i utmärka förfluten tid, liksom Isl. i morgin utan geni- 
tift s, under det vårt i morgon betecknar morgondagen. 

b) genit. sg. -ar är i egenskap af adverbialt kännemärke icke 
till finnandes i enkla ord, om icke undantagsvis i förening med 
prepos., såsom til hceliar (till döds, se II. 71). Hvad deraf 
annars kunde ifrågakomma ses i 4 mom. 

c) instrum, förutsattes i hvi och py (se II. 471), båda brukade 
dels som dat. till neatr. livat, pat, dels som adv.; hvi är nu 
fornartadt och mycket högtidligt, tt/ mest begagnadt som konj., 
dock äfven i andra förhållanden (se II. 544). Isl. skiljer mel- 
lan h^e (huru) och hvi (hvarföre). Instrumental har man jem- 
väl funnit i det neutrala -t/ (-o) af starkt adj., och då äfven 
af pron. adj. och part. preter. (se II. 606); men enär det gör 
allmän och uteslutande tjenst för neutr. af dat. sg., blir det 
diträknadt vid denna undersökning. 

d) dat. sg. har sitt adverbiala hufvud-område i det nyss vidrörda 
neutrala -u (-o). Ehuru icke så afgjordt som många andra, 
hörande till denna plats, ställes af mig der utan stor betänk- 
lighet huru och horo, för hvaru (se IV. 66, 79, jfr. ock Dan. 
hvor och i Aasens N. Ordb. kor, huru), med samma Ijud- 
öfvergång som i Gottl. L:s hur, för det vanliga adv. hvar (ubi); 
och detta hvaru, i sjelfva verket anträffadt på ett ställe af 
yngre Yestm. L., är väl i grunden samma hvaru eller hvaro, 
som ofta framträder i förening med po eller py (se derom II. 
506 och vidare bland konj.); och det sistnämnda hvaru är åter 
att jemföra med H. Birg. Up. II. 147 och Med. Bib. I. 77 af 
huario (af hvad, hvaraf), Alex. 5377 ospter hwario (efter hvad, 
hvarefter). An mindre tvekan råder i afseende på myklu (sva 
myklu, VGL. I, Upl. L.), allu (Vestm. L. I), mep allu (Södm. 
L.), cengu (med intet, icke, se Vestm. L. I), mcep rcettu (Upl. 
L., i Cod. Bur. s. 21 mcBp raeto), af nyu (Upl. L.), lango (länge 
sedan, God. Bur. s. 494), at cBndilango (Vestm. L. II), litlo 



136 Xn BOKSK. — ADVERB. 

fKg. Styr. I. 2), imr eno (Södm. L. Conf.), at enu (Upl. L. Kk. 
22: 1), ff/rstu (Upl. L.), förstu (ÖGL.), at förstu (ib.), snimstu 
(ib.), at minstu (ib. & Vestm. L.), atfcsatu (åt minstone, VGL.), 
at höghsto (Vestm. L. II), mestu (Gottl. L.), at mestu (Bjärk. 
R.), nasBtu (ib.), sensto ^ (ib.), at enasto (H. Birg. Avtogr. A), 
misto (Gast. 1:8 Bib. Jer. 50: 9, af part. preter. misi)\ hiträk- 
neligt förmodligen ock stujK) (Ansgar. 3: 5), fram stupo (ib. 3: 
2, Vadst. Kl. R. s. 19). Vår tid använder a nyol i allo, med 
aUoy i godof med godo, till fuUo; men stupa (och fram-y liuf- 
vudstupa\ med råttOf öfver ensy mister åtminstone, uttaladt åt 
minstone (i Gast. III:s Stadgar af 1786 för Svenska Akademien 
§ XXVI til thet minstone). Det sist anförda framkallar en sär- 
skild betraktelse. Samma atgångsform' som der råkas, i Gust. 
I:s Bibel, Sal. H. Visa 4: 7 medh allonne, 1 Kor. 15: 3 
j förstonne, 2 Kor. 13: W på sidstonne; hvad mer är: Upl. L. 
har fyrstunni, MELL. fårstonne (Bpnav. s. 227 i förstonné)^ 
gamla Isl. och Norska handskrifter {fyrstunni, Fornm. S. XI. 
81 i fyrstonne, Agrip s. 414 i furstunni, och dertill ett visst 
sällsynt Isl. nasstunni, och ett än sällsyntare fyrrunni. Andel- 
sen unni inträflfar helt och hållet med dat. sg. af artikaleradt 
svagt fem. på -a, hvarföre senaste Isl. lexikografer hänfört 
dessa adv. till ett eljesi obefintligt fem. subst. fyrsta, ncesta, 
fyrra. Att dessa tre någonsin i egenskap af sub^t. verkligen 
fSrevarit, är derföre ej sagdt; mön de kanna antagas i theo- 
nen, i tanken, på samma sätt som den matematiska pankten 
och linien ntan bredd. I samma bemärkelse och samtidigt råkas 
hos oss fyrst, fyrsta, fyrstu och fyrstunni, först, första, förstu 
och förstonne, och liktidigt med fyrsta är fyrra, med första 
förra, alla samman adverb, men fyrra och fårra mycket oftare 
i denna betydelse använda; och det synes mig ingalunda nöd- 
vändigt att fatta fyrstu förstu som oblik kasus af ett subst. 
fyrsta första, helst de, lika med så många andra från adj. här- 
stammande adv. på 'U, jemväl de superlativa, mycket väl lämpa 
sig till dat. n. sg. af starkt (obestämdt) adj. på -u (o), och 
naturligtvis bättre än till en oblik fem. eller plural kasus på 
-ti (o) af svagt (bestämdt) adj. Lika så kan adv. fyrsta första 
(och jemväl fyrra förra) temligen säkert föras till en ackus. n. 
(icke m.) sg. af svagt adj., svårligen till ackus. f. af ett starkt 
(se vidare under ackus.), i alla händelser icke till ett svagt 



XII BOKEN. ADVERB. 187 

fem. 8Qb8t. fyrata förstay bland annat af det skäl att, såsom 
Bopp välbetänkt erinrat, hvaije oblik kasus hellre än nominat. 
är egnad till beteckning af ett adverbialt förhållande (VergL 
Gram. III. 476 *). Annorlunda än som dat. sg. af artikuleradt 
svagt fem. har man emellertid svårt att formelt lösa det ad- 
verbiala --unni {-onné)^ detta likväl icke att träffa i gammal 
Isl. vers eller i den Isl. Homil. eller i vår äldsta skrifna ur- 
kund VGL.; för öfrigt, i likhet med andra artikulerade subst. 
former, ej att trygga med intyg utifrån der slut-artikel icke 
forefaller, dock af betydlig ålder inom Skandinaviska bygder. 
I betraktande af partiklames, särdeles adverbens, ofta fria och 
obundna rörelser, både vid den första daningen och den senare 
utvecklingen, har jag förestält mig, att man utan tillskapande 
af ett särskildt subst. fyrata (och fyrrd), såsom det låter sig 
göra med det unga Dan. i föratningen^ kunnat genom ett djerft 
språng i tanken flytta sig från de som neutrala adj. formade 
fyrsta och fyrstu - till ett fem. subst. fyrstunni^ på samma sätt 
som Dalfolket danat adv. t forston, på senestuiiy utan att ega 
något subst. första eller aeneatay och som riksspråket begagnar 
de artikulerade råtan, afvigan, nästan o. dyl., utan att ega eller 
ha egt ett fem. subst. råta^ afviga^ nästa (jfr. II. 462, 470, 502). 
— Den här af handlade adjektiva adverbial-formen på -u eller -o 
har yttre likhet med Lat. ablativa o i multo, raroy primo, continuo 
m. fl. (om dem se Grimm Gram. III. 124, Bopp Vergl. Gram. III. 
478). Andra dativa bildningar äro sällsynta, men förefinnas i det 
från pron. reflex, härstammande scer (jfr. här förut s. 100), i de 
både som adv. och prep. begagnade möte, a möte, i mate, af subst. 
mot; äfven i bortu eller burtu (se II. 92), nu borta; möjligen ock i 
redho (II. 422). Kinkigare är bedömandet af imni VGL. IV. 
15: 12, osini OGL., osinum ÖGL. och Gottl. L., vsyni Cod. 
Bildst. s. 350, osine Legend, s. 996, osyniom Rimkr. I. 3705, 
slutligen som utrop osinom! Flores 1274, allestädes i samma 
bemärkelse: af en olycklig händelse, i en olycklig stund. Stängd 
inom Svenska tillgångar kunde man möjligtvis tänka på sin 
(gång, vicis), ehuru n blef framför vokal fördubbladt i forn- 



* På samma grund är jag icke yillig att i det någon gäng sjnliga, fyrsii 
(Gottl. L.) och ft/rste (Södm. L.) se svag nomin. mask., utan endast 
ett förtunnadt -u (o) eller -a; så mycket antagligare som denna vokal- 
vexUng är mindre ovanlig i samma hdskr. (se föret, till Gottl. L. s. 
m, och till Södm. L. s: IV). 



138 XII BOKEN. — ADYBBB. 

språket; eller, hvad angår ordets senare del, bringa den i sam- 
band med det till sin noggranna betydelse ej fadt utredda o/- 
sinni (se Upl. L. och Bjärk. R.), utmärkande äfven det något 
slags olyckshändelse, oförvålladt eller oföresedt missöde. Saken 
ter sig från den etymologiska sidan något olika, om man sam- 
manhåller Isl. a.dy, ijsynju och uaynjum (utan skäl, med orätt, 
förgäfves), hvilket anses beslägtadt med synja neka (jfr. Er. 
Jonsson), väl då ock med syn i nau^^n^ Gottl. L. naupsitii 
Södm. L. och Hels. L. nöpsyn. De Svenska och de Isl. adv. 
ligga, till form och innehåll, hvar andra så nära, att de kanna 
sammanhöra; men den Svenska utgången på i tyckes förutsätta 
ett annat subst. än det Isl. på -t<. — Icke mera sjelfklara äro 
de adverbialt tagna t perri (deri, dervid) VGL. I, i perre VGL. 
II och OGL., af pairj (derifran, derefter) Gottl. L. Till utse- 
endet är här uppenbar dat. f. sg. af det bekanta demonstr. 
prou., men en särskild som fem. formad adverbial dat. sg. från 
adj. eller pron. vet man eljest icke af i de Nordiska språken, 

, och föga i andra, hvarvid dock kunde åberot)as Grek. adr. 
tatSrt] och Lat. abiat. adv. hac, — ett sammanträffande jost 
inom demonstr. pron. klassen, hvilket är rätt anmärkningsvärdt, 
men hvaraf ändå i förevarande f^ll ej säkra slutsatser kunna 
dragas. Nästan mera vigt eger scer (nu t sår), änskönt en 
könlös dat. Annars vore må hända i de Svenska uttrycken 
något fem. subst. att underförstå. Men hvilket? Knappast 
annat än rip (Isl. Iirii), då man kunde föreställa §ig ett oaf- 
kortadt t perri rip (vid detta tillfälle), af pairi rip (från denna 
stund); icke dess mindre en ellips som är oväntad, så framt 
man icke vill se en sådan i alla eller många bland de ^i kasas 
beroende adjektiva adv., af hvilka åtskilliga onekligen låta tyda 
sig på detta vis. Slutligen erinras i allmänhet, att dat. bör, i 
anseende till formens öfverensstämmelse med ackus. vid många 
tillfällen, jemföras med denne. 

e) ackus. sg. är synnerligast i neutr, mycket omfångsrik, dels i 
den starka (obestämda) adj. böjningen, dels i den svaga (be- 
stämda). Det starka ad verbia I-tecknet på -U nu användbart 
på flertalet af adj., var under fornspråkets välde jemförelsevis 
ej så mycket anlitadt, utan ersattes af det svaga -a, oftare af 
"lika eller med andra medel. Likväl märkes ^t visst icke säl- 
lan, särdeles mykit eller mikit; äfven sköty slcet, fast, mst^ sliHt 



Xn BOKEN. — ADYERB. 139 

tamt eller icBnU, sent^ snart^ pvcsrt (God. Bar. s. 416, 523 pvart); 
i proDomiDal-klassen har man hvart (Gottl. L. hvert)^ nu ofta 
förstärkt med det ur N. Sax. komna hän; ganska vanliga voro 
flere af följande superi. : mcBst^ ncBst, helzty sizt, bcBzU fyrst eller 
först, JicBrst, Icengsty animsty dyrast, enast, at enast, genast, senast, 
sicBllast, nylast, ficsrmast, sunarst, ytarst, enust, py enust, at enost, 
sum skötest, österst. Utom åtskilliga af dessa i behåll med en 
ringa förändring, ega vi ett oberäkneligt antal nya, bland sa- 
perl. endast, allenast, som oftast, esomoftast, det sista af gamla 
beståndsdelar, men i sin helhet icke alldeles så fornt som ut- 
seendet förespeglar. — Svag ack. n. sg. kan anses ligga i vipa, 
illa, ena (ensamt, i en gammal variant af Bjärk. R.), all ena 
(allenast, Vadst. Kl. R. s. 6 och 8, men Siasl. tr. s. 123 en- 
sam, jfr. H. Birg. Up. III. 170 atena), gcerna, mima; i kompar. 
fyrra, mera, minna m. fl. (se här förut s. 131); i superi, mcesta, 
n(2sia, fyrsta eller första, gensta (om icke ett omvändt genast). 
Nya språket har uppoflfrat denna ändelse som ren adverbial- 
form i superi, (men det kan sägas för det mesta, för det första, 
d. v. 8. i omskrifning), och af kompar. qvarstår blott mera; i 
positiven har man vidhållit -a i vida, illa, gerna, allena, och 
öfverfört det till ganska, samt till sådana ord som stilla, sakta, 
bara, föga, noga och andra, hvilka sväfva mellan egenskapen 
af adv. och oböjligt adj. (se II. 463—4), hvilket jemväl är hän- 
delsen med fiåra, af hvilket nya ord visserligen icke när (F. Sv. 
ncBT, jfr. II. 414) kan utgöra någon förkortning, såsom der och 
hvar uppgifves; det nya borta står för gammalt bortu eller borto, 
hvardagligt borte. En stor och betydelsefull flock af hit hö- 
rande ord bildas i fornspråket af de många sammansättningarna 
på "lika, med hvilka närmare bekantskap göres i 4 mom. — 
Beträffande slut-vokalen i hela denna adverbial-afdelning är 
redan (här förut s. 127) yttradt, att Grimm håller -a för ack. 
n. sg., och för neutr. talar icke allenast det jemnlöpande af- 
gjordt neutrala -t ur den starka böjningen, utan ock neutral- 
ändelserna i andra Germaniska tungor (se Grimm Gram. III. 
97 — 104), ja i Latin, Grek. och andra språk, ända till San- 
skrit (jfr. BoPP Vergl. Gram. III. 476), ehuru olika neutrala 
kännemärken framträda. Feminint -a vore i ackus. starkt, men 
detta skalle stå allt för enstaka, och man hade ej någon ting 
säkert att frambära till dess stöd inom adverbial-klassen, om 



140 XII BOKEN. -^ ABYSRB. 

man icke med GmMM vill i Isl. pd se en 'Verklig ack. sg. fem.** 
(Gram. III. 170); men samma pd har Grimm sedan stält bland 
de ord, i hvilka a blifvit d till följd af siat-konsonantens at- 
nötning (se Gram. I, 3:e uppL, s. 457), och denne konsonant 
skalle väl varit n, i hvilket fall åter pd skalle etymologiskt 
sammanfalla med Mös. Göt. pan^ hvilket Grimm frånkänt Isl. 
(se Gram. III. 165—170), Rask tvert om tillerkänt henne just 
i pd (jfr. Isl. Spr. Oprind. s. 298). Föga mer lockande vore» 
att för det adverbiala -a i allmänhet antaga svag ack. m. 
Deremot sammanfaller det adverbiala -an med ack. m. af det 
starka adj., såsom fornt är omförmält, hvarvid tillfälle varit 
till och med att, på ett lika öfvertygande sätt som vid -a, 
hålla den adverbiala formen vid den adj., nemligen i ncBstan 
och genstan eller ginstan (se här fornt s. 129). — Jemväl subst. 
i ackus. har lemnat bidrag till adv.; ganska stort i samman- 
satta, hopskrifna och omskrifna skepnader (hvarom i 4 mom.), 
men rätt litet i den enkla. Från denna sida nppfattliga äro 
emellertid hem, hcel (annars i hcel o. s. v., i hjel), bröt (ined 
dess vokal-skiftningar, se. III. 25) eller bort, morghon (God. 
Bar. s. 502, God. Bildst. s. 602, i morgon), de båda VGL:s 
rum (ut, jfr. här förut s. 127 rummi\ så vida det ej kommit 
från adj. rumber, då utan neutralt kännetecken, i hvilket till- 
stånd Grimm fattat Isl. ndg och miåk (Gram. III. 99 — 100). 
Antages den af mig IV. 79 i 3:e noten framstälda tydningen 
af hos (i början användt adverbialt) som hus, så erhålles ett 
annat exempel af samma art. Ytterligare kan man taga i öf- 
vervägande gen (adv. och prep., i Gottl. L. gin), om hvars Isl. 
motbild förmältes IV. 398, att Grimm deruti funnit ett ur- 
sprungligt subst. Redan ett par år förut hade i gloss. till 
VGL., liksom sedan till Upl. L. och andra lagverk, antagits 
ett subst. gen (möte), hvarifrån t gen (Gottl. Hist. 3 ogin, d. 
v. s. a gin) och, med utelemnadt i, adv. och prep. gen. För- 
eningen af t med gen förutsätter dock ej nödvändigt ett subst, 
enär i kan förbindas äfven med en annan partikel, t. ex. t scen- 
der, Ny-Sv. i sänder, i sönder, ifrån, Isl. / samt, i sundr m. fl. 
(se Cleasby och Vigfusson s. 317 sp. 2).^ I förbund med 
prep. eller annat ord kan ej sällan en ackus. bilda adv., — 
ett änme hvartiil vi återkomma så väl strax här efter som i 
4 mom. Nu för tillfället dröja vi vid en enkel partikel, det 



XII BOKEN. — ADVERB. 141 

nuvarande ända, aldrig bemärkt i Svensk fornskrift (men i 
MoiiBEGHS Gloss. 8. 186 upptages från 1400-taIet alth cende 
hans howet gcerdhf alldeles invid hans hufvndgärd), ofta ersatt 
af e (ce) eller altf t. ex. e tilf alt pcer til. Till betydelsen när- 
liggande, dock mera konjunktion, är det hos oss saknade Isl. 
nnz (usque dum), men till formen oförenligt. I omvänd ord- 
ning till utseendet fullkomligt det samma, men till begreppet 
5vårt att förlika, är IsL enda^ denne egendomlige partikel med 
dess obestämda och vacklande innehåll (och om, och följaktli- 
gen, och likväl, heller, oaktadt, dock äfven, äfven om), för hvil- 
ken hos Gleasbt och Vigfusson angifves en sannolik iden- 
titet med T. und och Eng. and. Ej heller af detta ord (enda), 
med denna åsyftning, gifves någon skymt i gammal eller ny 
Svensk skrift, och vårt nya ända betecknar vanligen en full- 
ändad rigtning, i allmänhet en skarp bestämning i rum eller 
tid eller hvad det vara må, t. ex. ända till (usque ad), anda 
ifrån (usque ab, ex), anda fram, ända igenom (allt igenom, 
från början till slut), ända ut, ända hit^ ända uppy ända ned^ 
ända vpp ned på^ ända in pd, ända derhån, han är kår ända 
till förrykthet; i folkspråket änna (just) nuy ånna (alldeles) vildj 
befängd o. s. v. I stället för det förmildrande och liksom und- 
vikande uti Isl. enda^ råder i vårt ända en uttrycklig förstärk- 
ning. Ingen ting synes hindra, att det i fråga varande ända 
kan utgöra en adverbial färgläggning af subst. ånda^ rätteligen 
oblik kasus af ände (Isl. endi och endir)^ framträdande också i 
ottrycket tUl den ändan (för det ändamålet), året i ända uti 
samma mening som året ända igenom^ allt igenom; och man 
må derutöfver jemföra OGL. och VGL. IV cendlangum (långs 
ut åt), Vestm. L. II, at cendilango (långs efter), Gust I:s Bib. 
endalångs (långs efter), alla utmärkande en fullföljd sträckning. 
Jemväl Aasen har funnit en kasus af subst. (N. Ordb. s. 134) 
i det Norska endey af en något inskränktare betydelse än vårt 
ända. — Ackus. med prep. ligger med större eller mindre san- 
nolikhet i åtskilliga adverbiala talesätt, t ex. i hoeU i g^9 i 
daghy* i gar^ i fiordh (i fjor, i fjol), i fol och i fola (i föl), 
a lön, um kull eller om koll, um ar (om året), um morghin 



* Det var en tid dä Gbimm, för att med fomtyska bildningar förlika IsL 
i dagy der fann möjligheten af ett forntida hi-dag (Gram. I. 794); men 
sedan erkände han en prep. (ib. ni. 139). 



142 XII BOKEN. ADVEKB. 

(på morgonen, Upl. L. M. B. 4, Smål. L. 12), t morghon (i 
morgon, L. eras, Cod. Bar. s. 102, men Isl. i morgin: förliden 
morgon, i morse), a morghen (i Cod. Bildst. s. 127 = Isl. d 
morgun, eras); i nya språket gifves derjemte en oöfverskådlig 
massa af andra dylika ordalag, i hvilka ackas. eller dat. är 
att söka, t. ex. ibland ^ i stånd, i mat, i kors, i hop, i kraSf 
i smyg, i mjugg, i kalf, i kapp, i sträck, i lä, i styr, i förvåg, 
i allmänhet, i synnerhet, å stad, på lur, på höft, på glänt, på 
sned, på hand, på förhand, för hand, under hand, efter hand 
(i lagboken B. B. 13: 6 efter handen), för år, öfver allt, dagen 
(eller natten) igenom, om hvart annat, gång på gång, slag på 
slag o. s. v. 

f) gen. pl., ofta framträdande i 4 mom., hvarander äfven de pre- 
positionala ad v. ordnas, kan icke styi*kas med något prof på 
enkel form, om ej möjligtvis det sentida twoeninga (två slags, 
Legend, s. 933), hvilket dock kan lika väl vara gen. sg. fem. 
för tvceningar, 

g) dat. pl'. (jfr. Bopp Vergl. Gram. III. 477), rik i 4 mom., in- 
tager ej heller en obemärkt plats i det 3:e, såsom de adjektiva 
eller pronominala grymum (Cod. Bur. s. 16, grymt, högeligen), 
ymsum, enkom, hvarghum, smam, fyrstum, senstum och sene^ 
stum; de sabstantiva stundum, Icengdom (för Ig^nge sedan, Cod. 
Bur. s. 71), i löndum, höghrum (altius, jfr. II. 432), gangom 
(gång på gång, H. Birg. Up. III. 157), a fcerdhom, parom (fSLV- 
vis, Gust. I:s Bib. 1 Mos. 7: 15); Ny-Sv. ömsom, enkom, sinom, 
lagom, stundom, under stundom, i löndom. Här erinre man sig 
de förut s. 35 — 6 å nyo vidrörda flukningum, ströningium, 
småningom. Allmännast är forpum (nu fordom), hvilket jag 
ansett kunna fattas som Ijud-öfvergång af fomum (II. 411 i 
noten, IV. 324), utan afseende derpå att Grimm (Gram. III. 
94) uppgifvit ett Isl. adv. fomum (olim), som ej återfinnes, så 
rimligt det är och förenligt med F. H. T. fom, fomi (olim) 
hos Graff III. 627. Hos Cleasby och Vigfusson éx for^öum 
bragt i slägtskap med adv. fiör"^ eller fwr&, hvars ställning till 
ett föråldradt Tyskt fert jag antydt III. 47 efter Grimm. Utan 
att närmare yttra mig om den nya gissningen vill jag, hvad 
angår svårigheterna från ljudlagarnes sida, hänvisa till IV. 125, 
hvarest i fiordh förekommer i sin fonetiska omgifning; samt 
utom dess fästa uppmärksamheten på det med vårt forpum 



XII BOKEN. — åDTBRB. 143 

ofta, liktydiga Ang. Sax. fuf^um furdon for^umy änder det Isl. 
förrum daga och F. Sv. fordhom dagliom ega sin motbild i 
A. Sax. fyrndagum^ in fymdagum (oliin). Huraledes Södm. L:s 
bakum och vissa andra partiklar med »um^ vanligen på en gång 
adv. och prep., rätteligen äro enligt min föreställning att be- 
döma, erfares på vederbörligt ställe i 4 mom. 

h) ack. pK kunde sökas uti adv. i tu (V6L. I. A. B. 3: 1), det 
i XTpI. L. icke ovanliga allce atapi (allestädes), Gottl. Hist. cdla 
stepiy Kg. Styr. I. 15 Jlä9ta stadig V6L. IV. 1 ingcBstcedpi; 
kanske ock i um stpir (jfr. hos Erik Jonsson och Fritzner 
um s{^, i samma mening som um si^ir). 

4.0 bildningar förmedelst sammansättning, sammanflyttning eller om- 
skrifning, någon gång sammandragning. Utan att göra uppställ- 
ningen i här följande granskning beroende af dessa olika förhål- 
landen, skola vi för uppdelningen af ämnet välja andra ögon- 
märken. Första beståndsdelen i dessa ordskapelser är som oftast 
tagen från någon partikel, eller från pcen, annar, ålder, samt, 
mänger, nokor och dyl. pron. eller pron. adj., eller från räkne- 
ord; den andra ofta från subst. ataper, dagher, koster, lep, lund, 
hand, kyn, ej alltid under bästa iakttagande af den lagbundna 
ordningen i flexionen. I detta moment behandlade adv. kunna 
icke sällan ställas på samma grammatiska plan som de i 3 mom. 
beskrifna enkla eller med prepos. försedda. 

"S (^-z), såsom tecken af gen. sg., i innanlands^eW^x -lanz, utan 
lanz, utangarZy utanhceraz, ivirlöps, alpinga och alzpings (se här 
förut s. 69); alzkyns, annars kyns, nakarskyns, enkyns o. dyl.; 
daghs eller daa; (på dagen, jfr. Med. Bib. I. 203 the7i tima daga), 
morghon daghs (Cod. Bildst. s. 234, jfr. 235 annan daghs mor- 
ghon), sva daghs (sua dax, ib. 917), daghlika dax (Siael. tr. s. 
362); annars staz, nokors staz, sama staz, mänga staz, cengin, 
staz, alla staz (jfr. IV. 325); en dels (Ansgar. 8: 9, Vadst. s. 
55, jfr. N. Sax. endels). Det brukas nu inomlands, utomlands, 
inornbords, inomskärs, utomgårds, utomhus, till öfverlopps, all- 
sköns, allt slags, halfoägs; så dags, daglig dags, hit til dags, 
fordomdags, gammaldags, kyrkdags, ligg^ (^of-, ät-) dags, till 
döddags, i middags, i söndags (i måndags o. s. v.); kanntals, 
tidtals, sko/tals, tjogtals, hundratals, tusentals, dussintals; med- 
sols, motsols, långskepps, midskepps, åtskils, så tids, tids nog. 



144: XII BOKEN, — ADVERB. 

tvifvehutan (d. v. s. tmfvels utan); hvardagligt nåffonstam, in- 
ffenHana o. dyl. (se IV. 325). Tysk härkomst . har merendels^ 
tydligare än en dels. Jfr. här fömt s. 133. 

-^ eller ^ea väcker, hvad vokalen beträffar, inga bekymmer i så- 
' dana från part. pres. härflytande adv. som ulovandiSf ovitandu^ 
ovarandis o. dyl. (se I. 416 o. följ); icke heller i det mindre 
antal adv. som i första eller andra hand granda sig på ett 
nentr. subst. med -i, der -is blir regelrätt gen. sg., t. ex. in- 
rikiSf innanrikisy utrikis, utanrtkisy halfgcerpts^ ingcerfiis, innan- 
gcBTpisy utffcerdhisy utangcBrpis, irJuBrmpisy till h vilka man ock 
må räkna de vanligen af subst. åtföljda urminnes (jfr. här förut 
8. 105) och oh/nnes, det sista undantagsvis i en oberoende ställ' 
ning, t. ex. 1734 års lag M. B. 33: 1 viste ej ägaren^ thet fä 
eller hund okynnes vara, och på samma lagrum det bekanta 
subst. okynne (Isl. ékynni). Annat är då -is sluter sig ome- 
delbart till en ordstam utan veterlig neutral-ändelse på i eller 
e, t. ex. framlepis (sedan omkastadt framdelisy nu framdeles)^ 
allaledhis (nu alldeles)^ adhrcdedhiSf nokra- (iiakra") lepis, hm- 
likalepisy samuledhis (sedan sama-^^ huruledhisy hvaria kpes, 
sva ledhis (sålunda, på det sättet, jfr. wardher kirkia broUn oc 
swa ledhis stolen, i en af mig begagnad och af Schltter i 
företalet s. XXXIX till MELL. beskrifven membran, der orden 
förekomma i den efterf^öljande Ryrkbalken, och der sva ledhis 
motsvarar pa Up i Vestm. L. II. Kr. B. 5 pr.), sinlepis, rost- 
lepis, langledhis, alepes (God. Bur. s. 10, i God. Bildst. s. 119 
aledhisy Isl. älei^^is), haflepes (God. Bur. s. 526), skoghUdhis; 
inbyrpis, * uibyrpisy sambyrdhis; scerdelis, ** sundir delis (Södm. 



* Man har detta ord vid medlet eller senare hälften af 1300-taIet, med 
2 skilda bemärkelser: i Stads L., Cod. Bildst. s. 251 liktydigt med det 
äldre Isl. innhyr^is (om bord, inombords); men i MELL., Kg. Styr. I. 
13 och 18, Bonav. s. 174 liktydigt med det nya Isl. innbyrtsis (inbör- 
des, ömsesidigt, sins emellan, Dan. indhyrdes). Den förra betydelsen 
har en motsats i uthyrbis (öf^er bord, se Upl. L., Södm. L., Bjärk. B., 
God. Bildst. s. 474, 564, 579); den senare kan jemföras med sambyrdhis 
i H. Birg. Up. II. 144 sambyrdhis vidhirtalan (tal med hvar andra, sam- 
tal). Det Yore väl icke omöjligt att hänföra den konkreta och egent- 
liga bemärkelsen till borp, den bUdliga till byrp; men denna omv&g 
är s& mycket onödigare, som i det nuvarande inombords det ursprung- 
liga begreppet häller pä att fördunklas af det härledda (inom sig). 

** Mot scerdelis har man icke utan orsak framkastat beskyllningen att 
vara ett omflyttadt scerledhis (se Arnbsbn, Indbydn. 1864 s. 31—9, der 
mitt yttrande IB. vi om del äberopas), och samma öde komme ?äl 
det samtidiga sunäir delis att blifva underkastadt 



XII BOKEN. ADVERB. 145 

L. Add. 8); inlwndis, utlcendis; instCBdhis (Stads L.), cdla stcB- 
dhis eller stadJm (Kristf. Lands L.); ahpingis (se här föilit s. 
69), roBth namis (Vestiu. L. I, ftr roBtncemis?)^ retsynis (se IV. 
473, från år 1222—1230), rcetsöles (Södm. L. Add.) och rest- 
sylts (MELL. och Kristf. Lands L.), mip strömis (V6L. I i 
en gammal var.), iamkymis (jfr. Gloss. till Y6L.), samdyghnis 
(Hels. L.), baklamgis (Sisel. tr. s. 246), thörfötis, langvceghisy 
utsohniSi ivirvcBtis och overvcBttis (Isl. yJirvcBttis\ oköpes, afsidhes^ 
afshedhis (Bopav. s. 176, Kg. Styr. I. 1, Isl. afskei^bis), Sär- 
skildt är celligJies granskadt s. 129, allungis s. 133. Nya språ- 
ket är väl försedt med alster af detta slag, icke blott inrikes, 
utrikes, urminnes, atan ock likaledes, sammaledes, således, an^ 
norledes, åfvenledes, sjöledes, hurtdedes; alldeles, särdeles, fram-' 
deles; derstådes, hårstådes, allestädes, någonstädes, ingenstädes, 
sammastädes, annorstädes och annanstädes, något hvarstädes; 
inbördes, afsides, inhyses, jemföttes, skafföttes (se IV. 340), bröst- 
gänges, baklänges, Ttka gammal Tyska har man fått invertes 
ocb utvertes, af hvilka spår först vid medeltidens siat upptäckas 
(jfr. Hist. Språkforskn. s. 11); äfven från Tyskan det egentli- 
gen icke hit hörande forgimns (H. Birg. Up. IV. 32, Siael. tr. 
s. 86, 90, jfr. Ny-Isl. forgefins), från Ned. Sax. förgäfves; om 
in allés se II. 549. — Det kan icke nekas, att denna form på 
"18 (-ed) är något obeqväm att forlika med den på -s, hvarati 
genit. mask. och neutr. stiger fram helt oförbehållsamt, ej min- 
dre i enkla adv. än i sammansatta och omskrifna, under det 
-^8 är inskränkt till de sammansatta,* men deremot för ingen 
del undviker fem. substantif-bildningar, från hvilka adverbialt 
-8 håller sig strängt på afstånd i fornspråket, och till hvilka 
det i senare tider endast undantagandes velat närma sig, så- 
som i tUl hands (se här förut s. 134). Med anledning af vissa 
vid särskilda tillfallen synliga öfverlopps-vokaler har is, uti 
illgcemingis man, höghtipis dagher (senare Isl. ordböcker upp- 
taga likaledes hdtCbis dagr) och några andra komponerade 
sut)st., blifvit i förbigående omförmält; under erinran att -is 
här ingår i första leden af en sammansättning, men icke utgör 
adverbial-ändelse som i framlepis, thörfötis o. dyl. (IV. 437), 
Utan hänseende till dessa först af mig framhållna sammansätt- 



I Isl. gifves likväl ett enstaka exempel p& tibis ("kvat tiHis var'', hvad 
som var på färde). Jfr. höghtipis dagher. 

Sv. Sjpr, Lagar. 1" 



146 XII BOKEN. — ADVERB. 

ningar bar Grimm fäst sig vid det adverbiala -48 ati IsL, också 
detta förbehållet allenast komponerade ord. Snarare än att 
nppfatta -is af innbyrhu, andsa^lia, framvegU o. dyl., som en 
i ad v. bevarad fullare adj. genit., liknande den i gamla Tyska 
språk, vill han Wrklara -w af ett nentralt subst. på -i (jfr. 
Gram. III. 93 med 132— r3), till bekräftelse hvaraf jost kunde 
nämnas de ofvanför angifna F. Sv. tUrikU^ innangcerpU och 
deras jemlikar, dem man icke känner i Isl., men af hvilka in- 
nangcerpiz träffas redan i vår äldsta codex äldre VGL., i sak- 
nad af andra adv. på ^is, en slatform som jag ej heller erinrar 
mig i den IsL HomiL Det låter tänka sig, att vid första da- 
ningen af det Skandinaviska -is i adv. tvenne krafter kannat 
samverka, det slocknande minnet af ett uråldrigt -ia för m. och 
n. af nomen, och det fortlefvande -is för neutrala subst. med 
afledt i, såsom riki, ffcerpi; det senare -i» mest upplysande för 
de särskilda ordens faktiska härstamning från subst., hvarvid 
det egna inträffar, att ett adv., alstradt af ett subst. utan af- 
ledt i, kan ega former både på -« och -is^ såsom alpings, ak- 
pings. och alzpingia (jfr. här förut s. 69). Man tyckes icke 
behöfva, åtminstone för alla fallen, söka tillflykt i en mera pa- 
rasitisk hjelpvokal, ett inskjutet i såsom vid andra tillfällen 
(jfr. här förut s. 62 och 67—8), utan kan gerna föreställa sig 
ett af en eller annan orsak stelnadt -t«, liksom man eger ett 
stelnadt -an, utan att kunna mer än i undantagna fall bestyrka 
upprinnelsen förmedelst ett motsvarande adj. med denna böj- 
ningsändelse (jfr. s. 128 och 129). 
'ist eller ^est^ såsom partikel-ändelse, befinner sig merendels på 
en annan linie än afleduingen at i subst. (om denna se här förut 
s. 22 — 3), är vida yngre, tyckes egentligen inom vårt mo- 
dersmål vara rätt hemmastadt, och blir i detta enstaka till- 
stånd så mycket svårare att bedöma till sitt rätta ursprang. 
Ställningen borde, tyckes det, vara lättare att öfverskåda på 
ett ringa område; men detta är icke alltid förhållandet, emedan 
bland många föremål af ungef&r samma slag lyckas det ofta 
att träffa dém som upplysa hvar andra, under det man står 
mera rådlös, om man är fjettrad vid ett fåtal sådana, snarlikat 
men ändå icke till sitt grundbegrepp likartade. I denna tve- 
tydiga dager visa sig de få partiklarne på -est, som nu äro i 
omlopp, nemligen hvaresty derest, eljest, medelst och dermed sam- 



XII BOKEN. — ADVERB. 147 

mansatta (Jör-^ der^, hvar^^ dy^medeUi)^ fyllest och till fyllest. 
De ega hyardera sin egen lilla historia, och denna icke den 
minst dankla. I sitt gloss. II. 880 fattar Ihbe therest (ibi) 
och hvarest (ubi) som sammandragningar af therstådes och Ärar- 
stådesy och gör anmärkning mot begagnande af therest som 
konj., den i vår tid enda användningen; men bemärkelsen af 
hvarstådes (ubicumque), den samma som hos föregångaren hvar 
staz eller hvars ataz (se var. till Stads L.), lämpar sig ej heller 
rätt väl till hvarestf och det är fara värdt, att både therstådes 
och hvarstådes äro yngre än therest och hvarest. Om sålunda 
Ihres förutsättning befinnes mindre nöjaktig, äro vi likväl der- 
med icke bragte ur trångmålet Långt till baka kan icke ttierest 
uppspåras; på 1600-talet nytjades det, lika med ther, ej mindre 
som adv. (ibi) än som konj. (si, si modo, det nuvarande derest); 
i Linds ordbok af 1749 är ther båda delarne (liksom i 1734 
års lag), men therest blott konj. ("så framt**), och det är i denna 
meniog som HoF förklarar Vestgöta-målets åst eller åss stå för 
^'däräst*', uttryckande Sveames "åmm" (om). Något högre upp 
går hvarest (ubi), t. ex. Gust. I:s Bib. I Mos. 37: 16, 42: 9, 
och en tid förut i Med. Bib. II. 198 hwarist, likväl i samme 
urkund 157, 168 och 186 hwaris^ detta senare ofta bemärkt 
äfvcn i Legend. III, t. ex. s. 529, men alltid i upplöst förkort- 
ning, och för öfrigt från fornspråkets sämsta skifte. Det märk- 
liga härvid är, att man tidigare möter ett liknande ord i en 
omskrifven partikel, motsvarande den gamla po cd hvaruy 
Isl. på at hvdru (dock, icke dess mindre), nemligen MELL. 
(6. 71, not. 1) i en codex från medlet af 1400-taIet cm tho 
hwarstf (s. 73, not. 44) i en annan CBnthohwarest, Stads L. G. 
B. 9: 7 tho at hwarest (var. hwarost)^ God. Bildst. s. 488 cen 
tho hwaristy Yadst. Kl. R. s. 79 thot hwarist, Alex. 6471 och 
Ansgar. 2: 15 tho at hwaristy SisBl. tr. s. 89 cmthothwarist Man 
må med Sohltter (se gloss. till MELL. art. po) här se en 
urartning af cm po eller py at hvaroy men sjelfsvåldet drabbar, 
som man ser, icke ensamt ett par afskrifvare af ett par lagar, 
och det anmärkningsvärda qvarstår, att ur samma pronominal- 
stam utvecklat sig 2:ne partiklar, till begreppet skilda, men till 
skapnaden nästan de samma, och lika sjelfsvåldiga barn. Att 
vid stränga grundsatser binda alla partiklar, särdeles dem som 
uppstått under brytningen mellan det gamla och det nya språ* 



148 Xn BOKSN. — ADYEBB. 

ket, lärer iogep vilja åtaga sig; men adv. hvarest (abi), om det 
verkligen varit föregånget af hvariSf skalle möjligen förborga ett 
föråldradt relät, es^ sådant som jag förslagsvis antagit i apans 
och ett par andra (se här förat s. 131), och detta es blifvit 
understödt af ett parasitiskt eller intensift t, i hvilket fall 
hvarest kunde utgöra ett förstärkt eller mera betonadt hvar 
(hvar som*), och likaledes derest ett förstärkt der (man jem- 
före Dan. der som, derest). Till ett visserligen sällsynt genitift 
cellis (se Vestm. L. L f>g. B. 13 pr.), i omgif ningen af när- 
maste anförvandtér förestäldt här förut s. 129, kunde man der- 
emot föra de på 1500-talet framträdande ellies och elUest (se 
t. ex. unga afskrifter af Upl. L. i Sghltters uppl. s. 55, not. 
70^), båda återkommande hos Stjernhjelm (i Hanselus 
nya uppl. s. 7 elies ur Herkules v. 150, s. 105 elliest ur Par- 
nass. II. 7), af hvilka eljest (i Sjölagen af 1667 nästan alltid 
elliest) snart blef den uteslutande formen, mycket ofta synlig i 
den med synnerlig omsorg afifattade 1734 års lag. Ett dylikt 
förstärkande af s med t, i en del partiklar, är ett känilt drag hos 
vårt folkspråk (äfven i andra Germaniska munarter, se Gbimm 
Wört. III. 305), allmännast spridt i strcutt eller trast (strax); 
jemväl den Svenska befolkningen på andra sidan om Östersjön 
röjer denna fallenhet, såsom det visar sig af de Nyländska i 
aftostf i vårast o. s. v. (se Freudenthal, Om Svenska all- 
mogemålet i Nyland s. 58), de Est-Sv. jonst och jånast (se 
RusswUBM II. 332) för i åns eller i jåns. Af samma art är 
theslikest i handskrifter från 1500-talet af Eristf. Lands L.,*** 
samtidigt med theslikes (det nu arkaistiskt hållna desslikes, jfr. 
Dan. deslige)y redan detta misstänkt. Håller man medelst och 
förmedelst (båda hos LiND 1749, Dan. formedelst) vid medels 
i Svedbergs Schibb. s. 148 och förmedels i Sjölagen af 1667 
(Red. B. 5), så kan man komma till samma slntföljd, dock 
med den skilnad att man här ser öfverfiyttadt T. miUels, snart 
utträngdt af mittelst, vermittelst (jfr. Fr. moyennant)^ och att 



* Tveksam kan man vara, huru vida Hels. dial. orét (antingen) är' att 
indraga i denna ,krets, och möjligen grundar sig på aet i öfvergångs- 
spr&ket någon gäng synliga vilkorliga hvar (om), troligen qvarstäende 
i hvar om icke (se bland Konjunktioner). 

** DiDRiK har s. 51 hellest. 

*** Också af BuRB skrif?es i företalet till Kg. Styr. thes Hjkest, i Dom. 
regi. 3 theslikest. 



XII BOKEN. — ADYERB. 149 

det föga bekymrar oss, om t är rätt och slätt tillagdt mitteUf 
eller häntyder på en saperlativisk daniog som i einst (jfr. 
Grimm Gram. Hl. 92 och Wört. III. 305, Bopp Vergl. Gram. 
II. 42). Slutligen fiDDer man hos P. Månsson bedhaa fyllesth 
(ersättning) aff lians arffmngomy Rimkr. forts. 6292 thå skulle 
tack haffua giorth theni fyUisty Gast. 1:8 Bib. Marc. 15: 15 göra 
folckena fyllest, Ps. 16: 11 och 78: 25 til fyllest, P. Svart s. 
156 thet kan ingen til fyllest förtälja; och härmed i samdrägt 
1734 års lag S. B. 6: 7 gånge bot fyllest ut. Dom. Regi. 33 
men ther skälen icke göra fyllest; och detta allt i bästa för- 
stånd med Dan. fyldest (af Gislason jerafördt med ett antaget 
Isl. sabst. fullusta f9r fullnusta), föregånget af ett i MoLBEGHS 
Gloss. uppvisadt sabst. fyllest eller fyllist (godtgörelse) från 
16:de århundradet. Med dessa data för ögonen gifves ej någon 
anledning att för tiU fyllest skrifva till fylles, under antagande 
af dess härkomst från ett till Isl. fem. subst. svarande fylli, 
favilket hos oss verkligen funnits både som enkelt och samman- 
satt, till och med Bernh. s. 84 til fylle (till fyllnad), men al- 
drig ses tä f ylles, och detta fylli öfvergick sedan till fylla, ännu 
i bruk (dels enkelt, dels i bukfylla), hvartill ' kommit ett neu- 
tralt fyUe, intetdera i närmare samband med fyllest, ehuru alla 
till sin ättledning ytterst sammanfallande i adj. fuUer. — Vid 
öfverräkning af allt detta, och då t befinnes lika oväsentligt 
i hvarest och derest som i eljest, betraktadt från den etymolo- 
giska sidan, och lika tydligen uttalas i alla, det sista blott mera 
allmSnt i så väl tal som skrift, men det aldrig tecknas hvares, 
deresy äro skälen icke stora, att, mot en lång tids oafbrutna 
sed, med några få antikiserande författare återväcka eljes, och 
än mindre att skrifva fylles, tUl fylles, hvilka ej äro grundade 
på historiska förhållanden i något Skandiskt tungomål. 
-a, för gen. sg. -ar, i mangskona (jfr. här förut s. 69, 115), tvass- 
hona (se II. 568 och. God. Bildat, s. 786), thrceskona (Läkeb. 
B. 59: 2), enskona (Med. Bib. I. 209), thceskyna (ib. 90), ui- 
sokna, annurkusta (OGL. R. B. 26 pr.), annor kosta (MELL.), 
annars hugha. Troligen hit hörande är till ryggia, och de nu- 
varande till rygga, till våga. Både få och osäkra äro bevisen 
för en fullständig gen. sg. -ar i adv.; så kan t ex. i VGL. II. 
J. B. 3 innan byar snarare tydas som **inom by** än som "inom- 
bys**, hvarvid båda begreppen praktiskt sammanflyta. Med 



150 XII BOKEN. — ADVEHB. 

Större säkerhet kunde tankas på det II. 516 anförda ennor 
staper. 
-a, oblik sg., förmodligen ackus., af svagt mask. sabst., är när- 
mast att söka i umata, en tima^ hvam tima^ hulkin tima o. dyU 
men mänga äro icke exemplen, möjligen att öka med 06L:8 a 
mipmunday om deri föratsättes en i gammal Isl. förevarande 
mask. mfdmuiidL Bekymmer gör adv. lika^ til lika. Ett all- 
deles sjelfständigt adv. lUea är må hända icke att framvisa ur 
det forntida Svenska ordförrådet, eharu ett sådant ord opp- 
gifves i Isl. ordböcker; men det fans en föregångare till vårt 
na brukliga mask. subst. like^ användt dels liksom nu om person 
(Med. Bib. L 108 och 397 har i oblik kasus lika)^ dels i andra 
lägen, såsom Stads L. Kp. B. 29: 1 stopet aff gutniako ök oh 
thoBS like (der med jemngodt); trampno öl ok tlices like; poaawdk 
ok thces like; Kristf. Lands L. B. B. 12: 1 swa ath hwar göri 
androm lika (så att en hvar gör andra hvad rätt och billigt är), 

Kp. B. 7: 1 göra lika och rosth j allom aakum^ Gast. I:s 

Bib. Kol. 4 (mot slutet) hwadh lijka och rett är. Sådant der 
möter oss emellertid ej ofta, och är i och för sig så litet sjelf- 
klart, att man skulle draga i betänkande innan man deraf ut- 
droge några bestämda slutsatser, vore ej händelsen den att 
Fritzner lemnade ett par hit hänförliga upplysande' språkprof: 
fieir komust eigi tU lika^ leggia alt til lika (uppgöra allt lika, 
ställa det ena i motsvarighet till det andra); och han bringar 
detta til Uka under mask. subst. Uki, hvad som är jemngodt, 
person eller ting. I sammanhang härmed anföra vi ur Med. 
Bib. I. 319 the same ordh läkt til lika a andra tungo; mz wcd 
fceldom ordhom^ oc til lika lagdhom; mz eamanfcBldom oråhom^ 
oc til lika lagdhom.. En annan skiftning märkes i Siael. tr. s. 
138 hafwa fyra laghgipta hustrur til lika (på en gång, på 
samma gång, samtidigt); 1667 års Sjölag Skipman. B. 3 ey 
mehr ån twenne tiUika; 1734 års lag H. B. 3: 3 ej må någor 
vara borgare i tvänne städer tiUika; R. B. 17: 25 nu kunna 
vitnen förekomma^ som särskilt hvar för sig^ och ej tillika (vid 

samma tillfälle), något sedt eller hördt; 30: 7 kan thet 

ej vara tillika färdigt. Denna bemärkelse af tiUika är nu nä- 
stan föråldrad, oaktadt upptagandet i ordböcker under detta 
århundrade, t. ex. hos Weste jag skrifver ej länge tiUika (oaf- 
brutet, på en gång, i sänder), hos Lindfors förråtta flera go- 



XII BOKEN. ADVERB. 151 

romål tillika. Af de båda betydelserDa bos det bär säkert in- 
verkande T. zugleich:*!) på samma gång, 2) äfven (derjemte), 
är blott den senare no rådande i tiUika; men det må väl sättas 
i fråga, hnra vida detta är gnnat än en efterbildning från Ty- 
skan, eller af Dan. tillige^ hvilket innefattar båda bemärkel- 
serna af det T. adv.; och i detta fall kunde lika här ega en 
annan upprinnelse än subst. like^ ja utgöra det bestämda qeu- 
trala adj. lika. Man kan icke hålla sig förvissad, att så jemväl 
är fallet med lika i Kristf. Lands L. Tg. B. 12: 1 lika wcel 
(likväl), i synnerhet som någon tid förut (äfven sedan) ses en 
annan form af denne partikel, såsom Bonav. s. 18 och 116 
likoticel, 1 20 alt Uhoucel, God. Bildst. s. 595 och 907 iho likoual 
(se vidare under Konj.); Dan. alligevel lemnar ingen upplysning; 
än mindre de mot medeltidebs utgång och under närmaste ål- 
drar då och då framskymtande likervisy likarvia, likavist (lik- 
visst). — Med nöje begifva vi oss ur dessa mörka gångar och 
töckenhöljda omgifningar, för att njuta af dagsljuset. Full da- 
ger faller öfver nipan varpa, ovan varpa, såsom svaga neutral- 
ackus., i bredd med de starka på -vart, h vilka innan kort 
(s. 156) behandlas; och annorlunda än som svagt (bestämdt) 
nentr. adj. har man intet skäl att bedöma det, i komposition 
ingående adverbiala -lika, hvilket så mycket mindre kan vara 
en oblik kasus af subst. like, som det är vida äldre än det se- 
nare, detta tidigast framträdande uti viperlike MELL. och Sv. 
Dipl. V. 375, följaktligen från medlet af 14:de årh., och så 
omkring äfven i Isl., under det adv. -lika varseblifves redan i 
äldre VGL., -lega flerstädes i Isl. Homil. och andra äldsta ur- 
kunder. Nära oräkneliga äro dessa adv. på -lika (oftare -licd), 
såsom hraplika, glaplika, staplika, gupleka, nceplika, IcBtlika, 
rcetlika, onytlika, laghlika, maklika} myrklika, atarklika, vanlika 
(förmodligen, kanske, jfr. här förut s. 59 vanliker), linlika (lent), 
punlika (tunnt), varlika (varligen), scerlika, optelika, myrhlika, 
pcekkilika, mangfaldilika, cmdelika, visselika, qvcemilika, timilika, 
fullilika, uskcellika, sannelika (äfven sanlika, Isl. sannliga), en- 
kannelika, evcerpUika, innurlika, hemulika. Andra hafva före- 
kommit IV. 419, för att visa denna form på lika i förhållande . 
till den hopkrumpna men behändiga och välljudande på -la, 
t. ex. görlika görla, harplika hälla, till och med sarlika sära 
med utfallet I (jfr. Isl. sävliga sdrld), visst också tänkbart som 



. 152 XII BOKEN. — ADVERB. 

svag ackus. af adj. sar (jfr. IL 412 och här förut s. 139). Sam- 
lingen kan ökas med varla (knappt, svårligen, God. fiur. s. 499, 
Med. Bib. 1. 144, 182, jfr. vårlikar Isl. varliga och raWa), nala (IV. 
23 i noten, MELL., jfr. Isl. ndliga), of nala (Vestm. L.' I), ruBla 
(af samma bemärkelse som nalaj Flores 1853, Ivan 2531, 3426, 
jfr. Ivan 83 ncelika), nidherla (nere, G. Ordspr. 964, jfr. Isl. 
ne^darla med ne^&arliffd), off varla (ib., jfr. Isl. of arla med ofar^ 
liga hdgt uppe, och yfirligr sapemos), samaria (ib. 15, samti- 
digt, jfr. arla), samaria (ib. 870, till samman, kan hända iden- 
tiskt med det föregående ordet), f rammaria (Gottl. L., Bonav. 
8. 31, jfr. Isl. framarlay hvarvid Fritzner nppgifver ar gamla 
källor framarliga), vistaria (Lilj. 868, vester ut, se IV. 166 
visiiarla, hos Lilj. 979, jfr. Isl. vestarliga), sunarla (Lilj. 927, 
söder ut, Isl. sunnarUga, sunnarla), austarla (Lilj. 927 och 
Dtb. 8:o N:o 20 aitstarlar^ för austarla, öster ut, jfr. Isl. augtar- 
Uga), Superi, nylast (Gottl. L.) ställer sig icke blott vid det 
nya adv. nyligen, men ock vid det gamla nylika (Cod. Bildst. 
s. 795, 852, Legend. III. 439), Isl. nyliga och n'^la. Af alla 
märkvärdigast är piHa (ofta, Upl. L. Conf., Hels. L., MELL., 
Cod. Bur. s. 26), pikklae (Upl. L. |>g. B. 8: 1, i VGL. IV. 12 
upprepade pikUaSy Södm. I^. B. B. 15: 1 pyccloe), med kompar. 
piklar^ pyklarc. Redan IHRE (Gloss. II. 888) anade ett sam- 
manhang med T. dick, hvilket blir klarare vid jemförelse med 
F. H. T. dicco eller diccho ofta, dicoor oftare (se Graff V. 
112), M. H. T. dieke ofta, dicke und ofu (Benecke I. 323), 
Platt, dicke i Visby -Stads L. och Sjörätt; och det klarnar full- 
komligt, om man med pikila sammanhåller det fullständigare 
thiklica (ofta) i Södm. L. Conf., och med det af Fritzner an- 
förda Isl. pjokkliga (ofta, egentl. tjockt). Det närliggande i 
begreppen "ofta" och "tjock" eller "tät" förråder sig på samma 
sätt i Lat. ereber (tät) och crebro (ofta), i våra uttryck täta 
ombyten (som ofta förekomma), följa tätt på kvart annat o. dyl. 
'Från Ijndlagarnes sida är det af intresse, att se det i piokker 
framstående to (se IV. 87) som obrutet t uti pikla, ett för IsL 
främmande ord. Besvärligare att tyda är ett hemlighetsfullt 
dcerlay af en något sväfvande bemärkelse (kanske eller dyl., 
emellanåt motsvaradt af vanlika eller varla), och ingenstädes 
synligt utom Med. Bib. I (se der s. 490, 532, 534, 538, 543, 
545, 550, 568), någon gång skrifvet äorla eller dörla (ib. 533, 



XII BOKEN. — ADVEBB. 153 

535, 568), allt ur den yngre handskriften, hvilken ej sällan i 
enskildheter eger ålderdomligare drag än den äldre. Det skrif- 
ves aldrig med th, och bör följaktligen icke hafva något sam- 
band med pcer (thcer^ der), eller med parf, pora eller dyl. 
Konsonant-anslaget kunde tillstädja en hänvisning på diarflika^ 
darlika, dyrliha, digherlika eller någonting i den vägen, men 
hvarken i betydelsen eller den vanliga Ijudförvandlingen ligger 
något särskiidt inbjudande att på detta sätt lösa gåtan, hvilken 
tills vidare ställes under framtiden. — I det nu lefvande språ- 
ket äro alla adv. på -ia utgångna, med undantag af de endast 
arkaistiskt och poetiskt begagnade arla och aerla (se IV. 419). 
Det gamla -lika fick efter medlet af 15:de årh. till medtäflare 
-ligha^ förut endast tillfälligtvis synligt, slutligen i Gust. I:s 
Bibel blifvet normalt, ännu qvai*stående i lagbokens troliga 
(troget), årliga^ munteliga o. dyl., men i den af arkaismer obe- 
roende skriften utbytt mot ^Ugeriy om hvars uppkomst ett och 
annat finnes nedskrifvet IL 428 och IV. 445. Mot slutet af 
förra århundradet och början af det innevarande märktes hos 
några författare, bland dem Leopold, en ur Tyskan eller 
Danskan lånad men snart aflagd form på -lig (t. ex. åndtligy 
nåppligf enkannerlig)^ beqväm, men i strid med Svensk språk- 
logik, som i vår grammatik icke upptäcker orsaken till det i 
Ny-Tyskan uppkomna bruket, grundadt derpå att det predika- 
tiskt stälda adj. är oböjligt, och derigenom -lich kan få en viss 
likhet med ett adv. tecken. Exempel af detta slag har Gust. 
Ls Bib. i det helt och hållet »ur Tyskan hemtade nemligh (t. ex. 

. 1 Mos. 16: 7, 22: 24), annars der nemlighaf nu nemligen (jfl:. 
IV. 196, 478, 541 *). Oaktadt användandet af -ligen i många 
fall, ger man i andra företräde åt den starka adverbial-ändel- 
sen på t af adj., såsom gladt, makligt, oskäligt^ mångfaldigt; 
aldrig säges annat än brådt, lent, tunnt, mörkt 1 öfverens- 
stämmelse med innerligen, veterligen, säkerligen, synnerligen 
(förut innurlika, viterlika, sikerlika, sgnderligha), eller möjligtvis 
blott till förstärkning (jfr. IV. 446), har man inkastat r i vis- 
serligen, sannerligen, hvilka det icke rätteligen tillkommer. 

-a, gen. pi. i aldra hända (enna K, hvaria h, ö. s. v., se här 
fornt s. 69, 115), til hända, bceggia vceghna (Jiughura vceghna 

* ki samma främmande ursprung äro temligen (Ned. Sax. iämlik, H. T. 
siemlich)^ plötsligen eller plötsligt. 



154 XII BOKEN. ADVEEB. 

0. 8. V., se IL 54), til baka (Alex. 4501, Hert. Fredr. 2920), 
hvatvitna. Det något os&kra villa radha har varit före s. 67, 
annattvceggia återfinnes bland konj. Isl. tU forna skalle vara 
oss dyrbart, om det kände anses för annat än en nng efter- 
bildning af Dan, Ul fom^ och detta af Platt, to forn. Någon 
fullt motsvarande bildning har det ej lyckats mig att öfver- 
komma, så vida icke möjligtvis en sådan kan åsyftas med til 
jorna på ett dunkelt ställe i G. Ordspr. 757; hvaremot aodra 
i mängd stå till tjenst, såsom tilforen (fömt, Ansgar. 8: 6), 
tilfoHn (23: 4), tilforinde (27: 27), til f arena (Med. Bib. II. 20), 
til forne (Didr. s. 221), til förena^ tUföranda (Ansgar. 30: 48), 
til förende, ändtligen i Gust. I;s Bib. Job 42: 11 tilförenna, 
Vish. 19: 1 tilförenney* nu till f orene eller <t7Z/<>rn«, merendels 
sammanskrifvet. Under tidernas lopp har man sålunda fått ett 
slags sidobild till i förstone^ på sistone, åtminstone (jfr. här 
förut s. 136), blott med en annan och regellösare utveckling, 
och en i så måtto ändrad bemärkelse, att med till f orene nu 
vanligen betecknas: "förr, förr i verlden, i förra tider", hvilket 
ej fullt stämmer med t. ex. Ansgar. 23: 4 wiste tilforin (förut), 

01. Petri Krön. s. 53 widh thenne tijdh eller noghot tilforenne; 
dock har man äfven från senare skiften exempel på bruk af 
den äldre betydelsen, såsom i Adlerbeths Anteckn. III. 202 
det säkra ar, att det ej iillförene (förut, på förhand) gjordes 
bekant. Ensamt för sig står bittida, vid fornspråkets tilltagande 
upplösning inkommet ur Plattyskan, dock försedt med Svensk 
stämpel. 

; eller -e uti osini, usyni eller dyl. bar förekommit här förut s. 
136, uti fyrstunni o. dyl. s. 137. Ovisst förefaller, om blott 
paragogiskt e fins i pöghine (OGL.), mistinge (ib.), hvarghine 
(Gregor, s. 282), att till närmare öfvervägande jemföra med de 
rimmande hcere (här, se Flores 803, 826), there (der, Flores 
825, 833, Hert. Fredr. 2725 och flerstädes i Rimkrön.), äfveo- 
som med de här förut s. 134 vidrörda folkartade i söndase 
o. dyl. Af annan beskaffenhet är slutvokalen i allce stapi ocb 
dermed likställiga (se här förut s. 143). 



* I Gust. I:s bref och andra embetsskrifvelser ses ofta hälsningen wår 
gunst tillförende, och stundom genast därefter partikeln tilförende 
(förut),' såsom i A. I. Arwidssons Fin. Handl. III. 169. 



XII BOKEN. — ADVERB. 155 

'U eller -o, dat. n. sg. af starka adj. böjningen (se här förat s. 
135), är uttryckt i helbryghpu (Upl. L.), at cendilango (Vestm. 
L-, MELL.), fram luto (Bonav. s. 74, 120), fram atupo; nu 
helhregday framntupa. 

■um. 'Om^ dat. pl. (jfr. här förut s. 142): afsaspum (VGL., jfr. 
Frjtzner ur Frostaf). L.), ohcegdhom (H. Birg. Up. III. 142), 
under stundom (Alex. 4779), hvarium (fiokrumy fiurumy tvem^ 
flerom, sami^) lundum^ osndlangum^ to daghom (Ansgar. 7: 14, 
dag från dag), fordhom daghom (IV. 324), annars htighum 
(jfr. här förut s. 69), osinum och osyniom (se s. 137), prim 
(JUrumy ellevOy hundradha) ainnwny of storum (Cod. Bur. s. 18), 
andrum Jcostum (på annat sätt), scerlcBstum (Vestm. L. I. f)g. 
B. 15: 1, MELL. i en var.), sins lestum (VGL. II. f>j. B. 1, 
11, 13, 58, Add. 11 pr. och 13 — 15, MELL.) och sinslcestum 
VGL. III. 94, Med. Bib. I. 262) eller sinlcestum (VGL. IV. 18: 
1 och 2, MELL. i ve^r.). I anseende dertill att det med scer, 
sins eller sin förenade lestum (Icestum) oftast uppträder i syn- 
taktisk förbindelse med svasria (såsom svceria eller svceri sins 
lestum)^ har man lätt blifvit föranledd att här tänka sig Isl. 
lestr (om F. Sv. IcBst se II. 95), i meningen af edens förestaf- 
vande*; och denna föreställning om ordets ursprung kan icke 
möta något hinder från en friare användning oberoende af svceriay 
likväl under bibehållande af samma betydelse (särskildt, för 
sig), såsom i VGL. III. 94 taki sinslcestum scriftfiri hwar pcerrce 
oc bote samulep sinslcestum; eller Med. Bib. I. 262 at the skullo 
sunder skilias oc sinslcestum (hvar for sig) kastar om vcerldinna. 
Emellertid saknas i Isl. urkunder alla tecken till dessa adv. på 
lestum, icke heller funna i äldre VGL., ÖGL., Södm. L. eller 
Gottl. L.; men i Dipl. Norv. I. s. 219 finner man seerlestis (från 
år 1341), i Molbechs Harpestreng scerlcest, i senare Danska 
någon gång seerlestis, och ett likadant ord råkas i en ung var. 
till Kristf. Lands L. (s. 339, not. 11). Beträffande s i sins 
har det något tycke af det i sialfs (se här förut s. 70). Intill 
våra dagar öf ver förda aro under stundom och det oberoende 
sinom (se II. 110). 



* I detta ämne har Bure i sin handskrifna ordlista (om denna se III. 
299 och följ.) antecknat: "sveria hvar sins lästom vttydher en lagh- 
läsare sä: tnet synes wara at hvar och en som i nämdene sitter skal 
sveria nå sinne röst, at han haf/* sagt, thet honom på hans ytersta 
förstånd syntes rett wara". 



156 XII BOKEN. — ADVERB. 

•if -iry såsom förmodad ack. pl., se här förat s. 143). 

"tf utgörande starkt neatral-tecken för adj., antingen i denna 
egenskap särskildt utpregladt eller sammansmält med stammens 
tandljad, har i sitt adverbiala bruk varit bemärkt här förat s. 
138; i fortsättning hvarmed må anföras iamskyty cBmbrat, synrcet 
m. fl., framför allt de med ovan varpa och nipan varpa jem- 
bördiga adv. på -vart^ såsom annan vart (Vestm. L. II), gen- 
vart (Cod. Bur. s. 144, Med. Bib. I. 491, i Cod. Bildst. s. 315 
ffenwert, Isl. gagnvart och gagnvert), nokon vart (Stads L.), 
norpan vart (Vestm. L.), synnan vart (ib.), östan vart (ib.), 
vceatan vart^ i priginal-diplom redan på 1220-talet westanwart 
0€ sunnanwart (se Sv, Dipl. I. 228); närmare vår tid dövari 
(P. Svart s. 30), ännu brukliga någon vart, ingen vart, i sjö- 
mansspråket nordvart, éydvart o. s. v., hvilka företeelser blifvit 
i sitt sammanhang öfverskådade vid ett annat tillfälle (se Hist. 
Språkforskn. s. 11). 

-mer, här förut s. 133 omtaladt i följd med komparatift -me, är 
såsom skarpare framstående sammansättningsled berättigadt till 
en plats jemväl på detta ställe, hvilken upplåtes under hänvis- 
ning till den förut åstadkomna granskningen. 

-rar framträder icke som afslutning i adv., om icke i tysvar och 
prysvar eller prisvar (II. 587 — 8). 

"Via förekommer i ett gammalt men sällsynt apruvis och ett till 
formen icke fullt säkert apru visu (se III. I och 246, 296—7, 
IV. 184, jfr. Fritzner s. 758), hvaraf i Göta-mål de urartade 
annertess, annerveaare, anvesare. Eljest undvek man i det rätta 
fornspråket dylika former, och i stället begagnades för samma 
ändamål förbindelser med lund eller koster i olika kasus; först 
på 1400-talet träffas hos Bonav. s. 206 korswis, men Med. Bib. 
I. 259 a kors (i kors) och aff korswisinne (från korsläggningen), 
325 a kors wiis, 326 a korswiso. Nu har man ett öfverflöd af 
blindvis, delvis, 7'advis, gradvis, ledvis, rotvis, strövis, ryckvis, 
parvis, timvis, korsvis, styckevis, skiftevis, vexelvis, Iwardagsvis, 
jemförelsevis, liknelsevis, händelsevis, företrädesvis, eaempehis, 
undantagsvis, lyckligtvis, möjligtvis, tillfälligtvis, naturligtvis. 
Missbruket med adjektif användning af delvis, gradvis, företrä- 
desvis, tages i betraktande vid slutet af detta kap. 



XII BOKEN. ADVERB. 157 

^Utan Dormal eller mera allmängiltig slatform tränga 08S 
många adv. till mötes, gemenJigen att fatta som ack. sg. af starkt 
subst. (jfr. här förut s. 140), men förbundet med ett ej sällan 
godtyckligt behandladt pron., någon gång adj. I afseende på 
sammanskrifnin^ gäller ingen sträng regel, men hon kan jemfS- 
relsevis icke ofta antagas vara åsyftad, när pron. sjelf har en 
uttryckligt angifven ackusatif böjning. Exempel i ena eller andra 
hänseendet äro annarstap, annan stap (Gottl. L. äfven annan 
step), hvarstapy hvam stap, aamatap^ samu stap, p(Br sama stap, 
(Bngen stap, af stap (från stället), i stadh (på stället), i hvam 
stap, hvan stadhin; annan vaigh, hinvcegh (hinnugK), hvam vcsgh, 
hvam vceghen, pcsn vcsghin; nordhahskogh, sunnanskogh; annur 
kust, apru eller andru kost; annurlund, andru lund, fiarpo lund, 
hvariu lund, samu lund, sama lund, enalund, sinalund, cenga lund, 
ffcessa lund, hvaria lund, huilka eller hulka lund; palep, fram 
dep (d. v. s. fram a lep)^ andra lep, hvUika lep, samulep; altidh 
eller al tidh (se Sv. Akadrs Ordbok), nakat sin eller nokot sin. 
Deras rättsinnehafvare i vår tid, så vidt sådana alls låta anmäla 
sig, hafva samtligen, undantagandes alltid, bytt om drägt; de på 
stap visa sig som ^stådes (se här förut s. 145), de på lep som 
-ledes (ib.), de på lund som lunda (annor-^ någor-, samma-, inga-- 
lunda), nokot sin har blifvit någonsin. Anmärkningsvärdt är mip 
vact (God. Bur. s. 15), midhwakt (God. Bildst s. -214, Med. Bib. 
I. 76, 158), midwceght (God. Bildst. s. 602), med följande i och 
af samma bemärkelse (midt i), hvaremot Med. Bib. II. 37 har 
både midwakt j och j midwah, j samma vaimsens midwakt, Der- 
till förekommer midhvcegh mcellan (midt emellan, Med. Bib. I. 
376), i miduaghu (ib. 560, midt i), i medhvagv (se den unga 
hdskr. till Lect. s. 123), j miducegho (på midten, H. Birg. Up. I. 
18), j myducBgho (ib. I. 268), midhucegho a midt på (ib.), midh- 
ucegho (ib. II. 138, midt emellan), j midhuaghonne (ib. II. 326). 
Dessa mångskiftande daningar, utan likställighet hos våra Skan- 
dinaviska fränder, äro möjligtvis samtligen hänförliga till samma 
yttersta ursprung; midhvcegh kan väl komma från vcegher (väg), 
men ock från vagh (våg, vigtredskap, Isl. väg, jfr. III. 236); i 
senare fallet kunde midhvagho och dess variant midhvcegho an- 
tingen utgöra gammal dat. på o af vagh, eller oblik kasus af ett 
svagt subst. midhvagha eller midhvcegha, hvaraf midhvceghonne. 
Såsom blott grafisk eller fonetisk skiljaktighet närmar sig mipvakt 



158 XII BOKEN. — ADVEKB. 

till midhvcegktj båda kan hända att föra till vakt eller vceghi.{y'\gU 
Isl. voBtty se IIL 250 — 1), och då, i förening med orden utan t 
till ändkonsonant, alla med gemensamma anor från stammen vagh^ 
Isl. vdg^ hvaraf med oinljud och assimilation Isl. vcett för vmgi» 
Alldeles klar är naturligtvis icke denna slägtställning, men hon 
torde förtjena öfvervägande intill dess man får en tydligare i sigte. 

Särskildt omnämnande på denna plats bör egnas det stora 
antal partiklar, som uppkommit derigenom att enkla partiklar 
närmat sig hvarandra, för att gemensamt bilda ett nytt begrepp 
eller en noggrannare bestämning, i fornspråket dock endast un- 
dantagsvis eller tillfåUigtvis slutande sig till ett så nära förbunci 
som en verklig sammansättning, hvarpå de i nya språket ofta 
sammanskrifna orden liksom göra anspråk. Från hvar annaD 
alldeles skilda äro t. ex. städse pa cer och pa sum (i samma me- 
ning: då som, då när), pa cen (då om, men om); andra exempel 
finnas här nedanföre och i kap. om Konj. Från en särskild sida 
betraktad, d. v. s. med afseende på senare tiders tycke för hop- 
skrifning, har denna angelägenhet redan varit under pi^öfning (se 
här förut s. 116 o. följ.), hvarvid det bland annat blef i förbi- 
gående anmärkt, att det gamla språket icke egde motsvarighet 
till de nyare hvaraf och likartade med hvar; och läsaren kan 
nu hänvisas till s. 135, der han finner huru de gamle togo 
saken, nemligen satte prepos. framför böjdt neutral-pron. , såsom 
af hvario (hvaraf), ceptir hvario (hvarefter), liksom i nyare Isl. 
af hverjuy eptir hveriu; blott från den senare medeltiden var något 
att i detta afseende åberopa, och nu tillägges ur Kg. Styr. II. 17 
och God. Bildst. s. 258 til hwars (hvartill, för hvad ändamål) 
= Isl. til hvers; också brukades Äm', före hvi (h varför, se II. 505). 
Den gamla partikel-förbindelsen är, som man ser, här af helt 
annan art än den nya, h vilken senare icke grundar sig på pron. 
hvar^ utan på adv. hvar (jfr. II. 512), — ett bruk som troligen 
framkallats af Ned. Sax. w?ar, wor, Hög-T. wor^ wo, Dan. hvor. * 
Härmed tillvägabragtes emellertid en öfverensstämmelse mellan 
det nya hvar och det gamla pcBr, detta likväl alltid fristående, 
såsom i pcer af, pcer um^ pcer firij poer tily p(er hos, pcer innan, 



* Frän den senare medeltiden kan i Isl. nägon gäng upptäckas ett hvar 
fyrir, hvar til eller djl., och det kan väl hända att något sådant kun- 
nat undfalla mig i vara handskrifter frän 1400-talet, af hvilka en och 
annan, särdeles Siael. tr., har mänga påtagliga germanismer. 



XII BOKEN. — ADVERB. 159 

p<Br iviry j)<Br viper, pcer OBptir, pasr gönum^ pcsr ncBst, cb pasr til^ 
pcer tU dt, alt pcsr til o. s. v. (se här förut s. 116), jvideraf^ 
derföre o. 5. v. Dylika föreningar af partiklar, såsom förbundna 
icke alltid åtgörande ad v., ofta prepos., någon gång konj., äro 
in a, in at^ in tily ttt o^ ui um, up a, up at» utan til^ lUan umy 
utan före, a ovan^ ovan a, ovan tilf ovan firiy nipanfiri eller fore^ 
fin nipariy firi utan och for utan^ fram utn^ um fram^ hcer- af, 
hcBT noBst De äro alla, liksom de på pcer^ nr landskapslagarne, 
utom hcer af 9 hcer ncest, dessa likväl ur den mycket fornartade 
God. Bur., och i ett permebref från år 1344 läses ther samastap 
(Sv. Dipl. V. 293). Århundraden längre fram möter man dessa 
eller dylika ord i deras afsöndrade tillstånd; i Gust. I:s Bibel utan 
OfHy utan före, utan tä, utan efter , baak om, baak til, baak vidh o.s.v.; 
\ 1734 års lag in för, ther a, fram för o. s. v. I 15:de årh. upp- 
sticker någon gång ett innantil eller dyL, der förut upa, uppa, oppa 
(se III. 233), och detta slutligen så ofta, att vid skilsmessan och 
boets delning p kom att stadna framför a, i pa, sedan på, nu 
mycket vanligare än å och uppå. Sammanskrifning iakttages nu i 
allmänhet för likartade fall, bland hvilka vi för tillfället uppehålla 
oss vid de många orden på -om, t. ex. inom, utom, bakom, bort-- 
om, derom, härom, framom, hitom, uppom, nedanom, ofvanom, * 
af hvilka de tvåstafviga samt och synnerligen kunna, när så ön- 
skas, uttalas som åtskilda och i vers fördelas på olika fötter, 
intetdera utan våld möjligt med de från en böjningsändelse här- 
stammande adv., t. ex. lagom, stundom, enkom, ömsom, fordom* 
Detta ensamt vore nära nog tillräckligt, för att icke som dat. pl. 
anse det på ett enda ställe i textcodex till Södm. L. M. B. 7 pr. 
träffade bakum, hvartill en nästan samtidig variant har at bak 
hanum. Skulle till äfventyrs detta bakum ej innehålla ett hop- 
gjutet eller hopsnörpt at bak hanum, har jag ingen tvekan att 
förklara det för bcdc um, hvilket ses i H. Birg. Up. IV. 83 som 
baak wm, i Med. Bib. II. 20 som bak om, i Gust I:s Bib. som 
baak om (men i Synon. lib. baxikom)^ och derjemte — hvad vig- 
tigare är — har till stöd för sig flere i F. Sv. och Isl. begagnade 
former med fristående um. Denna uppfattning kan icke lida in- 
trång deraf att Isl. har i kringum, mera sällan kring um, hvilka 
lämpligen kunna fattas på samma sätt som det väl bekanta i 

- * Deremot ses någon gäng tvert om, hrådt om, der tvert och brädt ut- 
göra egentligen neutr. adj. 



160 XII BOKEN. — ADVERB. 

hring um (så är äfven RUD. Hildebrands tanke i forts, af 
Grimms Wört. V. 2314); våra gamla rnembraner hafva Ärn??^ um 
och um krinffy båda i VGL. I och II, i Gottl. L. och God. Bar. (se 
vidare Prepos.), yngre hdskr. knnff om och om hring, Isl. brakar 
intet bak um, men Dan. bag om^ ofta sammanskrifvet. Hos oss 
i gamla dagar hade man äfven a bak (Södm. L. B. B. 10: 1--3, 
Gottl. L. 2: 3, MELL.), a baki (Gottl. L. 6: 3, 35 pr.), at bak 
(Cod. Bar. s. 169, jfr. Södm. L.), af baki (Gottl. L. 2: 2), bak 
til (Gregor, s. 277, men 369 efter en yngre cod. bcJctil), bak pa 
(Med. Bib. II. 244), bak eth högt bcergh (ib. 246), bak hanom 
(Cod. Bildst. s. 229), både bak ok före (Kg. Styr. IV. 7: 33), iil 
baka (jfr. här fornt s. 154); Isl. har d bak^ eller d baki^ at baki, 
af bakiy til baka, I kap. om Prepos., der åtskilliga bland nyss 
skärskådade partiklar å nyo förekomma, råka vi dem i sällskap 
med andra, t. ex. utaf^ utiy utur m. il., hvilka räkna sitt apphof 
från en likadan sammanflyttning som i bakom och dess vederlikar. 
Icke atan föranledning af det ofvan framstälda påkallas sär- 
skild appmärksamhét på 2 partiklar, som nnder tidernas lopp 
kommit i nya förhållanden, neml. innan och utan^ af hvilka den 
förre var sedan gammalt både adv. och prep.; den senare adv., 
prep^ och konj. Vid medeltidens utgång och sedermera danades 
af dessa partiklar några ännu qvarstående ordgrupper, dessförin- 
nan (d. v., s. dess för innan) eller derförinnan, härförinnany hvat" 
förinnan; samt derutinnan (jfr. Grimms Wört. II. 777 darinnen), 
hårutinnan, hvarutinnan, af samma bemärkelse som d£ri eller der^ 
ytiy häri eller hårutiy hvari eller hvaruti; vidare dessförutan eller 
derförutan^ härförutan^ hvarförutan. Ehvad man vill här i innan 
och utan se adv. eller prep., så innehålles ett adv. i den af /or 
eller ut förmedlade gruppen, tagen som ett helt. Det är likväl 
icke på dessa punkter som svårigheterna ligga, men väl i tyd- 
ningen af inom och utom från den etymologiska sidan, och i be- 
stämmandet af deras läge från den praktiska sidan, jemförda med 
innan och utan» I af hand lingen om komposition erinrades, att 
det heter nu t. ex. innanfönster^ innanläsning^ men inomhus, inom" 
lands o. dyl.; utanskrift^ utanleaa, men utomhus^ utomlands o. dyl.f 
under det man i gamla dagar vid all sammansättning använde 
blott injian och täan (se här förut s. 96, 106). Det säges innan 
dess, men utom dess och dessutom, så väl innan kort som inom 
kort (Isl. innan litils tima); alltid innanföre eller innanför, innan- 



XU BOKBN. — XBTBftB* 161 

täl, utanfåre eller utanför^ utantill; alltid, såsom förut erfarits, 
der- (dess-, hår-»^ hvar^) förinnan^ der- (hår^f hvar-) uUnnan^ 
der^ (hår-i hvar-) /(hrutan. Det heter ock honom (henney den, 
dem) fdrulany men af en del samtida författare brakas derjemte 
ett helt nytt förutom (icke finna hos Weste, Möller, Lind- 
fors), hvilket skall beteckna förstärkning af utom i dess ena be- 
märkelse (prsBter), på Samma sätt som förutan af utan^ men är 
mera till förrirring än upplysning. Na blir frågan, bvarifrån om 
i inom och utom fSrskrifver sig. Danskan har ingenting af denna 
beskaffenhet, bibehållande ind&a och uden för de^gamla innasn och 
utamj der éj andra utvägar sökas, såsom särskildt är fallet vid 
sammansättning. Isl. befinner sig på samma linie som F. St., 
och Aasen tecknar för Norska almogen inn um Neset^ inn um 
Fjordamey gänga ut um Porten^ innattgardss utangarda o. s. v. 
Ny-Sv. går alldeles sin egen väg, och företeelsen niåste- för den 
skull upplysas med inhemska medel. Såsom allena en af uttalet 
framkallad biform till ^an blir -om icke tillfredsställande för 
tanken, efter som afledningen an ej någonsin i nomen öfver- 
går till -om (jfr. s. 28 — 30), och ej heller i andra partiklar, 
med undantag af framman framom, af hvilka det senare just är 
af samma natur som inom och utom, efter hvad vi snart få err 
fara; men kanske var det i- tron på en sådan Ijudförändring, som 
det en tid, såsom i Sjölagen oftast, skrefs innom, men icke i 1734 
års lag, t. ex. G. B, 8: 2 inom natt och åhr^ 8: 3 inom sex veckor. 
Emellertid har Spegel hvarken upptagit inom eller utom, Ihrb 
ej inom, och vid utom anmärker han, att det förblandas med utan 
(Gloss. II. 1015, jfr. der s. 284), och det felades honom icke grund 
för detta yttrande, när han säkert funnit i samma lagbok B. B. 
4: 1 och 10: 1 thee utan (dessutom), deremot B. B. 14: 4 inom 
tUer utom hägnad och 1749 hos LiND utom thes o. s. v. Men 
en likadan sammanblandning egde rum för innan och inom, t. ex. 
Sjölagen Skipman. B. 8 innan Östereiön, 9 innan eller vthan bord, 
deremot 6 innom shipsbord, Skiplego B. 14 innom Östereiön. 
Från medeltiden gifves intet af denna art, men i Gust. I:s Bibel 
råkar man 3 Mos. 16: 12 bära thet inom forlotten^ 16: 15 bära 
aff hans blodh ther inom forlotten, i Carl XII:s Bibel på båda 
ställena in om förlotten, i flere nya upplagor deremot inom, och 
lika så i lagboken, enligt hvad nyss är framstäldt. Fornbruket 
skulle på dessa bibelställen tillåtit begagnande af innan, men 

Sv, Spr» Lagar, •! 



162 XII BOKm. — ADTBEB. 

sannolikt är in om verkligen afsedt, likstäldt med Isl. inn um^ 
och det låter än i dag både tänka sig och säga sig, att bara 
något m om förlåten. I denna dager har jag förut sett inom (se 
IV. 379, jfr. 349 och 425 i noten), och endast om det så be- 
traktas, finner man någon rimlighet deri att i de sorgfälligast af-- 
fattade skrifter, såsom bibiarne och lagboken, skrifvits in om eller 
ifiom, i stället f5r innom i enlighet med attalet, men deremot 
oaflåtligt innan. Vid detta förhållande blefve inom ett helt annat 
ord än innan; i det ena prep. om tillfogad, i det andra en ar- 
åldrig partikel-ändelse an. På dessa båda faller Ijas från tUan 
och utorhy det senare bestyrkt af Isl. ut um (hvilket Gbimm 
Gram. III. 263 skrifver iUum), och jemväl af VGL. U. G. B. 5 
skiutcB 8ua vt vm ^ör (atom dörren. Lat. foras). Hels. L. Kg. B. 
7 gånger Upunger i/tor haff csUer uU um (utom, utanför, förbi) 
aspa eundy hvarvid man jemföre Vestm. L. 11. B. B. 7 pr. ut om 
en manap (en månad ut). Att inom och utom egentligen äro 
sammanförda in om och ut om^* ådagaläggés ytterligare deraf, 
att om här har en rörligare betoning och i vissa ordställningar 
får den starkaste tryckningen vid uttalet, t. ex. bära någonting 
inom sig, vara utom sig (Dan. vcere ude af eigy jfr. ock Dan. 
ind ad och ud ad i meningen af Sv. inom och utom^ Isl. inn um 
och lit tim), och sådant i bästa endrägt med andra sammanbragta 
partiklar på -om (se här förut s. 159), bland hvilka flere omöj- 
ligen kunna tydas annorlunda än som hopfogade eller för till- 
fället hoplödda enkla partiklar, lätt afsöndrade om man så vill, 
t. ex. derom, häroms hitom, uppom, nedanom^ ofvanom, en och 
annan att uppvisa i fritt tillstånd fordomdags. En med de mot- 
stälda innan inom och utan utom fullständig jemförllghet ligger i 
framman framom. Man läser i Södra. L. Kg. B. 11 pr. vceri sik 
med VI mannum, prim framman (tre framom) segl^ oe prim 
aptan (tre bakom), i MELL. och Stads L. framman wrietan eller 
dy I. (se härom IV. 323), och samma betydelse som framman har 
Isl. f raman; men att det nuvarande framom icke är en fonetisk 
utveckling deraf, utan blott ett hopflyttadt fram om, såsom jag 
angifvit IV. 379, begripes lätt, om man vet att detta har till 

* I Dalins båda Svenska ordböcker sä^es, att utom är '*af ut och <nn'\ 
men inom hade ock bort förklaras komma af in och om. Sjölagess 
stadgande i Skiplego B. 14, hvad angår recMn innom Öitersiön och 
reesan ther cihom, 5?rul]e un iittryrkas likadant, »Ä nar som pä staf- 
ningen. 



XII BOKBN. — ADYBEB. 163 

99 

föregångare fram um i 06L. B. B. 37: 1 och Hels. L. Kk. B. 
15: 2, sedan P. Svart s. 89 fram om, lagboken M. B. 34: 2 fram 
om vrist o. s. v.; och härmed må jemväl sammanhållas VGL. IV. 
15: 5 vm fram (framom, framför) allce pe mom i hans riki wani 
(jfr. Isl. um fram abra menn). En ytterligare öfverensstämmelse 
råder mellan det dabbla m i framman (dock ej uti Isl.) och det 
dubbla n i innan, det enkla m i framom och det enkla n i inom. 
På senare tider har det enkla /ramman kommit ur bruk, men fram- 
man får {-före) användes, mindre /rammcin^t/2, ofta ersatta vS fram- 
för (-för/) och framtill, hvilka dock ega något större omfattning i be- 
tydelsen; det gamlfi framman uttryckas un med framom, framtill, 
framför, alla tre hopskjntna. Under odlingens fortgång, de gamla 
minnenas fördunklande och behofvet att vinna uttryck för nya 
modifikationer af begreppen, kon) man då och då ur den rätta 
leden, försteg sig eller förvillade sig på de inslagna nya vägarne, 
och gjorde sig saker till förblandning, såsom IHRE yttrat sig an- 
gående utom; men hvad det led ordnade sig det nya, innehållet 
ljusnade och gestalten blef fastare. Den gamla från adv. här- 
stammande prep. inrian omfattade bemärkelsenia: inom, i, före 
(Lat. inträ, in, ante); den likaledes från början adverbiala prep. 
utan betydde: utom, förutan, utan (Lat. extra, praeter, sine). I 
betydelsen: förr än (antequara, priusquam), d. v. s. som konj., 
användes nu innati (aldrig inom), och så äfven i den jemförelsevis 
något fornartade lagboken af 1734, t. ex. B. B. 27: 5 innan han 
af bole far, H. B. 3: 6 innan han i thetta fall rått för sig giordt; 
men detta är egentligen icke fornsed, ehuru man träffar t. ex. i 
MELL. Kg. B. 19 innan pet vapnasynin halz, Kristf. Lands L. 
Kg. B. 36 pr. jnnan thet (innan dess, dess förinnan), på hvilka 
ställen innan är i och för sig prep.; deremot har utan alltid som 
konj. haft sin betydelse af: men, om ej, med mindre (sed, nisi). 
Egenskapen hos utan att vara både prep. och konj. har det med 
sig, att man rätt säger utan (sine) dig, honom förutan, och ingen 
utan (nisi) du, utan jag, utan han; och på lika sätt i Gust. Ls 
Bib. Es. 45: 5 ingen gudh är vtan iagh, hos Fritznee håna hefir 
enginn karlmanar sét étan ek*)*, men föråldradt är i våra dagar 
yttrandet i lagboken B. B. 26: 4 vare ingen fri, utan (med un- 
dantag af) sätes och ladugårdar, der man i stället för utan fordrar 
utom, hvilket sistnämnda i allmänhet ogerna afstår från sin pre- 
Jfr. Lat. nemo nisi is, Isl. enffi nema pu. 



164 XII BOKEN. ADTBKB. 

positionala natur, och derföre gör anspråk pa oblik kasus, fast au 
man visst kan få höra ingen utom han o. dyl. När det heter 
tåtom att, är det tör hända elliptiskt för utom det att; men utom 
brukas också med tydligare drag af konj., t. ex. utom deruti^ u. 
i den omatåndiff heten; hellre dock utan om nättema^ utan i nöd- 
falL För öfrigt anmärkes, att utom kan beteckna så väl L. extra 
som L. prseter, men icke rätteligen L. sine, och än mindre L. sed. 

På verbal grund uppvuxna äro de nya adv. kanske, må hända, 
kan hända, tör hända (jfr. här förut s. 84), må vara, mån fro 
(jfr. s. 123 i noten), det första, i anseende till sin betoning 
och sin stora användning, merendels samiuanskrifvet. Till samme 
flock hörer troligtvis på måfå, hos LiND, Sahlstedt och Möl- 
ler på må få, men hos Serenius och andra på måfå, såsom 
nu uttalas. Utom några s. 122 anförda omskrifningar med verb, 
kunna viss^. med part. pres. antecknas, t. ex. i förbigående, i 
betraktande deraf, vid öfvervägande deraf o. dyl. Jfr. Prep. och 
Interj. 

Ny-Svenskan har fallenhet för partikel-gruppering medelst 
en förenande eller afsöndrande konj., det hela uttryckande ett 
adv., t. ex. jemtsoch samt (jfr. Gregor, s. 261 och 295 icemsampt^ 
tidt och ofta, då och då, då eller då, här och der, der och hvar, 
af och an, af och till, till och ifrån, ut och in, hvarken ut eller 
in, upp och ned, Öfver och under, samt och synnerligen, ditt och 
datt, kort och godt, rubb och stubb. Särdeles verksamt är lika- 
ledes ,så, t. ex. ja så, * än så, så så, som så, se så, så der, se (st) 
så der, så och så, både si och så, så när, så när som, så långt, 
så snart, så vida, så framt, så ock, så att. Som sammansatt ut- 
talas också, ofta alltså (om detta se Sv. Akad. Ordbok). En och 
annan förbindelse med ok råkas jemväl i gamla tider, såsom Gottl. 
Hist. 1 e at e, Kg. Styr. lY. 7: 35 up ok nid; äfven med sva 
(eller so), stundom i osäker afsigt eller just för att uttrycka ett 
obeslämdt begrepp (se U. 495). Åtskilliga exempel på nya om- 
skrifningar äro meddelade här förut s. 122. Tysk härkomst röja 
ungefår, så pass, vid pass, vcU till pass (jfr. här förut a. 134 
längs, strax). 

* Det mängartade bruket af Ja så hade till den grad öfverraskat ea 
effektsökande Tysk turist, Willibald Alexis (psevdonym för W. Hft- 
ring), att han påstod det innehålla nyckeln och grundtonen till det 
'^Skandinaviska språket"", och att man dermed kunde underhålla ""en 
fullständig konversation'' (se Heimdall 1829 K:o 18). 



XII BOKEN. — ADTEEB. 166 

SammaDdragna partiklar, sådana som poU pyt, 9vat m. fl. 
upptagas bland Konj. Deremot äro hit, pit och det nya tills med 
dess tillhörigheter, behandlade lY. 433--5 och här förat s. 132. 
Om cBllighcBTf cellighesy paghar^ är taladt här fornt s. 129, om 
apans o. dyl. s. 131. Angående adverbs begagnande som prepo- 
sition, och tvert om, förekommer åtskilligt under Prepos. 

I följd med adjektivets gradförhöjning nämndes något om 
adverbets (se II. 449 — 452, 470). Här frammanför hafva vi 
återkommit till detta ämne, i enskilda punkter, såsom kompar. 
-ar, -fr, -ra, -rin (se Sé 129 — 131), -m€, -mer (s. 133, 156), 
snperl. -«t, -ast (s. 139). Stegringen omfattar hufvudsakligen 
adv. af adjektif upprinnelse, men sträcker sig till större delen af 
dessa; för öfrigt blott undantagsvis till adv. af partikel-stam, 
dervid den förhöjda graden utgår från denne stam, men icke från 
adverbial-ändelsen, och detta gäller Germaniska språk öfver huf- 
▼ad (se Grimm Gram. III. 585). Ett undantag kunde sökas i 
de Isl. vid sialdan stående sialdnar och sialdnast^ redan i Isl. 
Homil.; men ett visst mörker hvilar öfver detta ord i de gamla 
German-språkeUf hvarföre Grimm förbehållit sig i afseende derpå 
öppen talan (se Gram. III. 96); Ny-T. selten har som adj. n re- 
dan i positiven (sällsynt, ovanlig), och i alla händelser får man 
icke i våra skriftliga efterlemningar skåda ett sialdnar sialdnast 
eller stcdnar sicslnast, men väl i Gamla Ordspr. 846 sicellast, och 
nu råder ingen gradstegring. Något svepskäl för bibehållande af 
det på 1700-talet emellanåt varseblifna sednäre sednast (jfr. II. 
469) kan således icke hemtas från egenheten i det andra ordet. 
Aldrig upprätthåller sig det adverbiala -an (se här förut s. 128) 
i kompar. eller superi., och lika litet ändeisen -t (s. 127). När 
tå inträffade att ett adj. bestod äil)net till olika adverbial-former, 
blef i fornspråket så väl kompar. som posit. skiljaktig i båda 
formerna, men superi, blef den samma för begge; långt (långt, 
utsträckt i rummet) fick kompar. loengra, utder det Iwngi (länge, 
utsträckt i tiden) fick Icsnger, men båda superi. Icmgst Denna 
nyttiga inrättning står nu obegagnad, sedan adverbets kompar. 
formelt sammanfallit med adjektivets, så att det heter både långt 
längre och långe längre (dock i en ej aflägsen tid undantagsvis 
längery se II. 470), — en ofullkomlighet som man ofta får för 
den senare kompar. afhjelpa genom tillägg af tid. En egen för- 
bindelse är tills vidare (jfr. här förut s. 132). Någon likställighet 



\-- 



166 Xn BOKIN. — KONJDNKTIONIE. 

dermed kan mao tro sig finoa i utan vidare (d. v. s. ataa vidare 
omständigheter eller dyl.); men det förra är en icke så ung in- 
hemsk daning, det senare en helt ny härmning af Dan. uden vt- 
dere, hvilket är underlägset Tyska förebilden ohne weUeres (utan 
någontin<]; vidare), och ej har annat än kortheten som talar för 
sig, hvad i och för sig vore af värde i vår jägtande tidsålder, 
om man icke så ofta i de likgiltigaste saker förlorade sig i ett 
ändlöst ordsvall, och eljest sade med 10 ord det som kände sägas 
med 2. 

Det i några färre fall inträngda sjelfsvåldet med det posi- 
tiva adverbets behandling som rent adj., hvilket är stridande 
mot all grammatik och särskildt mot Svenska språk lynnet, har 
fftrut varit föremål för klander (se II. 465—6, jfr. 456). Det 
gäller mest bef^agnande af särdeles som attributift adj. (t. ex. med 
särdeles nöje o. dyl.), och böjning af några adv. (d. v. s. oböjliga 
ord) på -vis (se här förut s. 156), nerol. delvis^ gradvis^ företrä- 
desvis (såsom en delvis^ den delvisa o. s. v.). Båda delarne ha 
hitkommit från Danmark, men äro begge lika främmande för vårt 
otvungna samtal, som icke tillåter dylika logiska öfverdåd, utan 
behof för en öfvad och väl skuren penna, hvilken ock lätt und- 
viker den lika felaktiga böjningen rättframma^ lagommaj så be- 
qväma de må vara under stundom. Snarare kunde eftergift lem- 
nas för omskrifningen i lagom tid, likväl mera betänklig än i 
fordom tid o. dyl. (jfr. IV. 324), der fordom kan i sjelfva verket 
vara adj.; dessutom skäligen onödig, enär de 3 orden icke säga 
mera än det enda lagom^ hvars like man förgäfves efterletar 
utomlands, och hvars anseende icke bör sättas på spel genom 
missbruk. 



TOLFTE KAP. 



* 

Dessa partiklars på vissa punkter inträffande beröring med 
adv. och prepos. blef här förut s. 123 med några ord antydd. 
Konjunktionens natur uppenbarar sig bestämdast såsom uttiyck 
af förening, söndring, motsättning, jemföreise, vilkor, medgifvande, 



Zn BOUM. — KONJUNKTIOKim. 167 

or«ak, äodamål. På andra områden, och på några af de angifna, 
beror det ofta icke blott på den enskilda uppfattningen, utan verk- 
ligen på läget för tillfället, om ordet är adv. eller konj., såsom 
t. ex. är händelsen med då och når (quando); men h varken språk- 
historien eller bemärkelsen föranleder någon skiljaktighet af det 
slag, som en och annan funnit t. ex. i derför som adv., der/öre 
som konj., om också språkbruket för ögonblicket något går i dea 
rigtningen. Vi tänka icke här hålla någon sträng gränsbevakning 
mellan konj. och andra partiklar, särskildt adv., öfverlemnande 
denna åtgärd till syntaxen och ordboken; endast förbehållande 
oss att i de enskilda fallen utmärka, da form eller betydelse mera 
påkallar en sammanställning. När hopstötning mellan de båda 
partikel-klasserna eger rum, är vanligen adverbet det historiskt 
föregående. 

Ett i det formella så pass utpregladt tycke som adv. hafva 
icke konjunktionerna, öfver hufvnd taget, och då deras antal är 
mycket ringare, kännes ej samma behof af sönderdelning i många 
rubriker. Vid jemförelse med de i näst föregående kap. beskrifna 
adv. finner en hvar utan svårighet när konj. är enkel, afledd eller 
sammansatt, räknar sin tillkomst från kasus eller åtföljes af prepos« 
Första ögonkastet på massan af konj. öfvertygar jemväl, att no- 
men, som för adv. utgör det mest omfattande bildningsämnet, icke 
for detta syfte lånar sig åt konj., annorlunda än vid omskrifning 
eller i sammanhang med prepos. Uppställningen, som följer, är 
i fria grupper, mest med hänsigt på innehållet, men utan anspråk 
på fullständighet, helst inom det nya språket. 

auk och ok äro nämnda IV. 134, 136—7 (obs. noten 137), hvar- 
vid nu ytterligare hänvisas till Cleasbys och Vigfdssons ord- 
bok i artiklarne härom, att sammanhålla med Grimm Gram. 
III. 272. Atskilnaden mellan dessa ord har, såsom jag fort- 
farande tror, ingen del i den skiload som nu göres mellan och 
(et) och ock (etiam), hvilken kan sägas vara ''oorganisk" i for- 
hållande till det forntida ok som uttryckte båda*; men icke 
nödvändigt är det utöfver denna krets, synnerligast som till det 
fram på 1400-talet bemärkta och *'sedan ock kom som för- 



* Här mä erinras, att ok blef undantagsvis begagnadt relatift, såsom 
God. Bur. 8. 4 wib een port ok (var. som) hete aurea; 15 warp numin 
(borttagen, lam) t handom ok (hvilka) worpo onyta; Med. Bib. I. 4 en 
*on oc heat arfoisat, Fbitzn£r har exempel af samma slag. 



168 XII BOKBK. — KOMJimTIOKlB. 

•tärkning (liksom Eng. off till o/), men denna kanske genom 
foranledning af T. aucK\ Dessa och öfriga ord i den lilla noten 
lY. 137, yttrade i förbigående och af en s&rskild anledning, 
gjorde ej till fyllest för att sprida fullt ljus i en så föga sjelf- 
klar fVåga, att Grimm i den samma ändrat öfvertygelse; men 
icke var min mening, att med dem framkalla en lika skrifning 
(vare sig ok eller ock) af 2:ne partiklar som, ehvad upphofvet 
må vara, länge utgjort olika ord, * ej endast med olika stafning 
och betydelse, men med olika uttal i umgängsspråket, hvarpå 
jag redan fäst uppmärksamheten (se IV. 421, 535), och det 
kan nu tilläggas att, enligt hvad ett år 1872 utkommet häfte 
af Aasens Norsk Ordbog s. 551 upplyser, uttalet af dessa ord 
äfven i Norge är olika. Blefve det till och med antaget, att 
ock haft med och samma omedelbara ättledning från F. Sv. oky 
utan inflytande af T. auch på ock^ så vore det mer än orätt 
och synnerligen opraktiskt, att utan allt behof afsäga sig för> 
delen af en redan förevarande grafisk utmärkelse mellan så 
ständigt brukade ord med olika begrepp, och genom en iden- 
tisk stafuing framtvinga nödvändigheten att upprepa ocksåy som 
i Dan. ogaaa. För den etymologiska klarheten är belägenheten 
här icke farligare än annars vid den af odlingens framsteg 
åstadkomna mångfalden, som ofta är mera till gagn än skada, 
och i allt fall ej alltid kan uppå gratnmatikerns befallning af- 
lägsnas ur språkbruket. ** — Liksom nu jemvål brukades af 
de gamle tam vcél (God. Bur. s. 522, 526) och csmvcel (H. Birg. 
Up. L 12, Bonav. s. 54), från början rent adv. med bemärkel- 
sen "lika väl" (se OGL., Smål. L., Gottl. L.). Långt senare 
tillkom äfven (af N. Sax. even)^ hvaraf äfven väl, äfven som, 
äfvenledea; för samma eller ett närliggande begrepp nytjas 



* Redan i Gust I:s Bib. ser man t. ex. Vishet. 16: 22 hijtze (der) bleff 
ock sniö och ijs j eeldenom, 

** Som och och ock förhålla sig till F. Sv. ok, förhålla sig att och ät till 
F. Sv. at, utan att framkalla likformighet i skrifning, hvilken ej heller 
blifvit satt i fråga för dag och dager, stöd och Btod, kitlig och kitslig 
(jfr. s. 22 i noten), ty och dy (i dylik), ehuru den radikala identiteten 
på ömse sidor om **och" är lagd i dagen. En sådan hindrar lika litet 
Fransmannen, att bibehålla olika kön för le voile och la voile, le me- 
moire och la mémoire, olika stafning och uttal för cam^p och champ, 
tarte och charte, venger och revancher, hvilket allt noga iakttages jem- 
Tål af de vetenskapsmän, som angifvit de skilda formernas samman- 
fallande i Latinet. Företeelser af detta slag träffas i alla nyare och 
mera odlade språk, blott mer eller mindre handgripliga. 



Xn BOtCBN. — KONJUNKTIONER. 169 

någon gång lUcaledes. derjemUf oftare dock som adv., såsom 
ock händelsen är med samt^ sällan begagoadt i stället för '^och**, 
oftast mer eller mindre adverbialt, äfven förstärkt, t. ex. jemt 
och samti samt och s^nerligen, detta påminnande om T. savnmt 
und sondersy liksom det obundna samt om den Tyska partikeln, 
hvartill intet motsvarande är i F. Sv. (men i Gnst. I:s Bib. 
samt medh); ty det ligger icke i asamt (jfr. Eg. Styr. IV. 6: 2 
tå ffätin thöm ey vcbI cuanU)^ hvilket är part. preter. till ett 
verb ascemia^ som ännu lefver i åsåmjas, och i fornlagarne^ti* 
digt framträder som sceniber a eller a scsmber (se I. 90), asasm" 
ber (Kristf. Lands L.), men hos Isl. lexikografer ej funnet i 
annan form än dsamt, af dem betrak tadt som ad v. eller prepos. 

hapi (både), i VGL. äfven bcepi, Gottl. L. bepi^ Isl. bc^i, alla 
utgörande neutr. pl. af bapir, Isl. bd^ir; endast med den skil- 
nad att för räkne-ordet stundom brukas bä^Si för bce^i, och i 
F. Sv. ofta bapin bcBpin (se II. 583, IV. 444— 6), hvilkas n 
icke medföljer i konj. Ett par urkunder (OGL., Södm. L.) ega 
derutöf^er bapitiggia (egentl. båda två), lika med bapi mot- 
stälda af ok, såsom nu både af och. Senare komna i bruk äro 
så väl — somy än — än (jfr. s. 126 i 2:a noten), ej mindre •^■ 
d«, ej (icke) blott (endast, allenast) — utan (men eller men jem^ 
våly men ock); nästan ur bruk det från Tyskan eller Danskan 
hemtade nu — nti, förr litet begagnadt, t. ex. i lagboken R. 17: 
26, der det heter säger nu ett, nu annat, nu jakar och nu nekar. 
Mera hemipastadt är ett upprepadt ibland; annorlunda än upp- 
repadt förekommer icke dels, i sig sjelf ett partitift adverb, 
men ofta användt blott som förbindande konj., också tillämp- 
ligt på ömsom, hvilket likväl icke ovilkorligen behöfver åter- 
komma. 

epa (eller), allmännast i öfverlemningar från Gottland qvarvarande, 
är IV. 315 skärskådadt i sin ställning till det allmänna celler 
och dess biformer (bland hvilka man äfven må nämna cellos, 
asUcBs), dii samma bemärkelse (aut, vel). Annattvceggia (egentl. 
ett af två), med sina biformer, är nu antingen (undantagsvis i 
lagboken R. B. 14: 4, 15: 4 anten, jemförligt med Dan. enten) 
— eller. De gamle använde hvat — oéller (cella o. s. v.), hvat 
hcelder — celler, e (cb) hvat — celler, e hvat hcelder — celler, så- 
som nu ehvad — eller. För öfrigt i F. Sv. eigh (egh, ei) hcel- 
der, nu ej (icke) heller, orätt ej eller, likväl i lagboken R. B. 



170 XII BOKSN. — KONiUNKTlONlB. 

15: 3, 26: 3. Vi braka ock vare sig — dier; äfveo eUdera 
(orätt endera)^ med eller utan påföljande élier. Sällsynt var i 
fornspråket hvartiggia (se Vestoi. L. I), med betydelsen: "hvar- 
ken** och åttoljdt af ella; i så måtto skildt från Isl. hvdrtveggta 
eller hvdrttveggia, att detta i allmänhet betyder ''både"" och åt- 
följes af oky likväl hos Er. Jonsson angifvet ej blott som 
*'både'* med motsvarande ok^ men äfven som *'hvarkea** med 
motsvarande né, af hvilka bemärkelser den förra stämmer med 
den pronominala i Y6L. Ii. J. B. 37 hitartuayice (var. kuar- 
iigtce) byr (hvardera byn), men icke så afgjordt den senare, 
hvaraf Schltter kannat finna sig föranlåten att i Vestm. L» 
huartiggia se ett hvarti tiggia eller tvceggia (intetdera af två). 
Det vanliga ordet för samma konjunktionala begrepp (neqne) 
är hvarti med sina skiftningar (se U. 528, III. 86), nästan 
alltid efterföljdt af cMer^ liksom nu hvarken af éUery hvaremot 
F. Norska hvdrtki eller hvdrki af né (se Fbitzn£R), Isl. ni 
af né. 

(Bn är bland alla partikel-beteckningar den mångtydigaste och svå- 
raste att i hela sitt innehåll utransaka. Flere ordstammar eller 
rötter synas antaga samma yttre skepnad, men det är i åt- 
skilliga fall mycket svårt att afgöra, hvilkendera stammen som 
i sjelfva verket gör tjenst för tillfallet, när cen står i samman- 
hang med andra partiklar. Här skall syftet blifva att i möj- 
ligaste mån utreda förhållandet från Svensk synpunkt, och för 
detta ändamål väljes sifferberäkning vid afsöndringen af de olika 
cen^ så att man får ett ad v. cen ^ (än, ännu), en relät. part. 
(Bn * (som), och tre konj., neml. cen ' (än, L. quam), an * (men), 
(Bn ^ (om). Det förstnämnda {cen \ Isl. en eller enn) är bland 
adv. upptaget här förut s. 126, och de öfriga följa nu. 

<Bn * (som), rel. partikel, är i våra urkunder ytterst sällsynt, och 
jag har ej antecknade exempel derpå utom ur God. Bur. s. 50 
sama dagh cen baptista (Johannes döparen) haldar sin daghf 
samt Gottl. L. sipan en^ pa en, i hvilka båda en tydligen visar 
sig som Ijudvexling af er, om man dermed sammanhåller gipam. 
(Br och pa <Br^ dem jag omtalat II. 510, under omnämnande af 
det företrädesvis Norska en i samma mening som er (se noten 
och IV. 324). 



in BOKKN. — KONJUNKTIOKXK. ' 171 

<Bn ' (än, L. quam), jeinförande konj., äfven tecknad en, uti dq- 
dantagna fall förekommande i YGL. I och III samt 06L. un- 
der formen an, och på lika sätt i äldsta Isl. handskrifter an 
för det vanliga en eller enuy i hvilket man, vid sammanställ- 
ning med F. Tyska språk, funnit ett anslaget p afnött (jfr. 
Cleasby s. 128 med Grimm Gram. III. 164 och 283), också 
verkligen för handen i Gottl. L:s pan, äfven som i Götti. run- 
bladets pen (se hos Lilj. s. 282 maira pen^ jemte minna en), 
hvilka former dock möjligtvis kunde tillskrifvas Tysk inflytelse, 
om ej pan träffades på runstenar från det landfasta Sverige, 
t. ex. bitr pan (bättre än, Lilj. 285, 499, 518, 608), maim pan 
(Lilj. 449), bitr pian (Lilj. 378). Liksom på dessa ställen pan 
följer i handskrifterna oen på en kompar., t. ex. mere (större 

, (pn, fyrra cen, minna cpw, hcelder cen; jemväl på annar^ t. ex. 
XJpl. L. K k. 14: 9 vm andrce hcelghudaghce cen um aunnudaglice^ 
och förhållandet är i denna del oförändradt i vår tid; hvarvid 
blott må erinras, att annar föreställer andar^ af hvilket dar är 
i grunden ett komparat. suffix (se II. 523, 580); och att ord- 
ställningen för denna konj. cen är motsatt de^ för adv. a?n, när 
det står förstärkande framför kompar., såsom i cen siper, en 
mair (se här förut s. 126), och nu i ån mindre^ än mer o. dyl. 
— I annan rigtning jemförande (L. ut, sicut, quam) är aum, 
sedan som (i runor någon gång sim, sem),* i gammal och ny 
Svenska mycket oftare än i Isl. begagnadt äfven som relät, 
partikel, och i denna egenskap eller i en mera obestämd syft- 
ning följer det icke sällan, lika med det gamla cer, på en annan 
partikel, t. ex. hvar sum, pcer sum, pa sum, sipan sum, sva 
sum, huru sum, hinnugh sum (jfr. IL 512 — 513); nu såsom, 
efter som, huru som, så snart som, så långe som o. s. v.; likväl 
kan sum eller som efter sva eller så hållas för jemförande par- 
tikel i egentligare mening (Lat. ut). I senare tider brukas dels 
for omvexling, dels till yttermera visso, jemväl liksom och ofta 
i öfverflöd såsom, intetdera dock användbart till relatif. När 
jemförande talesätt motställas hvarandra, begagnas ju vid första 
tillfället, vid det följande i skrift oftast dess, desto, men ock 
ju, t. ex. ju förr dess (desto, ju) hellre, ju mer man liar ju mer 



* Oväntad är inverkan pä efterföljande substantivets kasus, t ex. Cod. 
Bur. s. bG py at pe liBto skiccg va^xa nom (lika med) r^zom (Byssar), 
173 ok tornet högpe tik »om hugha. 



172 XII BOKBK. — KONJUKKTIOKBR. 

vill man ha; hvardagligt brakas vanligen ju på båda ställena, 
och på samma brak gifvas ock exempel i äldre tider, t. ex. 
SiflBl. tr. ff. 287 to fförra to bcetir. 

an ^ (men, Isl. en eller enn)^ äfven en^ i runor tn, stundom tan, 
dessa begge ofta vacklande mellan begreppen: om,' och (se II. 
491, lY. 121), såsom i Isl. Detta cen genomgår hela medel- 
tiden, derefter utträngdt af men^ om hvars framträdande och 
härkomst nämndes IV. 440 — 1, och kan dertill fogas, att detta 
men forefinnes i den Plattyska texten af Visby Stadslag och 
Sjörätt, hvarföre dess befintlighet på ett ställe i Gottl. Hist. 
mindre öfverraskar. Ur det vanliga läget för "men" (Lat. sed) 
är än nu till den grad fördrifvet, att RiETZ ej kunnat ntom 
i en enda dialekt träfifa spåren deraf; dock vill det för mina 
ögon framskymta i sådana talesätt, som ån sen (sedan) då^ 
ån du då? än om han kommer? än om så vore? der man verk- 
ligen kan utbyta än mot "men" eller "och", ja ibland på Fran- 
ska återgifva det med mais eller et, t. ex. et vous donc? mais 
éil arrive? Yttermera ligger, enligt mitt förmenande, samma 
cen ^ i cen po, cen pyt, cen pylder, h vilka, tillika med nu gång- 
bara ändock och ändå, närmare granskas under po och py, 
samt, hvad deras cen beträffar, under det här följande: 

om ^ (om, Lat. si), emellanåt en, på ett par ställen i äldre V6L. 
och på ett i OGL. an, såsom en icke ovanligt i en del Norska 
handskrifter, men mycket sällsynt i Isländska, och alldeles sak- 
nadt i de äldsta, hvilken omständighet verkar svårighet att 
med ScHLYTER antaga ett hit hörande oen i cen po, efter som 
en på framträder i äldsta Isl. membraner (t. ex. Homil. 36: 1). 
Hellre vill jag i dylika fall finna ett cen ^ och håller till och 
för icke omöjligt, att i allmänhet cen ^ blott är en annan sida 
eller ny utveckling af cen ^ och i alla händelser kan oen po 
öfversättas "men dock", "men det oaktadt". Troligare är likväl, 
att n i flpn * endast är en Ijud-öfvergång från /, ehuru visser- 
ligen ej att lika lätt styrka som m från / (jfr. IV. 250—1, 
318—319). På detta sätt kunde man få en ersättning för Isl. 
ef, äldre än den i um, hvars historiska och fonetiska ställning 
blifvit efter min uppfattning angifven IV. 318, i fortsättning 
hvarmed kan upplysas, att konj. um (si) icke ännu märkes i 
äldre VGL., blott på ett enda ställe i text-codex af Upl. L., 



XII BOKBV. — KO>IJ17NKTIONBR. 173 

och för öfrigt ganska sällan i äldre handskrifter, d. v. s. så 
länge cm ^ var vid magt. * Detta konditionala cen (användt 
äfven på några ställen i Skånska Kyrkrätten) förlorade sig 
emellertid under loppet af 15:de årh., vid hvars niidt det käm- 
par en mycket underlägsen strid med omt men varseblifves 
någon gång, t. ex. Kristf. Lands L. G. B. ind. XIV, M. B. 
11: 1**; snart blef om enväldigt. — En mera utpreglad vil- 
korlighet har sva vist (se YGL.), sva frampty nu så framt 
För olika bestämningar och inskränkningar har man annars 
huru vida (äfven adv.), så vida (äfven adv.), derest^ i falUfÖr 
det fall Otti i händelse^ får den händelse att; vissa af gjorda 
adv. kunna begagnas jemväl som viikorliga konj., t. ex, blotta 
endasty allenast^ dels ensamma, t. ex. blott han vUle, dels före- 
gångna af om eller efterföljda af att^ t. ex. om blott han kunde 
förmåsy blott att han ville; andra exempel äro så vidt eller så 
vidt som eller så mycket som (t. ex. jag vet). På detta eller 
annat sätt uttryckes vilkor, förbehåll, antagande, medgif vande 
eller andra små skiftningar, som den nyare odlingen gjort, om 
ej nödvändiga eller högst behöfliga, likväl värderade såsom tjen- 
liga för noggrannhet eller omvexling i framställningen. Särskild 
uppmärksamhet förtjenar omskrifningen hvar om icke (i annat 
fall, i vidrigt fall), hvilken ej lätt reder sig för begreppet utan 
bekantskap med dess föregångare hvar icke (Gust. l:s Bib. 2 
Mos. 8: 21, Sach. 11: 12), hvar och icke (ib. Syr. 5: 14, 01. 
Petri Krön. s. 230), det sista (= om ock icke) ännu i Wal- 
lenbergs "Min son på galejau' II. 87, ja i Westes Franska 
ordbok Ärar ock icke liktydigt med "hvar om icke" (si non), 
der hvar eger den under språkjäsningen uppkomna bemärkelsen: 
om, så framt, märkbar t. ex. i ett ungt Add. till Kristf. Lands 
L., hos P. Svart s. 117, i de af Geijer Sv. F. Hist. II. 5—6 
anförda orden efter Konung Hans om Gustaf Wasa: "an blir 
du en mårkelig man i dina dagar<, hvar du får lefva^; denna 
betydelse hos hvar^ nu förgången, är (1749) upptagen i Linds 



* Härvid bör icke lemnas obemält, att i en mängd index till balkarne 
i ÖGL. ses um een, t. ex. um cen kirkia kan brinna, um mn inlcsndingcer 
drapcer inlcBnding, i hvilka fall um är pr epos. (L. de), csn konj. (L. si), 
och således um cen betecknar "angående den händelse, om", såsom i 
Gloss. rätt förklaras; pä samma sätt um huru, um at o. s. ▼, 
"** Man blir litet förTånaa, när man i ett senare århundrade får tag i ett 
förlupet ån af denna bemärkelse, t. ex. Sjölagen Skiplego B. 7 an (om) 
han vill, Sjöskade B. 6 än ther hender skada af. 



174 XII BOKBN. - KOMiUNKTlONBR. 

Tyska ordbok, der man finner hwar tu thet giår^ hwar ock icke, 
och så sent som . i Dalins ordbok finnes uttrycket kvar om 
icke hänfördt till konj. hvar: **om, i fali, så vidt". När man 
eftersinnar, att Tyska rum-adverbet wo än i denna dag brokas 
jemväl som konj. (om), och får veta att Luther har på de åbe- 
ropade bibel-ställena wo nicht eller wo nit (i Vulgata si non)y 
måste all förundran inskränka sig till förvandlingen af ock till 
om under loppet af förra århundradet, hvilken godtycklijrhet ej 
är större än många andra i alla nya språk, helst då fråga är 
om utländskt långods, såsom den konditionala bemärkelsen af 
adv. hvar. Möjligtvis kan om här hafva tillkommit såsom för- 
tydligande af den för vårt språk främmande bemärkelsen af 
hvaVf liksom talesätten i hans stad och ställe^ på sått och vis 
o. dyl. Ofvergifves ledtråden af det historiska förloppet, alltid 
orådligt att förbise, och skall tillkomsten förklaras oberoende 
deraf, kommer man icke i bättre belägenhet, och får svårt att 
reda sig ur intrasslin«;en med adv. hvarom (om h vilket), der 
om är påtagligen prepos., under det om i hoar om icke (na 
vanligen skrifvet hvarom icke) nödvändigt måste vara en vil- 
korlighets-konj. (si), derest man håller sig strängt till orden 
efter deras nu gällande bemärkelse; eller ock får hvar stå här 
för hvad, då hvar om icke kunde anses utgöra ordagrann öf- 
versättning af det Lat. quod si f?OR, som läses i Vulgata 2 
Mos. 8: 21; men vinsten af detta antagande blefve obetydlig, 
enär man finge en latinism, i stället för en i alla fall ändå en 
gång förevarande germanism (hvar = T,wo \ bemärkelsen "om") 
eller en efterbildning från Luther, samt för öfrigt ett hvar for 
hvadf i stället for ett om för ock, I ingendera händelsen låter 
talesättet tyda sig bokstafligen, men större säkerhet ligger i 
tolkningen efter de särskilda ordens traditionella värde. — I 
samma krets som nyss behandlade konjunktioner, eller ock i 
följd med csn \ kunna åtskilliga partiklar apptagas, bland dem 
det mycket begagnade utan, hvilket qvarstår i sin gamla ställ- 
ning, nu som förr ihbegripande Lat. både "nisi" och "sed" (jfr. 
här förut s. 163). Det intog tidigt platsen för num (nisi), det 
senare endast i de båda V6L. att hos oss upptäcka (se vidare 
Sv. Spr. L. I. XXIX i noten), motsvaradt af IsK nfma, hvilket 
hos Cleasby och Vigpusson förklaras som negatif-partikela 



XII BOKBV. ~ KONJUNKTIONCB. 175 

ne och adv. if eller e/\ förot t/b, med Ofvergång af / till m *; 
en tydning soro, åtminstone vid första påseendet, förträflftjgt 
anstår num, då bestående af negat. n och konj. tim (si), det 
senare tolkadt så som af mig IV. 318, och det hela ordagrannt 
motsvarande L. niai (ni-^si); endast underkastadt den betänk- 
ligheten att konj. um icke framträder så tidigt som num^ detta 
icke npplösligt i ne um utan så vida um (si) haft en längre till- 
varelse än för hand varande urkun<j[er förete. Huru som helst 
tyckes m i um och num intaga samma ställning till / som n i (vn ^ 
förmodligen innehafver. I meningen af det gamla num brukades 
någon gång cfUos, cnllcBSf cella^ celler; nu har man om icke eller 
om ejf derest icke (ej)^ aå framt ej^ så vida ej^ utan så vida, utom 
(jfr. här förut s. 164), undantagandes, med mindre; det sista 
ofta i de lagboken åtföljande Domare Regler (tillskrifua 01. 
Petri), t. ex. 31, 32, 37; medh mindre at 26, 34, 38; msdh 
mindre ån at 26; alla tre uttryckssätten fortfarande gängse. 

po (dock, Isl. på), äfven pö, i Gottl. L. pau (jfr. IV. 134), före- 
kommande dels fritt, dels förbundet med andra partiklar eller 
med pron. hvaro hvaru (se II. 506, här förut s. 135), såsom 
po at och pot, pau et och paut (om ock), po hvaro, po at 
hvaro och pot hvaru (likväl), cen po (fast än, Cod. Bur. s. 15), 
en pau (likväl, Gottl. L.), cen po at (om än, fast än), cen pot, 
cen po at hvaro at (God. Bur. s. 194, jfr. här förut s. 147), 
pau en och paun (om än); Isl. har motsvarande på at och 
p6tt, på at hvdru, påt hvaro, en på. 1 afseende på pot, paut, 
paun se IV. 433, på cen här förut s. 172. Saromangjutningar, 
likartade med pot, äro de IV. 433 och 445 vidrörda poygi, 
paigin, pöghin, pöghine (dock ej). I stället för po framstiger 
på 1400-talet någon gång thoch (Vadst. Kl. R. s. 30, 39), thogh 
(ib. s. 5, H. Birg. Up. IV. 62), thog likowcel (H. Birg. Up. IV. 
63), och snart fick man togh, dogh, doch, hvilka antagligen icke 
utgöra ett sammanflutet tho-ok, utan det Tyska doch (D. dog)^ 
hvilket likväl radikalt sammanhänger med po. Icke dess mindre 
äro tTio och thot länge de rådande, t. ex. Bonav. s. 33 cen thot 
hon cer litin, cer hon tho mykyt höghelica vcerdogh, H. Birg. IJp. 



* I Isl. Homil. 43: 2 (Wisén b. %) träffas, det mä vara åsyftadt eller 
felskrifvet, verkligen ne/a (i stället för nema\ att sammanhäUa med 
nefma i ett fragment af Barlaams S. (se föret. b. xxi) och A. Sax. 



176 XII BOKBK. — KONJUNKTIONBE. 

L 26] nu cm thot mannin war swa skipadhir tho war ey gude 
dygdh frän honom^ Bernh. s. 267 cm tho alUikowcBlf H. Birg. 
Up. II. 260 thot huaro. £q förändriDg är inträdd i Gust. I:s 
Bib., der vi råka ån tå ömsevis som motsättande och som för- 
stärkande, båda delarne ofta, hvarpå bär meddelas några bevis- 
ställen : Os. 7: 7 likwel är ther ån tå ingen jbland them som 
åkallar mighf Kon. 1: 1 ån tå man holde (höljde) honom medk 
kläder, Syr. 12: 11 om tu ån polerar honom såsom en speghel 
så bliffver han ån tå rostigh; 1 Mos. 37: 8 än tå (än, anno, 
ändå) hätskare, Es. 56: 12 än tå mykit meer, Hes. 47: b än tå 
tusende alnar (än 1000 alnar till). Och derjemte begagnas i 
samma bibelverk, liksom i de följande, emellanåt åndoch för ån 
tå i adversatif mening, t. ex. Os. 7: 1 åndoch, 7: 7 åndoch at; 
och ån nu i intensif mening, t. ex. Syr. 31: 37 än nu galnare, 
Dan. 4: 33 än nu större herligheet, 1 Mos. 37: 5 än nu hätskare 
(angående än nu se vidare här förut s. 126 i sista noten). I 1734 
års lag läses B. B. 9: 8 och thet äntå (ändå, likväl) ej vårdar, 
H. B. 16: 6 stånde borgenärerna äntå fritt, M. B. 34: 5 bote 
åntå för hvart om sig, G. B. 2: 11 äntå at (om än) then oskyl- 
dige maken död är, 3: 10 äntå at hon sin rått til ächtenskapet 
eftergifva vil, A. B. 8: 5 åndoch (ora ock) ' sedan finnes, thét 
förre maken lefvat, J. B. 11: 2 åndoch han i kiöpebrefvet til" 
stådt^ i Dom. Regi. 18 åndoch lian synes göra som orden lyda 
i lagen. Nyare editioner af lagboken återgifva äntå med anda, 
och åndoch med ändock. Så väl i ändå och ändock, med deras 
närmaste företrädare äntå och åndoch, som i det gamla cen po, 
antager jag ett cen \ således icke samma som i ännu, der än är 
adv. cen ^ (jfr. här förut s. 126 i 2:a noten). Redan IV. 68 har 
jag identifierat ändå med det gamla cm po, och senare forsknin- 
gar hafva endast stärkt hållbarheten af denna åsigt, enligt hvad 
läsaren torde erfara af ofvanstående utförda bevisning, hvar- 
under ur bibelverken jemväl uppgifvits gammal häfd för den 
nu rådande dubbla bemärkelsen af ända: 1) ändock. 2) ännu, 
i förstärkande egenskap. Med allt detta föreliggande kan man 
icke i ändå tanka sig det gamla cen pa (då ännu, se VGL. II, 
OGL., Upl. L.), oaktadt Ijudöfvergången blir deraf lättare för- 
klarad, men den skiljaktiga betydelsen så mycket svårare; dess 
utom är nytt d (eller öppet o) för gammalt o, Isl. 6, icke utan 
exempel (jfr. IV. 68—9), och när både i bibiarne och lagbokeo 



XII BOKEN. — K0NJT7NKTI0NER. 177 

tå i ån lå och anta skrifves lika med tå då (F. Sv. pa, L. 
tnnc, cam), bevisar det ej mer äo att i yngre handskrifter af 
Södm. L. brukas tha^ thå och tå för de äldres po^ och lika- 
ledes i var. till Stads L. tha för tho. — I bredd med po hvaroy 
pot hvaru och dess jemlikar löpa p}/ hvaro, pyt hvaru o. s. v., 
såsom inhemtas änder pt/, Oberäknadt de nyss omförmälta 
docky ändock^ ändå, hvilka på ett eller annat sätt räkna slägt- 
skap med po^ ega vi nu likväl^ hvars icke särdeles långa slägt- 
register antecknades s. 151, och dervid nämndes ett tho liko- 
vcely h varifrån bibiarnes dock likväl härleder sig; mindre gång- 
bart är Ukvisst; stundom användes för samma tjenst emdlertid. 
Till begreppet närstående äro det eller detta oaktadt, eller oan-- 
sedty i trots dera/, icke dess mindre^ det sista till sitt bildnings- 
sätt jemförligt och med samma bemärkelse som ÖGL, egh py 
siposTy MELL. ei pes siper^ på 1400-talet et/ thes sidher, I 
samma betydelse som asn po nytjas nu fast, i skrift oftare 
fast ån^ och ehuru (det gamla adv. e huru betydde '*hura än*'), 
ehuruvål, oaktadty mera sparsamt änakönt (efter Dan. end8kiönt)i 
i stället för asn po at har man om ån eller om ock, och någon 
gång låter det öfversätta sig med **fast än" eller "likväl'*, och 
ej annorlunda med po hvaro, po at hvaro. 
piff undantagsvis pU till innehållet motsats af hvi^ och till formen 
liksom detta instrumentalt neutr. af ett demonstratift pron. (jfr. 
m. 228, rV. 405, här förut s. 135), är i det rätta fornspråket 
adv., med bemärkelsen "derföre**, **för den skull**; i fornlagarne 
gifves ej något exempel på dess användning som konj. i den 
nuvarande betydelsen (nam), utom i den vårdslöst skrifna text- 
codex till Hels. L., i denna punkt blott på ett eget sätt vitt- 
nesgill, enär 1609 års tryckta upplaga har ett efterföljande at 
(thy a^),hvilket gifver en annan färg åt det hela. Då py^ utan 
at eller föregående prepos., öppnar en mening eller har ett 
overksamt ok till förslag, så går verbet före subjektet, t. ex. 
VGL. I. G. B. 7 och 9: 5 py ma iak eigh, A. B. 7 py ceghu 
banh Upl. L. V. B. 8 ok py ma han; men VGL. I. |)j. B. 6 
pr. py at han eundi (vägrade) ranzeaky Upl. L. Kk. B. 11: 2 
py at pön (de) haffpUy ÖGL. Kr. B. 6 pr. py at pat haucer 
^9^ <^f kristnu fangity VGL. I. Md. 2 Jirir py at CBtt hans 
oBTy ÖGL. Kr. B. 27 pr. Jiri py at hon haucer^ Upl. L. Kk. B. 
3 for py ca hun skal, på hvil>;a alla ställen verbet följer på 

Sv. Spr. Lagar, ^ 1^ 



178 XII BOKBN. — KONnJNKTIONEB. 

subjektet. Ordställningen är i det hela du den samma som for- 
domdags; sådana talesätt som ty (för den skall) b&r han äro 
visst föråldrade och begränsade inom lagspråket, men ty värr 
(dess värre), om det står i början af satsen, drager verbet 
närmast till sig, t. ex. ty värr måste jag förklara^ ty vårr in- 
träffade det (deremot det inträffade ty värr)^ medan ty, såsom 
konj., vill ha subjektet före verbet, t. ex. ty jag måste förklara, 
fy det skall snart inträffa. Af de nyss meddelade utdragen ur 
de äldste lagame anar man lätt att det senare ly^ som till be- 
märkelsen motsvarar py at (Isl. pvi at) eller firir py at, är en 
ellips, med utelemnande af at^ * hvilket får sin bekräftelse af 
de båda textcodices till Hels. L., der i Sghlyters upplaga 
Mé B. 33 läses py han brööt geen samu kyrkiu, Y,B, 4 py pcsn 
a rapce sum byggice wily på hvilka lagrum 1609 års edition har 
py at; ScHLYTERS ed. af Södxn. L. har Kk. B. 1 pr. uti tex- 
ten py at han cer enwaldugher, under åei at är uteslutet i hand- 
skrifter fråa 1400-talet, på samma lagställe. Jemförelsevis 
ringa är emellertid användandet af ty i skrift, och än ringare 
i talspråket, som i stället begagnar /dr, t. ex. för (ty) hon vUl 
såf för det skall jag säga, för når det blir slut^för om han får 
lefva; och ett sådant för brukas äfven i Danskan. Detta hvar- 
dagliga för har möjligen uppkommit af firi py at, eller ock 
af det icke ovanliga firi (foyte) at^ t. ex. VGL. I. j>l. firi at per 
seulu (för de skola), OGL. B. B. 16 firi at han uHdeegh hcsghna, 
Upl. L. M. B. 23 pr. före at han barn duldi, i hvilka uttryck 
dock py må hända redan är undertryckt; fortfarande använd- 
bara äro i denna' mening för det att, för att och för det, t. ex. 
man eger ej snille för det man är galen; men för ty smakar 
mycket af ålderdom, och likaså i ty at; hvaremot icke för ty 
(icke dess mindre, i trots deraf) ofta förekommer hvardagligt 
och i mera lekande föredrag. De gamle brukade icke allenast 
py at och pyt eller pit (se IV. 433), men ock py hvaru, py 
at hvarUf pyt hvaru, cen pyt hvaru at, hvilka talesätt, der py 
har lika kraft som po, äro inskränkta till de båda VGL. och 
de i följd med dem utgifna anteckningar, utan likställighet i 
Isi. En annan sammanställning med py är py hcelder (derföre), 
py at hcelder, äfven dessa i VGL. och dermed sammanhängande 



Rörande ellipser af olika slag är antydt IV. 395 i noten, och vidare 
förekommer längre fram vid fr&gan om tidspartiklar. 



Xn BOKSN. — KONJUNKTTONSa. 179 

handskrifter; till hvilka formelt sluter sig sannnandragniDgeD 
pylder och (Bn pyUder (enligt gloss. '*likYäl**) i yngre Vestm. L., 
återkommande i H. Birg. Up. II. 257 som thykUr^ 260 som cen 
thyldir^ IV. 128 två gånger som tht/llir. 
4xt är här förinnan omständligt behandladt i det olika läget af I) 
ren konj. (Lat. ut, qaod), i några urkunder et eller cBt. 2) ren 
prep. (L. ad), nu åt. 3) partikel framför infin. (jfr. IV. 15 — 
16, 32-*4, 36, 402, 423—5). Med en myckenhet urkundliga 
intyg är ådagalagdt, huruledes språkdriften tidigt sökte sig ett 
grafiskt medel att åtskilja konj. från prep. (se derom särskildt 
IV. 32—4, 402), den tiden förmodligen i uttalet något skilda, 
i samma rigtning som nu konj. att och prep. åi^ mellan hvilka 
i yåra dagar aldrig någon förblandning eger rum. * Den äldsta 
och hela tiden allmännaste skrifningen i F. Sv. var för båda 
aty liksom i Isl. at^ äfven a15. Ofta träder konj. at i förbin- 
detee med andra partiklar, vare sig med eller utan någon upp- 
offring af sin stränga bemärkelse i det enstaka tillståndet, så- 
som éva at eller avåt (jfr. IV. 433), de nyss omhandlade po ot, 
py at, firi at m. fl.; vidare aspdr at, ceptir pest at, uppa thet 
at, ther til at o. s. v. Nu har man så att, efter att, för att, 
till att, utan att, på det att, under det att, i det att, till dese 
att, derföre att, deri eller deruti att, derigenom att, i stället för 
att, i det fall aitt, i ändamål att, med eller i afsigt att o. s. v. 
I några af dessa fall kan aJbt utan förlust undertryckas, och det 
beter med samma kraft på det, under det, i det, till dees; när 
för att har lika bemärkelse med för det att (ty), kan att ute- 
blifva i dagligt tal (jfr. här förut s. 178); under andra förhål- 
landen kan deremot ofta för utan skada försvinna framfor in- 
finit., t. ex. han år för god att (= för att) göra det, hon var 
klok nog att {för att) komma aå långt; men genom bortkastande 
Bi för i omskrif ningen i stället för att uppstår ett tvång, som 
det lefvande umgängstalet aldrig underkastat sig (se vidare 
under Prepos.). — Med samma bestämmelse som konj. at i 
finit modus visar sig p€st eller pet; icke i någon af VGL., 
men i TTpl. L., båda Vestm. L. och Gottl. L., undantagsvis 
Alex. v. 10336 och Didr. s. 28 thet Cthz'*). Alldeles ute- 



* Dessa båda partiklar äro, hTad Svenskan beträffar, missförstådda hos> 
Cleasby och Yigfusson; konj. hetei* icke åi, och den till Isl. at sva- 
rande prep. ät är icke sällsynt. 



180 XII BOKEN. — KONJUNKTIOKSR. 

st&Dgdt från allmänna talspråket öfver allt i landet (så vidt 
man vet) éx det i denna mening, och begagnas i skrift eodast 
i nödfall, till undvikande af ett allt för ofta upprepadt att 
(jfr. II. 644). Då dertill kommer, att konj. hvarken som pat 
eller pcet träffas i vår äldste codex (V6L. I), eller som pat 
i äldre IsL, vill man betänka sig innan man i de Svenska 
exemplen på denne konj. erkänner en oskadd återstod af den 
för at förmodade ursprungliga formen (angående denna se dock 
IV. 402), ehuru visserligen pcet är hos oss ett par århundraden 
äldre än 'den först efter Lutherska reformationen af Isländarne 
upptagna germanismen pa& (se derom Cleasbt och Vigfusson 
s. 28 — 9), äldre till och med än Dan. Uiet i de Skåne L. vid- 
fogade Stadgar. Det har ingen osannolikhet, att en på skrift- 
ställeriets väg inkommen, icke heller annars i Upl. L. och Gott). 
L. alldeles omärkbar inflytelse från Tyskan (jfr. Ned. Sax. daty 
att), kunnat i förevarande punkt göra sig gällande, utan att vid- 
röra Göta lagarne, som i vissa delar bära mindre spår af ut- 
ländsk inverkan, förklarligt deraf att Göta rike, fast än när- 
belägnare Tyskland och Danmark, icke veterligen hade inom sig 
någon plats så besökt af främlingar från dessa länder som Stock- 
holm och Visby. 

Ord och .talesätt, medelst hvilka språket sökt sig ett ut- 
tryck för de konjunktionala begreppen, äro ofvanför i ett större 
antal framstäida, deribland åtskilliga af de vigtigaste, framför allt 
sådana som äro konj. först och sist, konj. och ingenting annat 
Det återstår att närmare redovisa för de partiklar, som med 
större eller mindre skäl kunna tänkas ettdera som adv. eller 
konj., eller ena gången som det ena, andra gången som det andra 
(jfr. här förut s. 167). Ofta är så händelsen med tidspartiklar. 
Härvid ganska upplysande är ställningen mellan en del adv. utan 
påföljande relät, part., och med en dylik antingen som verklig 
eller möjlig, t. ex. pa, papfiar, sipan, * och pa cer eller «um, 
paghar cer eller mm, sipan cer eller aum (jfr. II. 510, 513); på 
den ena sidan är adv., på den andra konj. Ex. VGL. I. K. B. 
1 pa 8ccd fapir, pa acal gudfapir, men pa cer cristna var (då 

* I afsaende p& denne partikel anmärkes, att den synkoperade formen 
ytterst sällan i det rätta fomspräket brukas för adr., såsom i Yestm. 
L. I. pg- B. 5: 1 warpir sin sloffhin, men ofta nog för konj., t. ex. 
VGL. L J. B. 2 pr. sin farit csr, Fom. B. 11: 1 sin bonde hauir lagh^ 
klandast, Gottl. L. 6 pr. seen messa ier sungin, 13 pr. sen atméli ir vtj. 



XII BOKIX. — KONJUNKTIONSB. 181 

8om kristna läran var, d. v. s. sedan hon blef antagen), Ö6L. 
Kr. B. 9 pa aum (när) kirkia uiffhisy Vestm. L. I. Kr. B. 13 pr. 
pa 8um 80ol ganffir, 13: 1 j&a (när) han skuldi fasta; OGL. Dr. 
B. 9: 1 nu om per hcemnas a håna paghar (då), men YGL. I. 
Br. 2 paghcer cer (när) han OBruir^ Gottl. L. 2: 2 pa byti han 
priar marcr peghar anm (när) pet curnbr, VGL. I. G. B. 9: 2 
paghasr (när) per kumce bapi, J. B. 4: 1 paghcer bo skiptis; Md. 
3 pr. Hpan skal arvi (arfvinge), men Å. B. 16 pr. eipan cer hion 
tu komcB eaman, OGL. B. B. 31 nu sipan eum ekipt cer, VGL. I. 
J. B. 4: 3 sipcen hion tv komce samcen. I dessa eller liknande 
lägen är förhållandet det samma uti Isl. (se G. F. V. Lund, 
OIdnordisk OrdfÖjningslsBre s. 283 — 5, 420). Vid genomögnande 
af ofvan anbragta bevisställen ar F. Sv. lärer ej undfalla mån- 
gen, att der förekommande enkla konjunktioner bero af en ellips, 
likartad med den i det nya ty och det hvardagliga för (jfr. här 
förut s. 178); samma erfarenhet vinnes i af seende på ordställ- 
ningen, hvilken i satser med begynnande adv. kräfver verbet före 
söbjektet, men tvert om med begynnande konj. *; skilnaden är 
blott, att relät, partikeln cer eller eum^ såsom vi sett, kunnat 
tidigare umbäras än at efter pi/. — I fortsättning med det an- 
förda må nämnas ur Stads L. Kg. B. 11: 1 swa opta eidhan 
(derefter) som (många varianter med uteslutet eonif hvilket hörer 
till optay ej till sidhan) han thet foraumar^ 13: 2 afwa opta ther a 
kcerisy 21 awa opta han thet går. 1 den temporala egenskapen 
kan noer ej anses för adv. utan som frågande; eljest är det konj. 
(jfr. här förut s. 126, 130); i nya språket stundom efterföljdt af 
8om. 1 mcepan (jfr. här förut s. 128), ofta skrifvet mceny stund- 
om m(Fj&, känna vi en konj., vanligen uttryckande L. 'Mum'*, nå- 
gon gång '*cam** eller ''quia**, nu återgifna med dels medan^ dels 

* NaturligtTis blir detta ej motsagdt af ordförbindelser, i hvilka icke 
något subjekt är uttryckt, utan ligger i verbet, t. ex. ÖGL:s sipan 
sum skipi cer, ett både förr och nu mycket vanligt fall; det kan nu 
heta lika väl sedan skiftadt (fördeladt) år, och sedan det år skiftadt 
eller sedan det skiftadt år. Afseende m&ste ock göras pä afbrott, öm- 
vändning eller annan rubbning af satsföljden, t. ex. men åro de en 
aång der, så blir det svårare, d. v. s. men, åro de (== men om de äro), 
hvarvid men står overksamt i hänseende till närmaste sats. Ytter- 
ligare får ej förbises, att rum-adv. hvar, kvart, hvarihån, hvarest, hvo' 
dan, i sin relativa ställning verka som konj., hvilket ock gäller det 
relät, der samt de vid hvar eller der hopfästa adv., t. ex. hvar jag är, 
kvart han går, hvartill de samtyckte, der hon sågs, deraf man hetjenade 
sig (jfr. II. 510—512, 546). Hos de gamle fö^de ej sällan sum på 
hvar och pcer. 



182 XII BOKEK. — KONJUNKTIONER. 

under det att eller under det; det gamla e (eller ce) maspan be- 
tecknade L. qaamdio, vårt så långe (9om\ hTaremot det nya eme^ 
dan är L. quia, qnod, qaoniain. Egenskapen af konj; hos innan 
är nyare (jfr. s. 163); men fornspråket hade fyr cen, fyrra cen, 
förra cen, det nuvarande förr ån. Motsvarande til pes (donec) 
är na tUl dess^ intill dess^ tilU, till dess att; men tiUs är aldrig 
annat än konj., medan tiU dess kan vara äfven adv. (jfr. IV. 435 
i noten). I V6L. II. Add. 7: 8 läses sua brat han hauer före 
hanum bipit^ som nu öfversättes med **sd snart han har bedt for 
honom**. Någon konj. sva Icmgi har jag ej antecknat, men ur 
OGL. Ef>s. ind. 4 huru Icenge man haucer fripy YGrL. II. Add. 
11: 3 ee huro lengi skipti ständer. Uti Vestm. L. I. M. B. 22 
heter det pcet fyrsta (com primum) ezört warpir, SisBl. tr. s. 276 
första iak cer dödhir^ 277 cen första hunden wardhir stoor, och vi 
säga på samma vis det första han kommer o. dyl. Vi säga ock 
bäst som han stod der^ bäst det var, jtist som han kom;, icke efter 
justj men väl efter så länge, så ofta, så snart, kan som uteslutas» 
ehuru egentligen som gjort gruppen till konj., liksom L. quam i 
anteqnam, postquam^ m. fl. * 

Utanför det temporala synftltet och de relativa rum*adv. 
(om dessa se noten s. 181) blir, till följd af andra omständig- 
heter, gränden mellan adv. och konj. ej sällan något obestämd 
eller flyttbar, helst då partikeln uttrycker motsättning, orsak eller 
slntföljd. Bland dem som taga till sig subjektet före verbet (jfr. 
ty, då som konj.) äro emedan, enär (emedan, efter som, i lag^ 
och embetsstil äfven i bem. när, jfr. MELL. ce ncer, när helst), 
som (i bem. "emedan**), efter som eller blott efter (hvardagl.), <dl 
den stund, derföre att. Men motsatsen eger rum för de på grän- 
sen mellan adv. och konj. sväfvande dock, ändock, ändå, likväl, 
likvisst, deremot, fast mer, fast hellre, icke dess mindre, emellertid, 
för den skull, derföre, således, alltså, följaktligen, alla med verbet 
före subjektet, när de inleda satsen.** Detta fasthållande vid den 



** 



* Samma bildningssätt som i priusguam &r i fyrra cen, n. sg. af en kom* 
parat, är i jpriu» så väl som i fyrra, af en superi, i primum som i 
fyrsta (jfr. här förut s. 139), och dertill gemensamnet i rot för dem alla. 
Med dessa gifvas blott fä beröringspunkter hos de gamle, såsom po, 
hvilket fristående tager verbet till sig, t. ex. ÖGL. E^s. 22 po (dock) 
a aldriffh pcen cerua, Upl. L. Kk. B. 13: 2 po skulu rodttir arfwcer goz 
hans (Rrfway Cod. Bur. s. 15 po hafpe han, men <Bn po han stop eigh 
fastar (fast), der at är uteslutet, såsom i det bibliska än tå man holde 
honom (se hår förut s. 176). 



XII SOKEK. — KONJUNKTIONBB. 183 

adverbiala nataren är så mycket tänkvärdare, som de oomtvist- 
liga adv. pa^ paghar^ aipan redan i fornspråket genast drogo sab- 
jektet närmast intill sig, vid öfvergången till konj.; hos dem och 
andra tidspartiklar likväl förklarligt af det bortfallna relativet, 
liksom hos konj. ty af det bortfallna cU, Vissa konj., uppkomna 
af pron., såsom antmgen, hoarken, kanna efter omständigheterna 
ordna sig framför än verbet, än subjektet; lika så de blott hälft 
koDJunktionala ä/ven, jemvål o. dyl. (se här förut s. 168); lika 
med hvar o. dyl. (se s. 181 i noten) verkar huru som adv. i frå- 
gande ställning, som konj. i relatif; det oaktadt är adv., men det 
ensamma oaktacU kan vara konj.; eljest^ sannskyldigt adverb, måste 
hafva verbet närmast. I alla hänseenden adv. äro ändtligen, slut- 
ligen; snarare kunde ffåga bli om nemligen^ knappast dock annat 
än adv. (jfr. bär förut a. 153). 

Ofver hufyud kan sägas, att de äkta konjunktionerna, sär- 
deles de enkla, voro från bördan få, och att de öfriga allt mer 
utvecklat sig på andra partiklars bekostnad, så att adv. och nå- 
gon gång prep. antingen fått släppa till, med appofifring af sin 
egen betydelse, eller jock ingå bolag med konj., till utvidgande af 
dennas verksamhet. Stundom kan ett obestridligt adv., t. ex. väl, 
nuf en gång, begagnadt liksom i förbigående och i en obestämd 
mening, derigenom öfvergå till en art konj., om man så vill. 
Denna dubbelhet eller mångfald, i användandet af vissa partiklar, 
är icke en egenhet för vårt språk, utan för de flesta; men då hos 
oss gränspartiklarne äro så måaga och så besvärliga, och ej mindre 
i språkläran än i ordboken åstadkomma oreda genom iskiljaktigt 
angifven egenskap af adv. eller kooj., synes denna olägenhet kunna 
i någon mån afhjelpas dymedelst att de ofvaimämndie partiklar, 
som taga verbet omedelbart till sig, förklaras för hvad det i sjelfva 
verket äro, adverb. Andra partiklar kunna uti vissa lägen, i den 
naturliga ordföljden och i direkt frågande ställning (jfr. här förut 
s. 181 i noten), upprätthålla sig som adv., men i andra för till*- 
fallet antaga natur af konj., såsom då, när, sedan, hvar, der, 
huru m. fl. (om' det gamla före hvi se II. 505). Formen blir den 
samma, men innehållet eller bemärkelsen är mer eller mindre 
beroende af sammanhanget eller det logiska förhållandet för till- 
fället. Längre går man ej med säkra steg. 

Negativets rum före eller efter verbet är icke alltid, ens i 
det nya språket, bestämmande i afseende på partikelns egenskap 



184 XII BOKEN. — KONJUNKTIONER. 

af adv. eller konj., ehura kooj. nu oftast medförer Degationens 
anbringande framför. Det heter t. ex. om han icke kommer, så 
vida (så framt, derest) det icke regnar, ehuru (fctet än, oaktadt) 
de icke visa sig, derföre att saken ej tål uppskof, på det att så- 
dant ej i framtiden må inträffa. Vidare man påstår att han icke 
förmår det, att han hvarken vill eller kan, men ock* det är säkert 
att han förmår det icke, att han viU det icke; viaserligen låt vara 
att ingen känner honom, att han ingen känner, att han ej känner 
någon, någondera, men också att han känner ingen, änna ledigare 
att han känner ingendera^ Det måste heta men han viU icke, men 
det får hon icke, men hon är icke vacker, hvarest men röjer sig 
som konj. genom subjektets ställning framför verbet, utan att 
detta någon ting verkar på negativets rum; och så är ofta för- 
hållandet med denne partikel, som vid många tillfllllen står i en 
ganska lös förbindelse med den följande satsen, hvad han har 
gemensamt med sin föregångare i tiden, det gamla osn ^ (jfr. här 
förut s. 172*). Med negativets plats före eller efter verbet, när 
en konj. inledde satsen, förfogades i gamla tider friare än nu. 
Det läses t. ex. i VGL. I. K. B. 14:3 csn (om) han sivngcer ceigh 
pighianda mcessu, ÖGL. Vafi. 37 nu asn han asr egh (ej) hema, 
hui (hvarföre) han satte egh hanum kununa i hcendcer, R. B. 8: 1 
at han rcente (rånade) egh bok af hannum. Kr. B. 12: i po at 
han aghe egh mera, 19 pr. oen po at pcen kumi egh, Upl. L. Kk. 
B. 8: 2 po at han aghi osi merce, men 2: 2 at per (de) cei aff 
wanrökt fordoBrwins, Kp. B. 9: 6 po at han pmr cei war. Det 
nuvarande uttrycket tg tian vill icke, liksom i talspråket för han 
vill icke, har, hvad negationens rum vidkommer, motsvarighet i 
de på s. 177 och 178 upptagna ställena ur ÖGL. pg at pcet 
haucer egh af kristnu fangit, och firi at han uUde egh hoeghna. 



* I noten pä s. 181 anfördes ett exempel härpå utan negation, men åro 
de en gång deiy och vid sidan deraf kan man ställa ur ÖGL. Eps. 2: 
1 oen uarpa hötcsr borghapa, alldeles som nu men bli/va böter borgade. 



XII BOKEK. — PREPOSITIONER. 185 



TRETTONDE KAP. 

Endast i undantagna fall kan prepositionen stå i något inre 
eller yttre sammanhang med konjunktionen (jfr. t. ex. utan, um)y 
men dess oftare med adverbet. Redan till det yttre samman- 
träffar prepos. med adv. i vissa aflednings-ändelser (t. ex. -an, -r), 
och har till detta en gifven ställning i de med partikel samman- 
satta verben, när partikeln låter afsöndra sig, hvarvid den fram- 
för verbet anslutna prepos. genast blir adv. i det fria tillståndet, 
stäld efter verbet, hvarpå en myckenhet exempel meddelats i 
8:de kap. (s. 88 och f5lj.), hvilket äfven i andra hänseenden bör, 
i fråga om enskilda prep., hållas vid sidan af det närvarande. 
Ytterligare tillkommer, att vissa prep. synas från början ingen 
ting annat varit än adv. i omedelbar ställning till nomen eller 
pron., och lika med prep. verkande oblik kasus (jfr. prep. på -an, 
ncBT o. 8. v.);^ hvaremot en och samma partikel, så snart han 
kommer ur detta omedelbara läge, d. v. s. står absolut, ögon- 
blickligen återtager sin adverbiala natur, utan afseende på för-, 
mågan eller oförmågan att ingå i sammansättning med verb (t. ex. 
rummet innanför, han står utanför, kon sitter bakpå, allt som man 
är tiU); hvilket dock ej hindrar, att en och annan prep. kan ställas 
efter nomen eller pron., med bibehållen prepositional kraft (såsom 
ännu bröder emellan, oss emellan, dem emellan, dess emellan, dess 
förutan). På sätt och vis har prep. samma verksamhet som den 
oblika kasus-beteckningen, utgör antingen fyllnad och fortsättning 
eller blott ersättning för denna, hvilken i de gamla språken ofta 
gjorde prep. öfverflödig, men efter hvars utnötning prepositionen 
måst allt nier anlitas; för de nya Nordiska språken likväl i så 
måtto af ringare behof, att dessa ega i behåll formell genitif för 
snbst. och substantiveradt adj., i större omfattning än Tyskan, 
för att icke tala om de Romaniska tungorna, som länge sedan 
gjort den stora förlusten af all organisk genitif. 

Ursprungligen hänföra sig prepos. till rummet, sedan äfven 
till tiden och andra förhållanden. Emellertid kunna prep., for- 
melt betraktade, i det närmaste indelas som adv. De äro l:o 
enkla, d. v. s. med enkel stam, under de för adv. gjorda förbe- 



186 XII BOKEN. — PREP08ITI0NER. 

håll (se här förut 8. 125). 2:o med vissa slntformer. 3:o för- 
bundna eller hopstälda med andra partiklar, d. v. s. med adv. 
eller prep. 4:o danade af nomen, detta tänkt eller taget i eu visa 
kasus, antingen med eller utan biträde af enkel prep. 5:o utgö- 
rande particip eller participial adj. Ett och annat återkommer 
under flere rubriker. 

De enskilda prepositionernas ställning till olika kasus är 
syntaxens sak att angifva och fullfalja, och är icke föremål för 
en afhandling om ordbildningen. Under tiden, intill dess en ve- 
tenskaplig syntax framträder, har man, hvad gamla språket be- 
träflFar, en god ledning af Schlyters äfven i denna del med 
skärpa och omsorg utarbetade glossar till fornlagame. På denna 
plats kräfves blott den erinran, att prep. alltid styr oblik kasus, 
ännu i det nuvarande språket märkbart på det af prep. beroende 
personliga och demonstrativa pronomen, till och med då någou 
gång prep. kan stå efter (t. ex. er emellan^ dess emellan^ henne 
förutan^ dem förtitan), 

L enkla: 

a (IsL a), hvars ursprungliga konsonantiska beståndsdel (n) sedan 
historiska tider försvunnit, endast i en mindre pålitlig läaning 
af en runskrift möjligen * återstående (jfr. IV. 24 och 425, samt 
vidare bland Tilläggen härefter anöpugher). Efterträdaren i 
nya språket, åy inskränker sina anspråk till åtskilliga samman- 
sättningar (se s. 89) och vissa talesätt, t. ex. å rad^ å ndoy 
å dagay å våga, å nyo, i hvilka å ej låter utvexla sig af på; 
icke heller gerna i å embetes vagnar^ å hans (mina o. s. v.) 
vägnar, å ömse sidor, ehuru på här låter använda sig; deremot 
förefaller å litet fornartadt i dera, håra, hvarå; i bildlig me- 
ning brukas d ena sidan, å andra sidan, å båda sidor, men i 
egentlig på, t. ex. i fråga om tyg, pappersark eller annat mar 
terielt föremål; någon gåcg äfven bildligt på, t ex, på sidan 
om det råtta, på rätta sidan, på kUsidan o. dyL I någon från 
den allmänna stråkvägen mera aflägsen landsort kan å vara 
ensamt rådande, såsom för icke länge i Yåmjbus af Dalarne. 
Som bekant leder på, föregånget af det fram på 1400-talet 
synliga pa, sitt upphof från vp a, uppa (se III. 233, IV. 397, 
403 — 4), och tyckes icke vara så gammalt som F. Dan. paa. 



XII BOKJSK. — PREP081TI0NER. 187 

märkbart vid medlet af 1300-talet (se t. ex. Brandt, Gammel- 
dansk Lsesebog I. 78). På i sammansättning omtalades s. 99. 

i (Isl. {) har, lika med a, så långt som de Nordiska urkunderna 
uppstiga, mist sitt radikala n, af hvilket jag likväl företett 
några prof ur vår äldsta skrift (se IV. 58 och 425). 

af (Isl. af) är fortfarande den ursprungliga formen, och har länge 
sedan afskuddat sig det dubbla /, som emellanåt möter oss i 
Upl. L. och en del andra skrifter. 

of är som prefix upptaget s. 99. Vid tolkningen af ruinskriften på 
'Rökstenen i Östergötland (intagen i Antiqv. Tidskr. utg. af B. 
E. HiLDEBRAND, del. 5) har Sophus Bugge på 2 ställen 
träffat ett fristående ub, ena gången som preposition, och han 
förmodar ett uf på Bellstad-stenen i Upland, hos Dtb. fol. II. 
109, LiLJ. 450 (se Bugges afhandling s. 38 och 45). Isl. pre- 
fixet o/, ofr, blir i allmänhet hållet afskildt från prepos. of. 

um (IsL um, um6), sedan om, är IV. 318 framstäldt uti sin ety- 
mologiska och fonetiska belägenhet i allmänhet,* och särskildt 
i förhållande till konj. um (om denna se vidare s. 172). Man 
jemföre i förra afseendet Cleasby och ViGPUSSON s. 462. I 
om igen är om samma adverbialt tagna prep. som i byta om, 
göra om, 

at (Isl. (U) är nu som prep. alltid åt. Rörande detta ords här- 
ledning och dess Öden inom våra språkhäfder är åtskilligt ytt- 
radt IV. 402 och 423—5, jemförda med 15—16, 32—4 och 
36, att sammanhålla med hvad här s. 179 förekommit om 
konj. at, nu uttalad att, lika med infin. partikeln. 

til (Isl. til)y i God. Bur. tel, i ovårdadt tal nästan allestädes te, 
har af särskilda anledningar varit förebragt II. 603^ i noten 
(jfr. här förut s. 134), IV. 424, utan att ha utgjort ämne för 
etymologisk granskning, i hvilket afseende nu blott hänvisas 
till Grimm Gram. III. 119, 257, IV. 800, der til sammanförts 
med Mös. Göt» gatUe (aptus), F. H. T. zil (scopus), utan san- 
nolik beröring med Mös. Göt. du, T. zu, hvilket Grimm redan 
förut funnit (se Gram. II. 722), och som äfven är Oiefenbachs 
tanke (Vergl. Wört. II. 631, jfr. 666), men icke Vigfussons 
(se Cleasbys ordbok, jfr. Egilssons s. 813 ti). 



* BuGOE anser um sammansmält af två olika ord: umb (T. um) och uf, 
of (T. ob). Se nyss åberopade afhandling s. 38. 



188 XII BOKEN. — FREFOSITIONXR. 

mepi moBpy Gotti. L. ätVen mip (Isl. in^). I äldre VGL. skrif- 
ves ej sällan map^ antagligen dock utan annan betydelse än 
den i samme codex ofta märkta vexlingen af a och ce. Jfr. 
mom. II maeper» 

vip (Isl. V1&). Jfr. II viper, 

aft (efter) ses då och då i runor, t. ex. LiLJ. 109, 327, 334; 
äfven eft eller ift (till och med uft, ofi)^ likstäiligt med ept 
eller eft hos de Isl. skalderne. Jfr. II oBptir. 

or är i äldsta handskrifter (VGL. I och Upl. L.) mera användt 
än ur (M. G. usy Isl. or\ som likväl ej i dem saknas, och snart 
blef enrådande, utom i Gottl. L. med dess yr. Åtskilliga en- 
skildheter härvid, bland hvilka den ofta skådade stympningen 
u for ur i äro tagna i skärskådning IV. 79 och l:a noten, 190, 
429 — 430, och hvad sammansättning vidkommer här förut 
s. 104. 

for som prepos. är betraktad IV. 81 — 2 (jfr. 63), och som prefix 
här frammanföre s. 91. I 1734 års lag brakas ofta/drr i me- 
ningen af prep. före (ante), t. ex. G. B. 4; 2 förr fåetningenj 
8: 1 förr åchtenskapet, J. B. 17: 1 förr Jul. Det förstärkande 
adv. för, allt för, äfven i Danskan, ses ej i fornspråket, och 
är väl allenast en särskild utveckling af det i prep. liggande 
begreppet 'Yramför'', **framom**, i jemförelse med något annat 
(L. prcB)y på samma sätt som T. adv. zu utbildat sig ur prep. 
zu. Eng. too ur to; från den logiska sidan är jemväl en viss 
likställighet med prefixet of\ stäldt invid Isl. prep. of Anlaget 
till denna förstärkning röjer sig vidare i vissa sammansatta 
participiala adj., t. ex. foralceghin (utpiskad), forbarper, i adj. 
forgamaL I Cleasby-Vigfussonska ordboken s. 182 anföras 
några Isl. kompositioner af samma slag, skaom forgo^&ry forlitill, 
forrikr ra. fl., men det är från en senare tid. Jfr. II firtr. 

fra och frän (Isl. frd), nu från, äro i Svensk fornskrift liktidiga, 
och endast 2 språkprof gifvas på en prep. fram eller frcem, 
att anse som ursprungligare och fullständigare, om ej möjligtvis 
m kan vara felskrifvet för n, hvad dock ingen särskild om- 
ständighet föranleder att antaga. Eljest håller sig denna prep. 
så väl till skapnad som bemärkelse noga afsöndrad från adv. 
fram, jemväl i sammansättning (jfr. s. 92 — 3). 



III BOKEN. — PREPOSITIONER. 189 

an, motsvarande Idi. än eller 6n (ntan), saknas i våra arkunder. 
RiETZ finner det i ett temligen s&Uspordt dial. anvake-vår 
("ett sådant väder, då det om natten blåser och ej faller någon 
dagg'*), på denna väg så mycket äfveutyrligare att lösa, som 
Isl. än och F. H. T. dnOf Ny-T. ohne, icke ingår som prefix, 
och vårt dialekt-ord otvunget sluter sig till subst. andvaka, och 
sålunda kan beteckna ett sömnlöst väder, ett väder utan hvila 
för jorden om natten. — Svårligen kan heller det unga ordet 
undvara (se här förut s. 111) föreställa det osamroansatta Isl. 
an vera, änskönt bemärkelsen sammanfaller. 

Under II upptages ncer, under IV. hos, bak, gen, kring, mot. 

n. med vissa slutformer: 

ivir, yvir (Isl. yjir, sällan e/ir), sedan ovir eller ofmv (se Stads 
L.), nu öfver, af hvilka imr kan mista r ej mindre uti än utan 
sammansättning, hvad som närmare inhemtas af det redan ned- 
skrifna IV. 81 — 2 och här frammanför s. 97. Denne partikel 
kan icke stödja sig vid någon enkel prep. of, såsom Isl. yfi/r 
vid of, derest icke någon runristning, sådan som det s. 187 
omtalade uf, må tagas i beräkning. Jfr. IL 440, 451. 

%mdir (Isl. undir) saknar i medeltidsskrift ej sällan r, och detta 
lika väl i komponeradt tillstånd (jfr. s. 103) som fristående 
(se IV. 429). Ovanligt är Vestm. L. IL Kr. B. 26 pr. onde. 
I runor träffas unt hos LiLJ. 870. 

fiHr råkas i äldre VGL. och Gottl. L., samt i runor, i dessa 
senare vexelvis med furir; i handskrifna källor gemenligen jiin, 
i vissa urkunder fyri, oftare före; i dess ställe uti några co- 
dices undantagsvis fort, t. ex. VGL.' II. Fr. B. 13, Smal. L., 
Cod. Bur. s. 188 pcer fort, 206 fori hinuge (inför konungen), 
50 föri annan* Utom hvad som är sagdt IV. 81 — 2, 429, och 
i fråga om sammansättr.ing här förut s. 91, se vidare /or och 
hos Cleasby och ViGFUSSON Isl. fyrir. 

ceptir, ceftir (Isl. eptir, eftir), aptir, aftir och öfriga biformer 
(se gloss. till VGL. och OGL.) mista i fornspråket ofta det 
slutande r, vare sig i det enkla eller sammansatta läget, såsom 
vi sett IV. 429—430, här förut s. 107. Jfr. II. 441 samt un- 
der mom. I apt 



190 XII BOKEN. — PREPOSITIONBR. 

mcBper (Isl. méfyr)^ biform till moBpy uppträder undantagsvis i 
Y6L., Ö6L., Södni. L. och Stods L., till och med på 1400- 
tolet, från hvars yttersta dagar ett medher upptäckes också i 
en sammansättning (se s. 98), någon ting som icke märkes under 
föregående århundrade. 

viper (Isl. vi^r) gick under 14:de årh. liksom i jembredd med 
vip, och var i Gottl. L. den rådande formen (vipr), men för- 
lorade sedan allt mer, och snart alldeles, egenskapen af fristå- 
ende prep. , uppehållande sitt lif i några sammansättningar med 
veder^ dock ej i alla sådana det gamla viper. Förhållandet 
förr och nu kan öfverskådas s. 106 — 7. 

ncBTy rätteligen ad v., är såsom sådant förut afhandladt (s. 126, 
130); både Fritzner och Vigfusson uppfatta Isl. ncsr som 
adv. äfven då det styr nomen. Denna förmåga fans allt ifrån 
äldsta tider, så väl i kompar. som superi., t. ex. i runristnin- 
gen 749 hos Liljeoren ner brautu, äldre Y6L. J. B. 10: 1 
ncer tyaldrUy Cod. Bur. s. 13 ncer minne siosng; och på samma 
sätt OGL. noemir solu, Upl. L. ncBSt solo^ ncest lianumy Södm. 
L. noBstcB solo (närmast solen), äldre Yestm. L. nmsta (bredvid) 
hanum, Bjärk. R. ncBStce (invid) dnum hcestumj nceatu (inpå) ^'- 
num grannoB (jfr. här förut s. 136 — 7, 139); utan gradförhöjning 
förekommer i Vestm. L. I. B. B. 21 pr. liggir wcegJiir of nala 
(allt för nära) mannL Från den senare medeltiden är ett så- 
dant ncer icke ovanligt, t. ex. Legend, s. 45 bliua alt atadugher 
ncer hcenne, bvarvid ncer har samma bemärkelse (bos) som ofta 
i Bibeln och i vissa trakter af Dalarne, der hos icke är i bruk, 
utan i stället når, näst Riksspråkets når, nåra, nast kan man 
nu knappast förläna någon kraft af prep., och strängare pre- 
positional natur, såsom i elxemplen ur Vestm. L. och Bjärk. R., 
röjer sig ej ofta ens i fomspråket. 

innan och lUan äro belysta i sin allmänna och i sin ursprungliga 
natur som adv. (s. 128), liksom i sin ställning till inom och 
utom (s. 160 — 3); derjemte utan som konj., och i denna använd- 
ning slutligen ock innan (s. 163). Efter hvad på dessa ställen 
meddelats återstå några anmärkningar. I F. Sv. var innan 
allmännast som prep. (i, inom, före), men är nu på vägen att 
mista användbarheten som sådan; det heter visserligen ännu 
innan kort, innan veckans slut, innan årets utgång, men ock 



Xn BOKEN. — PREPOSITIONKS. 191 

inom kort o. s. v.; det säges nästan oftare före påsk än innan 
påakf oftare före rikadagens början än inna9i riksdagens början; 
alltid inom hans gård^ inom miä hus^ inom lås och bom; men 
deremot alltid innan (förr än) det sker, innan han gifter sig^ 
hvaraf upplyses, att inom aldrig är konj., förmodligen af det 
«käl, att innan är som konj. för nngt för att tåla en så snarlik 
medtäflare. Beträffande utan som prep. bibehåller han sig oför- 
ändrad i en viss bemärkelse (sine), t. ex. utan skål^ utan dröjs-- 
mMj utan all grunda utan penningar^ utan afseende^ lefva utan 
säUskap; men i en annan (extra) blir lUoniy t. ex. utom gården^ 
utom skoUhåUj utom ordningen; i en 3:e (praeter) har böjelse 
för samma öfvergång till utom^ t. ex. ingen utom honom, allt 
utom rätt, I motsvarande rigtning hafva innan och utan blifvit 
återgifna med inom och utom; det ena i bemärkelsen *'intra**, 
det andra i bemärkelsen. **extra**; hvaremot utan varit som konj. 
(sed, nisi) sina gamla anor troget, blott sällan öfverlemnande 
sin plats åt utom (jfr. här förut s. 164), under det innan först 
] det nya språket antagit betydelse af konj. Jfr. III. 
<Ojan, nipanj apian, framman, undan, JicBfran, norpan, sunnan, 
vcBGtan, östan och deras vederlikar, äro i sig sjelfva lokal-ad- 
verb, men kunna under vissa omständigheter liksom öfvergå till 
prep., icke blott genom tillkomsten af enkel prep. (hvarom i 
mom. III), utan jemväl i saknad af en sådan. Ex. Upl. L. ]>g. 
B. 13 owoen (ofvanför, norr om) stokholm, Bjärk. R. 12 pr. 
owcm hans garp celler nipan, Gottl. L. 23: 4 vfan knj, Bjärk. 
R. 14: 3 nipan (nedanför) knce; Södm. L. Kg. B. 11 pr. wceri 
8ik me^ VI mannum. prim framman (fram om) segl. oc prim 
aptan* (bakom), Upl. L. M. B. 54: 3 hicelpcB undcen eld, j)g, 
B. 7 pr. nu gangcer malseghande undcen Icensmanni, Cod. Bur. s. 
197 appellerape tel kunugen vndan pera dom; Södm. L. B. B. 
17 pr. swa fuerroen sktcelum (så långt ifrån gränsen); ÖGL. Dr. 
B. 7: 1 norpan (nordan om, norr om) kirkiu, sunnan kirkiu, 
VGL. IV. 10 (s. 290) ucBstcen (vester om) ance frö, Sv. Dipl. 
I. 668 wcestan woenir, Cod. Bur. s. 64 v(B«tan iorsala haf. Med. 
Bib. II. 37 östan iordanis flodh, Tör hända vill man låta vara 
osagdt, om den prepositionala ställningen vid dylika tillfällen 



Denne partikel blir man ej varse på något annat ställe i våra ur- 
kunder, men i Isl. är aptan icke ovanligt. Om framman i MELL. 
och Stads L. se IV. 323. 



192 XII BOKEN. — PREPOSITIONBR. 

alltid uppkommit genom atelemoande af en enkel prep., eller 
bärleder sig allenast från den hos en del partiklar inneboende 
rörlighet i bemärkelsen, den fria flyttningen or den ena klassen 
. in i den andra. Isl. älskar här en tillagd prep. af det oom- 
tvistliga slaget, men kan ock vara den fömtan, såsom i o/an, 
nehan, framafij vestan^ sunnan^ allmänt i undatL En tredje 
utväg till förklaring gifves, om man förlänar vissa adv. samma 
rättighet som adj., att styra kasus; praktiskt blir saken ändå 
den samma som ad verbets öfvergång till prep. I alla händelser 
finnas äfven partiklar af annan skapnad än de ofvanstående på 
-an^ med enahanda verksamhet, t. ex. det förut upptagna ncer 
och dess f ränder, ficprmer (t. ex. OGL. B. B. 1: 6 ficermir solu^ 
Södm. L. B. B. 17 pr. ficBrmer skicBlum)^ samtligen lokal- par- 
tiklar, liksom de med vcegh sammansatta eller omskrifna (jfr. 
mom. IV). De flesta af ofvan anförda med slutformen an 
kunna nu sällan umbära en ren prep., om ett prepositions- 
begrepp skall betecknas; men undan är fortfarande både prep. 
och adv., och samma tjenst som förr f ramman gör nu framom, 
d. v. 8. fram om (jfr. här förut s. 162—3). 

sipan, från början adv. (se här förut s. 128, 180 i noten), snart 
äfven konj. (s. 181), var i fornspråket icke begagnadt som prep. 
I Gottl. Hist. I (s. 95) 8tpan gangnum manapi är sipan adv., 
gangnum manapi absolut datif, såsom ock saken är fattad af 
SCHLYTER i öfversättningen: "sedan, då månaden var gången". 
Nu säges sedan åldre tider, sedan hedna tider ^ sedan Gustaf Wa- 
sas dagar. Detta bruk af sedan , liksom af Dan. dden^ torde ha 
inkommit från Tyskan, der användningen som prep. är gammal. 

III. förenade eller hopstälda äro nästan otaliga partiklar, vanligen så 
att den ene i gruppen är adv., den andre prep.; någon gång finnas 
i den samma endast adv. eller endast prep., och under alla för- 
hållanden uppstår af det hela antingen ett adv., en konj. eller en 
prep., af hvilka partikel-klasser de 2 första äro i det föregående 
öfverskådade. Vid det oss nu föreliggande är tjenligt att kasta 
en blick till baka på hvad som framstäldes s. 158 — 159, med hnf- 
vudsakligt afseende på partikel-förbindelsens egenskap af adv.» 
nu att ställa mot den af prep., i hvilket hänseende några af de 
vigtigaste fallen skola här nedanför läggas under ögonen. Det må 
likväl ej förbises, att stundom kan ordställningen vara just fråa 



XII BOKSN. FREFOSITIONSR. 193 

denna synpunkt svår att bedöma, i ty att det för tillfället an- 
vända adv. möjligen kan stå för sig, absolut, utan ingånget för- 
bund med den följande prep., t. ex« VGL. I. R. B. 1 pr. aunnan 
af landiy norpcsn af lanpe^ Upl. L. Kg. B. 12 pr. utom aff sit> 
allr inncen aff landi, 06L. Ef)s. 8 ovan a iorpinne; särskildt är 
detta förhållandet med ut. Tydligare ådverbial-grupper, i sin 
helhet adv., äro i VGL. ovan a och a ovan (derutöfver), OGL. 
£. B. 8 pr. ouan jvri^ Södm. L. owan til^ nipan tilf OGL. nipan 
firi, Upl. L. nipcm före, Gottl. L. vtan vm (utom kring, utanför), 
Södm. L. bakum. Prepositions-begreppet gör sig deremot mera 
gällande, eller kan göra det, i här följande partiklar. • 

firi utan (utanför) kirkiu dyr VGL. I. K. B. 1, firi vtcen (för- 
utan, utom, oberäknadt) halvce cettcer bot ib. Md. 2, firi vteen 
(utan) al genmceli ib. R. B. 10, for utan (utan) pera wilia 
Vestm. L. II. JE. B. 1: 1, firir vtan cornband (utan spanmåls- 
förbud) Gottl. Hist. 2, Jirj nipan (nedanför) clintu ib. 4. Icke 
särdeles gängse är nu förutan, om man borträknar några mera 
formelartade uttryck, med prep. eftersatt, t. ex. deras bön för- 
utan, mig förutan (jfr. här förut s. 160 — 1). 

fram firi sic Vestm. L. I. M. B. 23, fram firi all annor wcerilzlik 
diur Kg. Styr. I. 10, fram for al annor creatur ib. I. 2. Nu 
framför, adverbialt äfven framföre. 

utan, stående på främsta platsen, har tidigt deltagit i alstringen 
af adv., t. ex. utcen före (Upl. L.), ut€n um (Gottl. L.), utan 
vip eller vipir (utanför, i en gammal hdskr. af SmåLL.), utan 
til (Stads L.); men det dröjde, innan det i denna ställning 
medverkade till frambringande af en prep. , såsom i Vadst. Kl. 
Rr. 8. 54 vtan före watzstena clostir. Nu utanför, adverbialt 
äfven utanföre. 

um är än den förste, än den andre i gruppen, denne må för tillfället 
vara adv. eller prep. I fortsättning med hvad redan s. 159 — 160, 
162 — 4 antecknats, meddelas ytterligare: um kring sik VGL. 
I- J. B. 13: 4, vm kring liket Cod. Bur. s. 14, kring vm ro- 
mara borgh ib. 9, cringh vm smasuenen ib. 526; vp um clöuence 
VGL. IV. 10 (s. 290); the wceggin som cer baak wm scethin 
(bakom sätena) H. Birg. Up. IV. 83, bak om stadken Med. Bib. 
II. 20. Både som prep. och adv. brukas nu bakom, framom, 
hitom, utom, inom, uppom, nedanom, ofvanom; endast arkai- 

Sv, Spr. Lagar. ^^ 



194 XII BOKEN. — PREPOSITIOKEB. 

stiskt kring om i stället för om kring; endast som ad v. derom^ 
härom, hvarom. 

tip Oy med sina vexlingar (se III. 233), är den vanligaste af alla 
hit hörande förbindelser, och har ofta i bemärkelsen ingen skilj- 
aktighet från det enkla a (jfr. här förut s. 186). Man ser ock 
vp atf up mcep o. s. t., men icke så bestämda prepositions- 
bildningar som de nya uppåt, uppför, uppom, uppöfver, eharn 
äfiren dessa visserligen, lika med inpå, ofvanpå, låta tänka sig 
och skrifva sig som skilda ord, upp åt, upp för o. s. v. 

ut a, ut at, Ht i, ut um, ut ivir o. dyl. (se t. ex. ÖGL.), hafva 
likaledes en mindre utpreglad egenskap af prepositions-förenin- 
gar än vår tids utför, utåt, utom, utmed, utefter, utöfver. Sär- 
skildt är med utaf, uti, utur, hvilka ega samma betydelse som 
af, i, ur, och i skrift för det mesta kallas till tjenstgöring för 
att dermed gifva framställningen en då och då behöflig om- 
vexling, men utan att kunna i alla vilkor ersätta de enkla pre- 
positionerna, och sällan med vunnet företräde för dessa (såsom 
i adv. deruti, häruti, hvaruti, hyilka äro mera i gång än deri, 
häri, hvari). I dagligt tal användes ofta utaf och uti, men 
sällan utur.* Till detta uti (som naturligtvis är helt annat 
än det gamla adv. uti, ute) skönjas svaga tecken i Stads L., 
tydligare mot slutet af 1400-talet, t. ex. Legend. III. 388 som 

hon kwnne liggia wti; hvaraf en ursprungligare form ut i 

råkas MELL. G. B. 8: 5 o/" py hoerape mm han ho (var. boor) 
vt i (var. t); och ett sådant vt i, men utan bemärkelsen af en- 
samt "i", har sina förelöpare, t. ex. OGL. Dr. B. 2: 2 gänga 
ut i annan garp, hvarest ut och t äro till begreppet skilda. 
Det sist nämnda ut i synes mig sprida ljus öfver ett par run- 
ristningar, LiLJ. 324 uti fiari la(n)pi och 729 uti krikum, på 
Fjuckby-stenen efter SÅves läsning sims uti fura (hos LiLJ. 
220 sim suti furs), på hvilka ställen SÅve förklarar tUi an- 
tingen som uti (ute) eller uti i (se hans uppsats om Runstenen 
vid Fjuckby s. 10 och 14); och på lika sätt (som ut i) borde 



* För Stockholms-dialekten är eget, att nytja uti vid några tillfållen 
der det annars aldrig begagnas, nemligen i vissa tids-ady^rb, såsom. 
uti morgorit uti går, uti fjoh uti qväll. uti söndags {uti måndags o. s. ▼.), 
någon gång uti dag. Norska folkspråket har ofta tav för utaf, ti för 
uti, stundom to för utor ^utur); på samma sätt vissa af våra nordliga 
landskapsmål tå eller taf, ti, tur (utur), hvarom nämndes lY. ä97 
(jir. 4dD}. 



XII BOKEK. — PREPOSITIONER. 195 

man väl betrakta entafiis uti krik(u)m hos Dtbeck 8:o N:o 32. 
Till förniaD för min åsigt kunde åberopas det af Fritzner s. 
869 anförda ut i Grikkland, Utan omedelbart sammanhang med 
denna fråga må antecknas från 1400-talet Alex. 6945 han 
swcelgher in wt i sin kröp, 

in a, in at, in tily hafva icke heller en så stark syftning till pre- 
positions -förbund som nu inpåy inåty intill, inom, invid, inför, 
ini eller inuti, inifrån, inunder. 

i fra eller i frän har jag ingenstädes funnit i Svensk fornskrift, 
h varemot i frd eller ifrd icke är allt för sällsynt i Isl. hand- 
skrifter, till och med i några rätt gamla, och så jemväl i Nor- 
ska, t. ex. Barl. S. s. 41 t fra, 130 vt ifra (utifrån), Strengl. 
s. 20 ifra. Hos oss råkas ifrd först i Gust. I:s Bib. och 
andra tryckta verk på 1500-talet, i Danmark ännu ej ifra, 
•endast fra. I betraktande faäraf kunde misstänkas, att vårt 
ifrå mot Kalmar Unionens slut inträngt från Norge. Nu för 
tiden är från vanligare i skrift, ifrån vanligare i tal (d. v. s. 
i från); ofta kunna de obemärkt intaga hvar andras rum, men 
ifrån är knappast mera, såsom förr ifrå och ifrån, begagnadt 
till prefix (jfr. här förut s. 92), hvaremot det i vissa ordställ- 
ningar har företrädet, någon gång enväldet. — Ensamt står i 
Gottl. L. a frän, nemligen 20: 5 giptis a frän (gifter sig ifrån, 
genom giftermål förverkar), hvartill motsvarighet gifves uti Isl. 
ä frd eller dfrd, likväl m^dre gängse än i frd. 

€inder ingår nu i flere föreningar, vissa endast till adverbialt bruk, 
såsom derunder, härunder, hvarunder; äfven till prepositionalt 
inunder. 

^fver förenar sig på samma sätt, och användbara som prep. äro 
tUöfver, uppöfver o. dyl. 

Jörhi är lånadt från Tyskan (se derom s. 109). 

Uteslutna från all jemförlighet med nyss vidrörda och lik- 
nande sammanställningar äro de fall, då den ena prepos. blir, 
^endast till följd af godtycklig omflyttning i ordföljden eller genom 
satsernas hopdragning, bragt i den andra prepositionens omedel- 
bara granskap, t. ex. med af raseri gnistrande ögon (med ögon 
gnistrande af raseri), efter i många år genomgångna lidanden, 
cler med och af, efter och i äro inbördes oberoende, blott ega en 



196 XII BOKSN. — PSEP081TI0NSR. 

tillfällighet att tacka fOr ain platå invid hvar andra. Dylika an- 
ordningar, i skrift fSrat under senare århundraden upptagna och 
i tal sällan förekommande, blifva af en skicklig stilist med spar- 
sam hand använda, ofta undvikna, utan tvifvel till förmån för 
framställningens ledighet och friskhet. Denna syntaktiska stelhet, 
icke ovanlig i en del vetenskapliga afhandlingar med Tysk snitte 
är en särskildt framstående egenhet i embetsspråket, med Tysk- 
Danska anor. Der är man mycket rädd om sådana sats-bind- 
ningar som uppå af vederbörande gjord anrnålanj efter af honom 
på förmiddagen verkståld undersökning^ med af seende på inför- 
rätten afgifna vittnesmål o. dyl., i hvilka tvånget upphoror och 
svenskheten återkommer endast genom inkastningen af en artikel 
eller ett pronomen mellan de båda prepositibnerna. 

lY. danade af nomen (jfr. här förut s. 186). 

hos står i fornlagarne absolut eller adverbialt (numera ej tillåtet),^ 
så som det är visadt IV. 79 i 3:e noten, hvarest denne för 
Svenskan och Danskan egendomlige partikel är förd till subst. 
hos^ h vilket i stället för hus stundom ingår i gamla samman- 
sättningar. Cleasby och ViGFUSSON vidblifva s. 266 den 
gamla hypothesen om en härkomst från det Norsk-Isl. hid med 
tillagdt Sy liksom föreställande ''htaa^s, haa^s^; hvarvid kan in- 
vändas, att hiaas^ haas borde enligt allmänna Ijndlagarne (jfr. 
IV. 270, 359) blifvit jasy has, eller jåsj hås, upphäfvande hvar 
andra, under det hos allestädes j^alas med tydligt h och djupt 
o (Isl. ($), liksom hus med djupt u (Isl. u). Se vidare här förat 
s. 94—5. 

bakf a bak, at bak, at baki, af baki, bak tiU bak pa, bak nm äro 
upptagna s. 159 — 160, 193, vare sig som adv. eller prep. 

kring var en ingående del i fornspråkets kring um och um kring 
(se här förut s. 159—160, 193), men fordrade, der ej ren sam- 
mansättning förevar (t. ex. kringskorin), i äldre språket alltid 
prep., hvilket nu icke är behöfligt, då man säger både kring- 
och om kring (omkring)^ folkartadt äfven i kring. 

gen blef fordom begagnadt icke blott som adj. och adv. (i senare 
afseendet både gen och i gen)^ utan ock som prep. (uti IsL 
högst sällan så gegn^ utan i gegn, i gamla bandskrifter äfveu 
i gögn\ t. ex. Upl. L. M. B. 2: 1 brupmasn gen brup tofncB- 



XII BOKEN. — PREPOSITION£R. 197 

. ^komma brud till mötes), VGL. I. J. B. 17 pr. gen (emot) 
hycer mark anncerriy OGL. Dr. B. 1 liggosr mapoer gen mannen 
Upl. L. M» B. 13 fullt (Br gen fulluy Cod, Bar. 8. 55 gen va- 
rom hcerray 57 toka gen euerpeno. Såsom prefix förekom gen 
s. 93, och bland sammansättningarna genvart, genvert (midt 
<emot), motsvarande Isl. gagnvart, gagnvert De äro i våra ur- 
kunder ej ofta att träffa, dock i God. Bur. s. 144 oä; sat hon 
jgenuart biscopenom. Med. Bib. I. 491 midhwakt i (i midten af) 
4hg rwmeno oc genwart archinne, Cod. Bildst. s. 315 (oe satte 
han widh bordh) mz sik j matunöte genwert tito (Titas); såle* 
<les, liksom i Isl., med dat. (jfr. här fornt s. 156). Det är 
^äoge sedan gen miste sin kraft som prep., om man ej vill an- 
taga en sådan i den prefigerade ställningen; såsom enkelt och 
vtan föregående i är det nu endast adj., med samma bemär- 
kelse (rak, kort. Lat. rectus, brevis) som i fornspråket, der 
inan likväl ej funnit det brukadt i enkelt tillstånd annorlunda 
^n som gradförhöjdt (jfr. II. 435), men som positif i icBm- 
icem-, tom-) gen, I en mening, som närmar sig den af gen- 
vart, har man nu gent emot (rätt emot, midt emot), gent öfver 
'(raiki öfver, tvers ötver), men alltid utmärkande den kortaste, 
rakaste rigtningen, alltså icke rätt och slätt den motsatta alle- 
nast. Mer än betänkligt är derföre det sedan föga mer än ett 
Årtionde rådande men allt mer tilltagande missbruket, att åter- 
gifva det Tyska gegen vher med gent öfver, pftare med gent 
-emot, i allehanda bildliga bemärkelser, i stället för: ndot, mot* 
«tä.ldt, i motsats till, i förhållande till, i ställningen till, inför, 
invid o. s. v.; t. ex« politiken gent emot Ryssland, vår ställning 
gent emot Tyskarne, intaga en försonligare hållning gent emot 
Frankrike, åtaga sig förpligtelser gent emot ett annat land, för- 
^onlighet gent emot den moderna civilisationen, gent emot en er- 
Jcänd mästare, genom sitt kraftiga uppträdande gent emot mai- 
ren, gent emot tidningarna, gent emot allt dialektiskt uttal, Frank- 
rikes fullkomliga passivitet gent öfver ultramontanismens fram- 
steg, gentöfver det kyrkliga samfundet, och oändligt af detta 
slag, icke blott tröttande genom sin enformighet, tungt och 
osvenskt, men också oklart, ofta alldeles orätt. Den skicklige 
lexikografen Möller öfversatte, i 2:a uppl. af sin (1808 i 
Leipzig tryckta) Svensk-Tyska Ordbok, gent emot '*ger?^de ent- 
gegen**, gent öfver "'gerade gegentiber", och antydde dermed att 



198 XII BOKSM^ — PBBP081T10N£B. 

de Svenska orden innehålla ett starkare, mera inskränkt ocb 
mera handgripligt uttryck än de motsvarande Tyska, hvarföre 
de förra mindre lämpa sig till en allmännare användning i bär- 
ledd betydelse, och allra minst äro tjenliga till ideligt bruk för 
en mängd fina skiftningar inom det bildliga området, uppå 
hvilket de endast i något enskildt fall låta med fördel begagna 
sig, för att för tillfället gifva framställningen större lif och 
styrka, på samma sätt som man under liknande förhållanden 
kan undantagsvis bruka midt emoU anaigte mot ansigte, t. ex* 
(såsom man läst) finner dg stäld midt emot (invid) en hop 
fragoTy befinna sig ansigte mot ansigte med Pyrenéerna eller 
dylikt, som för en gång låter säga sig, men ständigt upprepadt 
blefve löjligt och olidligt. 

gönum, ginum, gynum^ genum råkas alla i någon af fornlagarne; 
slutligen stadnade man vid genom. Isl. begagnade i äldre tider 
icke så ofta gögnum eller gegnum som igögnum eWet i gegnum^ 
och har sedan i allmänhet fordrat ett föregående /, då åter hos 
oss igenom är mycket ungt.* Gislason i sin Isl. ordbok s» 
213 förklarar / gegnum som i gegn um, hvilket ej är lika til- 
lämpligt på F. Sv., som icke har enkelt gön, icke heller åt- 
skilda gön iimy gin um o. s. v., såsom dock fallet var i forn- 
tiden, när partikeln um hade sin plats efter. Valet mellan ge- 
nom och igenom är nu till en viss grad beroende af välljudet 
och tycket, för öfrigt af brukets lagstiftning. Om någon regel 
kan i detta afseende fasthållas, vore det väl, att prep. genom^ 
är nära uteslutande i bem. förmedelst, till följd af, t. ex^ genom 
hand försorg, genom fiere omständigheter; hvareniot igenom, så- 
som prep. eller ad v., är nästan enrådande då det är efterstäldt 
och betecknar någon ting fuUföljdt eller fortfarande, t. ex. midt 
igenom, ända igenom, ivers igenom, allt igenom, dagen igenom, 
året igenom, slå sig igenom. Se vidare här förut s. 93. 

mot, egentligen subst. (möte), har såsom sådant varit skärskådadt 
IL 112, hvarvid det erinrades om ordets begagnande som par- 
tikel, dels med prep. a eller i, dels dem förutan. Absolut eller 
adverbialt råkas tidigt äfven i möte och i mot, men rent pre- 
positionalt temligen sent; förut a möte, a mot, också möte, mot^ 
t. ex. Upl. L. |)g. B. 1: 1 a mot losnshcerrce, mot kununx bupi. 



* I den unga handskriften till Didrik s. 101 läses t gömon, för i gifnom^ 



XII BOKBN. — PRBPOSITIONBB. 199 

mote hinuna hrefwi^ ÖGL. R. B. 4: 1 amote ncemd, B. B. 1: 3 
a mote iamnu, VGL. I. Br. 5 amot natturinni; ännu på 1400- 
talet a mot eller amot, t. ex. Kristf. Lands L., H. Birg. Up. 
II. 216. Isl. har d moti, d moty i mött, i mot, moti, ej ofta 
mot Hos oss råda na mot och emot (i Gust. I:s Bib. emooi)^ 
hvars e för gammalt i (Isl. /), liksom uti emellan, är anmärk- 
niogsvärdt vid sidan af igenom, och Danska imod, imellem, 
igjennem; men ej i högre grad än uti andra ord med e för Isl. 
{, t. ex. tve-,* sedan, ekorre, lekamen (se IV. 59); för öfrigt 
låter det tänka sig, att vexlingen af^a och t framför mot, mil" 
lum mcelluviy kunnat alstra det fonetiskt mellanliggande e, uti 
fornspråket och allmänna hvardagstalet dock mestadels i, af en 
och annan derur öfverfördt i skrift. Rörande sammansättnin- 
gen med mot och emot år taladt s. 97 — 8. Utanför detta om- 
råde har emot ett vidsträcktare omfång än mot, och är ensamt 
om magten i midt emot, gent emot, in emot, de blott adverbiala 
der-, hår-, hvaremot; efter verbet är det vanligare än mot, 
t ex. köra emot, taga emot, stå emot. 

moellum och i mcellum, på 1300-talet jemförelsevis något oftare, 
men jemväl ofta mcellin eller i mcellin, uti några handskrifter 
(särdeles Gottl. L.) millum (i BjSrk. R. 2 pr. mellam) och 
millan, annars mcellan (mellan); VGL. I har ock mcellin i mcelli, 
Gottl. L. miUi, hvartill en ursprungligare form mipli läses r 
runan 692 hos Lilj., Dyb. foI. 67 (om allt detta se IV. 317, 
345, 445, jfr, om kasual-förhållandet II. 603 i noten); ett par 
ställen i VGL. I ega mcellir, hvarom jag förut nämnt IV. 323. 
Ett i våra urkunder sällsynt a föregår i äldre Vestm. L. B. B. 
44 pr. pes a millum. Kr, B. 5: 4 pcessa (för pcess a) mcellum; 
och någon omöjlighet är icke, att detta prepositionala a en eller 
annan gång fastnat i slutet af det föregående sin, uti det ofta 
forekommande sina mcellum, sina milli, sina mcellan (angående 
detta sina se eljest IL 475 — 7, III. 289), Isl. har icke allenast 
milli, i milli, millum, millim, i millum, me^al, i me%al, men 
ock d milli, d millum, d mé^al; ur den Isl. Homil. har jag 
antecknat mipil, a mipil, a mipli, a mepal, hvilka återfinnas 



* Utan all anledning är att skrifva två- och tvånne, i den föreställnin- 
l^en att de grunda sig pä formen två, F. Sv. tva, Isl. två (ackus. m.), 
i hvilket fall Isl. omljudet blifvit ce, lika litet att träffa i tvi- som i 
ivennr eller ivinnr. 



200 Xn BOKSK. — PKSP08ITIONSB. 

i WisÉNS appl. 8. 212, 155» 48. Så som det förr hette sin i 
maslUny hya i mcellinf pcBs i moellum^ pes a miUumy heter det 
na siiu emellan^ desa emellan^ o$b (dem) emellan^ bröder (jn/skoriy 
vänner, byar) emellan; men man säger icke dess meUan^ midt 
mellan, såsom i God. Bur. s. 182 pcBs mcBUan, Kg. Styr. I. 3 
mit mållen. Det allm&nna e, f5r hvardagstaiets någon gång 
skrifna t, är för emellan af samma slag som för emot I kom- 
position har meUan ej gamla anor (jfr. här förut s. 97). 

Jiri (före) skuld (skyld) eller sakir (sakar) ombyta i äldre 

tiderna, men omskrifningen med sakir bibehåller sig ej länge; 
Isl. begagnar för vissa fall skyld eller shäd (t. ex. fyrir yu^s 
skyld, fyrir pann skyld, fyrir mina, pessa skyld), men oftare 
sakir eller sökum med genit. (i Isl. Homil. 1: 1 fyr synpa flåps 
sacar). Ur våra källor meddelas: Upl. L. Cout före pceti skyld, 
M. B. 6 pr. före kicetis skyld, Kk. B. 6: 4 före Hokkcerce wan" 
€fiömslu skyld, Bjärk. R. 9 pr. före Juzps (= liats) skyld, Vestm. 
L. II. J. B. 13: 1 före pranga skyld, VGL. II. Praef. fri giri 
skyld oc rikdom, U. B. 6 fri prisku celler vangömo skyld, III. 
93 for pryzku scyld, OGL^ Kr. B. 27 pr. Jiri owistan skuld ok 
egh fri osipa skuld; Södm. L. Kk. B. 2 före ellis scul^S, Add. 
1: 6 före ucer^lceks (värdighets) skyld, MELL. Kg. B. 9. 2 for 
vild skuld, frcendsmmio, magJiscemio cellce vinskap; God. Bur. s. 
56 for tmdars skyld, 514 for pces ena sculd (endast derföre), 
for giri sculd, God. Bildst. s: 757 for thces sculd (för den skull), 
111 for fira (fyra) saki sculd, 300 for awund skuld, 290 for 
scam skuldh, 909 for gudhz tro sculdh, Booav. s. 12 före iom- 
f runna vngdom oc ioseps allirdom skuld, 72 for ens hyfdhinga 
bön skuld, Gust. I:s Bib. 1 Macc. 9: 22 för mykinheten shd, I 
JPetr. 4: 14 för Christi nampn shd, Häraf inhemtas otvifvel- 
aktigt, att den med skyld eller skuld omskrifne prep. ursprung- 
ligen styrde nomen i genit. , men att redan vid medlet af 14:de 
århundradet omständigheterna något förändrade sig, och ingåfvo 
en osäker hållning, så att vi stundom kunna tveka att i en del 
uttryck antaga ett utelemnadt genitift s eller ar (-r); eller till 
äfventyrs en annan kasus än genit., då helst ackus. (en sådan 
är formelt uttryckt i God. Bildst. fira saki, om ej felskrifna), 
hvarigenom en belägenhet yppade sig något liknande den för 
de gamla prep. til och mcellum (mceUi, mcellan), sådana dess^ 
blitvit framstälda II. 603 (i noten), ehuruväl det onekligen faller 



XII BOKSM. — PBBPOSITlONEft. 201 

sig lättare för en enkel prep. att flytta sin inverkan till en 
annan kasus, än att utplåna det genitif-begrepp, hvarpa för- 
eningen med skuld stöder sig. Att sh/ld kan i Isl. vara före- 
gånget af en ackus. sg. i pron., såsom fyrir mina skyld o. dyl., 
kan icke förundra någon, emedan skyld här återgått till sin^ 
rena verksamhet som subst; snarare att vår fornskrift har både 
före pCBn skyld och for pass sculd; i ena fallet skyld såsom van- 
ligt subst. styrdt aXfore i samma kasus som pron., i andra fallet 
i förening med /or styrande pron. i genit.; nu säges/<^ den skull, 
liksom för min skull o. dyl. Emellertid skrif ves för guds skulle 
för en qvinnas skull o. dyL, hvarest det geoitiva s icke är ensamt 
teckning, utan äfven låter höra sig i uttalet; h varemot örat icke 
fordrar ett sådant s^ och ögat ej sällan i skrift saknar det vid så- 
dana förbindelser som /<!^ afund skullyför veld skuU^för vänskap 
skull; än oftare \för ro sktdl, för nöje skull, för skam skull, 
der till och med ett s nästan förefaller litet pedantiskt. Stora 
samvetsförebråelser behöfver man i ty fall ej göra sig, då man 
för detta bruk har gamla aktningsvärda föredömen, der bristen 
af genit. tecken kan härleda sig icke endast från en bortfallen 
konsonant, utan möjligen från en ombytt kasus, hvilken se- 
nare händelse icke vållar mycket bryderi, sedan det i preposi- 
tions-förbindelsen börjat skrifvas skull, under bibehållande af 
skuld för det af en sådan ställning, oberoende subst. — På den 
i några fornskrifter synliga formen med sakir eller sakar lemnas 
följande prof: VGL. IL G. B. 2 firi nokrce falloe sakir (för vissa 
orsaker skull), IV. 14: 4 ffore sins wrangleks sakir, Södm. L. 
f>g. B. 4: 2 fri wildcB saker (för veld skull) oc awn^, ÖGL. 
B. B. 5: 2 firi gcerpis sins saka (för sakar, ack. pl.). Vack- 
landet röjer sig också här i firi wildce (= wildar) och awn^b. 
v<Bghna har II. 54 varit betraktadt i sina olika förhållanden, dels 
utan, dels med prep., d. v. s. a eller af (angående Isl. och F. 
Nor. urkunder se Fritzner), hvarvid exemplen kunna ökas 
med God. Bur. s. 129 a pauli vceghna, 507 af guz vceghna, 
12 — 13 af hans vcegna, adverbialt God. Biidst. s. 272 enga 
wcsghna. Med undantag af det mindre ofta bemärkta adverbiala 
talesättet vida vägnar, fordras till vägnar numera alltid prep. 
å eller på, t. ex. å embetes vägnar, å rådhusrättens vägnar, på 
egna vägnar, på konungens vägnar. I sammanhang med vceghna 






202 XII BOKBK. — PHXP08ITI0NSB. 

' aomärktes ett slags prepositioDal kraft äfven i pmi vcBghhii* 
hvam vceghen^ huam vcBghf annan vcBffh (jfr. vidare God. Bar. 
s. 499 annan vasgh sundet)^ och det i saradrägt med ovan^ tun- 
nan m. fl. lokjil-partiklar på -<m, (se här forot s. 191 — 2). Af 
samma natur är i VGL. I. f>j. B. 12: 2 hinvagh (på andra si- 
dan om) kicegglUf II. f)j. B. 45 hinuegh kxceglu celler hinuegh 
colmarp9 God. Bildst. s. 289 och 376 hin wcegh haff (jfr. IV. 
433 — 4); mera absolut står i God. Bar. s. 200 venstra vcegh 
och höghra vcegh vipar han (på venstra och högra sidan vid 
honom). I samma mening brakas nu på denna (andra^ venstra^ 
högra) eidan om, på hineidan om^ der om kan i nödfall um- 
bäras vid vissa tillfallen, t. ex. på denna sidan juU på andra 
sidan pingst^ på hinsidan Sundet; vanligen heter det på hvar 
sin sida om, men poetiskt äfven utan om, t. ex. Tegnér I. 19 
på hvar sin sida fjärden; h varemot det i(ke kan sägas på si- 
dan i stället för på sidan om. 

i stap, så fattadt som t. ex. i OGL. Dr. B. 2: 2 pcen stim i lians 
stap csr, kan icke tagas för prep., utan återfinnes i det nuva- 
rande talesättet i hans stad och ställe, der det nya ställe tjenar 
att förklara det i förevarande mening föråldrade stad, men ge- 
nom förbindelsen med det senare gifver det hela större efter- 
tryck än blott i hans stcUle. I annan bemärkelse (på stället, 
genast) förekommer i stadh Hert. Fredr. v. 1578, Ivan 2246, 
lika med Isl. { sta^o, men adverbialt; och jag är ej fullt säker, 
om { stfi^Sinn fyrir brukas äfven prepositionalt, på samma sätt 
som Dan-, i steden (eller i stedet) for, och i Gust I:s Bib. £s. 
3: 24 alt thetta j stadhen for tijn degheligheet, ett i senare bibel- 
öfversättningar fortplantadt uttryck, men eljest enstaka, och i 
allmänna språket ersatt af i stället för, kanske bildadt efter 
T. an der steUe, i alla händelser ställe taget af T. steUe. Fram- 
för nomen eller pron. kan för här icke utelemnas, men den 
Gustavianska vitterhets-skolan införde- bruket att emellanåt 
bortkasta det framför at, t. ex. Kellgren III. 230 i stället 
at gagna, 195 i stället at beskrifva, h vilket ännu åter- 
kommer hos en och annan författare, men i ledigt tal aldrig 
höres, och bättre anstår den bundna stilen än den obandna 



* I våra källor har jag ej funnit nägra verkliga motstycken till det 
megin och megum, som i nyare Isl. ordböcker sammanföras med veg- 
inn, vegum. 



XII BOKXN. — PS£?OSrriONEE. 203 

(jfr. här förut 8. 179). I fornspråket blef behofvet uppfyldt af 
det enkla firi eller foref Isl. fyrir. 

i bland, ibland (se III. 18), står uti fornspråket oftast ntan egen 
prepositional betydelse, t. ex, Cod. Bur. s. 61 ibland mcep pöm 
som grouOy 129 ibland mz Jlerom drcBpna manna hofpom^ Kg. 
Styr. I. 9 wara ibland ok samwaru flera mannoy I. 12 t bland 
ok samuaru; men snart finner mån prep., t. ex. Hels. L. Prsef. 
som blant cBplce fruct waxör, Med. Bib. I. 430 j bland thces 
folkx, Bonav. s. 28 vmganga i bland sina frcendir, 172 i bland 
annor thing sagdhe han. Nu mest efter godtycke bland och 
ibland (någon gång t bland)^ men endast midt ibland^ och all- 
tid som adv. (i bem. stundom) ibland. Isl. har undantagsvis 
i bland. 

bredvid i nya språket räknar föregångare i Hels. L. Y. B. 15 a 
brep wip pcen^ Skrå Ordn. s. 163 (från år 1485) breda widh. 
Gast. I:s Bib. 1 Sam. 5: 2 bredho widh Dagon^ 19: 3 bredhe 
widh min fadher. Linds Ordb. (af år 1749) brede-wid. Stället 
i Hels. L. är uti Gloss. fördt till subst. brep bredd, hvarmed 
man jemföre i bredd medy och folkspråkets bred m£d i samma 
betydelse som bredvid, uttaladt bred vid. Med det sistnämnda 
har hvarken Isl. eller Danskan något likställigt, och Norskan 
endast i breidd med. 

langsy nu långs och långs, är rätteligen adv. (se här förut s. 134), 
och blef fordomdags prep. först genom en tillagd enkel prep.> 
såsom i den omtalade Hästläkeboken längs at boginum, Didrik 
8. 101 langa at salen. Nu har man långs efter, med, utmedy 
genom, åt, hvarvid den tillkomne prep. likväl kan då och då 
undertryckas, t. ex. långs kusten, ryggen. 

medelst, förm^delst, unga främlingar, äro upptagna s. 146 — 8. 

jemte, utan föregånget der, här, hvar, d. v. s. i omedelbar ställ- 
ning till nomen eller pron., t. ex. jemte honom, jemte en sony 
är väl att anse som ett slags prep., men till ursprunget adv., 
ehuru också från denna sida besynnerligt, såsom utgånget ur 
en neutral böjning jemty för jemnt, hvars qvarstående t i jemte 
icke förstås vid sidan af länge och andra adv. på slutande or- 
ganiskt e, f5rut i (se här förut s. 127), knappt vid miste, för 
misto, grundadt, såsom det tyckes, på en participial stam mi^^ 
(se här förut s. 136); och samtidigt med misto, men ej f&rr. 



204 XII BOKEN. — PKKPOSITIONER. 

framträder jemte i Gast. 1:8 Bibel, t. ex. 3 Mos. 6: 10 jemte 
widh (bredvid) altaret, 2 Sam. 16: 13 jemte tjoidh honom, Neh. 
2: 6 jemte honom, 2 Mos. 20: 3 jemte migh, hvaraf erfares att 
den adverbiala bemärkelsen föregått. Den formella delen af 
jemte blir i någon mån upplyst af den likväl mycket nyare, 
äfvenledes för oss egna bildningen etta (se derom senast s. 20, 
jfr. T. die eine), bvaruti ett substantift fem. a följer på neutr. 
eUj på samma vis som ett adverbialt e följer på neutr. jemt. 
Utom den gamla bemärkelsen (bredvid) har jemte nu en der- 
ifrån härledd och mera obestämd (tillika med). 

€nligty jemlikty likmätigt, med kraft af prep., äro synbara neutr. adj. 

tillika blir liksom prep. genom tillagdt med. 

i kraft af, i förmågo af, i brist af, i mån af, i eller till följd 
af, i eller med anledning af, i jemförelse 'med, på grund af, 
med stöd af, o. dyl. äro endast omskrifna talesätt, som erhållit 
en viss art af prep. genom ett allmännare begagnande. Yid 
ett tillfåUe kan prepositionen på båda sidor om subst. försvinna^ 
och subst. sjelf bli prep., nemligen trots, för t trots af — en 
frihet, som åtföljt ordet från den Tyska hembygden. 

Y. participiala bildningar, alla tillhörande nya språket. 

undantagandes, stäldt före subst. eller pron., öfvergår till ett slags 
prep. (jfr. I. 421). Så ock med angående, rörande, beträffande, 
vidkommande, de 3 första visserligen hemtade från Tyskan, men 
inom vårt modersmål med bestämdare lutning till prep. Dylik 
användning af part. pres. är omtyckt i Franskan, som har du- 
rant^ pendant, sui^ant, touchant, concemant, moyennant, joignant 
m. fl., af hvilka durant (Ital. durante) enligt Grimm lemnat 
förebild till Tyska während (Gram. III. 269), hvilket är utan 
all sammanlikning i Svenskan, hvarpå Franska språket utan 
tyifvel haft inflytande inom det vittra faltet, men icke i rigt- 
ningar sådana som den i fråga varande, eller i talesätt som 
ega sitt starkaste fäste i embetspråket, af gammalt slaget i 
Tyska fjettrar. I vanlig skrifart mera upptagna än de enkla 
part. pres., med uttryckt prepositional förmåga, äro vissa sub- 
stantiverade i omskrifning, t. ex. de ständigt sjnWgA i anseende 
till, i hänseende till, i eller med af seende på, ännu långt ifrån 
att utträngas af de längre fram på detta århundrade ur Dan- 



XII BOKBK. — 7KBPOSITIONBR. 205 

skan inkomna omskrifoiogarDa med hänsyn. Mindre tycke af 
prep. ligger i sådana talesätt som i betraktande af^ vid öfver- 
vågande af o. dyl. 

oaktadty oansedt^ oafeedtj oberåknadty med Tyska föredömen, sta,, 
lika med nyss antecknade part pres., på trappsteget till pre- 
position; en ställning som dock ej alltid bibehålies när nomen 
eller pron. går förut, t. ex. henne oberäknad, dessa summor 
oberäknade^ der participial-adjektivet återtagit sin böjliga natur, 
och de förenade orden antagit skicket af absolat kasus (jfr. L 
412, 442). Men detta gäller nästan ensamt oberäknad; sådana 
ordställningar som dessa omständigheter oaktade, oafsedda eller 
dylikt', har väl någon i en bråd vändning nedskrifvit, men med 
ringa efterföljd. 

I sammanhang med participets bruk som prep. må ett par 
uttryck ihågkommas, i hvilka finit verb deltager för samma än- 
damål, nemligen hvad angår eller beträffar, vidkommer, någon 
<;ång rörer, af hvilka det första kan ha sin plats äfven framför 
nomen eller pron., men oftare delar sig kring dem^ så att t. ex. 
hvad angår honom, det gjorda påståendet o. dyl. väl låter säga 
sig, men vanligare är hvad honom angår o. s. v., hvilken senare 
ordställning i synnerhet har företrädet då fråga är om beträffar^ 
vidkommer, rörer. Intetdera kan i alla lägen ersätta motsvarande 
pari. pres., eller utan olägenhet undvara första rummet i satsen; 
man säger t. ex. jag talade med honom angående vår sak, han 
höll ett föredrag rörande sista kriget, men brukar icke med samma 
ledighet hvad angår, hvad rörer. Mindre kringgripande visar sig 
gallicismen tack vare, öfversättning af Fr, grace å. Sedan flere 
årtionden har detta uttryck varit någon gång synligt, och kan 
lämpa sig for något enskildt fall, men vill under vanliga omstän- 
digheter icke slå an, och höres aldrig i talspråket. 



206 XII BOKSN. — INTSR/EKTIOKBK. 



FJORTONDE KAP. 

Dessa partiklar ega icke, som andra, fast fot i satsen, in- 
gripa icke i sammanhanget, utan äro, hvad redan benämningen 
interjektion tillkännagifver, inkastade deruti, mer eller mindre till- 
fälligt, mer eller mindre ofrivilligt; vare sig att utropet är i sjelfva 
verket utbrott af en sinnesrörelse, eller allenast ett lock- eller 
lystrings-tecken, ett bärmadt naturljud. Till sin bildning äro just 
de äkta interjektionerna de mest isolerade, och innehafva endast 
undantagsvis alstrings-förmåga, hvad fallet är med de af mången 
såsom adv. uppfattade ja och nejy hvilka utgöra stomme till andra 
ord (jfr. 8. 14, 18); oftast äro dessa interj. af ett dunkelt ur- 
sprung, betraktade som vanliga språkväxter, eller som föremål 
för upplösning i begrepp. Men det fins ock en mängd interjek- 
tioner af senare uppkomst eller sekondär betydelse. Hela impe- 
rativen, när han är mera oberoende af den optativa modaliteten 
(jfr. I. 362 — 384), är på sitt sätt en samling af interj., och ofta 
kan ett subst. eller adj., någon gång till och med en partikel af 
annan klass, begagnas som utrop, och derigenom för tillfallet 
vinna skaplynnet af interj. Af de partiklar, som i sig sjelfva 
äro interj. och ingen ting annat, finnes blott ett litet antal i forn- 
språket, särdeles i äldsta tiderna, från hvilka de flesta lemningar 
hos oss bevaras i lagverk, der ett känslo-utbrott eller i allmänhet 
ett personligt uttalande sällan kan af omständigheterna föran- 
ledas. Afven från den senare medeltiden kan skörden ej blifva 
rik eller från nationalitets-sidan anmärkningsvärd, enär litteratu- 
ren från dessa åldrar är allt for mycket inskränkt till andakts- 
böcker och ofullkomliga rimdikter, de senare, i sin förevaraude 
affattning, härstammande från ett tidskifte för språkets upplös- 
ning och främmande krafters störande inverkan. 

ta (Isl. idy enligt senare rättskrifning jd) visar sig redan i våra 
äldsta rättsurkunder, och är tidigt i bruk äfven som subst. 
Härifrån komma 2 verb, 1) iala eller iaita icBtta (Isl. idta eller 
idtta) vid subst. tat, 2) iaka; af hvilka det förra, sällan råkadt 
i den ursprungliga bemärkelsen,, nu är utgånget; det andra åter, 
icke bevisligen af samma höga ålder och saknadt uti Isl, ännu 



Xn BOKEN. — INTSRJSKTIONEB. 207 

hos OSS fortlefver, men i fornlagarne uttrycktes med qvcepa 
eller, nghia ia viper^ motsvaradt af ett sammansatt subst. ta- 
qvcepl Jfr. s. 14 och 18 med IV. 123. 

ne i VGL., OGL., Upl. L., har icke samma bemärkelse som Isl. 
né eller né (non, neque), utan som Isl. nei^ Södm. L. nei, Yestm. 
L. ncdy Gottl. L. nai^ Söderk. R. neffh, på andra ställen neyy 
slutligen nej. Derifrån förskrifver sig det sällsynta verbet neta 
eller neyta (Isl. neita eller neittd), och det allmänna neta, i 
Gottl. L. naikkay i Norska munarter neikka eller nekka, men 
utan motsvarighet i Isl. (se vidare s. 14 och 18, jemförda med 
IV. 138, 140). I de båda VGL. och i ÖGL. brukas icke neka, 
utan qvcepa eller sighia ne vip eller gen, eller mot, uttryck som 
i dessa eller liknande former icke ä|p okända för fornlagarne 
i allmänhet, hvilka annars för vissa fall använda dt/lia i me- 
ningen af neka, förneka. I VGL. också subst. neqvcepi eller 
nekvapi (nekande), likasom i Sv. Dipl. V. 166 nescegn. 

ve som interj. (Isl. vet) kan, med eller utan åtföljande datif, ej 
urskiljas från subst. ve (om begge se IlL 241). Det vedagha 
(vedermöda), som träffas i vårt fornspråks yttersta dagar, så- 
som i Rimkr. 1. 1686, Legend. IIL 421, Suso s. 242 och 245, 
är antagligen ingenting annat än öfverflyttning af det T. weh- 
tage, hvilket Grimm upptager II. 490. Jfr. avi. 

a synes till på 1400-talet, t. ex. Bonav. s. 167 a herra, a herra 
gudh, Med. Bib. II. 121 a scegh mik; i Gust. I:s Bibel och se- 
dan en tid ah, snart ach eller ack, Hvad aha i God. Bildst. s. 
901 skall föreställa, är osäkert. Jfr. avi. 

avi är ganska vanligt i de gamla andaktsböckerna och rimdiktema, 
t. ex. God. Bur. s. 520 awi mik salogha^ God. Bildst. s. 475 awi 
sötasta ayni (söner), awi mik saloglia, Fiores 377 awil liofua 
blanzaflur! Alex. 2889 awi at iak skulle wardha föd, 2888 thz 
war we ok thusand awi, det sista mera synbart förening af ve 
med en föregående helvokalisk interjektion, af samma art som 
Med. H. T. owé (hvarom Grimm senast i D. Wört. L 1045 
auwé), fast än slut-vokalen blifvit i för e, liksom uti Isl. avi, 
hvilket ViGFUSSON i företalet till sin och Cleasbys ordbok s. 
XXVIII angifver som utländskt. 

o är funnet på det IV. 67 omtalade runbladet hos LiLJ., hvilket 
dock ingalunda är af betydlig ålder; för öfrigt möter oss o ej 



308 XII BOKEN. — INTSBJSKTIONSE. 

sällan i 15:de århundradet. Hvardagligt brnkas föga o, hvilket 
knappast är 8]rnnerligen gammalt i något Skandiskt spräk (jfr. 
likväl ViGFUSSON 8. 469 6). Om dess ställning i Tyska se 
Grimm Gram. III. 288. 

vach låter någon gång se sig, t. ex. Bonav. s. 201 somlike .sighia 
cach9 Alex. 1584 the ropadho wa vnde wach. Om detta främ- 
mande ord se Grimm Gram. III. 295. Säkert är vnde det 
Med. H. T. unde (sedan und, och). 

iaäut {iadwt), Alex. 2858 och 5302, Rimkr. II. 8982, är utan 
tvifvel också ntifrån. 

eya (Lat. eja, jfr. Grimm Wört. ei och heja\ Hert. Fredr. 1878, 
Siael. tr. s. 199, Snso s. 21. 

vale va, Alex. 2444, har sin förebild i Forn-Tyska språk (se 
Grimm Gram. III. 292). 

hfl (hell!), t. ex. Bonav. s. 51 Iieel alla helare herra ihesu var 
gudhj God. Bildst. s. 893 heel maria. Ofvergången från adj. 
hel eller hell visar sig i välönskningen far nu hel ok scel, ar 
Cod. Bur. s. 52r (jfr. II. 407), hviiken man återfinner i en 
skämtdikt af Kellgren: farväU lef alltid hell och scUl (se 
Ljunggren "Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf IlLs 
död", L 166). 

vcel är till sin bemärkelse sådant, att det särskildt egnar sig till 
uttryck af goda önskningar, såsom i runan 1232 hos LiLJ. 
kup hialbi ont hans vel; och så Isl. vel i förbindelse med fara 
eller lifa, någon gång äfven annars (t. ex. Edda Ssem. s. 138 
vel ek). Den Svenske Ivan har 3943 nu farin idher vcel min 
hicerta kcerce. Bestämdare utrop ligger hos Suso s. 131 ffaren 
wcel, farin nu wcel, i de nya formerna far väl! lef väl (T. lebe 
wohl)! må vall nå väl! ja väl! väl an (T. wohlan)! Intetdera 
är dock i det dagliga lifvet så gångbart som det ur Franskan 
tagna adjö. 

a mina san brukas i rimverken Alex. 2064, Hert. Fredr. 1101, 
Ivan 809, i en föga eftertryckligare mening än det prosaiska 
sannelika eller sanliJca, nu sannéligen, i sanning; dock mera 
som ett bedyrande, liksom nu min sann eller på min ära, så- 
lunda mera interjektions-artadt. Man jemföre Alex. 2471 a 
rcetta san, Ivan 1374 mz rcette san, der man likaledes råkar 
ett fem. subst. san (jfr. Alex. 1793 a mina tro), icke till könet 



Zn BOKBN. — INTERJBKtEONlB. 209 

det samma som det maskulina IsL sonnr (sanning), men vftl 
som det Norska sann uti mi sann (se Aasens N. Ordb. s. 635), 
hvilken förbindelse ej, så mycket jag vet, är hos oss gftngse. 
Häfaf att släta kunde möjligtvis vårt min sann utgöra qvar- 
lefva af ett i talspråket bevaradt mask^ öfverensstämmande 
med Isl. Detta antagande skulle vinna styrka, om med sft- 
kerhet ett subst., och ej möjligen ett adj., kunde anses ligga i 
det bekräftande talesättet tU aanz, som träffas på några ställen 
i Ivan, såsom y. 16 thz wU iak idher sighia til sanz^ 78 sagdhe 
til sanZf 1558 aighia til sanz, der onekligen ett sabst. faller sig 
naturligare för fornspråket, hvarest en af tU styrd genit. väl 
någon gång kan visa sig i ett af subst. oberoende adj., t ex. 
ÖGL. ya{). 20 pr. til sua mykils, Bjärk. R. 27 til halfs, 24 
tä alz halfs, men ojemförligt mindre ofta än i subst. 

osinom är, såsom s. 137 anmärktes, i Flores en gång begagnadt 
som utrop af olyckskänsla. 

Dessa äro nästan de enda i våra fomskrifter bevarade in- 
terjektionala ord eller talesätt, om man ej vill i allmänhet hit- 
räkna 2 pers. imperat. i sg. och pl. (jfr. L 367 och 379). Stark 
utpregling af interj. är i sådana som se! gå! stå! hör! tig! hjelp! 
håll! stopp! liopp! besitta! anfäkta och regera! Icke så kraftig 
i /(h^låt, ursäktat gud nås, bevars (se IV. 435); än miiidre igifve 
gud, må gåf må göray må vara^ låt vara, af hvilka det första är 
tydlig pres. konj. Åtskilliga subst. och a4j. kunna ock för till- 
fället antaga lynnet af interjektion, såsom nåd! gud! herre gud! 
store gud! himmel! lymmel! kors! topp! tyst! stilla! sakta! vac- 
kert! Till denna krets höra de för vårt talspråk egendomliga 
förbindelserna af possessift pronomen med subst., såsom uttryck 
af förargelse, förakt, deltagande eller smekning,, t. ex. din skurk! 
din slyngel! din mes! ditt fä! din stackare! din lille skalk! din 
lilla snärta! din lilla toka! Till och med de gamle voro icke 
obekante med detta uttryckssätt, så litet man än har prof derpå 
i våra urkunder, med endast tillfälliga minnesmärken efter forn- 
tidens umgängslif och sällskapsdaning (se vidare IL 541 — 2). 
Genitiva förbindelser äro serra tre! vas serra tre (jfr. IV. 435)! 
stackars barn! stackars hon! stackars liten! Interjektionala par- 
tikeUförstärkningar äro så! se så! hit! bort! ut! undan! (jfr. ur 
vägen!). Egna utrop gifvas för krigsfolk, jägare och en del ar- 

Sv. Spr, Lagar» 14 



210 XII BOKSM. — INTSAJSKTIONSA. 

l)6tare; lockelser eller andra tilltal åt djar, särdeles hosdjur, t ex. 
tdeat schatl pto! UmmaJ pullt bland sådana tUl hundar tu bå (af 
Fr. Umt beau)i ett inom bildade klasser användt förfinadt uttryck 
i st&Uet för hut (äftren i Norskan), detta ioke osannolikt af samma 
'utländska härkomst, nemligen från Fr. horUe (jfr. veta hut, skäms! 
Dan. skam digt)^ fastän genom långvarigt bruk hos de högre 
stånden nedträng^t äfven till de lägre, på samma sätt som otaliga 
andra utländska ord, med större eller mindre förvridning. * Olika 
sinnesrörelser röja al bal ha! hu! ål hå! nål fy (hl, fy) I fy 
bajl fy valel tvi vale (om dessa båda se IV. 312 — 313)! tuch! 
fytt (Isl. putt)l ajl hej! hejsan! hurrat De flesta enstafviga, 
slutande på vokal eller på j, kunna upprepas, såsom a al ja ja! 
ha ha! jo jo! å ål hå hål nå nå! aå så! aj aj (gammal Isl. 
ai ail nu (bI)I nej nej! Angående ^a ja mån och andra med män 
se IL 170. Somliga äro blott halfgångna, oartikulerade, t. ex. 
hm (nasalt för Äwm), ss eller sj (för hyyl\ st (för tt/stl). Ljud- 
härmande äro bom! plumsl krasl ratschl klatsch! kling klang 
(äfven subst.)! piff paff puf (jfr. I. 145 i noten)! Hälft ad ver- 
biala äro bums (jfr. Gleasby och YlGFUSSON bops)^ bus, bus bas, 
burdus, vips (Ned^ Sax. wips)^ pladask. 

Någon ting interjektionalt kan anses ligga i det hvardag- 
liga seoken é[\^t sicken, hviikét jag uppfattat sem se hmlken, L. 
ecce (se II. 532, III. 166, IV. 435), således en imperat. sammao- 
gjutén med ett pronomen, af den stränge fonetikern HoF s. 63 
enligt uttalet till och med afsöndrad i femin. se ka bok (ecce 
librum). Afven Sopäus Buqge har fattat på samma sätt Dan. 
sikken (se Tidskr. for Philol. IX. 120), med ogillande af Egils- 
SONS tydning deraf såsom see kun en (Lex. Poet. s. 908, artikeln 
persi). Större bifall kan ioke heller egnas åt det af någon gjorda 
försöket att föra secken till det af mig II. 531 — 2 omtalade F. Sv. 
seliker, siliker; synnerligast som secken, ett för öfrigt säkerligen 
föga gammalt och tiir folkspråket ,ur herrskapsverlden kommet 
ord (egentligen tillhörande städernas pojkspråk), icke betyder rätt 
och slätt '*sådan**, utan '*8e en sådan!** hvarföre man icke kan 
säga en steken, men väl en sådan, en slik, en dylik, en tacken; 

* Det ligger icke större förvrängning i hut än i postlin, purperi, bott- 
forer, higaronger, renklor (plommonarten reine Claude)^ dusamell (Fr. 
äoux ^ommeil\ karpus (Fr. capuce\ kardus (T. karduse, af Fr. car- 
touche), karnalje, filur, parduband (af Fr. Padou, Padua), finnistvål 
(af Fr. Venise, Venedig) o. B. v. 



XII BOKEN. — INTERJEKTIONBK. 211 , 

också Steken en! imperativiskt på samma vis som se en sådan! 
se en tocicen! äfven utan imperat. syftning en sådan en, en locken 
en, medan det alltid ligger ett utrop i sieken! steken en! Bell- 
MAN sjnnger steken Qoris o, s. v. 

Af vida större betydelse än en begynnande imperat. se eller 
si^ i spetsen på ett så likgiltigt ord som det nyss omhandlade^ 
vore ntan tvifvél samma imperat. som sufiSx i ett allmänt de- 
roonstratift pronomen af hög ålder och med nära fränder i forn- 
tyska språk (dock med frånräkning af Mös. Göt.), Och detta 
fall har blifvit nyligen förelnragt, första gången (så vidt jag vet) 
af Egilssok på det -nyss anförda stället, der si i persi, pessiy 
peimsi, rnnornas pannsi o. dyl., förklaras som in(f|)ert. si (vide) 
af verbet sjd, ännu qvar i det hvardagliga Isl. sisona sic, jem- 
förligt med Dan. sikken^ för see kun en. Hade icke händelsevis 
det band af Sv. Spr. Lagar, der detta ännn förekom (II. 496 — 9, 
jfr. 489, 532), såsom dateringen visar utgifvits något tidigare än 
Egilssons häfte inneh|lllande persi, skulle väl hans gissning ej 
biifvit af mig förbigången, så litet anslående än tolkningen af 
sikken var, i och för sig. Hans åsigt om innehållet af suffixet 
si har sedan fått en större vigt genom det understöd, som er- 
hållits från Sophus Bugqe, hvars utförda bevisning i Tidskr. 
for Philol. IX. ill— 122 vi icke här kunna följa i alla enskild- 
heter, ntan blott i hufvudpunkterna återgifva. Vid bedömandet 
af de förevarande demonstrativens etymologiska förhållanden har 
BUGGE,- liksom jag, till utgångspunkt valt runformerna (d. v. s. 
med vanliga runtecken), och jemväl antagit dessas ställning till 
bokspråket ungefär som jag II. 498 — 9 i största korthet angifvit 
(BUGGE uppvisar ock sasi och susi på Danska runstenar, pirsi 
hos LiLJ. 814); det är hufvndsakligen vid förklaringen af si som 
våra vägar afvika. Jag har nemligen funnit en jemförlighet med 
ser i F. H. T. de-ser, så som detta pron. fattats af Bopp, hän- 
förande ser till Sanskrit, sa eller syd, hvarvid jag häntydt på ett 
möjligt sammanhang med Isl. demonstrat. sid; under det BuGGE 
anser Egilssons förklaring för den **enda rätta**, och af Bugge 
sjelf funnen ' före bekantskapen med Egilssons, till följd hvaraf 
sd-si är ursprungligen **den se!'* Och ett sådant npphof för **denne'* 
passar ypperligt för det äldsta språket, der ordet just användes 
för att peka på föremål som i den yttre verlden ligg^ närmast, 
t. ex. **reisti steinn pannsi, reste den sten, som du här ser fram- 



312 Xn BOKBN. -^ IVTIBJ1KTI0MS&. 

för dig**. Mera upplysande äo rikken Tore Ital. queUOf queHOf quiy 
af ecctt* Ule^ eccu* UUj tecti hic. Det ord för **8e**, som är tillagdt 
i MSty kan icke skiljas från imperat af verbet s^» men i Got. 
(Hös. Göt) åtskiljes imperat saihv från partikeln sai (ecce), det 
sistnämnda med osäker härkomst, af '*Sc1ieerer zur geschichte d. 
deotsck spr. 288 f. 474 och Leo Meyer goth. spr. s. 692 här- 
ledda nr en pronominal rot**; i sdai ligger sot närmast. Den för- 
ntsedda invändningen, att **se*' borde stå främst, bemötes der- 
med att i den Got bibelöfversättniogen sat kan ställas efter fiti, 
t ex. f j& nu $ai. Den ofvannämnda tydningen af sdai stödes af 
pron. åjjdi oftast med betydelsen af **denne**, och kommet af sesd, 
fem. sesfi, således icke uppfattadt som af mig förslagsvis II. 489. 
Det är tydligt, heter det vidare, att orden för **deone** också i 
andra Germaniska språk (med nndantag af Göt) ifrån början 
innehållit som första led det pron. som svarar till Got. sa, soy 
påtat som andra led ett oböjdt ord, hvilket också ursprtingligen 
betydt **se**; men tillämpning i det enskilda är icke lemnad för 
öfriga Germanspråk, med en här väsentligen likartad ntveckling. 
I det vid början af detta år utgifna slnthäftet af Gleåsbts ord- 
bok s. 734 har Yigfusson jemväl nämnt Eqilsson såsom den 
der först uttydt, att saffixet st i peasi är imperat **se**, Grot sed, 
— Med BUQQE är jag fullt ense i det åt partikeln aai gifna före- 
, trade ftramför imperat taihv; endast att jäg går ett steg längre, 
och anser en imperat. såsom sådan olämplig till snf&x för ett 
pronomen, liksom öfver hafvnd ingen verbal-rot är gjord gällande 
i denna verksamhet * Ej ens i Fr. vot-ot, voi-^lå är, enligt mitt 
föreställningssätt, ett rent prefix att söka, hvilket bekräftas af de 
äldsta formerna veiz me et (från ll:te årh.), vea lä, voy me la 
m. fl. hos LiTTBÉ, i hvilka verbet och artikeln äro fristående 
ord, och ej annorlunda dömer jag de anförda Mös. Göt. ip nu 
eaif fast man i vår tid icke gerna säger men nu ael ntan hellre 
men sel nu. Icke alldeles det samma b^böfver sägas om före- 
gångame till Ital. quello, queeto, Fr. ee, celuif alla gmndade på 
Lat. ecee; visserligen detta också litet hemlighetsfallt och liksom 
Mös. Göt sai utsatt för olika utläggning, men väl icke t&nkt 
som verbaUrot Skola vi emellertid draga någon nytta af de 
Bomaniska exemplen, och i sista delen af pannai och dermed 

♦ Så t ex. i Lat. hic, hcec, hoc, häller Bopp c för stympning af ce, och 
detta för en annan skapnad af qtM (se Vergl. Q-ram. II. 212). 



Xn BOiCEK. — IKTERJEKTIOKSR. 218 

sammanhäDgande demonstr, hålla oss vid ett till **ecce** (hvad 
bemärkelsen angår) svarande Germaniskt ord, måste ovanligheten 
2iS andra rammet för si mera nöjaktigt motiveras; och om detta 
låter sig göra, qvarstår Mös. Göt. partikeln wxij hvilken åter af 
Scheerer och Leo Meyer på de uppgifna ställena blifvit, i me- 
ningen af *'der** eller "här**, betraktad som möjligen hänförlig till 
en demonstr. pronominal-stäm éa^ denne i sin ordning samman- 
fallande med Bopps ena alternatif ta^ eller med Graffs Y. 72 
äfven aUernatift uppstälda och till grund fÖr pron. «a liggande 
rum-partikel «(a). Ar det nu så, kan Egilssoks förslagsme- 
ning, såsom någon ting nytt och sjelfständigt, icke komma i 
åtanke, utan så vida si fattas som verkligt iniperat., hvilket i 
och för sig synes mig det minst antagliga af allt, och särskijdt i 
egenskap af suffix mindre att förorda än en enkel partikel eller 
ett gammalt pron., äfven utan jemförelse af si med te i Lat. is- 
te (se BoPP Yergl. Gram. II. 132, 138), der te kan hållas mindre 
för saffix än slut-led i en sammansättning. Deremot förefaller 
det mig icke omöjligt, att si, i en af BUGGE anförd Dansk run- 
ristning stin kuask hirsi stanta^ kan vara till förstärkning stäldt 
efter hir (här) såsom verkligt utrop, i trots af nuvarande ord- 
ställningar se hår, se der, se (eller st) så der, den håns den der 
(jfr. II. 500), och ehuru si visst icke är. under andra förhållanden 
okändt som aflednings-form (se här förut s. 21 — 2 och 134) och 
till utseendet ej skiljaktigt från se i varse, vUse, med samma be- 
märkelse som var, väl; ej heller från de af RlETZ s. 283 ur en 
föga ålderdomlig mun-art företedda hennase, hanase, med samma 
bemärkelse som hena (om detta se s. 132), der väl ock ett im- 
peratift se! icke är 'alldeles otänkbart, men mindre troligt, och 
än mindre antagligt i det s. 89 a/ mig uppgifna anvaae från 1400- 
talet. Huru som helst med dylika företeelser, är man mindre 
motsträfvig att der och hVar i rnm-adverb se en löst tillfogad 
imperat.,* än att antaga en sådan som<4uffix i ett deklineradt 
pron. af rätr hög ålder och i de flesta Germaniska fornspråk tiU- 
varande uti fierehanda böjningsformer (se Grafp V. 72 — 8), fbr 



'* Svårligen Till man dock i bredd med hirsi föra det både sent och 
sällan synligblifna hitze, i Gust. 1:8 Bibel Es. 41: 28 men hitze (dit) 
skodhar iaäh. Vishet. 16: 22 men hitze (der) bleff ock sniö och ijss j 
eeldenom, hvilket hitze, lika med Dan. hiuet, hiit, förmodligen &r samma 
ord som Isl. hizig, hizug, äf?en hitzi, stäldt vid hinsig, hinnig, hinnug, 
af vegr. 



214 XU BOKIN. — IKTISJSKTIOKBR. 

hvilkas upplcomst och stadgaDde i flere sprakarter en icke oan- 
senlig tid erfordrats. Saknaden af motsvarighet i Mös. Göt tyckes 
mig icke nödvändigt förråda en jämförelsevis ung tillkomst för i 
fråga varande demonstr., s&rdeles i F. Hög^T^ som någon gång 
har fullständigare former än Mös. Göt, och som nog kunnat 
ganska tidigt känna behofvet af en större utveckling för dessa 
pron. I alla händelser vore det för vetenskapen en vinst, om 
Prof. BuQOE, med sin lärdom och fyndighet, ville genomföra sin 
tanke i de Tyska fornspråken, hvilka för den, som ej gjprt den 
föreliggande frågan till föremål för fortsatt undersökning och be- 
traktelse, ännu förete yissa svårigheter. 



FEMTONDE KAP. 
ÅterMieh, mUi^IbHeh, öftm^iieåu 

Till denna öfverskrift hafva vi blifvit föranledda, dels för 
att återvända till vissa förut endast flyktigt och för särskilda 
ändamål vidrörda punkter, hvilka böra af ett eller annat skäl 
mera framhållas eller ses i andra dagrar; d^ls för att skärskåda 
en hop öfverblifna ämnen af åtskillig art» oftast med närmare 
eller Qermare ställning till Ordbildningen i vidsträcktare begrepp. 
Härvid återkallas i minnet den s. 1- — 2 med få drag utmärkta 
sammanställningen af hvarjehanda företeelser, som, utan att ome- 
delbart inbegripas under hvad i vanlig och inskränktare mening 
förstås med ordbildning, likväl sluta sig till henne såsom inne- 
fattande hela formsystemet. Afvenledes bedja vi läsaren kasta 
en blick till baka på den IV. 393 — 4 intagna registerartade re- 
dogörelsen för en mängd i de föregående banden af detta verk 
behandlade allmänna förhållanden, som hänföra ^ig till vårt mo- 
dersmåls samtliga utveckling, historiska och lokala omständig- 
heter, inre ^ och yttre läge. Rättstafningen, såsom någon ting mera 
öfverenskommet, till en viss grad godtyckligt och tillfälligt, bero- 
ende af ett föregående faktiskt tillstånd, har icke ett sjelfskrifvet 
rum inom grammatikens inhägpad, utan i den grad hon är ett 



mer elkr mindre fallkomligt uttryck af IjEdsystemet (^. IV. 458, 
461, 513 — 514); och då det åt detta ämne lemnats ett större ut- 
rymnae, var det till föijd af särskilda anledningar t^x ögoablicket, 
och i syfte att motverka för hand varande ofördelaktiga inflytel- 
ser (jfr. IV. 505 •). 

Af de föremål, som i det följande komma att tagas i be- 
traktande, börja vi med begreppen förminskning (diminntion) och 
förstoring eller förstockande (augmentation), hvartdera att träffa 
på sin' plats. Liksom i förra afseendet vid sidan af det lilla står 
dot nätta, ungdomliga, det kära, älskade och älskvärda, ställer 
sig i senare hänseendet invid det stora eller starka äfven det 
ofatta och öfverdrifna, det misshagliga, förhatliga, föraktliga. 

• > 

Förminskning, 

Denna kan uttryckas antingen genom egna förminsknings- 
ord, med särskilda aflednings-former, betecknande det afsedda 
iDnehåliet; eller genom tillagda ord, i samma afsigt. De^Skan- 
dinaviska folken öfver hufvud äro i jemförelse med flere andra, 
framför allt Italienare, Spauiorer och Portugiser, särdeles fattiga 
pa äkta diminutiva daningar, hvad rörer appellativen, och de in- 
skränka sig nästan helt och hållet till subst. Något bättre för- 
sedda äro de Tyska tuogomålen, med diminut. tecknen I och k 
(c, h, cK)j ofta i förening med n, och med föregående i {e)\ en 
vokal, som ock ensam kan tjena till dimin., annars följer på I 
eller i, — allt utmärkelse-tecken gemensamma för vissa af de 
Bomaniska idiomen, hvilkas begåfuing likväl sträcker sig utöfver 
dessa gränser. Hvad hos oss möjligen må vara jemförligt skall 
här upptagas och undersökas. 



1"^ 



* För den, som icke hade i sinnet att införa en ny rättstafning, var 
uppgiften helt n^atif och praktisk, utan att deri kunde ingå något 
uppsåt eller anspråk att 'lemna en fullständig rättskrifnings-l&ra** 
(se lY. 4é0). En sådan är icke heller pä annat håll gifven. och &r 
på lånfft när icke så l&tt åstadkommen som en eller amian tyckes 
förest&lia sig. Hon bli^ i samma mån svårare att nöjaktig genom- 
föra, som man förlorar ur sigte det stora sammanhanget i snråkets 
historiska gång, och i samma mån Tacklande och beroende af fram- 
tidens minsta rörelser, som hon låter i första och sista hand leda sig 
af tibeorien, hyilken inom tankens verld, liksom på samhållets fak- 
tiska område, bör med en klar och granskande blick rådfrågas, men 

' icke göras till envåldsherre. En ny sakemas ordning är annars när 
som helst utsatt för att skakas af inträdande oförutsedda krafter» 
hvilka för sin del Tilja komma till v&lde. 



,1 

I 



316 xn BOK«N. -* FöK)fnm)fiN0. 

l:o If stäldt €ft«r eller fBre Tokal, år såeom dimin. vanligeQ svårt 
att i taoken söndra från afledningen af samma skapnad. Visst 
kan man tro eig npptftcka ett slags dimin. eller dermed något 
likställigt förhållande i t. ex bipil (friare, se SmåK L.), fcMl, 
lykily fripUif vcBrpla^ det nya yngeU om de tänkas invid en för 
hand varande ordstam ntan -ä, tanen med en förenlig betydelse. 
Horn ofta dock är detta fallet? Man måste gå atom det S^kan- 
dinaviska språkfältet, för att få en rot till himil, koftil, Iditrtily 
pyril och andra (se s. 24, jfr. II. 302 — ^3, 318), lyeklig om 
mao ändå finner någon. Vill man föra Jipla till Lat. JideSf så 
är det till ett utländskt ord, förmedladt af Med. Lat. fidella, 
efter det klassiska fidicuLa (eller pL fidtctdce); och till främ- 
mande land har man förvisat ursprunget till fjäril (se IL 303^ 
^ 629). Liksom detta nytt äi* kåril, och i^n äldre formen på 
-ald eller -^ddi häntyder snarare på förstoring (se längre fram), 
och kar är icke alltid stort, t. ex. rökelsekar. Flere nya på 
-el voro i äldsta tider på -uZ, och intet gammalt -t7 innehåller 
ett ovedersägligt dimin., eller utgör en för allmänna föreställ- 
ningen lefvande beteckning' af förminskning, eller uttrycker ett 
närstående begrepp af nätthet, ungdomlighet, behag, eller är 
ett föremål för deltagande, medlidande, kärlek, omsorg, såsom 
i de Romaniska och Tyska språken. Närmare till de senare 
sluter sig det mask. -Ungern sedan -lingy liksom den motsva- 
rande Tyska afledningen väl icke alltid uttryck endast för di- 
min. och dylikt, dock rätt ofta, och eljest innebärande dét fö^a 
tjerrstående begreppet afkornling, såsom redan detta ord. Mera 
som dimin., i den ofvan angifna större omfattningen, nämna vi 
de gamla kiplinger^ kyklinger, gcesUngery pceplinger, krymplingery 
de nya käling, kyckling ^ krympling ^ yngling^ myndling j sjukling, 
älskling^ gunstling^ pysling m. fl., af hvilka emellertid åtskilliga 
med tydliga drag af Tysk härkomst (jfr. s. 33—5). Utom / 
skulle ur nya språket jemväi kunna anföras några på -ing, 
t. ex. byting, bortbyting, tomting, tåtting, tulting, kulting, usling 
(der I öfvergått ur adj.); med mindre skäl fjerding, dtting, väl 
till bemärkelsen förminsknings-ord, men i fornspi*åket slutande 
på -unger (se s, 34); ur det gamla ordförrådet deremot sktpt- 
inger, men mera aflägsna äro andra på 'finger (se s. 32), om 
också ej alla oförenliga med dimin. Flyktigt betraktadt skulle 
läggas vigt på det dialektiska le och la \falle ( Vestgöta), /a/^a 



Xn BOKEN. — FÖRMINSKNING^ 217 

(mask. med pl. -dr i Orsa af Dalarne, enligt RiETZ s. 127' 
falla äfven i Kalmar län), molla (Västgöta) enligt RiETZ s. 
442 äfven i Småland, Kalmar lin), dessa visst nitryokande ett 
dimin., men i sjelfva verket knappast någon ting annat än 
sammandragningar af far lUU (/ä/a), mor lillay såsom på andra, 
ställen är lydelsen (jfr. IV. 436); och förmodligen är samma, 
uppkomst i det af RlEZ s. 683 nppgifna Hejsingska stulle (för 
storfary d. ▼. s. farfar, morfar), samtliga att jemföra med herr- 
skapsverldens pappa lilk^ mamma lilla, marmor lUla o. s. v» 
Märkligare är Dalska muna^ i Orsamålet med ett ofta oklart 
uttal af vissa vokaler: monna mönna minna m^na^ hvilka sam* 
inanfalla med det af ålder (se So. Edda IL 22) fortfarande 
Isl, måna i barnspråket (jfr. Egilsson s. 578), uti ett Daimål 
återkommande jemväl i Uuwnuna, detta förevarande jemte ett 
äfven i några andra landskapsmål brukadt Husmor^ liosmory 
motsvarande Isl. ItåsmÅ^ir^ på hvilka läsarens uppmärksamhet 
fästes IV. 314, i texten och 2:a noten. I muna mona kan tur 
icke vara en f5r öfrigt ingenstädes motsvarad diminutif^form» 
utan förefaller mig som ett af dessa välbekanta bainljud, som, 
med eller utan reduplikation (jfr. ma, na, pa^ ha, ta, da), låta 
förnimma sig nästan öfver allt i den gamla och nya verlden 
(jfr. PiCTET, Les origines Indo-Européennes II. 345—350). Af 
detta slag är icke sa, emedan s hörer till de bokstafsljud, som 
de späda talredskapen senast förmå återgifva; hvarföre man e} 
kan på samm^ väg som na förklara sa i de för en och annan 
manart egna morsa (se RlETZ s. 442), mossa (HoF s. 206), 
smekord i samma akt och mening som moUa, 1 afseende på 
sa kan man möjligtvis tänka sig en stympning af söta, annar» 
fiom fristående användt i de^nu nästan aflagda sta (söta) /ar, 
sta mor, hvilka åtminstone för 50 år sedan voro i ståndsper- 
sons-klassen mycket gångbara hos vuxna (icke hos späda) barn, 
vid tal till eller om föräldrar; eller ock föreställa sig sa såsom 
lemning af ska, uti det i dialekter förekommande och med morsa 
nära identiska morska (RiETZ ib.), för öfrigt ingående såsom 
sammansättning i riksspråkets barnmorska, förut bammoderska, 
och förefallande minst barbariskt om det tydes som något slags 
friare efterbildning af T. mutterahsrh hvars dimin. ändelse chen 
blir ken, stundom sken, t. ex. jongsken, liten pojke (se Grimm 
Gram. III. 681) i Plattyskan, som här i landet haft ett icke 



^18 Xn BOSIM. — fÖEHINSKVINO. 

obetydligt inflytande pi stadsspråket, och detta åken är jem- 
förligt med Schweiz, sehi i låmmBcki m. fl. (ib. 685—6). Med 
^Ltskilliga af de i barokammaren och det mest bTardagliga lifvet 
<iytjade uttryck behdfiirer man ▼&! icke förfara med största 
«träQghet; sa t. ex. med det hos Rl£T2 s. 442 synliga fnoja, 
hoBira, gamma (mor), eller med s. 127 farmn (söta far), h vil- 
ken sistnämnda form, hos den Svensk-talande allmogen i Öster- 
botten af Finland, eljest ordnar sig vid de hos samma allmoge 
Tadande /ars (farfader, farmoder), moTB (morfader, mormoder), 
från början kanske blott genit. eller sjelfsvåldig förkortning af 
de förbundna ord, hvilkas bemärkelse de innehålla, d. v. ^.fars 
Joar^ mors far o. s. v. Ytterligare vore att nämna det i ord- 
böcker på 1700-talet och ännu hos Weste synliga manse (liten 
:gosse), hyilket af RiETZ s. 428 anföres efter ett par dialekter, 
men som jag icke vill med Spegel föra till Ital. manzo (bos 
inansvetas, castratus), Spän. manso (cicar), eller med Ihbe 
itill F. Tyska manzo (spene), utan hellre till det ännu brukliga 
T. månnchetif då en efterapning i samma väg som (efter min 
förraodan) morska^ kanske ock morsa; i vidrigt fall jemförligt 
:med det liktydiga landskapsordet mante. — Det Tyska -lin 
(sedan --lein) är öfverfördt i ordet hermelin^ redan förekom- 
{uande i Sv. Dipl. IV. 370, samt i de för rimverket Hert 
Fredr. egencfomliga dwcerghelin (v. 138 och 238, liten dverg), 
portelin (v. 313, lille porten), fingerlin (v. 1016, fingerring, men 
fi/ngenn v. 1049, 1975, 2167 och 2504), hvilket -lin dock varit 
utan efterföljd och utan afkomma; ty adj. -lin i Dalska och 
Helsingska munarter, t. ex, rolin^ bergelin (berglig), öfnlin (Isl. 
•aumligr)^ hyjelin (hygglig) och många andra, tillkänoagifva alle- 
'Oast en fonetisk utveckling af -lig (se IV. 325), ehuru -lin kan 
på samma sätt som -lig komma att tillfälligtvis uttrycka ett 
slags diminutift begrepp, t. ex. Hels. dial. armUn, der betydel- 
sen (beklagansvärd) redan till en del ligger i adj. arm^ 
12:0 kif uti Isl. mansnamnet Br^nki^ är enligt Rask (Anvisn. s. 
187) dimin. af Brynålfr. I Sv. Dipl. II. 100 (från år 1290) 
ses ett latiniseradt brunko^ äfven III. 32 och 183; vidare IH. 
43 och 76 brunkcBf 76 brunccB^ 277 och 317 brunkow, 350 brun- 
Jcowei samma namn som tecknas brwnka i Bjmkr. I. 3790, 3875, 
4368, brvmkogha 3693, 393Ö, 4244, utan hänseende till kasas; 
härifrån brunkabergh, nu Brunkeberg. Inför Grimm är Isl. 



XII BOKXN. — FÖRMINSKNINO. 219 

Br^nki utgånget från ett .eokelt Brann eller Brini (Gram. III. 
676), af hvilka jag finner brun i Sv. Dipl. III. 340 och 655, 
hrufd i flere ronristningar, t. ex. L114. 685, 934, 709; de&s- 
ntom 581 brunhä^ 518 brurJaitil, Från senare tider knnde an- 
föras några förtroliga namnförändringar, t. ex. Nicke (äfven 
N%89é9 af Nicolaus), landskapsmålens Danke Daniel, Hanke 
Hans, Jonke Jonas, Hinke Henrik. Ett åtminstone förr ofta 
hördt qnnnonamn i de lägre stånden var Annika, troligen ett 
dimia. af Anna, och ej det F. H. T. anihha (a via, Gbimm 
III. 677); ovanligare var Maricken (Marisi) i stadsspråket; all- 
mänt bland ståndspersoner Lotchen (na oftare Lotten)^ utan 
rubbning öfverflyttadt ur Tyskan. Så vida ej anka kommer i 
beräkning (jfr. s. 15), har man bland appellativen.föga annat 
att här utmärka än det ur Plattyskan hemtade fröken, samt 
de skygga beteckningarna för den lede fienden: fanken Qfr.fan), 
hinken (jfr. Atn), haken eller hin haken (jfr. hin håie, för hin 
hårde), jemte det än mer synbart ur Tyskan lånade neglika 
eller nejlika (Med. H. T. negelkin, neUMn); möjligtvis ock det 
dial. lådika eller loddika (liten låda, se RiETZ s. 386), hos P. 
MÅNSSONN ladikka, laadikka, Yariar. s. 105 lådheka, 
3:o t eller ie, je, är i några Germaniska språkarter förminsknings- 
ändelse för appellativa subst., men Grimm har icke i de gamla 
tiderna träffat så danade ord, i hvilka någon förminskningskraft 
är bestämdt uttryckt, om ock att förutsätta som ursprunglig 
(jfr. Gram. III. 683 — 6). Det samma kan sägas om ett antal 
Svenska fornord, i hvilka ett tillstånd af härledning är omiss- 
känligt, någon ting sekondärt förråder sig, men i en obestämd 
rigtning, t. ex. cepli, cepli, böli, Iceti, Iceghi, firigrini m. fl.; i 
andra ett koUektift begrepp ligger, t. ex. eki, hcedi, fyghli, utan 
att då mer. än e^'est ett.dimin. klart framträder (jfr. II. 133 
och här frammanföre s. 25). Snarare i ett och annat manligt 
förnamn, och såsom dimin. uppfattas bos Gleasbt och Y16- 
PUSSON s. XXXV de Svenske runstenarnes Sibbi (af "5t^- 
bj&nC*) och Vbbiy om hvilka jag talat IV. 236; äfvenledes Isl. 
Siggi (af ^^ Sigur%r*^), hvarmed troligen det i Svenska diplom 
vanliga latiniserade Siggo åsyftas; nu brukas Sigge dels som sjelf- 
ständigt dopnamn, dels som hvardaglig förkortning af Sigfrid, 
intetdera ofta. Senare än Sibbi råkas t. ex. i Sv. Dipl. III. 112 
Sighbiöm (i afskrift), på andra ställen Sigbernus. I samma gamla 



220 XII BOKEN. FÖRMINSKNING. 

t 

permebref som Sibbiy ubbi, tubbi^ ses Ani (Isl. Ani)^ Uddi (hl. 
Oddt)^ Throtti, och tör hända kan man pi samma linie stilla 
andra namn på -t (se II. 264). Otvifrelaktigt af samma kynoe 
äro de nu i bildade klasser nftstan allestädes gångbara CaUe^ 
Malle (Emanuel), Ville (Vilhelm), Oife, PeUe^ Pålle^ Jannes Htnne 
(Henrik), Lcusey NUse^ Matte (Matias, Mats), Ftgge (Fredrik), 
Måje (Mauritz) m. fl. (se IL 342); de dialektiska Börje, J<mtey 
Jotte (Jonas), Svente (Sven), Ante (Anders), Labbe (Lars), utom 
de förut omtalade på ^ke; och härvid förekommer, att Olle är 
skämtvis tillika namn på tjur, liksom Rlle på gnmse; brunte är 
ett allmänt smekord om brun häst, och kan, hvad t« vidkommer, 
jemföras med det förenämnda mante, samt de dial. Jatäe o. dyl. 
Feminina motbilder på -a äro Inga (jfr. Isl. Inga, af "A^rtmn**), 
Minay Lina, Lotta, Maja, L^isa m. fl. (se II. 342), men Siri 
(Sigrid, af Sighripr), Ingri (Ingrid, af Ingripr, jfr. II. 264); dial. 
Sigga eller Sigge (Sigrid, Isl. Sigga för "St^r/Sr"), Sagga (Sara), 
Magga (Isl. Mänga, Margreta), Babba (Barbro). Om flere af 
dessa namnförkortningar gäller, att de i ganska ringa mån utgöra 
egentligt bondspråk, fast en och annan efter hand sänkt sig till 
de nedre samhällslagren, på landet som i staden; Ola är endast 
allmogen tillhörigt. Till de II. 264 antecknade F. Sv. Asa och 

r 9 

pura eller pora har ViGFUSSON Isl. Aaa (från ^^ As-laug'*^ pura 
(från pur-{tr). Kan hända ett dimin. döljer sig i appellativen 
hcetta, ceskia (ask), till och med i apinia. Nya språket begagnar 
för några fall till sista leden i sammansättning unge, t. ex. föl- 
unge, lammunge, barnunge, 8Ötunge, i Vårahus af Dalarne önsundje 
(d. v. s. hönsurige, kyckling), det sista synnerligast röjande en 
viss orärdighet att handskas med småsakerna. Substantiverad t 
bestämdt adj. fiuna vi i de välbekanta Ullen och Ullan (om barn); 
huru vida runnaranet litli (se LiLJ. 1003, 1010) må hiträknas, 
lemnar jag osagdt. Yåmhusfolkets lidan (kyss) kan icke grunda 
sig på ett af Rietz föregifvet fem. subst. Usla, utan är väl starkt 
adj. i ack. ra. sg. (jfr. II. 400 litlan), raed underförstådt subst. 
(mun, kyss eller dyl.); jfr. Elfdalingens lissmund. Helsingens Ull- 
mun eller Ussmon (kyss af barn). 

I brist på sannskyldiga diminutiva ändelser har man ersatt 
dem, så godt man kunnat, med förstafvelser éom uttrycka liten- 
het. Sjelfskrifua blefvo då adj. litil och sma, i hvilket afseende 



XII BOUN. — FÖBMINSÉCNIKO. 231 

de jemfdrelsevis fåtaliga lenaningaroa efter vår forolitteratur visa, 
hvad UUl vidkommer, sio underiägseohet mot Isl., hvars vunoa 
företräde i du förevarande fall likväl icke torde härleda sig en- 
samt från en bättre vård om bokskatten, ntan äfveo från en i 
allehanda vitter slöjd tidigare nppöfvad färdighet att röra sig i 
former, som jnst ntmärka en längre framskriden utveckling i bok- 
liga konster, och derföre framträda ymnigast i Italienskan, med 
en gammal traditionell hög odling till grundval Isl. har många 
kompositioner med l^tä^ bland dem sådana som mera uttryckligen 
angifva ett förhållande af dimin., t. ex. lUilménni^ HtUfnagni, lUä- 
ligTj lUilliga m. fl., under det ingenting. af detta slag är att upp- 
hemta nr våra urkunder. Ny-Sv. har lillfinger (i fom^råket lidi 
finger eller Ma fingr, jfr. II. 400 och LiLJ. s. 282), lilltå. Ull- 
ändey liUgwnmal, jemte några mer eller mindre spridda benäm- 
ningar ur djur- eller växtriket, såsom lilltåmaf Ullvinge^ lillfiåder; 
det heter lilla jul (trettondags-afton), ej liUjxd. Landskapsmålen 
ega liUgröty lillmunf lilloatf lilltut (kyss af barn), lissfinger, liftako^ 
ilssoae, liésmiddag, liespicker och några andra, bland hvilka Hels. 
Uålin (icke dyr, billig), d. v. s. liiUgy motsvarar lUilligr i Isl. 
De IV. 414 från Yåmhus anförda Ull kall och Ull kulla synas 
viura osammansatta. F. Sv. är deremot icke fattig på komposi- 
tioner med srnay hvarpå s. 67 flere prof äro meddelade, ytterli- 
gare att öka med amahcBrper (Sv. Dipl. V. G37), smaskip, erna 
mrki (Legend. III. 144), emaekiptare (Med. Bib. I. 109, mer för- 
deladt, styckadt). Man har nu endast få af de gamla orden qvar, 
men en stor myckenhet nya eller i fornurkunder ej sedda, såsom 
subst. småfolk, -fogel, -kräk, -löje, -rum, -sak, -sedlar, -sill, -sinne, 
-smulor, -stad, -sten; adj. småaktig, -nätt, -qvick, -rolig, -täck, 
och verbet småle, hvaraf småleende. 

I andra lägen, der begreppet om förminskning hvarken ge- 
nom ändelse eller sammansSttning kan få ett lämpligt uttryck, 
tager man sin tillflykt till fristående ord, som lika med förstaf- 
velsen beteckna någon ting smått, t. ex. litet, litet grand, ett grand, 
ett solgrand, en mån, en liten mån, en hårsmån, en smula, en lUen 
smula, en gnista; i förening med negation icke ett grand, icke en 
smula, hvardagligt inte ett dugg, inte ett fnask, hvilka rättare ut- 
göra en förstärkt negation. Från, Tyskan lånadt är det i företalet 
I. xxvu uti noten anmärkta ey eih bast (jfr. Klemmings nppl. af 
Rimkr. I. 2931), hvilket står enstaka från det gamla språkets sista 



332 XII BOKEN. — FÖÄSTORIWG. 

tidehvarf. Hela medeltids-litteratnren genomlöpande äro deremot 
de rent inhemska WBtkif litit vcBtta^ och med negation ikki vcgUa^ 
Udd vcBttiy (Bnkte voBtta^ i detta skick, eller ett mera orartadt, fort- 
lefVande flerstädes i folkspråk ('t (se II. 78, III. 254). När hos 
de gamle grandi solagrand elkr solgrand förekommer, är det mer- 
endels i det nrsprongliga* ordaförståndet. 

Förstoring och förstärkning. 

Aro de Gefmaniska språken, särdeles de Nordiska, svagt 
ntmstade med egna ändelser för diminutionen, så äro de än mer 
vanlottade i afseende på sådana för angmentationen, der till och 
med i de Romaniska tungorna tillgångame äro jemförelsevis in- 
skränkta, inom hvilka emellertid vokalerna a och o utgöra samma 
stödjepunkt som i för dimin. Tänkvärdt är, att den Skandina- 
viska utgångspunkten också är a, i de få lägen der särskild för- 
storings-ändelse kan antagas, såsom hos Rask (Anvisn. s. 186) 
och Grimm (Gram. II. 333, III. 706) i -aldi af Isl. gl6paldi, 
pumbaldiy ribbcddi m. fl., hos Rask äfven i lUfaldi, som enligt 
Grimm står för ulfandi. F. Sv. kommer här, som ofta annars, 
litet på efterkälken; hon har, mig veterligen, föga hithörande med 
undantag af de ur främmande ämnen danade ulvcddi och rtbbaldi 
(jfr. s. 25), samt ett eller annat karlnamn, t. ex. grimaldi (JL 
264, jfr. VGL. I s. 68), möjligen cakaldi eller tdkaldi (VGL. I 
s. 67); men icke dial. fjåderalde (fjäril), hvilket, äfven om det 
kunde formelt dragas under samma kategori, ej kunde det för 
betydelsen, som ligger inom förminskningen i stället Om, hvad 
Grimm med stor sannolikhet hållit före, -ald ofta är i de Ger- 
maniska språken grundadt på ett i sammansättning ingående -vald 
(Gram. II. 333), och ett motstycke dertill uppsökts i mansnamn 
på -olf för 'volf (jfr. ib. II. 330—1, III. 706), skulle^ de af mig 
II. 261 omtalade rikulver^ astulfr m. fl. äfven kunna intagas i 
räkningen, såsom ganska lämpliga förstoriifgsformer i manliga för- 
namn; och sålunda erhölle man i a och u jemförliga vokaler till 
de Romaniska a och o, endast att i de Germaniska bildningarna 
sammansättningen framträdde mera obeslöjad. Utöfver denna 
gräns för de förstärkande ändelserna lärer man icke komma för 
närvarande, d. v. s. med nu öfverskådliga iemnitigar ur våra språk- 
häfder, så vida Inan ej inbegriper det slags stegring som ligger i 



Xn BOKIN. — FÖBSTOftlKG. 228 

komparativen och soperlativen, men som fall^ utanför den kring- 
egentlig augmentation uppdragna linien. GradfOrhöjningen har ett 
allmännare syfte, fyller ett mycket vidsträcktare och i språkets- 
djap kändt behof, är ett i de flesta bildade språk utveckladt fast 
system, med sina bestämda jemförelsegrader; dessa för öfrigt alle— 
nast omfattande adj. och till en del adv., men icke subst.; vidare- 
deri skiljaktiga, att de, med knappt bevarade organiska tecken,, 
nästan uteslutande röja sig förmedelst omskrifning just i de språk, 
som äro rikast på särskilda ändelser fÖr så väl förminskning som* 
förstoring. En stegring af sjelfva gradstegringen, och i så måtta 
hörande till vårt här föresätta ämne, möter oss i den med aldra 
eller aUra förstärkta superlativen. 

I den nu antydda rigtningen stängd inom ett knappt ut- 
rymme, saknar man likväl ej hos oss medel att komma till målet^ 
och betjenar sig af flere utvägar att höja och förstora bemärkel- 
sen, och det stundom på ett rätt eftertryckligt sätt, lefvande,. 
åskådligt och for en hvar förnimligt, ehnruväl icke med den sin- 
rika och tilltalande inrättning son> t. ex. i de Italienska och Span- 
ska förstärknings-ändelsernä. Vi hafva härmed afsett allenast, 
begreppets eller ordlydelsens förhöjning, icke ljudets, icke den för- 
stärkning eller fyllighet som kan åstadkommas genom ett tiilagdt 
bf py d eller annan bokstaf (se IV. 437 — 452). Den för vart 
språk och dess syskon mest gällande augmentationen består i ett 
förelöpande ord, oftast partikel, d. v. s. adverb eller preposition^ 
då och då ett nomen eller pronomen, sällan ett verkligt part» 
presens. Vid dessa tillfällen står det bestämmande ordet van- 
ligen afsöndradt; men ren sammansättning kan ock förekomma.. 
De olika fallen skola ordnas efter sina skilda förhållanden. 

e eller cb, när det icke står i siu ursprungliga bemärkelse (alltid^ 
och fritt i satsen (t. ex. YGL. I. K. B. 13 oc e skal kturkiu'- 
garpcer gilder varoB)^ ställer sig med förstärkande följd framför 
pron. eller framfor annan partikel, t ex. e hvar (hvilken som 
helst, eho), e hvaty e huUUcin (eho), e hvar (hvar som helst),. 
e mcBpan (allt medan), w ncer (se här förut s. 182), e huru 
(huru än), e til (allt till), e pcer tä (jfr. s. 123—4, 126); oclk 
denna förstärkning, som äfven råder i e oc e (se här förut s» 
164), och i adj. evcBrpiliker, evcerulzUkerf everdzliker (se III. 42)^ 
har ingenting förlorat i det annars något föråldrade eho, i det 



IHM XII BOKSK. — FÖR8TOB1K&. 

nja ehvadf i adv« eht>ar och adj. ehurudanf men &r BMra för- 
danklad i ehuru^ evärcUtff eller everldUg^ mest. i enär och enu- 
dan* SammanskrifniogeB &r nng, atom i adj. 

4dty egentligan nentr. af pron. adj. alder^ brnkades redan hos de ^ 
gamle i vissa fall till uttryckets förhöjande, t. ex. alt pcer Uly 
alt ut tU (ända till, se Yestm. L.), alt til fcemptce manz (Upl. 
L.), han liiolt oc trona altil (för alt til) dödhin (Bon av. s. 32), 
halt thin owin ey alt offsnodhan (ej allt för ringa, Gamla Ord- 
spr. 8. 404), Rimkr. v. 2024 thy wcer^thera bön wart att of san 
(allt för sann), 320 thy wcer at vy cerom alt vffa (allt för få). 
Nästan på samma sätt begagnas i Isl. allt, särskildt allt of. 
Nu ha vi allt augmentatift icke blott och mycket vanligt fram- 
för komparat. (likaledes i Isl.), såsom allt mer, allt större^ allt 
sämre, allt färre, n^en också allt jemt, alU emellanåt, allt ige- 
nom, allt intill, allt som - ofia$t (jfr. esomoftast)^ för att icke 
nämna alU för, 

4xlz, i sig sjelf gen. sg. af alt (jfr. s. 69, 75), kan Öka styrkan af 
ett negatif, t. ex. MELL. alz amkte, Siael. tr.s. 227 alz enkU, 
Med. Bib. I. 76 — 7 och 79 af aliamgo. Nu alls icke, alls in- 
gen, alls intet, ingen alls, ingen ting alls, icke alls; h vardagligt 
brukas inte för icke, men ej är oanvändbart vid denna förbin- 
delse, så väl i första som sista a*umroet 

-aldra är behandladt s. 75. Jfr. alt, alz och nedanför aU, från 
samma ord, också genom den sammanfattande betydelsen väl 
egnadt till begreppets stegring. 

of står på skiljevägen mellan ett stillastående prefix (jfr. s. 123) 
och ett sjelfständigt ad v.; derföre ömsom afskildt, ömsom in- 
förlifvadt med det dermed närmast förenade nomen, adverb eller 
verb, på sätt exemplen s. 99 utvisa. Det är sålunda bland 
alla förstorings- och förstärkningsmedel det mångsidigaste, likväl 
nu så godt som uppgifvet och blott på ett ofullkomligt vis er- 
satt af för och allt för, båda begagneliga endast som fria adv. 
(liksom Eng. too och det Tyska intensiva 'zu), ej ens det förra 
som sammansättningsledi Man gifve slutligen akt på det under 
alt ihågkomna gamla alt of, innehållande dubbel förstärkning. 

Jör (jfir. s. 91—2), allt för, nyss vidrörda, äro förut något be- 
traktade (se här förut s. isS). 



Xn BOKSN. — FÖRSTORING. 225 

til (se 8. 100, 18!r) och ivir (a. 97) faafva stondöm ett slags för- 
stärkande egenskap; tU dels som prep. (ända t]Il)« dels som 
konj. (till dess); jemväl adverbiait, nti Isl. då äfven i bem. allt 
för (nimis)^ Man förgiömme ej det nya öfver nog. 

ffönum är i detta hänseende nämdt s. 93. 

cerif na ån och ånnUf framför komparat., är i förbigående vidrördt 
s. 126 i 2:a noten, och s. 171. Sammaledes med pes^ nu dess 
(s. 133—4), desto (s. 134 i l:a noten), vid likadant bruk; äf- 
ven yttermera, ytter värre (II. 470, jfr. 460). 

ända, såsom adv. osedt i gamla tider, är granskadt här s. 141. 

Prof på förstärkt negation meddelades i sammanhang med 
dimin. (här förut s. 221), och de kunna ökas med det nyss be- 
skrifna alz. 

Förstärkning medelst upprepande eger rum i det omförmälta 
e oc e, i de nya liten liten, litet litet, gammal gammal. Norsk 
Norsk, mycket mycket, djupt djupt ned, högt högt Öfver, i lång 
lång tid, att förtiga de mer eller mindre interjektionala ja ja, 
<y <yy ^y nej, nå nå m. fl. (se s. 210). . 

Icke ett särskildt drag i vårt språk, utan gemensamt för 
många, är den förhöjning i uttrycket som vinnes^ genom tillägg 
af ett bestämmande adv., hvilket sjelf innehåller en högre eller 
lägre grad af intensitet, såsom de nu mindre begagnade balt, för-- 
bålty de allmänna enkla, sammansatta eller omskrifna långt, myc- 
ket, vida, ganska, alldeles, oerhördt, oändligt, omåttligt, omätligt, 
obeskrifligt, outsägligt, särdeles, synnerligen, öfver höfvan, öfver 
måttan, mer än (t. ex. mer än god), af hvilka åtskilliga ega före- 
gångare i gamla språket. 

Sammansättningar i sträng mening äro. icke just få, men 
begränsade inom skarpa råmärken. Motbilder till de förminskande 
litil- och smor- (se här förut s. 220 — 1) skulle vara mykil" och 
stor-, af hvilka i synnerhet det senare med betydligt omfång i Isl.; 
äfven det förra (mikill-) med icke oansenligt område, men i F. Sv* 
nästan- utan något rätteligen hithörande, om ej mikilhughaper i 
VGL. IV, och utan alla jemförliga återstoder i Ny-Sv., hvarest 
detta adj. nära nog vägrar sin tjenst i alla slags kompositioner» 
med undantag af myckenhet, hVilket utgör allenast en abstrakt, 
sammanfattning af fierhet, men utan särskild intensif beteckning; 

Sv. Spr. Lagar, 1^ 



226 Xn BOKEN. — FÖBBTOKINa. 

samt det omkastade tyehngcken^ hvilket, lika med Isl. pykkmikäl 
eller pykkiumikilU endast i nödfall kan betraktas som augmen- 
tatift. Deremot hade vårt fornspråk några mer eller mindre hit- 
räkneliga ord på ator^ t. ex. storbyy atorflokker, atorkirkia, ator^ 
huffhaper^ atortalogher^ atorlika; Ny-Sv. har en mängd sådana, 
t. ex. alorbåtf atorfiakef atorfolk, atorfurate^ atorgata^ atorhundrade 
(h varken i Isl. eller veterligen i F. Sv.), atorkarl, atorkaae, stor- 
kyrkay atorakifte, atofakola^ atortå, storände ^ atormägtig, storatådig^ 
atortalig, atorligeriy atorakrika o. s. v. För öfrigt äro inom. det 
intensiva fältet att förs^ en del sammansättningar med al- och 
fuUy mindre i förbund med subst. (jfr. s. 66) än med adj. (s. 73); 
vidare aten-^ i atendöper, atenblinder (s. 58), na äfven atendöfy 
atenfiårdy atenrik. 

Framstående äro i nya språket, åtskilliga företeelser, der 
icke sällan sammanskrifning förekommer, men utan att alltid eo 
verklig sammansättning är för handen. De vigtigaste tillsatserna, 
mer eller mindre sjelfklara, skola här återgifvas så som de vid 
okonstladt uttal betonas, åtföljda af hvarjehanda ord: 

erke bofy få, åsna, men erkebiskop, erkehertig o. dyl. 

erta (T. erz) bedragare, bof, akålm. 

atormrik, -galen, -tok, ^värk, -värka. 

akrofrik (jfr. sten-, storm-). 

blockstor, -dum, -läaa, -aupa. 

bolmröka, enligt RlETZ s. 46 dial. bolmakalle, -tiatel, -atark, -ator. 

bottenrik, -ärlig. 

atockblind, -döf, -dum, -lat, -aristokrat. I Tyskan på samma 

sätt stockhlind, -dumm, -jinater, -jude o. s. v. 
hästkur, hästminne (ovanligt starkt minne, motsatt hönaminne), 
blixt full (till det yttersta öfverlastad af starka drycker). 
pin full (till brädden fyld), pin. färsk (fullkomligt färsk), pin kår 

(betagen af kärlek). 
amit full (= pin full). 

amäck full (= pin full), sinäck fet (synnerligen 'fet). 
propp full (= pin full). 

apik nykter (alldeles nykter). Jfr. Eng. apick and apan. 
aping eller spill eller spiller spångande ny (alldeles ny). Jfr. 

Platt, spelder nij, Isl. spänner. Eng. dial. spän new, Dan. aplin- 

der apanken ny (se vidare RiETZ s. 656). 



XII BOKEN. — FÖB8T0R1N6. 227 

splitter eller spritt ny (jfr. Platt. spliUemij), splitter eller ymtt 
spångande ny^ spritt eller splitt galen, rasande, naken (jfr. T. 
splUtemacJct, Platt: splintemaeket). 

rosen rasande. 

etter rasande, etter befängd, 

topp rasande, topp tunner rasande, befängd, topp tinner befängd, 
himmels befängd. Jfr. himmelsvid o, dyl» 
sqvatt galen. 

kaf slut (alldeles slut); i dial. år^^kaf nytjadt äfven för andra fall 
(se RlETZ s. 315). Jfr. I. 174 och 238 qvaf, Aasen kav. 

mol allena, mol still, mol rik, molsupa, moltiga (se II. 331). 

lung eller lungande våt; dial. äfven lungaste våt o. s. v., hvarom 
ett och annat hos Rietz s. 415, men s. 299 jung-våt. Lind 
har Inng-våt, lummande eller lungande våt. 

naggande god (ganska göd). 

I följd härmed påminnes om det slags förstärkning som är 
hälften fonetisk och hälften flexivisk, t. ex. kolande mörk, kära 
hjertandes, folkvisornas stridande ström, djupande haf o. dyl. (se 
I. 406 — 9), der en vålnad af part. presens sticker fram, utan all 
verklighet såsom sådan, och i granden blott en för större efter- 
tryck gjord förlängning, under förblandande med en participial- 
form. I detta ljus torde man ock böra betrakta de ofvanstående 
dial. lungajide eller lummande våt, med annan förstärkning i lun- 
gaste, alla motstälda och stödjande sig på lung" våt, icke heller 
detta alldeles sjelfklart, men tills vidare att föra nnder lunga. 

Ej långt från dessa kretsar af begreppsföreningar äro veder- 
namn, icke okända för vare förfäder, och använda i både god 
och ond mening. I senare hänseendet framstå cemunder colbrcenna, 
cemunder slemce eller slema (jfr. II. 265 — 6, 628), kringalle (VGL. 
IV), egill wendelkraka (se konungalängden vid Registr. Upsal.). 
Under nyare tider har man skapat sig ett antal appellativa sam- 
manställningar eller sammansättningar med förkortade dopnamn, 
såsom dummer jins, dalmans, nypjan, grinolle, gatmaja, pipsiri, 
pipella, sockerlotta, bakelse*-sjana (d. v. s. jeanna), allt ur städernas 
hvardagstal. Utan förbindelse med dopnamn äro beckbyxa och 
landkrabba (II. 628), icke förekommande i annan mening än den 
oegentliga. 






228 Zn BOKEN. — FÖBSAXIUNO. 

BetydelBens försfimring i en mängd appellatif år ett annat 
företeende, välbekant i språkhutorien. Det är väl icke ofta nr- 
artningen framträder så bjert som i lagarnes pypilagK nii tidekiff, 
jemförda med det af Hel. Birgitta åsyftade tydhoUngh vid engelns 
besök hos Jnngfrn Maria (se IL 100 i noten, III. 280); eUer som i 
■* nuvarande hona och det gamla, det senare lika ädelt som fortfarande 
Dan. hone^ än mer npphöjdt i Eng. qtuen; eller som i det nya 
akamlöa (utan skam, oförskämd) och det gamla (oskadd, okränkt). 
Nedflyttad, ehuru ej så lågt, är den nuvarande bemärkelsen af 
dräng och pigay mot den gamla och den Danska; lika så af 
mästerman (skarprättare) mot det gamla meBstara man (mästare^ 
slöjdidkare, handtverkare, se Sv. Dipl. V. 636, 638), moBétar man 
(Bonav. s. 96), mcester man (Med. Bib. I. 81, Vadst. Kl. R. s. 81). 
leke heller till sin fördel ändrad är betydelsen af särk^ kåt, dät 
(dock äfven vidmagthållande det ursprungliga begreppet), eländig^ 
usel, nedrig o. s. v. Om man deremot haller det nuvarande för- 
talare (baktalare) vid det forna fortalar& (förordare, ombud, se 
Gregor, s. 319, God. Bildst. s, 847), så kan den inre skiljaktig- 
heten i sjelfva verket synas icke härleda sig från bemärkelsens 
urartande, utan snarare från ett olika npphof, nemligen det nu 
gällande ordet från det jambiskt betonade förtal, men det äldre 
från ett ej länge sedan afiagdt spondeiskt förtal (förord, jfr. före- 
tal), I gammal Isl. är geming blott en annan form af gömingy 
men vårt gceming eller geming, som qvarstår af forno, fick först 
långt om sider ett motstycke i görning, detta med ett nytt be- 
grepp, hvarken bättre eller sämre än det föregående. Förändringar 
till det sämre äro eljest icke sällsporda, men väl till det bättre. 
Ett eget exempel på det senare förhållandet är menlös, som från 
den materiella bemärkelsen af ""oskadad**, gått öfver till den im- 
materiella af '*from**, "oskyldig**, slutligen äfven till "enfaldig". 
£n annan modifikation i begreppet yppar sig i det gamla cerUker 
och det nya ärlig, dock förberedd i fornspråket (jfr. II. 390). 
Någon gång kan försköningen komma obemärkt utifrån, såsom 
när det gamla vaker (vaksam, ännu så uti Isl. vakr) fått genom 
Plattysk inverkan sin nu gällande högre pregel. Att fullfölja 
dessa rigtningar kräfdes en ordbok i smått, men man erfar snart, 
att vissa ord förbrukas lätt, antingen mista sitt första rätta skap- 
lynne, eller bortträngas alldeles, utträngas af andra inhemska ord, 
eller ock af utländska. Dock gäller det icke ensamt särskilda 






XII BOKEN. ALLEHANDA FÖBÄNBEINOAB. 229 

ord, utao jemväl former, vissa böjniDCsar och afledningar, vid 
favilka man synes hafva slatligen ledsnat, under det andra äro 
fortfarande omtyckta, oskadda så väl i sitt yttre som sitt inre. 
Så hafva lika vackra som uttrycksfulla starka verbal-böjningar 
gått förlorade, och flere äro på vägen till undergång (jfr. I. 261), 
medan andra ganska gddt motstått tidens skoningslösa härjningar, 
ännu i sin fornskrud röra sig med ungdomens lif och styrka, utan 
att man alltid upptäcker någon grund till uppoffringen eller för- 
skoningen; lika litet som till det företeende att t. ex. det väl- 
ljudande och kraftfulla varda kommit att åsidosättas för det ut- 
ifrån hemtade blifva, oaktadt böjningar af det förra äro hvar- 
dagliga flerstädes, och just i de trakter, från hvilka skriftspråket 
härstammar (jfr. I. 207). Ofta drifver välljudet sitt spel, eller 
verka andra jemförelsevis regelbundna krafter, af hvilka analogien 
och vanans tyngd icke äro de minst mägtiga; likväl finner man 
sig aHt som oftast utdrifven ur denna rymd för en större lag- 
likmätighet, och står invid en skenbar eller verklig godtycklighet, 
någonting nyckfullt öch tillfälligt, som ej låter i alla de enskilda 
fallen -tyda sig på annat sätt än med buden från «in egen despo- 
tiska lagstiftning. Ju längre ett språk lefver och utbildas, dess 
mer visar sig detta beroende af omständigheternas inflytelse, till- 
dragelsernas förlopp, tidens framfart; men detta oaktadt går ofta 
samtidigt, eller inställer sig förr eller senare, en återhållande och 
ordnande kraft, som på ett eller annat vis,» i större eller ringare 
måtto, bringar det laglösa och vilseledda åter till en viss enhet 
och samdrägt, sätter lag i våldets eller oredans ställe, om än en 
oy lag, hvilken får dömas efter sin egen art, icke skrufvas efter 
theoriens förutfattade önskningar. Det enskilda tycket och god- 
tycket kan alstra mycket förderf och onödig förvirring; men från 
den enskilde kan också komma mycket godt, af hans vett och 
vetande, hans fina och skarpa öga, hans smak och känsla af det 
rätta, hans säkra och kraftfulla hand, som åtminstone till en viss 
grad förmår både lifva och stäfja, mana fram och hejda. 

Ett litet folk mägtar sällan i språkutveckling verka på ett 
större, sällan ens på ett mindre eller någorlunda jemnstort, utan 
under egna förhållanden och i samverkan med allmänna samhälls- 
inflytelser. Det är på denna väg som Danskan tidtals inverkat, 
i större eller mindre omfång, på senare tider mera på ytpunkter, 



232 XII BOKRN. — TYSK OCH DANSK IMFLYTELSfi. 

der de äro uttryck af en fortsatt och sammaoBängande odling, 
med hennes både goda och onda följder. 

Mer än en gång har man fSrehåUit oss från olika sidor det 
vackra föredömet från Island, hvars vittra skola, under medel- 
tiden utbildad sjelfständigt ocli storartadt, äfven under ogynsamma 
vilkor sedan varit sin forntid trogen, temligen oafbrutet hållit sitt 
modersmål uppe i dess egenhet, låtit det fortväxa efter gammalt 
lynne, så mycket som möjligt aflägsnadt från så väl Romaniska 
som nyare Germaniska intryck. Det är en företeelse värd vår 
aktning, i många fall beundran, i alla händelser förvåning öfver 
att, midt i vårt öfverförfinade och nyhetslystna och i flere delar 
kosmopolitiska tidehvarf, finna ett medeltidsspråk med hufvud- 
dragen af stor ålderdomlighet, någon gång med ett till scholastisk 
stränghet gränsande iakttagande af vissa typiska former från forn- 
tiden, mera underligt än beundransyärdt. Men möjligheten häraf, 
och i allmänhet af en genomförd, afstängning liksom med en dra- 
gen sundhetskedja, låg i lokala och tillfälliga omständigheter. 
Hvad som låter sig göra långt ute i verldshafvet, med ringa be- 
röring utifrån, om ej under en hastig vikingafärd eller köpf&rd, 
kan icke på naturlig väg verkställas under en fortgående påtryck- 
ning från andra folkstammar, grannar som i krigiska eller fredliga 
värf sammanstöta. I ett helt annat samhällsläge än Island har 
den Skandinaviska halfön befunnit sig, och än mer de Danska 
öarna, en tid eröfrare och städse i liflig förbindelse med Germa- 
niska stamförvandter i alla väderstreck, men med för fåtalig och 
spridd befolkning för att inom sig kunna vinna en fullt oberoende 
utveckling, i omedelbar fortsättning af gammal Skandisk odling. 
Den nya tiden kräfde sina offer. Huru litet ett i sig sjelf kraftigt 
och frisinnadt folk förmår mot händelserna^ öfvermagt, röjer sig 
bäst i Norge, hvars stolte och en tid äfventyrlige invånare be- 
folkade den Isländska fristaten, men, undankastade Danska väldet, 
snart måste åt underkufvaren afstå ensam rättighet till ett skrift- 
språk och ett bildadt umgängstal. Dertill kommo på alla sidor 
nya förhållanden, vetenskap och konst, slöjd och köpenskap, med 
andra kraf och önskningar än under medeltidens samhällsskick. 
Odlingen är till' en viss grad oemotståndlig, verldshändelserna 
kunna icke helt och hållet bortvisas. En. återgång, när en sådan 
kan hållas önsklig, beror vanligen af en inre och en yttre möj- 
lighet. En djupt ingripande språklig reaktion egde rum i Gustaf 



,> i 



XII BOKBK. — TYSK OCH DANSK INPLYTKLSB. 283 

I:s Bibel, men understödd icke endast af en föryngrande borgerlig 
omdaning och en omhvälfoing i kyrkan, utan ock af sjelfva det 
kaotiska tillståndet hos vårt modersmål den tiden^ en upplösning 
som gaf till känna ett oatVisligt behof på stor och verksam hjelp. 
Det var icke en af theoretiska funder framkallad omstöpning som 
kom i fråga, utan ett stort praktiskt behof som skalle fyllas. 
Lyckan var,' att återfallet till det gamla försiggick under en vis 
och hofsam ledning, timade under erkännande af det nyas rätt 
(jfr. ni. 11). Vi, som sitta lugne åskådare af den stora tilldra- 
gelsen, tycka må häpda att på många ställen steget knnnat tagas 
ett godt stycke längre till baka, mera i öfverensstämmelse med 
åtskilliga i en viss fornlik ton hållna handskrifter från slutet af 
15:de och början åf det följande århundradet, och med mindre 
eftergift för Tyska och Danska beståndsdelar; men alla önsknin- 
gar äro icke lätta att uppfylla, och öfversättningen af ett bibel- 
verk måste göra afseende på språkets faktiska tillstånd hos så 
väl menige man som hos.de af utländska ljud och sätt bort- 
skämda högre stånden. Gynsamt tillfälle till en återkastning före- 
finnes emellertid icke, utan der behofvet låter känna sig med öf- 
verväldigandQ kraft. Att i våra dagar, då språket kommit till 
full mognad och bokskatten är i många delar rikhaltig, förfara 
på samma sätt som vid medlet af 1500-taIet, vore oklokt och 
fåfängt; att förflytta oss t^ill en förfluten tidsålder, göra språket 
i dess helhet eller inom ett större omfång, helst i obundet före- 
drag, fornartadt, afsäga sig utan urskilning och varsamhet allt 
hvad som kunde ega ett främmande tycke, vore i sin ordning 
icke blott förkonstling och svärmeri, utan ett brott mot historien 
och kulturen. Hvad man har att göra, är först och sist att taga 
kärleksfull vård om det goda och kärnfriskt inhemska, med nit 
och skicklighet upparbeta den ädla skatten från forna dagar; om 
icke, såsom någon gång skett, mana fram den gamla ordmalmen 
med snillets slagruta och med smakens lyckliga ögonmått, dock 
visa någon känsla för Svensk klang, något sinne for det Svenska 
i tanken, någon motståndskraft vid de obetänkta försöken att 
draga öfver oss en ständigt växande ny massa af illa förstådda 
eller tafatt tillämpade alster från den Tyska och den Danska 
pressen. Man får då icke inskrida, utsöndra, af hålla möten eller 
bolagsstämmor, utbringa skålar; icke förälska sig i folies, såregen, 
fömödne, utjemna, falla igenom, inlåta sig på, någon som helst. 



234 



XII BOKEN. B0MANI8K 1NF1;^YTKLSC. 



Jlitbf^ (yinst), ständerförfMning och andra osvenska uttryck (jfr. 
IV. 525); eller drömma sig in i en verld der geni emot kan blind- 
vis nytjas för en mängd olika begrepp, som det kan falla en 
Tysk in att återgifva med ett stelnadt gegen Hber, Man får icke 
tillbakasätta ett uttrycksfallare inhemskt ord fér ett mindre be* 
tecknande utländskt, såsom möyra för snöstorm^ eller onödigtvis 
etter anvisniifg utifrån vidga bemärkelsen för redan upptagna 
främlingar, såsom att låta en vara betinga ett visst pris, ett skepp 
mäta (innehålla, rymma) så och så mycket. Vårt embetsspråk, 
redan djupt skuldsatt i Tyskland och Danmark, borde icke öka 
gälden med ett så öfverflödigt och litet tilltalande ord som för- 
sändelse (sändning, försändning), brefförsändelse^ postförsåndelse. 
Man har sedan länge bestämmelse i olika mening, som nu icke så 
lätt uttryckes annorlunda; men hvarföre, såsom på sista tiderna, 
intvinga det i stället för stadgande^ och med flit förbigå detta 
goda ord, som- ej har annat fel än att vara Svenskt? Det är 
icke från gårdagen som vi gjort . os& ur Danskan till godo hän- 
seende^ hänsigt; men det var icke nog, vi måste ock derur ba 
hänsyn^ för omkring 50 år sedan af en ocH annan vedervågadt, 
men nu så omhuldadt att företrädarne ej mycket ihågkommas, 
och nykomlingen, ännu visserligen blott undantagsvis, till och med 
kan behandlas som neutrum,, liksom i Danskan syn och hensyn, 
i trots af det feminina könet hos våit syn^ för en hvar förnimligt 
i det folkartade syna, af den gamla artikulerade ackus. synina. 
, Och till råge på lyckan ha vi, på sista eller näst sista årtiondet, 
fått hänsynslös och hänsynslöshet, af hvilka mången nästan beru- 
sats. Bättre än denna härmning vore att taga Danskarne sjelf^e 
till föresyn, hvilka ej på århundradet tillegna sig för dagligt bruk 
ett enda Svenskt ord, oaktadi fortfarande eftergifter för grannarne 
i söder. 

Ogennaniska* tillflöden äro ej mindre kända, tidtais öfver- 
svämmande, men detta oansedt för det mesta tillbakaträngda 
inom det egentliga ordförrådets gräns, endast i ringa mån verk- 
samma i afledningar och böjningar. Så i gamla tider, så i nya 
(jfr. I. 50-1, II. 284—6, 342, 349—35?, III. vii-viii). I äldsta 
dagar var det nästan uteslutande fråga om subist., appellati^a 
eller propria. Jemväl sedan denna måtta öfverskridits, stå de 
tillkomna orden merendels liksom på resande fot, vinna sällan 
burskap och full medborgarrätt utöfver fältet för vetenskapen, 



XII BO^lf. — R0MANI8K INFLYTELSE. 235 

konsten och slöjden, alla af en viss Terldsborgerlig natur. Det 
är ovedersägligen en fördel, att de med sina ogermaniska bestånds* 
delar ej utan svårighet ingå i språkets egentliga blodmassa. En 
lycka för landsmålets renhet ligger ock derati, att den allmänna 
uppfattningen håller dem på ett visst afstånd, inser deras till- 
varelse såsom någonting blott tills vidare, och derjemte sällan 
tager miste om främlingskapet, i motsats till de Germaniska lånen, 
som genom likheten vinna insteg ntan motstånd, och hålla sig fast 
med slägtskapens band, men rätt ofta opåkalladt och onödigt. 
Det är ej ofta som tvekan uppstår i afseendé på ställningen till 
de Romaniska folken. Det lilla oskyldiga just t. ex., äfven i 
Engelska och Plattyska, torde icke förleda mången att tänka på 
annat ursprung än Fr. juste. Lika lätt affärdadt är icke kuUbytta 
eller (mera folkartadt) kullerbytta. Spegel i sitt Glossar s. 244 
ställer vid kulbytta Fr. culbuteo^h culbuter; Ihre, ogillande den 
af MenAge gjorda förklaringen af culbuter som buter du cid^ här- 
leder tvert om det Fr. ordet från vårt falla om kull (af kull eller 
kuUe^ vertex, .summitas hominum), hvarifrån stupa hdlbytta; MoL- 
BECH är osäker om ilpprinnelsen af Dan. kolbytte, men lutar åt 
Ihres gissning, föranledd af Wachter,' soni sökte upphofvet 
'sL capita, non vero a podice**; Gislason^ återgifver i sin Danska 
ordbok kolbytle eller kaalbötte med Ny-Isl. kollhnisa (hos Björn 
Haldorsen kollhi^sä), kollskitur. Menage har emellertid fått 
rätt inför våra dagars Franske ordgranskare, bland hvilka Littré, 
som sålunda bestämmer culbute **sorte de saut qui consiste å faire 
un tour sur soi-méme, en se renversant en avant ou en arriére**, 
och härleder det, liksom verbet culbuter ^ från cul (L. culus) och 
buter eller bouter, hvilket nog. låter tänka sig, enär kuUbyttan 
äfven enligt våra begrepp kan ske så väl bakut som framåt, och 
således sätet lika väl som hufvudet kan anses verksamt; hvarvid 
må anmärkas, att *'stupa kulibytta" icke är det samma som **falla 
hufvadstupa'* eller dylikt. Den hvälfvande rörelsen är emellertid 
lätt att förena med kulra (jfr. T. kollern)^ äfven som med om 
kull och dit hörande ord, hvaremot ett sammanhang med bytta 
blefve mera långsökt. Franskan liar åtskilliga ord af Germanisk 
härstamning, men icke veterligen något omedelbart hemtadt från 
Svenskan; Littré kan för det Franska subst. uppvisa ett bruk 
från 15:de och I6:de årh., och jemväl ora, såsom det ifrågasattes 
i fortsättningen af Grimms D. Wört. V. 1550, T.^kobold (kull- 






236 XII BOKEN. — FÖRVILLANDE JiIKHET. 

bytta) skulle ligga fSrstacket i Fr. culbtUer och cuUfute, har män 
vida lättare att till Franskan föra vår sammansättning kullbt/Ua, 
f5r att ej nämna det uppenbart derifrån komna verbet kuUbtUera 
eller kullbyteraf ån det Fr. subst. till det Svenska, hvilket senare 
har alla drag af ett yngre alster, ehuru, såsom otaliga andra, 
ställvis brukadt på landsbygden, men allestädes mera i herrsiLa- 
pets mun än det lägre folkets. Isländarnes benämningar, båda 
med begynnande koU^ men intetdera med bytta^ kunna ej mycket 
verka på domslutet, såsom icke bevisligen gamla och troligen till- 
skapade efter Danskan. — Ett annat ord af omtvistligt upphof 
från början, är nipper^ efter Fr. nippe (jfr. s. 58), men detta i slägt 
med näpen och Isl. a4j. nipr. Deremot är vårt adj. nätt, Dan. 
net^ helt enkelt från Fr. net^ Ital. nettOf af Lat. nitidtis. Lika med 
T. klar är Isl. kldrr, och det hos på 14()0-talet synliga adj. klar, 
från Lat. clarus; lika så från Lat. carusy möjligen genom mellan- 
komst af Fr. cher, förut ehier^ härstammar vårt adj. kcsr (Isl. 
kcerry om kring ett århundrade äldre. Oaktadt uttalets skilj- 
aktighet har man icke tvekat att bringa Ny-Sv. sans^ Dan. sands, 
till Fr. senSf af Lat. sensus (se Ihre, Rask Retskr. s. 261 och 
Grimm Gram. U. 998). Till gissningen om gosse har jag åter- 
kommit s. 21 i 2:a noten. 

En iakttagelse gällande många språk, kanske alla, är öf- 
verensstäramelse, stundom fullständig likhet infor ögat eller örat, 
i utseende eller ljud eller i båda, hvad särskilda ord vidkommer, 
utan identitet i betydelse eller ursprung, t. ex. de många Svebska 
lafff var, de olika rå, få och andra. Gremenligen kan man åt- 
skilja de tillfälligtvis likformiga orden genom deras olika ställning 
och användning; men icke sällan visar sig ett falskt sken, som 
förvillar den oerfarne och obetänksamme, ja i enskilda fall kan 
föra sjelfva lärdomen och skarpsiunigheten på villovägar. 1 af- 
handlingen "Ljus och irrsken i språkets verld" (se Sv. Akade- 
miens Handl., del. XXXIX) är detta ämne taget i närmare be- 
traktande, hvarvid de falska dagrarne icke allenast inom ett en- 
skildt språk, men jemväl för särskilda tungomål i deras läge .till 
hvar andra, kommit under skärskådning, t. ex. Eng. much och 
Spän. mucho, till betydelse de samma,' till utseende och ljud nä- 
stan lika, men radikalt oberoende.* På samma ställe har upp- 



* Lika skilda till ursprung äro ok oeh oa>e (se här förut s. 21 i l:a noten). 



XII BO^EN. — FÖRYILLANBS LIKHET. 237 

märksambet varit påkallad för deo tänkvärda omständigheten, att 
det ofta märkes "mellan skilda språk en oväntad öfverensstäm* 
melse i begreppens öfvergångar, vid hvilken man kan stadna vill- 
- rådig, bara vida den uppstått genom efterlikning, omedelbar öf- 
ver^yttning, eller tillkommit af en gemensam språk-logik, som 
under enabanda eller liknande omständigheter låter begreppen 
sinta sig till hvar andra i samma ordning", t. ex. anlitif T. an-- 
gesichtf Fr. visage^ 6r. n^oaconoPy alla bänförliga'tin begreppet 
"se", ebam i saknad af all radikal beröring. 

Allmänna språkhistorien gör oss äfven bekanta med en viss 
sammansättning förmedelst hopknippande af närstående eller sken- 
bart närslägtade begrepp, men som i sjeJfva verket icke höra till 
hopa, eller icke varit för tillfallet åsyftade. Så har t. ex. det 
hos oss helt unga ordet syndaflod^ inkommet ur Tyskan, liksom 
der i senare århundraden fått utseende af att hafva utgått från 
begreppet "synd", hvilket från början icke var meningen att ut- 
trycka, utan blott en stark flod, öfversvämning, såsom allt jemt 
varit förhållandet på det Romaniska språkområdet (jfr. II. 73 i 
noten). Ett liknande sammanknippande af föreställningar synes 
ligga till grund för bildningen af lönskalceghi^ i stället för de äldsta 
nandskrifternas löska Iceghi eller löskalceghi; detta af adj. lösJcer 
eller det oböjliga löska, alltså utmärkande hvad det verkligen be- 
tydde: samlag mellan ogifta, en bemärkelse som ännu fortlefver, 
men i hvilken man, till förtydligande af ordaförståndet, eller af 
missförstånd, inlade föreställningen om lön, lönlighet, fast en så«- 
dan är lika tillämplig på alla lägersmål. Det är samma felaktiga 
tankeförbindelse som vi ha att tacka för skrifningen handa-vly eds^ 
öre^ låndatoly tomdyfvely sporraträcky merändeh, tätt och ofta o. 
dyl. (se IV. 541), i hvilka det populära föreställningssättet, obe- 
kant med rätta förhållandet, men icke tillfredsstäldt af den tradi- 
tionella formen, sökt sig en förnuftig tydning, och derföre etymo- 
logiserat på egen hand, på samma sätt som i folkvisornas borgare 
led i stället för borgar led (borgport).* I afseende på ortnamn 
är detta bildniugssätt lika vanligt som förvillande, hvarpå ett 
framstående exempel är namnet på staden Kongelf, för KonghcUly 



* I lägre stånd är en dylik sjelfgjord ordledning, särdeles i fråga om 
det utländska, icke ovaxitig, t. ex. manuskrift, undervisitet (universi- 
tet), sandskrift (Sanskrit), muntascher (mustascher), affärd (affär), ia^ 
läng (talgäfva), oterribilet (förskräckligt). 



238 XII BOKSN. — PÖRTILLANDE LIKHET. 

nedanför hvilken 6öU elf flyter (se II. 62, 73 i noten). Stond- 
om blir den nya daningen svår att utrota, äfven när det gäUer 
appellativa, t. ex. följeslagare \ nästan omöjlig i stackare (af sUxf- 
karl), armbåge (hvarom senast IV. 313 och 4:de noten), detta 
sista också i sin nya drägt nöjaktigt. Någon gång kan förvrid- 
ningen vara särdeles gammal och kringgripande i flere språk, 
t. ex. armborst (se Sv. Akademiens Ordbok). Fällt säker må man 
icke vara, om det nyai^e ordet kyrkoherde^ fÖrat kyrkio (kyrkie) 
herde (i en nng handskrift af Kristf. L. L. och hos P. Svart s. 172), 
för det gamla kirkio hcerra (se IV. 46 i l:a noten), härleder sig 
från en hälft ofrivillig förvexling, eller tillkommit med afsigt, för 
att medelst den enkla öfversättningen af Lat. "pastor'' aflägsna 
den efter kyrko-reformationen mindre lämpliga föreställningen om 
en kyrkans herre; och det är icke alldeles betydelselöst, att den 
nya beteckningen förefinnes hos Biskop P. Svart, Gnst. I:$ hi- 
storiegraf *; liksom det å andra sidan visar traditionens seghet, 
att hela verlden skrifver kyrkoherde^ under det nästan hela verl- 
den, sjelfva hnfvudstaden inberäknad, säger hvardagligt körkherre. 
I samma rigtning finner man den na en tid vanliga benämningen 
gäldstuga för den äldre gillestuga^ hvars historia är okänd för 
mängden, men icke dess mindre fortlefver i h vardagstalets giUstu. 
Angående falaska se II. 210. Om någon gång en ny och sjelf- 
ständig bildning af detta slag kan vara verkligeif menad, är det 
vid läånga andra tillfällen uppenbart, att det falska skenet upp- 
kommit af orediga begrepp eller ofullständig sakkännedom, t. ex. 
husbloss, efter T. hausblase^ rättare hausenblase, egentligen sim- 
blåsa på fisken havsen (Svenska husare), h vårföre skrifningen 
husbiås bör ha företräde. Ett annat bevis är det med sjölifvet 
på de stora farvattnen kringspridda ordet hängmatta, närmast af 
T. hängematte, men detta, äfvensom Höll. hangmat och hangmaJc, 
Spän. hamaca, Fi\ hamac, lånadt från ett språk hos Sydamerikas 
urinvånare, enligt Geiger (Ursprung und Entwickelung der mensch- 
lichen Sprache und Vernunft, I. 280); likväl icke så taget hos 
LiTTRÉ, som anser de Romaniska orden komna från ^ Tyskan, 
hvaremot kan invändas dels att den rätta hängmattan, här i 
landet långt ifrån okänd, icke är Europeisk, och säges vara för- 
färdigad af de beståndsdelar som Littré uppgifver; dels att T. 

* Om dennes förhållande till konungen se ''Ur en antecknares samlin- 
gar'' s. 253, i det nyligen utkomna sluthäftet. 



XII BOKEK. — SPBÅKBRUKXT. 239 

hangmaUe lärer vara helt angt, och änna yngre hångemaUe (se 
forts, af GrRlMMS D. Wört.), och båda ganska litet stämma med 
de anförda hamak^ *'mac, "tnaca^ eller med Portug. maca^ Ital. 
amaca. Eng. hammock (JoHNSON ställer detta vid ett Ang. Sax. 
hamacay gnngsäng), dessa dock öfverensstämmande hos olika sjö- 
farande folk; men det är lätt förklarligt, att man i Germaniska 
sprl^ kallar én hängande matta för hängmatta, och öfverförer 
denna benämning på ett främmande föremål af samma natur. 
BOPP har i GIoss. comparat. s. 288, ett Sanskrit. markeUa (apa), 
h varigenom man befrias från den för T. meerkatze påfauna tvungna 
tydningen, grundad på detta djurs färd till Europa öfver hafvet; 
och det återstår nu allenast, att för ,vår markattay Qan. marekat, 
träffa en naturlig väg från Indien, hvilken, då fråga är om 2:ne 
af ålder sjöfarande folk som Svenskar och Danskar, icke är omöj- 
ligare än för harnac från Sydamerika. 

Språkbruket inom ett enskildt tungomål, oberoende af in- 
flytelsen från andra, tager emellanåt sina^ egna vägar, dem man 
ej alltid följer med slutkonstens grannlagenhet, såsom då ett gam- 
malt ord sönderfaller i form. eller bemärkelse eller båda delarne, 
t. ex. stop i stod och stöd, dagher i dag ocli dager, vilder viller 
i vild och vill o. s. v. ^jfr. s. 168 i 2:a noten*); eller då ord 
sammanfalla i betydelse, oaktadt formell motsats, t. ex. väsen 
(buller) och oväsen, förvägen och oförvägen, föredöme och efter- 
döme, lifsstraff och dödsstraff (se II. 393 i noten); man ser stund- 
om i samma mening användt ett dödligt hat och ett odödligt hat, 
d. v. s. i båda fallen ett outsläckligt. Tanken väljer här olika 
stödjepunkter, eller förknippas begreppen på olika sått, och det 
är härigenom som t. ex. vådeld och eldsvåda, rqdvill och villrådig, 
kotnmit att ega samma bemärkelse. Den sirliga och abstrakta, 
den egentliga och den oegentliga, korsa hvar andra i otaliga fall, 
och det är på detta vis som språket får en stor del af sin rike- 
dom och mångfald, oberäknadt den somi yppar sig omedelbart i 
afledningen och sammansättningen. Inför den allmänna uppfatt- 
ningen har den sinliga bemärkelsen företrädet i tiden, och jemväl 
från vetenskaplig ståndpunkt ses förhållandet så af Grimm (jfr. 
Gram. II. 84); men någon gång är svårt att afgöra detta i verk- 

• 

* Ett ogermaniskt exempel kar man i de båda inspektor med olika be- 
toning, samt inspektör, icke alla 3 af samma dyrbarhet eller oumbär- 
lighet 



240 XU BOKSN. — PLBONA8M. 

ligheten. I alla händelser maete de olika idiomen, i sic helhet 
och sina enskildheter, dömas . efter sina egna bildningslagar, så- 
dana dessa historiskt framträda, vare sig att saken tankes kon- 
kret eller abstrakt 

Ellipsen lyder nnder syntaxen, men några särdeles fram- 
stående prof derpå« äro i förbigående meddelade lY. 395 i noten. 
Motsatsen är pleoDasm. Vid alla tillfällen är ej godt att säga, 
om en dylik i vanlig mening är för handen, eller om en närmare 
bestämning kan vara åsyftad, eller någon förstärkning i uttrycket 
afsedd, antingen utan eller med alliteration, de bekanta bokstafs- 
rimmen eller öfverensstämmande ' begynnelse-bokstäfver, ati det 
Isländska skaldskapet följande i en viss stadgad ordning, men 
icke inskränkta till vers allenast. Pleonasm utan bokstafsrim är 
i Upl. L. J. B. 15: 1 forni ok gamaU^ V. B. 17 pr. <2tu gamblir 
yarpcBT ok fornir; med sådana i Conf. s. 3 booe ok byggite (mera 
arkaistiskt nn bygga och bo^y Kk. B. 15: 8 bänt ok bastapi (band 
méd bastrep). I senare roedeltidsskrift märkes ^då och då en till- 
sats, den man skalle taga for uttryck af ett behof att förtydliga 
ett mindre allmänt eller åldrande ord, så vida det utmärker något 
mer än endast glömska af det framfarna, t. ex. Med. Bib. I. 359 
alzsh/na höka kön. Ark. Bön. s, 83 vnder (sår) oc saar. Legend. 
III. 471 hwadhan frän, i folkvisor både sömma och sy. Af samoaa 
art är nu dobbel och apel, tidt och ofta, t hans stad och ställe 
(jfr. s. 202), det allt mer sällsynta tusen sinom (gånger) tusen 
gånger. I uttrycket på sätt och vis synes vis ha till bestämmelse 
att förklara sått, hvilket med denna åsyftning är ungt och af 
annat kön än det gamla fem. scet (förlikning, öfverenskomm^lse), 
i fall det är samma ord, i enlighet med hvad Molbegh tyckes 
antaga i sitt Glo^. II. 175. Särdeles egna sig bokstafsrimmen 
att inpregla i minnet en hop formelartade uttryck, t. ex. antingen 
ägg eller unge, udd och egg, ut och in, mot och med, hus och hem, 
i hamn och hål, i hack (jfr. Platt, hacke, häl) och hål, med hull 
och hår, hals öfver hufvud, helt och hållet, med buller och bång, 
slå någon blå och blodig, flink och färdig, ligga för fäfoU med 
godt och godo, bår syn för sägen, både skam och skada, Öfver 
stock och sten, i hans stad och ställe, till punkt och pricka, tish 
och tasla, ha tand, för tunga, gå vind för våg. Hela rim före- 
komma ock, t. ex. hit och dit, knall och fall, läck och bräck, hårs 
och tvärs (tvers), rubb och stubb, luxndel och vandel, risa och lisa, 



Xn BOKEK. — ALLITEBATlON. 241 

huUer om buller, t häng eller fiång^ i ^ulång och tulång. Ett 
och annat häraf är från ntlandet och icke synnerligen gammalt, 
men åtskilligt går högt npp i tiden och kan föras till landskaps- 
lagame. 

Hvad rimbokstäfverna vidkommer kunde man nndra öfrer 
deras så beskaflfade fortlefvande i vår tid, oaktadt saknaden af 
en hit hörande vitterhet, jemförlig med den hos Norrmän och Islän- 
dare i gamla dagar, hos de senare vidmagthållen till en viss grad 
och mera ingående i allmänna lifvet. Men oansedt de få och 
bristfälliga qvarlefvor vi ega af en fornåldrig skalde-litteratnr 
såsom samlad skatt, brista oss ej vittnesbörd i spridda drag om 
ett hit hörande gammalt skaldskap, deribland bokstafsrim i mer 
eller mindre fullständiga vers efter de gamles sätt. I fråga om 
en och annan runskrift har detta ofta varit antydt. Så har Rask, 
i företalet till Ängels. SproglaBre s. 27, nämnt inskriften på Kar- 
le vi-st enen (hos LlLJ. 1323 fulkin likr hina fulkpu flaUtr o. s. v.), 
der han finner vers-inrättningen i det Isl. drottqvädet; Lilje- 
gren har i sin Runlära s. 80 — 8 anfört så väl denna inskrift 
som andra, till prof på forntida versifikation i runor; äfven andre 
hafva deråt skänkt uppmärksamhet, senast Sophus Bugge, som 
i inskriften på Rökstenen, enligt hans tydning af innehållet, funnit 
några verslinier, dem han med jemkad Isländsk rättskrifning så- 
lunda återgifver i afhandlingen derora s. 90 (jfr. s. 14): 

En Varinn fdpi fa%ir 
ceft foiigjan sunu, 

v s. 91 (jfr. s. 48) r 

Ro^ piårikr 
hinn porm&Si 
stUlir flutna 
strandu HrcBi^Smarar; 
sitir nu garvr 
d guta sinum 
shialdi ub faädSr 
skaii mceringa. 

Några af landskapslagarne innehålla i rikare mått dylika 
lemningar af en uråldrig skaldekonst, och i sammanhang dermed 
har man antagit, att lagarnes fSrsta form var poetisk, och man 
har satt namnet ""Vigers flockar", på den äldsta affattningen af 

Sv. Spr. Lagar, *^ 



342 XII BOKSN. — ALLITEBATIOK. 

Uplands lagar, i sambaod med den Isländska ben&mningen ^ittf 
uti meniagen af en mindre dikt. Såsom bevis på den rytmUka 
och allitererande formen i lagarne har Schltteb, i afhandliogen 
**0m Sveriges äldsta indelning i landskap*' (Upsala 1835) s. 64 
gjort följande uppställning ^ 

nr VGL. I. j>j. B. 3: 

döma 

tU högs ok til hangCf 
til drapg ok tU döpa^ 
ugUdan Jiri ärva 
ok CB/timcelanda. 

ur VGL. I. Forn. B. 7: 

pcen a håra cer hcendir, 

pcen a rcef (bt reser^ 

pcen a vargh cer vindevj 

pcen a hiom cer betir, 

pOBn a celg cer fceUir^ 

pcen a otcer cer or a taher. 
• » 

ur Upl. L. V. B. 20: 

far man i Ökn 

ok almcening, 

ryper ok rymir, 

bort far han; 

til komber annar 

i ncer riiddu, 

brötir ncer bröto^ 

barkar ok blikar 

komber um garpi (ok vcernj; 

up komber pcen 

pcer fyrra ruddi &c. 

ur Upl. L. M. B. 12: 

pcer skils aicengar cdder 
8um siskini ceru 
fUre cen ett; 
cervi ok aldrigh 
koUer koll 



Xn BOKEN. — ALLITEKATION. 243 

fyrr cen annar 
CBT ålder döper. 

ur Vestm. L. I. J. B. 1 (i Schlyters uppl. Vestm. L. II. J. B. 1): 

karl atte by allarij 

atte mcBn mate, 

pa rcBp han a salo 

ok sålde fiarportff i hy 

mcep fastum ok fullum skcelum; 

pa skcerpte sko at fote^ 

sat vip karl ok nötte; 

cen rcBp karl a salo 

ok annan fiarpong sålde i hy &;c. 

Hvarjehanda poetiserande lagbad, oftast med alliterfitioD» 
någon gång der förutan, träffas i lagarne, ej sällan sinrika och 
målande, t. ex. Upl. L. V. B. 2: 6 pa cer tompt akcers moper; 
akcer a csng til sighice (åker skall utvisa huru äng skall delas), 
Södm. L. B. B. 11: 1 nu cer tompt teglis tnoper, OGL. B. B. 6 pr. 

sipan aghu allir attungar iamnir gosras, attungcer attungx 

bropir varOf Dr. B. 3: 2 pa falzs foittUlös byrpe (då faller fjet- 
terlös börda, d. v. s. då blir eden ogild), Ebs. 32 nu sticd man^ 
kom af akre ok brytcer guzs las (lås), Vestm. L. I. |)j. B. 2 pr. 
ahrum cer garpir at wagh oc himil at pcskiu (åkrar är gärdesgård 
till vägg och himmel till tak), G. B. 11: i pa eldar afgum brandum 
(då eldar man med afviga bränder; säges då arf går från barn 
till föräldrar), B. B. 34 pr. pcet (nemligen lånet) ma cei i eldi 
brinna oc cei i watnni sivnka, Hels. L. JS. B. 4 hun (neml. hin- 
drcedagx giff) ma hwarte siunka celler flytw. HvUket lif och h vil- 
ken åskådlighet på detta ställe i YGL. I. f>j. B. 17 bipi sita scer 
gu^ hall (huld) ok uattum sinum at iak födde lian (d. v. s. trä- 
len) hemcB i husum ok hceskap per dipi ok drak miolk af mopur 
spina . pcer uar i klcepum uafpcer ok i uaggu lagper . py a (eger) 
iak han ok pu iki. Vidare ib. L. R. varpcer lekari sargapcer 
pen 8um mcep gighu gängar allcer mcep fiplu far^ B. B. 5 varpcer 
huarti blat cellcer blopukt, V. S. parf hvarti uip spik^ cellcer sper, 
OGL. Va{>. 41 huarte karl cella kunungcer^ 19 nu siar man annan 
mcep hornum cella hiceltum (svärdsknappar), stangum cella staf^ 
rum: öristcer hup cella huld, 6 pr. skcer uddcer ok ceg ,porf uip 
lin ok IcBki.spik ok spicer, Gottl. L. 19: 6 ma er epa litvan sia 



244 XII BOKEN. ALLITERATIOK. 

(kan man se ärr eller lyte) yjvr puera gatu sum ai hyl hattr epa 
hufa.millan barz epa brunar (mellan sk&gg och ögonbryn). Då 
och då finner man liksom en retorisk uppställning, t ex. VGL. I. 
Md. 15: 4 stangcBT piur • huggcer runi • biteer hundcer; Vestm. L. 
I. B. B. 42 wm synnodagh . wm annan . wm pripia; Upl. L. |>g. 
B. 14: 2 gup giwi allum sin frip . obt mcBp fripi wildu hitt komce, 
hcBT wcercB . ok hcepcen farm .fripi wcm. hinungcBr war . land ok 
laghmapcer . ok allir per lagkaaghu lyt hawce. Särdeles märkligt 
är i hänseende till hela framställningen det kap. nr Vestm. L., 
hvarur Schltter gjort utdraget, mest eget i den äldre behand- 
lingen af samme lag, med denna början (i Schltters nppl. s. 
26) Byggi karl J by aUi bolstad iorpa. a rcep karll at scelia o. 
s. v. Det hela har någon ting gnomiskt och hemlighetsfullt, nä- 
stan trolskt. Jag har förut fast läsarens blick på poetiska mål- 
ningar och djerfva ellipser i sistnämnda lagbok, äfven som en der 
på ett ställe förekommande samtalsform i 2 sg. imperat. och 1 
8g. pres. indik., såsom iorpa lik pcetta .iorpar iaccei (se vidare 
I. 367); likaledes erinrades om egenheten i Gottl. L. att ofta ut- 
trycka den hypothetiska delen af lagstadgandet med 2 sg. (i stället 
för 3 sg., man, någon eller dyl.) af pres. indik., men rättspåfölj- 
den med 2 sg. af imperat. (se I. 350 — 1, 367), t. ex. 33 caupir 

pu uxa pa royn hann, 35 tacr pu hest manz pa byt. Man 

må här icke förtiga det skämtsamma förordnandet i samme lag 

23: 4 tacr pu vfan knj tacr ps en liandar mair (än en 

hand till, längre upp) flestar (de flesta qvinnor) pula sen 

par til cunAr; hvartill ett slags motstycke förefinnes i den gyck- 
lande och föraktfulla bestämningen rörande misshandling af le- 
käre, i äldre VGL. och OGL. Ett mildare skämt ligger i Upl. 
L. M. B. 52 pr. fyndir (fynd) aghu ncest piuffnospi standcB . py 
at piuffwosr hittce gioBmoe swa sum klokkcerin hitti kalkin. Detta 
och dylikt visar till baka på det odlade samhällslifvets första 
åldrar, röjande en ursprunglighet och obundenhet vida fjerran från 
senare tiders vetenskapliga besinning i lagstiftningen, som jemte 
den i vissa fall större klarheten och logiska, noggrannheten med- 
fört hela prosans torrhet. Ett utmärkt undantag är 1734 års lag, 
så vidt jag känner utan jemförlighet i den samtidiga litteraturen 
atomlands, vidkommande den mästerliga föreningen af lif, enkelhet, 
egentlighet och ett ypperligt språk, en verkligen klassisk fulländ- 
ning. Stafrimmet är likväl icke något särskildt kännetecken i 



XII BOKEN. — SLUTBIM. 245 

dentia lagbok, hvarest sådant endast tillfälligtvis kan sticka fram, 
t. ex. R. B. 17: 17 vare gifven ed så gUd som gången^ M. B. 35: 
2 slår annan blå eUer blodig^ bote för hvarje blånad eller blodvitej 
J. B. 12^ rå och rör; men man återfinner, hela boken igenom, det 
gamla gnomiska tycket, elden och styrkan i rytm, det tankedigra 
innehållet på ett snillrikt sätt lämpadt till tidens kraf. Regerings- 
formen af 1809, Hans Jäbtas monumentala arbete, är i lagstift- 
ningsväg det bästa efter 1734, och är i formelt afseende liksom 
en fullföljd af lagboken från det året, dock med en lycklig fri- 
görelse från all stel efterbildning. Sedan har konsten att skrifva 
lagar gått förlorad, vi hoppas dock ej för alltid. 

Utanför rättsurkundernas omkrets är i prosaiska fornverk 
den rytmiska och allitererande beståndsdelen i allmänhet mindre 
framspringande» men gör sig likväl i del handskrifter ställvis gäl- 
lande, ömsom i stafrim ensamt, ömsom i förening med slutrirai 
eller med assonanser. Stephens har, till utmärkande häraf, 
funnit skäl atVi verslinier ordna vissa ställen i God. Bur., t. ex. 
8. 73—9, och jemväl framhållit dylikt i God. Bildst. (jfr. Legend, 
s. 1314 o. följ.). Rimmade spridda stycken, utan alliteration så- 
som någon ting framstående, varseblifvas i Siael. tr. s. 170 o. följ., 
202 o. följ., af väsentligen samma art som de utförda rimdik- 
terna på knittelvers, i codices från 1400-talet. Såsom förelöpare 
häraf och förmedlare af det fornnordiska skaplynnet med det ut- 
ländska, kan man betrakta slutorden i balkame af Upl. L., t. ex. 
Kg. B. 8wa lyhtoes kunungx balkcer at ropce rcBt . kunungcer aff 
hympnum giömi os allce slcet . Arnen; ^. B. swa lati gup os skiptce 
arff . at wir picenum hymiriki . pest cer war parff , atnen amen amen; 
stundom ersattes rimmet af en assonans, t. ex. Kk. B. nu cer tält 
vm hirkiu balk • kristeer ok kirkiw wceri war hicelp. Denna an- 
ordning är ock följd i de lagverk, för hvilka Upl. L. utgjort mer 
eller mindre förebild^ nemligen Södm. L., yngre Vestm. L. och 
Hels. L.;- men' hon saknas alldeles i andra lagar; yngre V6L. 
har blott undantagsvis i slutet af G. B. gvp giui os pe giptce mal, 
var herrce gömce varce sgceL Helt annan ton har slutet af ÖGL* 
B. B. nu cer laglisagha ipur lyktap ok ut saghp . ma^p hund ok 
harvu tinda : byttas at py höghsta ok lyktas at py loeghsta; med 
afseende derpå att lagen börjar med kyrkliga ärenden och slutar 
med stadganden om hundar och harfpinnar. 



246 TILLÄGG. 



Tillägg. 

I. 345—352 och 358—9, sedan IV. 443—4, har all utförlighet 
och omsorg egnats det brydsamraa -in i 3 pl. af pres. ocli 
impf. koDJimkt., ofta märkbart synnerligast i forDJagarne, 
bland dem redan i Upl. L., men icke i äldre VGL., och ej 
heller i Isl. och Norska urkunder. Efter afvägning af olika 
möjligheter och troligheter föreslog jag den tydningen, att 
lagarnes hälft imperativa -in i konjunktiven öfverflyttats ur 
2 pl., snarast af imperativen, ehuru närmaste utvägen vore 
att här föreställa sig -n såsom det urtida, hvilket theorien 
tillägger 3 pl. i hvar modus, men som icke bort stadna en- 
samt i konjunktiven, der det minst väntades. Under väl- 
villigt erkännande af dén "grundiighet och försigtighet", 
hvarmed jag behandlat detta ämne, har likväl Sophus 
BUGGE omfattat P. A. MUNCHS mening, enligt hvilken, 
efter hvad jag I. 347 och IV. 443 omtalat, det slutande n 
skulle af ålder qvarstå i 3' pl. konj., liksom i vissa andra 
böjningar, der n är i Mös. Göt. skyddadt af ett efterföl- 
jande a, någon ting hvarpå lägges stor vigt af BUGGE, som 
tror sig kunna på Rökstenen förevisa 2 ställen med ett nöd- 
vändigt varin eller varint (så läst af H. HildebraND), ett 
satint och ett möjligt varin, de der, såsoni af omkring 300 
ars högre ålder än äldre VGL., skulle uppväga intyget från 
vår äldsta handskrift (äfven de äldsta Isländska?), och för 
öfrigt ega stöd af kup hialbin, som märkes på fiere run- 
stenar, fast på långt när icke så ofta och icke på så gamla 
stenar som med slutande i; och för detta in (i hinlbin) kan 
knappast göras troligt, att det är till 3 pers. sg. konj. öf-- 
verfördt från 2 pers. pl. imperat., utan fast mer från 3 pers. 
pl. konj., sålunda som Stephens antagit, och BuGGE söker 
bekräfta med vissa former i Norska dialekter och äldre 
Danskan (se BuGGES förut åberopade afhandling om Rök- 
stenen s. 23 — 7). — Utan att tillåta mig annat yttrande 
om BuGGES läsning af Rökstens-inskriften, än deltagande i 



TiLLÄee. 247 

nttiycket af den allmftnna erkänslan f5r det högst förtjenst- 
falla åtagandet att öfva sin skarpsinnighet på tolkningen af 
ett så svårläst minnesmärke, och utan att ingå i pröfning 
af nödvändigheten att på i fråga varande ställen antaga en 
3 pl. impf. konj., om ej för att erhålla, den föreslagna läs- 
ningen, kan jag för min del icke i allmänhet tillmäta dessa 
ställen någon afgörande betydelse uti inskrifter med fort- 
löpande bokstafsteckning, i saknad af skiljemärken mellan 
orden, — en olägenhet hvarpå Bugge sjelf vid flere till- 
fallen hänvisat, och särskildt i afseende på de här föreva- 
rande formerna. Det är möjligt, att i framtiden en annan 
tolkare ser saken i vissa delar annorlanda, och aflägsnar 
alla tankar på en 3 pl. konj. Alltså är det endast under 
förutsättning att den föreslagna uttydningen är, i här be- 
handlade punkter, den enda rätta, som jag nu vill säga 
några ord under åberopande af hvad jag för länge sedan 
uttalat. — Meningen om osannolikheten af en ur 2 pl. im- 
perat. öfverflyttad 3 sg. konj., uti hiaUnn, synes mig icke 
omotsägiig; jag har I. 477 här antagit en pl. i 2 eller 3 
pers.; eii imperat. i allmänhet tyckes ej olämpligt utbyta en 
optatif form, särdeles i Gottl. L., der -in är enrådande i 
3 pl. koDJ., men mycket ofta 2 sg. af imperativen, t. ex. 
byt^ hafy laip eller dylikt (se I. 351, 367 och här framman- 
före s. 244), står i stället för 3 sg. pres. konj.; i kup hialbin 
åter kan mycket väl tänkas en åkallan i 2 pers. imperat, 
och sjelfva plaral-formen är icke här mera att förskjuta än 
i de af mig I. 473 anförda gwom ec och ec pt/cMom ur den 
Isl. Horail. (enligt WlsÉN s. 113 gerom ec för geromo ecy 
196 ec pychiom för pycktomk)^ heng^am iek ur Dipl. Nor- 
veg. , jak alexander biwdhom ur Alex. (i nya uppl. v. 10198), 
utan att vi nödgas tåga vår tillflykt till en vördnads- eller 
höghets-plural, sådan som i de 2 sista exemplen, ooh i YGL. 
I. Br. 6, der Biskop Brynjulf säger om sig sjelf mZtum utr. 
För att härifrån komma just till utgångspunkten hos MUNOH, 
eller det för n skyddande a i Mös. Göt, så är denna vo- 
kaliska utgång en bekant egenhet, hvarigenom detta språk 
skiljer sig icke blott från sina Germaniska syskon, utan ock 
från andra fornspråk af samma ätt. Redan I. 349 nämndes 
i förbigående, att sjelfva -^a i bairaina blifvit af Bopp, i 



248 TILLÄ06. 

l:a uppl. af VergL Gram., ansedt för ett omkastadt -an; 
i 2:a uppL II. 304 tages bair-^na antingen som en om- 
stäUning af bairai-anf eller med ett till det slätande n fo- 
gadt oorganiskt a; L 319 (hos Bopp) förklaras Mös. Göt 
ack. m. na stå för m eller n i pron., ta för t af ven i adj. 
blind€U<Z9 midja-ta^ lika med pron. (t. ex. påta för p(xtf ib. 
II. 139): Åt det af Bugge anförda skyddande a i M. 6. 
gibaina-, veseina, godana^ baurana m. fl. (se hos honom s. 27), 
kan jag för den sknll icke inrymma något afväpnande ntslag 
för F. Sv., helst man aldrig ådagalagt att de Skandinaviska 
tungorna skola i rätt nedstigande led härstamma från Mös. 
Göt., än mindre vara detta ursprung trogna ända till sådana 
egenheter som bjert afsticka från andra tungomål, så väl 
äldre som yngre än Mös. Göt. sjelf; hvarföre heller ingen 
säkerhet gifves att vårt 3 pl. konj: någonsin varit i för- 
historiska tider skyddadt af ett slutande a. Icke dess mindre 
är detta slutande a den enda fasta grunden för Munchs 
hypothes. I satint blir nt ej hållet för ursprungligt af BuGGE, 
som förklarar det för ett misslyckadt försök att skrifva rätt 
gammaldags, återgifvande uttalets närmande i nd till », ntif 
såsom i vissa hos Stephens anförda inskrifter, af hvilka 
likväl några ej hithörande (t. ex. vasint på Forsa-ringen); 
och detta skrifsätt vore fullt likställlgt med Gottl. L:s bie- 
fint och querrant (se BUGGES afhandling s. 56 — ^7), dem 
jag IV. 440 upptagit såsom misstänkta att möjligen vara 
feltecknade. * För en så gammal runristning som Rökste- 
nens kan väl ändå ett vittnesbörd från en vid medlet af 
J 300-talet skrifven codex, dess utom med förkärlek for vissa 
öfverflödiga slutkonsonanter (såsom n och r, jfr. IV. 444, 
451), ej vara af synnerlig vigt, och i alla händelser kan nt 
ingen ting bevisa for ett i konjunktiven bättre skyddadt n 
än i indikativen, der Mös. Göt. giutand blifvit i F. S. giuta. 
Måste man nu af ett eller annat skäl borträkna satintf så- 



* I Sisel. tr., full af jB^ofva germanismer, läses s. 517 oc gangin noa alle 
vih aff itadhenom j morghon mot alexandro oc vnfan han mz (Bro, der 
gangin och vnfan äro b&da 3 pl. indik., antingen i pres. eller impf., 
och der det slutande n motsvarar nt i S pl. le^gnt, findeni, 9traffent, 
hvilka s. 578 äro aftryckta ur en gammal Tysk text. Ofvanstaiende 
gangin ocb imfan äro af samma grammatiska värde som de af mig IV. 
444 framh&llna vUsn han hauin och huru the wt kördhint. 



TILLAGG. 249 

som osvikligt intyg for et^ ursprungligt -tn i 3 pl. af kon- 
janktiven, då öfverblifver på Rökstenen allenast det **fflöj- 
liga*' varin samt det omtvistliga som har varint till alter- 
natif. Kan icke medtäflaren varint på något lämpligt sätt 
aflägsnas, torde Rökstenens vittnesmål ej vara af stor be- 
tydelse i denna pankt. — En invändning mot min egen hy- 
pothes, icke änna gjord, men möjlig, vore deremot, att det 
allmänneligen slutande n, som i 2 pl. utträngt ett äldre p, 
till äfventyrs kan vara något yngre än det i 3 pl. konj., 
hvilket senare möter oss i Upl. L:s giwiriy wasrin m. fl. (se 
I. 345). Fullkomligt mägtar jag icke lösa denna fråga; den 
äldsta handskrift, hvari jag funnit -;) i 2 pl. (jfr. I. 316, 
379), är ett par årtionden yngre än textcodex till Upl. L., 
och runorna äro ej af ansenlig ålderdom. Men skulle ock 
mitt förslag om ett ur 2 pl. öfvergånget -in i 3 pl. konj. 
en gång komma att öfvergifvas, hvartill inga tecken ännu 
tyckas vara för handen, så återstår alltid det i andra rigt- 
ningar bemärkta slutande n, som i F. Sv. var>.så omtyckt, 
men i äldre YGL. endast undantagsvis fins i bapin, deremot 
står så mycket fastare i Gottl. L. (jfr. IV. 444—5), der 
just det konjnnktiva -m har sin tryggaste bostad. Och på 
detta -n har jag redan vid första undersökningen om det 
konjnnktiva -tn fäst ögat (se I. 352), och stält dem båda 
i ett visst samband med hvar andra (jfr. I. 317 — 319 med 
IV. 443 — 5). Möjligtvis bör ett särskildt rum beredas för 
pl. öghun (att jemföra med Mös. Göt. augona\ redan i äldre 
VGL., örun i Upl. L.; men utom det att betydelsen af n 
här satts i fråga (jfr. II. 232 — 3), kan den ena företeelsen 
i allt fall ej göra den andra nödvändig, helst då omstän- 
digheterna visa sig olika, såsom förr en gång är yttradt (se 
I. 349). 

I. 455 och följ., då det historiska förloppet med uppkomsten af 
supinet såsom särskild grammatisk beteckning omförmältes, 
hade kunnat tilläggas, att Ihke, i en år 1742 ventilerad 
afhandling om "Orthographia Svecana" s. 14 — 15, uppdragit 
en gräns mellan det aktiva participet bränt m. fl. och det 
neutrala partic. pass. bråndt; en åtskilnad som, icke af alla 
hans samtida erkänd, syntes honom icke förkastlig, enär 



260 TILLÄGO. 

participen i den förra stfiUningen afstått frän sin adjektiva 
egenskap, och stondom kunna få en annan skapnad, så att 
luan för olika bfnk antagit t. ex. formerna det år undfån- ^ 
ffet, men jag har undfåä; en anmärkning af samma be- 
skaffenhet som ifiin I. 459 — 460. Det må här icke förbigås, 
att oaktadt den af Rask och Grimm lemnade utredning, 
supin. såsom beteckningsord är så litet bannlyst ur det ve- 
tenskapliga föredraget, att ännu i den nyaste af ViGFUSSON 
utgifna Isl. ordboken (t. ex. «s. 198) uttrycklig skilnad göres 
mellan "part. acc." och '^sitp.'* 

II. 86 vid behandlingen af tip yttrades, att detta subst. så väl i 
Isl. som F. Sv. alltid är under vanliga förhållanden femi- 
nint, men i några undantagna adverbiala talesätt har äldsta 
IsJ. i paN tipy F. Sv. pan tip^ en tip (sedan hvani tidh o. 
s. v.), hvarvid det^ enligt mitt omdöme vore för mycket vå- 
gadt (se noten II. 86), att i pann se en eljest i Nordiska 
språken okänd ack. fem. för pa (jfr. här frammanföre s. 140), 
men att det ej heller borde sökas en vanlig ackus. mask., 
utan en vid daningen af en del adv. icke sällsynt oregel- 
bundenhet. * I sluthäftet af Cleasby-Vigfussonska ord- 
boken förklaras s. 633, vidkommande talesättet i pann tip, 
att pann (i öfverensstämmelse med min åsigt, men i mot- 
sats till Egilssons och Erik Jonssons) sannolikt ej är 
gammalt mask., utan hellre pan = pdy en föråldrad form 
med slutande n, hvad jag hållit för äfveutyrligt att antaga, 
och som ej heller synes ha varit alldeles klart för den Isl. 
ordbokens författare, då ej långt förut s. 562 ett **sic** satts ^ 
i parenthes efter pann uti det likaledes omskrifna aidy.fyrir 
pann sh/ldj motsvaradt af före pcsn skyld i F. Sv. (jfr. här 
förut s. 200), hvarest emellertid pcen väcker mindre upp- 
seende, emedan det demonstr. pron., hvartill poBn hörer, är 
der långt mera än i Isl. rubbadt ur sitt gamla läge (jfr. II. 
489, 494). I alla händelser vore en grafisk oaktsamhet be- 
gången i den ständiga Isl. skrifningen ^paN eller pann för 
pany och slutligen har en feminin form pan intet stöd af 



* Exemplen af de II. B6— 7 uppgifiia adverbiala omskrifningarna med 
mask. pron. eUer adj. vid Hdh, ur Gust 1:8 Bibel, kunna förstärkas 
med ett i Legend, s. 293 (frän början äf 1500-talet) i längan tidh, äf- 
▼en i Legend. III. 620. 



TILLÄGO. 251 

det i ordboken åberopade pansi på runstenar, der pan är 
nppenbart mask. (se II. 497). 

II. 108 och IV. 287 anfördes ar Rimkr. I vthet. I fSIjd härmed 
uppteckna vi derur v. 3585—6: 

iidkan pipara gceranda theet 

waro tith kompne aff margom landom» 

I ett första gången år 1836 offentliggjordt arbete "Nordens 
äldsta skådespel" har jag efter Scriptofes rer. Suec. af- 
tryckt samma ställe med denna läsart: 

Fidlare ok Pipare ok parande heyt 
Voro tijt kompne aff mongom landom^ 

jemte en i not lemnad förklaring, att detta heyt vore det 
gamla Tyska heit^ person (se Vitt. Hist. o. Antiqv. Akade- 
miens Handl. XIX. II). Utgifvaren af Rimkrönikans nyaste 
upplaga har uppå min framställning vänskapsfullt meddelat 
den upplysning, att, bland de af mig i Sv. Spr. Lag. I. 
XXIV — VI beskrifna handskrifter af Rimkrönikan, Cod. Reg, 
I och II samt Cod. Verel. innehålla ihet eller théeU men Cod. 
Reg. III. och ett par andra heeyth eller heyt Efter dessa 
upplysningar är svårt att säga med visshet, om heyt är det 
gamla Tyska heit, eller endast ett missförstådt eller fel- 
skrifvet tliet Det senare synes nästan troligare, med kän- 
nedom om det i Tyska medeltidsspråket ofta begagnade ut- 
trycket diu gernde diet, diu varnde diet, hvarmed förstods 
kringtågande spelmän och gycklare. Om det ofvannämnda 
gcerande haft, i och för sig, en stadgad bemärkelse, kan 
ingen så uoga veta; sjelfva den Tyska förebilden gernde, 
ehuru hänfördt till geren begära (jfr. Grapf IV. 229—231 
geron, geren, appetere, ambire^ affectare o. s. v.), har sin 
särskilda yrkes-betydelse i förening med diet, man, liute, 

II. 269 — 283 företogs frågan om gamla ortnamn. I sammanhang 
dermed må ej förbigås ett försök att till Celtiska språk 
leda åtskilliga mera framstående Svenska namn af detta 
slag, såsom Thule, Stockholm, Kalmar, Kinnekulle, Kol- 
mården, det svårtydda garn (t. ex. i Östergam) m. fl, (se 
afhandlingen om "Svensk språkforskning" af D:r V. E. Ömän, 
i tidskriften Framtiden för 1871 s. 223—4). För att sjelf 



252 TILLAGG. 

ega ett omdöme, ligger jag för litet inne i detta för öfrigt 
ganska intressanta ämne, som ingriper i undersökningen om 
vårt lands äldre inbyggare, der hypothesema korsa hvar 
andra, men med nästan fallkomligt förbiseende af språk- 
fältet, hvilket af fomsaksforskaren i allmänhet hålles för 
ett mycket underordnadt föremål, så vidt det vill uppträda 
med vitsord om tiden före historiens böljan. Men jemväl 
gissningarna om förhållandet under jordens yta hafva sina 
vanskligheter, och böra i allt fall tåla bredvid sig en för- 
slagsmening om ordet hos dem som en gång bott ofvanpå; 
i synnerhet som språkvefenskapen, inom en gifven gräns, 
meddelar ett äfven så noggrant, fast och tillförlitligt vetande 
som fornknnskapen, och kan bättre följas i sina utsväfnin- 
gar än der det talas om 100,000 år eller så bort åt, för 
jordklotets tillvarelse. 

II. 387 — 8 blef anöpugher^ oftast skrifvet annöpughevy anmält så- 
som förekommande i VGL. och 06L., hvartill sedan lagts 
ur Med. Bib. I annödhoger (se IV. 455 i noten). Jag har 
från början betraktat nn der som dubbeltecknadt n (så ock 
ansedt IV. 350), och haft något skäl dertill,- efter som ett 
hit hörande an ingenstädes eljest möter oss i Svenska hand- 
skrifter, men å ändra sidan fördubbling af bokstäfver, sSr- 
skildt af n, icke är ovanligt i de anförda lagarne, hvarom 
erinrats i företalen till VGL. s. VII och ÖGL. s. HIL 
Deremot har Stephens i sitt stora runverk s. 955 (jfr. 
der 3:e noten) trott sig här uppdaga det ursprungliga an, 
hvarpå prep. a, Isl. d, grundar sig, hvilket an SÅVE funnit 
på Fjuckby-stenen, men icke förliker sfg med Lyngbys 
läsning af inskriften (se derom IV. 24 i noten och 425, 
samt här förut s. 186). BUGGE fattar detta ställe af in- 
skriften som Lyngby, och finner icke heller med Stephens 
ett an == d i annöpugher^ hvilket kunde förhålla sig till Isl. 
dnau^igr som det nya, fattig till lB\.fdt(pkr*; hvaremot han 
tror sig upptäcka ett dylikt an på Rökstenen och Forsa- 
ringen. Utan invändning omnämnes härvid det af mig IV. 



^ * Vill man hålla sig inom fornspråket, är företrädesvis att ihågkomma 
det just i äldre VGL. gångbara viUni för det vanliga viini, att förtiga 
andra ord af samma slag (se IV. 10, 350). 



TILLAGO. 353 

58 i l:a noten anteckpade in nr VGL. 1 och III, och ett 
in antages af BuGOE der ntöfver knnna förevara nti Malsta- 
stenens in rimbiu^ hos LiLJ. 1065. Rörande allt detta se 
afhandlingen om Rökstenen s. 51 — 2. 

IL 513 — 514 redogjordes för neqvar nakvar noqvar nokor, och 
antyddes med några ord den af Rask och Grxmm försökta 
härledningen af motsvarande Isl. former från ett annars 
obrnkligt nac eller nec och pron. hverr eller hvdrr^ enligt 
Grimm med fördunklad negation; medan jag för egen räk- 
ning förespeglade möjligheten af en tydning äfven under er* 
kännande af den negativa kraften hos nekf dock utan att 
fästa mig dervid (se II. 526). I motsats till Grimms åskåd- 
ningssätt nämndes Uppströms, enligt hvilket Isl. nakqva för- 
klaras såsom till ursprung och betydelse fullkomligt lika med 
ett antaget Mös. Göt. ni vatt hva^ nescio quid, då nakkvarr 
skuUe motsvara F. Hög-T. niweiz huer; hvarvid af mig an- 
märktes, att om enligt den ena hypothesen nekkvarr ' och 
nakkvarr ej kunna tydas utan antagande af ett till det van- 
liga Isl. ne lagdt k (c), så frågar man vid den andra, hvar- 
ifrån k i nakkva härleder sig, och' hvart t af veit tagit vägen. 
Icke tillfredsstäld med något på nec grundadt antagande har 
Sophus Bugge förenat sig med Uppström, och bestämt 
sig för ett ursprungligt ^'neveithverr*\ hvilket efter angifna 
• alternativa öfvergångar slutligen blifvit nekkverr, och genom 
denna inveckl&de ättledning, belyst af förutsatta motsvarig- 
heter i vissa främmande fornspråk, skulle vara utredt, hvar- 
ifrån k i nakkva kommit, och hvar t i veit tagit vägen (se 
BUOGES uppsats i Tidskr. for Philol. IX. 122-9*). Na- 
turligtvis hade varit mera afgörande, derest man kunnat i 
verkligheten uppvisa någon af de förmodade öfvergångs- 
formerna, om än aldrig så litet snarlik; men i svårlösta 
frågor får man ofta försaka verklighetens vittnesmål, och 



ti 



* I Clbabbt-Yigfussons ordbok s. 451 uttydes nekkverr såsom samman- 
satt af neffat. partikeln né och pron. hverr, d. y« s. nih-hverr, ne-hverr, 
néichverr, der det dubbla k (i de äldsta handskrifterna ofta förestäldt 
af cq) torde vara beroende af partikelns slutande h, enär det sam- 
mansatta ordet bildats JP& en tid d& det finala h ej blifvit undertryckt 
iné, I Addenda s. 777 har författaren till hälften öfrei^tt p& Upf- 
STBÖMS och BuGGEB sida, så att adv. noldior ndkkor skuue föreställa 
ne-hvar -eller ne-veit^var. 



f 



254 TIJLLÄGG. 

tills vidare Iffva i speknlatioDens friare rymder, der man I 
har i sin magt lika väl att iolägga en konsonant och att « 
bortkasta en sådan. Den ena gissningen står nu midt emot i 
den andra, och det ankommer på huruvida man vill i nekk- \ 
varr nakkvarr hellre se ett Mös. Göt. nih (non, neqae, jfr. 
LtiUneeopinatuSf oförmodad), eller ett ur en icke för hand 
varande uråldrig omskrifning se ett kompositaro, i aflägsna 
tider småningom utvecklande sig under förhållanden som 
icke kunna uppgifvas. Svårigheter qvarstå å ömse sidor, 
må hända icke minst på den Uppströmska, oaktadt Bugges 
sorgfälliga och skickliga bevisning, som med all sin veten- 
skapliga hållning lemnar en svag punkt öppen, då af ett 
pron., som knappt kan undvaras, i intet af de Skandina- 
viska tungomålen (landskapsmålen inberäknade) någon skymt 
af en öfvergångsform kunnat märkas, eller någon så be- 
skaffad ledning hemtas som i de åberopade F. Eng. ndthwat, 
ndthwylc, om hvilka ingen misstager sig. Dylika ord, äfven 
som Lat. neseio quis, omskrifna och ej komponerade, han- 
tyda på en längre framskriden odling, som utöfver det all- 
dagliga och enklaste söker sig ett till omvexling lämpligt 
uttryckssätt; också har Littré (se Diet. II. 2 s. 1845) icke 
förmått styrka det Fr. je ne sais quoi med något exempel 
före i 500-talet, och säkert betydligt yngre är hos oss jo^ 
vet icke hvady gud vet hvad (jfr. Grimm Gram. III. 72—4). 
Lyckligare har ställningen varit för de likaledes ur en om- 
skrifning, såsom det tyckes, utgångna VdngaU pingca, hit^ 
pity hvilkas utveckling ligger klarare för ögat (jfr. IV. 433 
— 4); det oberäknadt att man ej har samma anspråk på 
ett ad v. som på ett pron., hvilket redan i äldste codices 
framträder med en temligen fullständig böjning. 

IL 541—2, och i fortsättning dermed här frammanföre s. 209, ta- 
lades om sådana vokatift använda sammanställningar af 
poss. pron. med subst. som i din narr I din slynql ditt nöt! 
o. 8. v., hvarvid det påmindes om Grimms förklaring af 
detta uttryckssätt såsom uppkommet genom bortfallande af 
du framför din, följaktligen din narr för du din narr. Hos 
Gleasbt och YiGFUSSON s. 738 anses IsL pinn, i denna 
vokativa ställning, icke för poss. pron., utan för samman- 



TILLÄGG. 255 

sättning af det personligft pron. på och artikeln tnn, så att 
pinn vore pHnn^ hviiket på ett nästan afgörande sätt inty- 
gades deraf» att jemväl osammandragna former träffas, t ex. 
på inn mikli ma^r! pu inn armt! Vid ett sådant förete- 
ende kunde lätt inses, hvarföre detta bruk vore egendomligt 
' för de Skandinaviska språken, emedan artikeln inn är det. 
En tydning at detta slag må gerna täfla med Grimms, men 
vi anmärka blott, att i samma ordbok s. 262 — 3 så väl ar- 
tikeln hinn inn enn, som pron. demonstr. hinn, sammanstälts 
med Mös. Göt. jains^ A. S. ffeond, Eng. i/on, T. jener, alltså 
icke står enstaka. 

III. 154 ref ensamt och i metref tyckes ej vara brukadt i Dan- 
skan, men det heter i Norska dial. reiv, enligt Aasen mask. 
Vi ega också «tt längdmått ref, af samma fem. kön som 
ref meiref och med samma i>l., ref var, när det icke vid 
abstrakt räkning kan i pl. behandlas neutralt, med den oför- 
ändrade formen ref; och man kommer derifrån lätt till verbet 
refva (uppmäta jord), hviiket påtagligen allenast är ett mil- 
dradt uttal (jfr. IV. 237—8) af VGL:s repa (mäta jord 
med rep), af det ännu forti ef vande neutrala subst. rq^, 
hviiket af ålder var äfven beteckningsordet vid jords mät- 
ning, såsom man finner af OGL. B. B. 1: 4 biupa sik til 
rep9 ok ramarka, och i egenskap af längdmått framträder 
uti ett testamentariskt förordnande af år 1310, hvarest det 
om den skänkta jorden säges eontinens in longitudine octo- 
ginta sex repp et tres vinas, in latitudine vero quadraginta 
tria repp cum duabus vlnis (se Sv. Dipl. IL 621). Samma 
rep förekommer i den Plattyska texten till Visby Stadslag 
11. 36 med beteckning af alnmått för linneväfnad, alldeles 
som ännu i Tyska landskapsmål reif, hviiket åter är det 
F. H. T. reif. Mös. Göt. raip, Isl. reip (rep). Det kan ej 
gerna slå fel, att vårt kamerala ref är radikalt samma ord 
som det gamla rep, nu i denna skepnad med inskränkt be- 
märkelse (funis), men med bibehållet neutralt kön. Icke 
heller torde vara mycket djerft, om dermed identifieras ref 
(metref), jemväl det ett snöre, men af någon anledning vor- 
det feminint, hvilken öfvergång från neutr. icke eljest, är 
ovanlig (jfr. t, ex. II. 133—4, 294), och vid detta tillfälle 



256 TILLÄGG. 

tjenade till skiljemärke mellan två alldagligen flitigt begag- 
nade 'ord. 

III. 261 (jfr. 9 och 285) cEta, i bemärkelsen mat eller ätande 

(också (Btan) icke ovanligt för F. Sv. sammansättningar, har 
genom Bugges nttydning af inskriften på Rökstenen (se 
hans afhandling s. 51) fått en aktningsvärd ättemoder i rätt 
uppstigande led, nemligen en ackos. itu. I våra handskrifter 
har detta subst. oeta samma praktiska betydelse som ata 
(Isl. oto), men skiljer sig från iceta (krabba) både till inne- 
håll och form, — en gräns som likväl icke noga bevakas 
mellan na gällande allmogemål. 

IV. 126 iulculfast^ efter Liljegren, läses hos Dybeck foL 199 

iufurfa^i). 

180 markatta bör jemföras med s. 239 här fornt. 

248 anfördes fåUe * och likartade folkspråkets uttryck såsom 
nrartningar af val^ h vilket ock har stor sannolikhet; men 
det hindrar icke, att det på 1400-talet och sedermera sär- 
deles vanliga förstärkta fulvcel knnnat ega sin andel i för- 
vandlingen. Tankarne dragas härigenom till ett i Linds 
ordbok upptaget ftdlariy med samma bemärkelse af lätt med- 
gifvande, och derifrån till ett icke länge sedan ofta i skrift 
förekommande folkartadt adv. fuUer, Ej mindre fuUan (jfr. 
det dial. vcUan) än fulUr torde hafva uppstått genom en 
)ialft medvetslös tillämpning af de gamla adverbial-ändel- 
serna an och er (se här förut s. 128, 130). 

248 är avugher sammanfördt med fomtyska former, hvilka en- 
ligt Grimm visa till baka på en uråldrig bildning, hvaremot 
Isl, öfiffr eller öfugr, så som det betraktas af Gleasby eller 
Vigpusson, skulle helt enkelt komma från af och vegr, 
hvilken härledning torde vara svår att genomfara i de gamla 
Tyska språken; hvartill kommer att, inom det Isl. ordföltet, 
öfuffT liksom förråder en annan tillkomst än adv. afvega 
och afvegis, part. adj. afvegctSvy i allt fall har ett fomlikare 
tycke, fast än, till följd af omljudet, icke så nära som vårt 
avuglier slutande sig till Tyska daningar. 

336 antecknades ett enstaka gag (gäck), hvilket är så att säga 
normalt i Sisel. tr., t. ex. s. 26, 72, 118; och i samme codex 
s. 16, 233, 252 m. fl. st. gig (gick), 118 gigt (2 sg.). 



339 r. 18 ai^ifr. står, genom ett förbiaeende som af aamitiftD* 
baoget är ögonskenligt, vokcdermi i stället Ar kofuonanterna, 

372 skrifves på dq öfligt sätt fiskljuse. Nyss är i den af Sven- 
ska Akademien utgifna Ordlistan anmärkt, att Gast. I:s 
Bibel har fiskagiiisen. I fortsättning dermed kan nämnas, 
att i Serenii ordbok tecknas Jisk-mås eller -gjusy i Linds 
Jiak-måSffisk-ffjus; att sammanhålla med de af Daa (i Svensk- 
Norsk Haand-Ordbog) uppgifna Norska fiskeje^ Jiskejon, hos 
Aasen Jiskegjody -jo och -j*0, i Isl. ordböcker gj6%r (jfr. dock 
Egilsson), Ett par af våra förnämste zoologer, dem jag i 
ämnet rådfrågat, hafva icke kunnat lemna någon upplys- 
ning, huru vida namnet på roflfogeln och på fisken gös (ti- 
digt i 14:de årh. gyna, d.>v. s. ginsy se III. 69) kan från 
den naturvetenskapliga sidan antagas ega något samband, 
eller om den yttre likheten i benämningen är tillfällig. För 
fisken har Aåsen namnet gjera eller gpssj utan kändt stöd 
i fornspråket. 

IV. 406 — 7, der talesätten af hedenhös och från hedenhöa voro 
förenål för granskning, uppkastades tvifvel om rigtigheten 
ki hädedningen fråft ett förmodadt kepenhöghsy och det miss- 
tänktes att man här hade framför sig en eftergjord antik 
fria 1600-talet. Sakerna förändras icke väsentligen, om 
man till de af mig omtalade hauga old i Isl., höghabyr i 
V6L. och ÖGL., höghamcm i Skåne-L., lägger det af Fritz- 
NER nr Norska diplom anförda uttrycket /r^f het&num haugiy 
af honom saminanstäldt med Sv. hedenhös, och af samma 
bemärkelse som från hederAös. Så länge man icke i F. Sv. 
upptäckt något hepen högher eHer, ännu bättre^ ni%oihepen- 
Iiöghs, har man ej vunnit någon bekräftelse på IHRES tyd- 
niag; liksom å andra sidan ej heller för hedenhös någon 
vinst kan bemtas från det i Aaseks Ordbog s. 276 flyktigt 
vidrörda heidings haus, der heidmg synes vara taget i me- 
inngeD af oskäligt djur, och haus af skalle, således det hela 
motsvarande vår fårskalle. Skulle min gissning om antiki- 
sering i hedenhös hålla stånd, så begripes lätt, att den en- 
dast till hälften konsterfame mästaren kunnat, vid behand- 
lingen af det gamla Norska ämnet, göra sig skyldig till en 
sammanblandning af haugr och haus. 

Sv, Spr, Lagar. I' 



S68 TiLLÄoe. 

426 — 7 vidrördes några af Stbphsxs åberopade ruoinskrifter, 
Jivareat han ser en infin. '^n, och en sådan skalle ligga i 
kaurvan på Seddinge-stenen (Lolland), hvilket ord står tyd- 
ligen så att läsa, efter hvad jag ntlåtit mig; men till de af 
mig framstälda betänkligheter i afseende på bevisningskrafteD 
hos samtliga de rnnristningar, som skola vittna om en Skan- 
dinavisk infin. med slutande n, kommer nn den omständig- 
heten att mot sjelfva den infinitiva egenskapen hos kaurvan 
ingifvits misstanke, och att denna form i stället blifvit an- 
tagen som ackas. sg. mask. af ett ursprungligt adj. garvr^ 
såsom karur af BUGGE funnet på Rökstenen (se hans af- 
handling om denne sten s. 43). Ett sådant alternatif i 
pitrui ka(t) kauruan stain pansi (Stephens s. 780 — 1) låter 
tänka sig enligt Isl. syntaxen, som tillstäder konstrueriogen 
af geta ej mindre med ackus. (i alla kön) af part. preter. 
(och såsom sådant betraktas görvy jfr. I. 428), än med in- 
fin., och något hinder kan icke vara deri att våra språk- 
lemningar sakna prof på förbindelser af gita med annat än 
(oböjdt) neutr. sg., eller hvad man kallar supinum, t ex. 
gita giort, nait, gctngitf draghit^ drcBpitf och med reflex, suf&x 
gita nalkatZj gate booz o. dyl. (se I. 481), i h vilka alla fall 
gitay liksom Isl. geta vid omskrifning med part. preter. i 
allmänhet, får bemärkelsen "kunna*', hvilket förhållande sna- 
rare skulle verka tveksamhet vid Seddinge-inskriftens upp- 
fattning såsom innebärande ett part. preter., efter som me- 
ningen af kat kaurvan (lät göra) bättre lämpar sig till en 
infiii. Huru än i denna del må dömas, är onekligt, att om i 
kaurvan ses ett part. preter., försvinner dermed det till läs- 
ningen minst omtvistliga stället af de i runor affattade in- 
skrifter, som Stephens framhållit till vittnesbörd om ett 
forntida infin. -an. Möjligtvis skall man finna en ersättning 
i det slutande a, som, af BUGGE läst i Rökstenens knua och 
ett {iar andra infin. på runstenar, synes honom beteckna ett 
nasalt a, och utgöra en mellanled till den ursprungliga infio. 
ändeisen och den sedan allmänt Nordiska på a (se nämnda 
afhandling s. 76 — 7). I denna fråga, som väl förtjeoar öf- 
vervägande (jfr. i afseende på nasalering öfver hufvud IV. 
332 — 8), uppskjuter jag tills vidare mitt omdöme. — Rö- 
rande sjelfva hufvudpunkten om ett förhistoriskt -^in har jag 



I. 499 blaod annat erinrat, att Bopp den tiden ej ännu i 
sitt stora språkverk hannit till infinitivens fallständiga af- 
handlande, men likväl fört Mös. Göt. infin. ändeisen an till 
abstrakta snbst. på ana i Sanskr. I andra nppl. af Vergl. 
Gram. IIL 259—260 och 309-316 är detU ämne med större 
utförlighet undersökt, och dermed må sammanhållas hvad jag 
I. 499 — 501 yttrat om de Nordiska språkens abstrakta femi- 
nina på -a och -an; det förra i nominativen formelt sam- 
manfallande med infin. 

446 blef r i yngre VGL:s mnaqttCBm (sonhustru), liksom i. 
hroperqucem, taget som epenthetiskt. Till den förra formen 
kommer, ur ett sedan utgifvet häfte af Legend. III. 294, 
sonaqwarn» Välbetänkt har i gloss. till VGL. det dit hö- 
rande qucem icke blifvit fördt till qucem qvam. 

450—1 anfördes ett af Wimmer på en Norsk runsten läst 

dohtrtB (döttrar), och GiSLASONS omdöme öfver dess histo* 

, riska ställning i grammatiskt hänseende, hvarom ytterligare 

läses i fortsättniugen af Gislasons afhandling rörande de 

äldsta runinskrifterna .(se Aarb. for nord. Oldk. 1871 s. 363). 

533--4 (hvarmed är att jemföra 235 och 485—6) vidrörde jag 
den från Rask öfyergångna föreställningen om olämpligheten 
af q i Nordiska språk, på den grund att detta bokstafs- 
tecken skulle vara af de Europeiska folken lånadt från de 
SemiUska, bos hvilka ett annat gomijud än vårt ib dermed 
betecknades. Enligt Rask är nemligen q öfverfördt från 
Hebreiska p (se Betskriv. s. 284), följaktligen en bakvänd- 
ning af detta. Vore nu så till äfventyrs, kunde i allt fall 
denna härstamning ej tillämpas på det stora Q, utan före- 
bild i Hebreiskan, och troligen föranledt af det Fenidska Q- 
Hos oas är Q Uktidigt med q (jfr. t. ex. Upl. L. f>g. B. 6 
pr. odk 12 pn Qwwl man)^ men i Latinsk fornekrift är Q 
vida äldre än q, och träffas redan i det förklassiska språ- 
ket, t. ex. PROXS VMEIS . QVIB VS . Q VISQVE (se Rit- 
acHSL, Priscaa Latin. Monum. epigroph. tab. XIX). Vid 
närmare betraktf»ide af de nu i stort antal tillgängliga af- 
tryoken efter Latinska inskrifter från forntiden (utgifna af 
MoMHSBN och andre), samt de derefter uppgjorda jemftrande 

^ tabellerna öfver . majuskel-alfabetets olika skiftaingar, allt 



860 Tiiiiiioo. 

efter tidsåldern odi den raietira eorgftlKgketen i det gra^- 
fiaka, finner man ett och annat mannekeWteckea länge före- 
bådadt» deriUand jaet q, hvilket, efter atekilliga saa jemk- 
ningar af Q* slatligen npptr&dde i en ekapnad eom endast 
genom lutningen (q) ekilde sig fr&n den närTarande, d. v. s. 
frin den som fram i medeltiden bief gångbar sa vill i Latin 
och derifrån åtgångna språk som i äldsta Germaniska hand- 
skrifter (Ang. Sax. bar likväl alltid ev för qu). Ett lån 
från Hebr. var således för Bomame Öfverflödigt, och det är 
mer än sannolikt att Germanerne hemtat den lille bokstaf- 
ven på samma väg som den store. Horn som helst är uti 
IsL permeböcker q äldre än k förbandet med u eller v (se 
härom IV. 533—4). Att de Earopeiska folken från Feni- 
cierna tillegnat sig vissa boLstäfver i sioa alfabet är ett 
gammalt antagande, hvilket i allmänhet icke frainalstrat 
något grabbel vid användningen af de lånade tecknen, med 
afseende på fordran af noggrann öfverensstämmelse med 
deras Ijndvärde hos den äldste tångifvaren, på hvars uttal 
man väl icke har så noga reda efter ett par åitasendens 
förlopp. För vår samtid gör till fyllest och är en fördel, 
att q har samma hårda itr-ljod i alla na lefvande kaltnr- 
språk, jemväl sådana som litet eller intet begagna bekstaf- 
ven k (ntan c i stället), eller som under dettji århundrade 
förskjutit g, hvilket senare ät fallet i den Isk nermaWskrif- 
ningen (icke i den stränga återgifningen af en urkund), samt 
nu temligen allmänt förekommer i Danskan (aatai^igen un- 
derst ödt af det myckna normaliserande IsL trycket i Dan- 
mark för ett par årtionden sedan) oeh i HoUändskwk 
544*-5 yttrades ett och annat om en iiörsdkt ny ekrifning af 
eo del gamla namn, hvarvid man, med åsidesättande af de 
hos oss stadgade typerna, uppfnaait nya efter Danska före- 
dömen i våra dagar. Det här röjda bemödandet att lämpa 
det gamla efter vår tids kraf må icke nusskäouias, men väl 
kan ändamålsenliglieten af förfkraudtl^ sittas starkt i fråga. 
Här frammanföre s. 37 (i noten) omtalades fövåndriogen 
af gångbara mytiriuk namn, t. ex. Mimtry Ymetf, Åpr^ till . 
"iåifMy Yxnéy Öge, hvilka senana förkortade form strider 
mot våra inhemska Bivyér, Sverker, Viger; haartiH för Öge 
sarakiMt kommer att vekal-^rablmingen är otillbörlig, om 



TILLÄGG. 9Bi 

man får lita på YiGFuasoN, som i Cleasbts ordbok 8. 758 
förklarar att på IsK icke bör ekrifras (Tgir, atan ^gir, 
Yigtigare äro mekaniska öfverfiyttningar från etl aiuat Nor- 
diskt språk, såsom klandismen Åaer (Åsar), danismen SicbI- 
land (Seland)^ och än värre Jylland (Jutiand), med samma 
arartaing som våra hvardagliga ÖstergyHen och Vestergyllen, 
Atergifningen af Isl. d med ett allmänt svenskt å har ock 
sioa betänkKgheter; HåvamM &r en lingvistisk omöjh*ghet 
filer barbarism, och det är då bättre aAt, såsom ofta hos 
Tyskar och Engelsmän (någon gång äfven hos migX skrifva 
rent Isländskt Hdvamäl, * i fail man ej vill fördraga det 
hos oss väl aktade Havamal, som iogen ting förbnklit, och 
har full likstälKgfaet icke blott med vadmal^ utan ock med 
ja^ half salig, /(xttig^ hcdsy skald, natt, vapen, nabo, datia-arf, 
nalkas, aderton (jfr. IV. 29), hvilka, fast med d i den Isl. 
stamstafvelsen, af ingen född Svensk skrifvas jä, hål, salig, 
fåUig, håls, skald, nått o. s. v. Då Isl., ny som gammal, 
för oss endast är ett medeltidsspråk, bör hon hvarken i böj-^ 
ning eller stafning inverka på vårt nu lefvande modersmål, 
eller för någon del störa våra inhemska traditioner. När 
åter en stelnad islandism utan medtäflare inkommit hös oss, 
må han gälla hvad han kan, och Kka litet att anbefalla 
som bötasten för bautasten (se Sv. Akademiens Ordlista), 
vore ett af nyare etymologiska gissningar framkalladt 6r^to- 
sten, det ena som det andra i Svensk analys meningslöst 
eller f&rande på villovägar. Icke helfer är jag sjelf så be- 
tagen i upptäckten af slägtförhållandet mellan namnen iarbi, 
ioBTpulver, iarpulfus, och appeKativet hjerpe, också i Danskan 
(jfr. IV. 122, 270, 401), »tt jag derföre skyndar mig att 
med ett par medbröder i forskningen skrifva ^^järpe^^, i ett 
under ett par århundraden stadigt med h tecknad t ord; lika 
litet som jag tagit anstöt af det utfallna h ur ide, lekamen 
m. fl. (jfr. IV. 401 med 438), och lika litet som jag, med 
anledning af ett IsL ikt (se Gleasby oeh Vigfusson) och 
ett älhren hoe oss oeh Danskarne äldre ikt, velaX förorda 
cbnaa skrifBifig i stället för gikt (jfr. III. 281, IV. 398), 
detta nnder^ödt af uttalet nu för tiden. Der under en lång 



* P& samma vis Völu spä eller Völu spa; snarare Viffer spä, ehuru i 
v&r litteratur okändt och icke numera bektftftadt af ett adj. spä. 



262 TILLAGG. 

årsföljd skrifsedeD varit stadgad har man ej samma upp- 
fordran till ändring i det praktiska, som der vacklan egt 
rum, men det ena vexelfallet är vilseledande, såsom i fler- 
talet af de IV. 541 (jfr. Hist. Spr., uppl. 2 s. 11 o. följ.) 
anförda felaktiga bildningar, dem man utan skonsamhet kan 
utmönstra. Vid andra tillfallen bör man icke förhasta sig, 
synnerligast som den unga språkdaningen i allmänhet inne- 
håller en otalig mängd former, hvilkas rätta art ej kan tyd- 
ligt framträda utan en vetenskaplig undersökning i gram- 
matiken eller ordboken. För att hålla oss till det anförda 
hjerpe^ blir ordets innehåll icke klarare om man tecknar 
blott och bart jtrpe eller järpey endast bekymrande f5r den 
som ej anar hvarföre A så i en hast försvunnit. 

V. 14 är cBnJda af mig fattadt väsentligen på samma sätt som 
af VxGFUSSON Isl. ekkia, i det nyss utkomna sluthäftet af 
Gleasbys ordbok Addenda s. 773, hvaremot s. 125 i samma 
verk ingen etymologisk utredning möter oss. 

24 i noten anmärktes om verbet odla dess sena framträdande 
i ordböckerna. Att det, ehuru ej af Spegel upptaget, lik- 
väl någon gång begagnades på hans tid, ser man af en liten 
lyck(»iskningssång från år 1689, der till och med den här- 
ledda bemärkelsen *'odla SialerT förekommer, i sammanhang 
med ^'OddL Parker'* (se ett nyligen utkommet arbete '*Da- 
rius, ett förut otryckt svenskt drama* af Isaac A. Börk*\ 
utgifvet af K. Pr, Karlsoi?, Stockholm 1874, s. XVII— 

xvni). 

94 talades om ett Isl. subst. heima. Hos oss fins verkligen, 
ehuru sent, ett subst. hema i God. Bildst. s. 464 och SisbL 
tr. s. 451. 

101 — 3 förekommer u^ och o- såsom nekande eller privatift 
prefix, hvilket ViGFUSSON s. 766 anser mycket sannolikt 
vara förkortning, icke af un (såsom han sjclf antagit «. 469, 
der Isl. 6- eller é- ställes vid Germaniska un, med upp- 
sväljd nasal), utan af or (ur), hvaraf kun^ förklaras hvar- 
före i de äldsta och bästa Isl. permebOeker knappast finnes 
ett exempel på t^ för (^-, o^ att cS- är åm enda nya for- 
men öfver hela Island, den mest gångbara i Norge och Sve- 
rige; ett ytterligare bevis vore att i några få handskrifter» 



v 



TiLLÄoe. 263 

s&rdeles af Norska lagar, Ör- bibehållit sig i måoga ord, 
bland hvilka örsekr^ örkeypiSf för de vanliga åaekr, ökeypia* 
På uteslutande Isländsk ståndpunkt kan saken mera obe- 
hindradt så uppfattas, men man stöter på svårigheter redan 
vid jemförelse med de gamla Tyska språkcfn, af hvilka man 
eger i bokskrift äldre minnesmärken än de Nordiska. Så 
kan man ställa Mös. Göt. unhailif unfagrgy urdriggvBy F. 
H. T. tmdanky Ang. Sax. unvinef vid Isl. ålieilly dpökkf övinvy 
^/o^^9 itryggr; till och med Norden har man försedt med 
ett hit hörande exempel af uriy i ett runristadt unfaikr (se 
IV. 78 i 2:a noten, här frammanföre s. 101), hvarpå SÅVE 
hänvisat och jemväl BuGGE lagt vigt (i afhandlingen om 
Rökstenen s. 52). Komma så vittnesbörd från äldsta Sven- 
ska handskrifter, der t. ex. i YGL. n- är allmännast, men 
deremot or är öfvervägande i jemförelse med ur (se IV. 
78—9, här förut s. 104—5, 188); och denna motsägelse är, 
ehuru i omvänd ordning, mycket bjertare i Ny-Sv., med 
lika allmänt o- (Isl. 6-) som ur (Isl. ir)^ det senare till 
teckning och uttal sammanfallande med prep. ur, hvarigenom 
det af YiQFUSSON gjorda åberopandet af det nuvarande till- 
ståndet blir, hvad Svenskan vidkommer, ett bevis emot hans 
*hypothes, och ej till dess förmån; nästan det samma kan 
sägas om Norskan, som enligt. Aasen (N. Ordb. s. 550 och 
555) har i nordliga trakter o- men ur och förkortadt ti, i 
sydliga åter ti- men or och förkoitadt o; Danskan är här 
neutral med sitt ti- och sitt ud (se här förut s. 104 i noten). 
Undantagsvis kan man också hos oss i gamla tider träffa 
ett o- liksom uppträdande i täfian med or- eller tir-, pre- 
figerade samma ord, t. ex. adj. orsaker (V6L. I, 06L.), 
tir^at:^ (ÖGL.), osäker (OGL., Vestm. L. II, Gottl. L.), 
alla i samma mening (saklös, oskyldig); på lika sätt orpiuva 
(VGL., Upl. L., Vestm. L. I och II), urpiuva (ÖGL., Södm. 
L., MELL.), opiuva (Vestm. L. II, i var. vpiufwa)^ nu ur- 
tjufva; men sällsynt är sådant, och ej ofta låta de olika 
bemärkelserna (Lat: ex, in) förena sig. Det är ej otänk- 
bart, att författaren eller afskrifvaren i sjelfva verket haft 
alldeles olika prefix i sigte, såsom man helst vill se förhållan- 
, det i ÖGL:8 ursaker jemte osakery Vestm. L:s orpiuva jemte 
opimva; eller ock att o i osäker och opiuva möjligen är en ^ 



26i TXLLAG6. 

f5r tillfället iDträngd apokopering af or, af eamma beskaf- 
fenhet som u i deu fristående prep. ur, hvarom är taladt 
IV, 429; Det förra alternativet är uppenbart i orskuld 
(MELL., i var. wrskuldf vrnkyld^ or»kyld, bevianing om 
oskald), orakmld (Cod. JBildst. a. 283 och 760, nraknldande, 
ursäkt), orshfld (Flores 1724), och det helt nnga ordet 
oakuldy efter T. unsekuld. Under alla omständigheter är 
är vågsamt, att ställa o- och n- atom all förbindelse med 
samtliga German-språken, gamla som nya. Det tidiga fram- 
trädet och det si ätliga öfverväldet af o- får icke lättare sio 
lösning, om det hålles vid^Mös. Göt. tia än vid un; Isl. dr- 
btir i intetdera fallet en tjeniig förmedlingspankt. Ofta blir 
hos Nordeas Germaner, minst hos Isländarne, det slBtande 
T af en eller annan orsak boitkastadt, men nnder helt andra 
förhållanden än det slutande n (jfr. IV. 428—432 med 425 
-^8), hvars uppslokning i ti- eller o- är en motsats till 
ställningen bos de sydlige Germanerne, och af alldeles samma 
art som i partiklarna a och t, räkneorden atu, ntti, tia m. fl. 
(obs. IV. 425 — 6), annat att förbigå; utnötningen af r i 
prep. ti, undi o. dyl. (jb. 429) är en liksom under våra 
dgon tinmd händelse inom vårt modersmål, af n i de nämnda 
partiklsu*ne och räkneorden däremot ett förhistoriskt och allt 
jemt fortfarande skiljeniärke mellan Skandinaver och Tyskar. 
Utan vigt är ej heller, att det Skandiska o- och ti- är på 
samma sätt oafsönderligt som T. tm-, hvaremot våra or och 
nr äit> fristående prep., och nu för tiden tir till och med 
kan i vissa fall ha sitt riun efter verbet, i stäilet för att 
utgöra prefix till det samma (se här förut s. 101 och 105). 
115 — 122 innehålla en med särskildt hänseende till ordbiidnia- 
gen företagen närmare utveckling af mina åsigter om ordens 
mmmcofishrifning^ förut af mera tillfälliga anledningar då och 
då uttalade. Detta ämne har na blifvit med större utför- 
lighet bearbetadt i en for några veckor sedan utkommen 
skrift: "Bidrag till Svenska Språkets Quantitetslära af J. 
A. A.*', Stockholm 1874 (ett motstycke åt samme författares 
'^Bidrag till Svenska Språkets Ljndlära**, Linköping 1869), 
der saken väsentligen ses med samma ögon scrni i mina 
föregående framställningar, hvaraf kunnat inträffa, att för- 
fattaren i åtskilliga enskildheter kommit till samma prak- 



TILLAGG. 266 

tiskaf resaltat som jag uti nu föreliggande del af mitt språk- 
verk, t. ex. uppfattningen af deröfver och dylika partiklar 
såsom endast sammanskrifna (jfr. hos honom s. 54 och hos 
mig^ här frammanföre s. 116 m. fl. st.). Men flere andra 
frågor, som bero af qvantitets-lagarue, äro indragna i be- 
traktelsen; med mycken omständlighet behandlade och ofta 
— såsom oss synes — på goda grunder, stundom likväl 
icke utan sin lilla godtycklighet, oaktadt bemödandet om 
den största följdrigtighet. Om '^qvantitetsbeteckning*' öfver 
hufvud säger förf., att denna, **så enkel och fullständig, som 
den vårt språk äger, och så konseqvent genomförd, kan sä- 
kerligen intet europeiskt språk uppvisa" (s. 131). Till mera 
framhållna delar hörer hvad som yttras rörande den af sam- 
manhanget eller afsigten beroende högre betoningen af vissa 
ord i satsen, den retoriska accenten o. dyl. Mot förenkling 
af stam-konsonant, der nu fördubbling brukas i impf. och 
part. preter., den förra såsom stridande mot qvantitetens 
lagar, uppträder förf. med bestämdhet, och han vill icke 
ens medgifva ett förenkladt n och I (se hos honom s. 137 
— 8), af hvilka dock det förra (t. ex. i kände, rände, epåndey 
kunde) är lika uråldrigt som nu hos goda stilister allmänt, 
och det senare visar alla tecken att blifva det, d. v. s. att 
återgå till det äldre sättet, hvilket lämpligen kan i fråga 
om dessa konsonanter efterföljas. Vidare skrifver han (s. 
88) med några samtida akiljde akiljd akUjt, mot gammal sed 
och mot uttalet (jfr. Sv. Spr. Lag. I. 87); deremot med det 
stora flertalet rödja röjde röjd röjt, efter uttalet, i hvilket 
d förlorat sig på samma vis som sedan urminnes tider i (j) 
uti skilde o. s. v. Hvad åter rörer stafvelse-fördelningen 
har förf. blifvit sig sjelf otrogen; i det 1869 utgifna Bidrag 
8. 84t-5 heter det, att "den s. k. grundstafvéUédelningen år 
praktiskt oanvändbar", och "strängt genomförd är en orim- 
ligliet" (kursiveringen är på båda ställena författarens egen), 
och det skrifves derföre grundstaf^elsedelningen, läp-pama, 
uppfatrtandet o. s. v.; men i det senare Bidraget tecknas 
siafv-ehe, främm-ande, samm-ansatta^ grundsanning-ar, vetten- 
skapen, qvant-iteten o. s. v.; och det utan bestämdt upp- 
häfvande af det äldre lagbudet för "praktiskt'* behof, endast 
att förf. vill *'påpeka både den s. k. skrif- och den s. k. 

Sv. Spr. Lagar. .18 



266 TILLÄGG. / 

grundstafvelsedelningens olämpligbet** (s. 59), men Dtan lem- 
nad handledning huru man vid dagligt bruk skall bete sig, 
under försakelse af begge dessa grnnder för stafvelsernas 
afsöndring. Att vid sträng analys, ofta till och med i skol- 
boken, grundstafvelsen är den bestämmande för tillfället, 
har Täl aldrig varit förnekadt, men förhållandet ändrar sig i 
det vanliga skriftställeriet, der gammal skrifsed eger och bör 
ega fullt vitsord, helst när den, såsom i förevarande punkt, 
har uttalet på sin sida (jfr. IV. 542—4). — Emellertid, 
om vi ock ej i allt kunna ställa oss på författarens plan, 
fästa vi med nöje läsarens uppmärksamhet på ett arbete, 
hörande till de ytterst få som från en vetenskaplig sida 
undersöka det nuvarande riksspråket, för hvilket man icke 
upptäcker något intresse der man väntade det, utöfver den 
rena bokstafveringen, hvilken är lättare att bringa i rörelse. 

150 — 1 gjorde oss det enkla adv. lika bekymmer i den histo- 
riska ställningen. I ett sedan dess utkommet häfte af Siael. 
tr. s. 451 läses the waro ok badhe lika gamble. Här mot- 
svarar lika T* gleich; det äldre språket skulle för lika 
gamble haft iamgamblir (jfr. Med. Bib. L 33 icBm gambla) 
eller iamnir at aldri, såsom GiSLASON i sin ordbok s. 275 
tecknar för Isl. jafn-gamlir, jafnir a15 aldri. Detta lika är 
väl ingen ting annat än en af de många germanismerna 
i SisBl. tr.,* och ger i denna egenskap ett godt under- 
lag för min s. 151 framkastade tanke, att den nuvarande 
bemärkelsen af tillika är öfverflyttad ur Tyskan. Det må 
vara osagdt, huru vida sammaledes är med Isl. adv. Uka, i 
gamla språket sällsynt, men hvaraf ett par exempel upp- 
gifvas från 14:de århundradet; emellertid är bemärkelsen 
(också; tillika) icke den samma som hos oss. Man får här- 
om döma efter behag, men det bör ej undfalla någon, att 
ehuru väl detr hos oss till slut varseblifna adv. lika i det 
yttre sammanträffar med den adverbiala slutformen ^lika^ 
detta dock ej är så med Isl. adv. lika och -%a, i äldste 
codices oftare -lega; hvartill kommer, att ej mindre i F. Sv. 
än Isl. adverbial-ändelsen är mycket äldre än det enkla adv. 



* I Gust. I:s Bibel är ett sådant adv. icke ovanligt, t. ex. 1 Sam. 30: 24 
och skal lika bytt tcarda. 



TILLAOO. , 267 

172 (Fii * är den Isl. "disjunktiva" konj. en eller ^n som ViG- 
FUSSON, i sina Addenda s. 773 till Gleasbys ordbok, slut- 
ligen funnit vara den samma som T.und, Eng. andf i strid 
med Grimm (jfr. Gram. III. I64, 280 med 271—2) och 
DiEFENBACH (Vergl. Wört. I. 49). Vid samma tillfälle för- 
klaras af YiGFUSSON Danska men för sammandragning af 
me^an, hvilket väcker någon förundran, så mycket mer som 
ViGFUSSON s. 420 icke under me^an lemnat något prof på 
en disjunktif (adversatif) bemärkelse, ur hvilken men (sed) 
kunnat utveckla sig; och F. Sv. mcBpan, till innehåll iden- 
tiskt med den Isl. partikeln, har hvarken i denna skapnad, 
eller som mcen eller mcep, betydelsen* af det nyare men (jfr. 
här förut s. 181 med 128, 131); redan Upl. L. har det sam- 
mandragna mcen i enahanda mening som mcepan (dnm), och 
(B mcen (allt medan) märker man så sent som t. ex. Legend. 
III. 581. Att den Svenska och Danska konj. men (sed) 
härstammar från gammal Plattyska, kan väl nnmera svår- 
ligen betviflas, och vi bedja att få fästa läsarens uppmärk- 
samhet på hvad här frammanföre s. 172 (jfr. IV. 440 — 1) 
yttrades om befintligheten af samma men i den Platt, texten 
till Visby Stadslag och Sjörätt, hvaraf vederbörligen upp- 
lyses, att samma ord kunnat för en enda gång få en plats 
i Gottl. Hist. , men utan sidobild för öfrigt i den rätta F. Sv. 
Om åter det gamla Platt, men står i någon etymologisk 
beröring med Isl. en enn, F. Sv. cen, är en annan fråga, 
som jag icke tilltror mig att besvara, endast i förbigående 
göra erinran derom att i d.e nämnda på Plattyska affattade 
Gottländska lagverken brukas äfven en konj. mer^ af samma 
bemärkelse som men. Om i dessa n och r kan utgöra blott 
en fonetisk vexling (jfr. IV. 322 — 4), eller beror af olika 
ursprung, är jag icke heller i stånd att afgöra, så från den 
vetenskapliga sidan outredd som Plattyskan ännu befinner 
sig; likväl kan, hvad mer beträffar, under tiden hänvisas 
till Gbimms tydning af Holländska maar i Gram. III. 245 
och 280. 



268 TILLÄGG. 

Vid fortsatt redogörelse för begagnade källor, hvarom 
senast 

IV. 549, äro följande att ihagkomma: 

Legend. III, till en mindre del från medlet af I5:de århan- 
dradet, det öfriga yngre, åtskilligt från förra hälften af I6:de 
(jfr. Sv. Spr. Lag. III. xvi); hvilken le^endsamling, af G. 
Stephens ordnad, är från trycket utgifven af F. A. Dahl- 
gren. Sluthäftet utkom 1874. 

Suso (jfr. IV, 549), af RiCH. Bergström utgifven, Stockholm 
1868—1870. 

Sieel. tr. = Själens tröst, af G. E. Klemming utgifven i Sven- 
ska Fornskrift-Sällskapets Samlingar, Stockholm 1871 — 3. 

P. Svart = Gust. Irs Krönika af Peder Swart, utgifven af G. 
E. Klemming, Stockholm 1870 (se här förut s. 238). 

Sophus Bugge, afhandiing om Rökstenen ^ Tolkning af rune- 
indskriften på Rökstenen i Östergötland, af Sophus Bugge, 
mot slutet af 1873 utgifven i Antiqvarisk tidskrift för Sve- 
rige (jfr. här förut s. 187). 

Stockholm i Maj 1874. 



^ 



Tryckfel. 

II. 416 rad. 19 nedifr. at gudh l&s 296 at gudh 
464 » 15 »> s^ 56 läs «. 15—16 

489 » 8 o är ur Homil. antecknadt tO: 2 sia kotip i stället för 

1: 2 iia hotif) (i WisÉNS uppl. 3. 3) 
570 » 14 uppifr. Anvisn. s. 31 läs Anvisn. s. 131 

III. 7 sp. 2 rad. 12 nedifr. 3181 läs 7181 

59 » 1 » 3 uppifr. XCVIII läs CXVIII 
121 » 1 » 11 nedifr. 69 läs I. 69 
204 » 2 » 5 uppifr. läs svå^erskap, n. • 

247 » 2 » 15 och 17 nedifr. I. 449 läs L 499 

IV. 24 rad. 15 nedifr. $alagher läs salogher 
136 » 14 uppifr. utländsk läs utländskt 
251 i l:a noten ^45 läs 245 

331 rad. 15—16 nedifr. J. 365, 619—621 läs IJ. Jö5, 619—621 
339 » 18 upnifr. se Tillägg V. 257. ' 

407 » 14 nedifr. bildande läs hildade 
445 » 6 uppifr. poypi läs ^oy^t 

V. 8 >) 5 nedifr. at läs a/ 

32 » 17 » personligare läs personliga 

18 » sihgling läis sighling 
40 o 6 » «å or£^ läs sa /a oro^ 

10 » utgår det upprepade att 
44 » 14 » -vcerk -vcerki läs -vcerk, -vcerki 
50 » 17 » IVW förra kategorien läs 2V// rftfwwa kategori 

62 » 8 uppifr. lä^m-par läs lämpar 

63 »4 — 5 neoifr. handfal läs handsal 
90 » 11 » njantr läs njautr 
94 » 13 uppifr. -A;on«^ läs -komst 

105 » 12 » i parenthesen Lat. ea>. läs ex 

164 » 6 nedifr. e at e läs « oc « 

168 » 11 » stafuing läs stafning 

197 » 20 » (J^t?^ läs öfver^ 

211 » 15 » ännu läs amn^ 

224 » 8 » offsnodhan läs offsnsdhan 

9 » 8. 404 läs 404 
232 » 9 » undankastade läs underkastade 
236 » 14 uppifr. Aos ^a läs Ao« oss på 
245 » 14 neaifr. ropce rcet läs roj&« rat 
14 uppifr. t ä^/ läs t tfn ^0/ 



■♦— 



/ 



•^••■»""^^■"TP»^"^"^"'!*" 



■ ■■■■ I I k